Om man tycker en social situation är jobbig kan man alltid hitta på en ursäkt och dra därifrån.
Det har jag gjort många gånger när det blivit sånt där knepigt kallprat.

Jag kan vittna om att efter min psykkrasch på 1980-talet, så fick jag inre röster.

Men efter tyvärr totalt sett, några år på sjukhus så vuxenkonfirmerade jag mig. Och så småningom så blev jag omplacerad och fick lättare jobb.

Och ungefär då så hade jag inte social fobi kvar.

Jag tror att ett sätt att bli fri det är att ha en tro, Gud kan hela en!

Men min schizofreni är jobbig, 20 år har jag kämpat speciellt, fick diagnosen för kanske 10 år sedan.

Och att lära känna sig själv är nyttigt!

Vid social fobi brukar ju - som du säkert vet- träning, exponering och medicin vara behandlingen.

Vid sociala svårigheter pga Aspergers syndrom kan man - för att hålla i längden - istället behöva undvika/välja bort sammanhang som inte är bra för en. Tyvärr kan det vara svårt för omgivingen att förstå. Många blir missförstådda av t ex lärare, föräldrar, vänner, psykologer, psykiatriker (om de inte känner en och samtidigt inte kan AS tillräckligt väl) som kan komma med goda råd som man kan ta skada av att följa.

Upplevde du att läkaren som satte din diagnos social fobi och skrivit ut medicin kunde även AS ordentligt? Kände du dig förstådd av hen i övrigt?

Hemmasittande och isolering kan ibland vara nödvändigt i större doser än omgivningen vill acceptera

Klart du inte ska leva själv resten av ditt liv!

En partner gör livet så mycket roligare!

Paula Tilli skriver lite om social fobi i hennes bok, du borde kolla upp den!

Jag har aldrig haft så stark social fobi så det här påverkat min vardag, men du vet väl att du kan gå i terapi mot det?

Terapi är helt klart bättre än medicin mot social fobi.

antonius skrev:Går nog inte att "bli av med", man får nog bara acceptera, precis som mycket annat i livet. De som får t ex diabetes får leva med det, och det är ju kanske värre att lida av. Men man kan ha vissa strategier och saker att skylla på när det blir för jobbigt, man blir listigare med åren hur man ska smita undan. Kan inte folk ha förståelse för ens tillkortakommanden om man dessutom förklarat, så är det deras problem. Tag det bara lugnt och sköt dig själv, motionera, ät hälsosamt och undvik alkohol, så löser det sig...

+1

Først og fremst, hva vil du? Vi du leve alene? Vil du selv snakke, skrive, svare, lytte, treffe og alt det der?

Flinta er inne på noe ovenfor her, tror jeg. Eksponeringsterapi er vel ofte det som gjelder ved sosial angst/fobi, men jeg tror det er feilslått for AS-personer "å eksponere seg" for NT-sosialisering for å "herdes".

Når man har AS er det ikke sikkert frykten er helt irrasjonell, dersom frykten er et resultat av stadige dålige opplevelser. I så fall vil nok ikke eksponering for flere dårlige opplevelser bidra positivt. Om man da skal prøve eksponering er kanskje det beste å kommunisere med/treffe mer likesinnede AS-personer?

Om man nu har så kallad "socialfobi" är det till stora delar bara ett epitet uppfunnet av NT:maffian som anser att man måste ha si och så stort umgänge för att vara normal enligt deras modell hur man bör vara, men det ska väl dom skita i, om jag fungerar bättre och trivs med färre och fördrar solitärt, framför stojig och stimmig storfamilj, eller något slags kollektiv...

Vill alltså påpeka att jag är av med min. Gud är svaret.

Om du dricker tillräcklig alkohol försvinner barriären och du har full förmåga att prata med folk utan problem. Har själv testat och det har funkat.

Alkohol är en genväg som kan få vissa negativa konsekvenser kolla på Mårten Anderssons föreställning under ytan, han pratar mycket om sin spritromans där.

Jag tror att exponering är ett mycket bättre sätt då det kan öka självförtroendet och självkänslan när man utsätter sig för jobbiga saker det stärker en som person!

Ingen ska pga sin sociala fobi tvingas leva ensam resten av livet om hen inte vill det!

Jag vill gärna börja dejta med tjejer men här inte riktigt tagit tag i det än, ska nog göra det i höst eller börja prata lite med tjejerna på jobbet, jag blir så grymt nervös om det är en attraktiv tjej jag ska prata med, men det kanske tillhör moralen?

Och är något man måste utsätta sig för för att lära sig...

Livet kan bli väldigt torftigt och intetsägande om man inte gör något eller utsätter sig för svårigheter då riskerar må nog att hamna i en depression om man bara försöker leva lugnt, med det inte sagt att man ska ha perioder av avkoppling och vila men man måste själv hitta sin balans.

vofff skrev:Om du dricker tillräcklig alkohol försvinner barriären och du har full förmåga att prata med folk utan problem. Har själv testat och det har funkat.

Alkohol är en väldigt dålig och kortsiktig lösning på ett problem som kräver en långsiktig och hållbar strategi. Social fobi är inte bara en negativ konsekvens utav ett långvarigt alkoholberoende utan oftast den enskilt vanligaste orsaken till just beroende- och/eller missbruksproblematik.

vofff skrev:Om du dricker tillräcklig alkohol försvinner barriären och du har full förmåga att prata med folk utan problem. Har själv testat och det har funkat.

Det tillkommer extraordinära situationer bara

vofff skrev:Om du dricker tillräcklig alkohol försvinner barriären och du har full förmåga att prata med folk utan problem. Har själv testat och det har funkat.

Nä, funkar inte. Jag somnar istället. Kanske funkar om man dessutom har en släng av ADHD.

kuj kuj skrev:hur upplever ni med asperger och socialfobi det?

Social fobi är en naturlig del av neurodiversitet och inget man behöver jobba med eller "bota".

RainyDay skrev:Social fobi [...] oftast den enskilt vanligaste orsaken till just beroende- och/eller missbruksproblematik.

Intressant. Har du någon bra källa?

rdos skrev:

kuj kuj skrev:hur upplever ni med asperger och socialfobi det?

Social fobi är en naturlig del av neurodiversitet och inget man behöver jobba med eller "bota".

+1

vofff skrev:Om du dricker tillräcklig alkohol försvinner barriären och du har full förmåga att prata med folk utan problem. Har själv testat och det har funkat.

Men sen har man sådan ångest att man inte vill träffa människor på månader, ingen bra ide tycker jag iaf...

rdos skrev:

vofff skrev:Om du dricker tillräcklig alkohol försvinner barriären och du har full förmåga att prata med folk utan problem. Har själv testat och det har funkat.

Nä, funkar inte. Jag somnar istället. Kanske funkar om man dessutom har en släng av ADHD.

Funkar inte för mig heller speciellt bra. Jag är en sån som sjunker ännu djupare in i min egen värld och blir sömnig.
Det intressanta är att jag aldrig kan tappa kontrollen, jag är alltid helt medveten om vad jag gör och säger hur mycket jag än dricker (tills det blir svårt att ta sig fram pg.a. vingligheten dårå och inte tills man blir medvetslös).

Har kommit fram till att jag saknar den där förmågan att släppa loss/släppa spärren. Min hjärna vägrar.

Dock gillar jag alkohol när jag ska kolla på film hemma, inte varje gång då men en helgkväll. Inget svagare än 40% annars får det vara

Det hjälper med inlevelsen och jag blir emotionellt mer mottaglig då jag inte analyserar sönder saker i filmen utan lever mig in i den mer.

Mammaspojke skrev:Det intressanta är att jag aldrig kan tappa kontrollen, jag är alltid helt medveten om vad jag gör och säger hur mycket jag än dricker (tills det blir svårt att ta sig fram pg.a. vingligheten dårå och inte tills man blir medvetslös).

Jag kan släppa den mesta kontrollen med andra neurodiversa, men vissa saker har jag 100% koll på, oavsett vad.

vofff skrev:Om du dricker tillräcklig alkohol försvinner barriären och du har full förmåga att prata med folk utan problem. Har själv testat och det har funkat.

Har de förstått vad du sagt? Riktigt fulla människor tycker själva att de talar tydligt.
Om man dricker väldigt mycket blir man tyst och somnar, eller börjar köra buss...

Social fobi är resultatet av att man tror att man är någon som man i själva verket inte är.