Tror inte alls på att det ens går att skilja AS ifrån social fobi. Det är i princip samma sak.

rdos skrev:Tror inte alls på att det ens går att skilja AS ifrån social fobi. Det är i princip samma sak.

Tror jag inte ett dugg på.

tror inte jag heller...social fobi innefattar enbart det sociala...AS är mer omfattande.

rdos skrev:Tror inte alls på att det ens går att skilja AS ifrån social fobi. Det är i princip samma sak.

Fobier går att bearbeta/bota ex.vis med KBT!

sussi83 skrev:tror inte jag heller...social fobi innefattar enbart det sociala...AS är mer omfattande.

OK. Social fobi är en delmängd av AS då. Det innebär inte att det går att skilja på social fobi och AS.

Miche skrev:

rdos skrev:Tror inte alls på att det ens går att skilja AS ifrån social fobi. Det är i princip samma sak.

Fobier går att bearbeta/bota ex.vis med KBT!

Det går att bota valda AS-symptom med KBT oxå, så det betyder inte så mycket.

Oavsett hur mycket KBT en Aspie får mot sin sociala fobi är det fortfarande en ansträngning att hantera sociala situationer som kräver återhämtning. En NT som har social fobi kan botas och slipper hela problematiken.

Följaktligen, social fobi och AS är två olika saker.

Jag har förstahandskunskap om att det är två olika saker. Men som med all förstahandskunskap är den närmast värdelös att komma med i någon kortfattad form, eftersom de som bäst skulle behöva lära sig något helt enkelt inte kan ta in lärdom om just det.

Miche skrev:Oavsett hur mycket KBT en Aspie får mot sin sociala fobi är det fortfarande en ansträngning att hantera sociala situationer som kräver återhämtning. En NT som har social fobi kan botas och slipper hela problematiken.

Förutsatt:
1. Att det öht finns NTs med social fobi
2. Att någon öht kan "botas" ifrån social fobi.

Men om du visar mig ett diagnostiskt test för social fobi som inte har skyhög korrelation med t.ex. AQ-testen så ger jag mig.

Miche skrev:Följaktligen, social fobi och AS är två olika saker.

Följer som sagt inte eftersom du inte lämnat referenser till forskning som undersökt länkarna mellan social fobi och AS.

rdos skrev:Tror inte alls på att det ens går att skilja AS ifrån social fobi. Det är i princip samma sak.

Social fobi - rädsla för sociala situationer, att göra bort sig osv
Asperger - svårigheter med det sociala, hur man ska bete sig, förstå kroppsspråk osv

Alltså att aspergare inte vet hur man ska göra, medan dom med social fobi inte vågar? eller är jag helt fel ute nu eller? Haha

Det känns absolut inte som samma sak? Fast om man har asperger har man säkert lättare att få social fobi..
Undra om man kan bli mer "aspig" om man har haft social fobi väldigt länge, alltså att man isolerar sig så mycket under så lång tid att man glömmer bort totalt hur man ska bete sig, förstå kroppspråk osv eller sitter sådant kvar ändå?

Problemet är ju att de flesta psykiatriska diagnoser hänger ihop, och att just AS omfattar det mesta som finns i andra diagnoser, och då i stor utsträckning även social fobi.

Social fobi kan i högsta grad vara något som uppkommer tidigt och som har starka genetiska predispositioner. Som jag tror så är kärnan i social fobi att man är obekväm med att umgås med främmande människor. Detta finns ofta i AS oxå. Som exempel så gillar vår 6-årige son inte att umgås med andra barn. Så fort det kommer någon annan när han gör något, så drar han sig undan eller byter aktivitet för att slippa socialisera. Ibland kan han möjligen låta något annat barn vara med om flera stycken han känner väl är med oxå. Samtidigt har han även autistiska drag och svårt att förstå vad NTs vill.

Men jag håller helt med om att svårigheter med kommunikation inte är samma sak som att ogilla socialt umgänge, men dragen är dock ganska starkt kopplade trots allt. Även om de har olika orsaker.

rdos skrev:Men om du visar mig ett diagnostiskt test för social fobi som inte har skyhög korrelation med t.ex. AQ-testen så ger jag mig.
[...]
Följer som sagt inte eftersom du inte lämnat referenser till forskning som undersökt länkarna mellan social fobi och AS.

Jag har varken tid eller ork att leta nu, någon annan kanske kan hjälpa mig...

Baevern skrev:Har läst flera gånger för länge sedan att social fobi kan misstas för asperger, och tvärt om, att asperger misstas för social fobi.

Måste få klargöra vissa saker här; det finns två sätt att missta AS på (som också kan förekomma i kombinaton):
1. En utredning av AS hos en person leder till att AS diagnos ställs trots att orsakerna till problemen är social fobi.
2. En enskild person tror sig ha AS när orsaken är social fobi.

Om det första alternativet förekommer någonstans är det ju isåfall en stor skandal och tecken på stor okunskap. AS innefattar ju inte heller enbart sociala svårigheter, utan även vissa problem med organisering, tid/rumsuppfattning, motoriska svårigheter osv. så det vore mycket märkligt om detta förekommer.

Det andra alternativet tror jag dock kan vara ganska vanligt förekommande hos personer som precis börjat läsa lite om AS och ännu ej vet så mkt om det.

Sedan är det också viss skillnad på feldiagnosticering och överdiagnosticering;
Feldiagsnosticering är när någon fått en diagnos på fel grunder eftersom orsakerna till problemen är andra än vad diagnosen i sig innebär.
Överdiagnosticering är när någon med mild AS får en diagnos trots att graden av AS är så pass mild att personen i fråga klarar sig bra utan den.

Kombination utav dessa kan dock också förekomma. I samtliga fall är det enbart kunskap som gäller för att råda bot på detta.

Baevern skrev:Men kan man få social fobi som ganska ung då? Alltså ungefär när man är fem år kanske?

Jag tror att det snarare tolkas som (extrem) blyghet, något som kan "växa bort". Jag ansågs som "mycket blyg" som barn och ung.

görs ingen seriös utredning så tror inte jag att man bedöma någon utifrån tex ett läkarbesök av vad jag har upplevt det

jag har fått höra att jag kanske haft social fobi och har jag tagit upp asperger inför en läkare så har det inte alls tagits på allvar
"nej det kan DU verkligen inte ha"
hur en läkare ens kan yttra sig om något som inte ens utreds
tycker jag är mycket märkligt

det är väl ungefär som att någon läkare skulle ha en patient
som har tex nacksmärtor och inte ens undersöka vad det beror på alltså säga något liknande "nej det tror jag du inte har" osv

social fobi har jag uppfattat mer som en enorm rädsla av att vara tex med eller runt andra människor och kanske speciellt de man inte känner

asperger uppfattar jag mer som ett kanske ointresse för andra människor och klarar av och trivs mycket av att vara ensam tex

jag som har asperger är inte rädd för människor eller är rädd för att tex fråga saker i affärer eller prata med de i kassan

som en läkare sa till mig "du som kan till och med prata med mig, du kan ju inte ha asperger"
så går det några år till och man fortsätter att va förvirrad innan man blir seriöst utredd till slut

sen att man såklart kan utveckla social fobi av asperger pga att man inte är så bra vid sociala situationer tex och biir mer och mer osäker

jag tycker det är rätt stor skillnad på att vara rädd för andra och bara vara ointresserad av andra

men det är bara min uppfattning och det är ju självklart olika för alla
asperger =
social fobi =

csharp skrev:görs ingen seriös utredning så tror inte jag att man bedöma någon utifrån tex ett läkarbesök av vad jag har upplevt det

jag har fått höra att jag kanske haft social fobi och har jag tagit upp asperger inför en läkare så har det inte alls tagits på allvar
"nej det kan DU verkligen inte ha"
hur en läkare ens kan yttra sig om något som inte ens utreds
tycker jag är mycket märkligt

det är väl ungefär som att någon läkare skulle ha en patient
som har tex nacksmärtor och inte ens undersöka vad det beror på alltså säga något liknande "nej det tror jag du inte har" osv

Ja men det är vanligt förekommande.

Sådant fick jag höra länge innan jag fick tvingat till mig borreliatest som visade klar och tydligt borrelia, men för att rädda ansiktet fortsatte läkaren med sina bortförklaringar och att jag "inte hade symptom" (symptom som apotekspersonal upptäckte och påpekade utan att jag sade något).

social fobi har jag uppfattat mer som en enorm rädsla av att vara tex med eller runt andra människor och kanske speciellt de man inte känner

asperger uppfattar jag mer som ett kanske ointresse för andra människor och klarar av och trivs mycket av att vara ensam tex

Det stämmer till viss del. Men aspergare kan ha intresse av andra, och i stället vara mer udda och utåt än ointresserade. Det finns olika "typer" kan man säga.

Men även den typen av aspergare skiljer sig från social fobi. Och de kan nog inte ens sammanblandas med social fobi. Men, alla de smällar som aspergare får ta socialt, banar ju verkligen väg för social fobi. Jag tror att det är mycket vanligt med social fobi bland aspergare. Och när man söker hjälp för det, så får man råd som gör det hela värre, exempelvis "var dig själv så ska du se att det ordnar sig". Sure...

jag som har asperger är inte rädd för människor eller är rädd för att tex fråga saker i affärer eller prata med de i kassan

som en läkare sa till mig "du som kan till och med prata med mig, du kan ju inte ha asperger"
så går det några år till och man fortsätter att va förvirrad innan man blir seriöst utredd till slut

sen att man såklart kan utveckla social fobi av asperger pga att man inte är så bra vid sociala situationer tex och biir mer och mer osäker

jag tycker det är rätt stor skillnad på att vara rädd för andra och bara vara ointresserad av andra

men det är bara min uppfattning och det är ju självklart olika för alla
asperger =
social fobi =

Vilken klantig läkare. Som vanligt.

Jag håller med om att det är skillnad på endast AS (oavsett typ) och endast social fobi, och att man kan utveckla social fobi p.g.a. sociala problem av AS.

tex jag kan gå på fester där jag iallafall känner några och som jag känner mig trygg med som känner mig bra för då kan jag hålla mig till dem och det slipper uppstå "obekväma" situationer

skulle det nästan uteslutande vara personer som jag inte känner på en social tillställning skulle det göra mig väldigt orolig och eftersom man har lärt sig ungefär hur det brukar bli så är jag rätt trött på att bli uppfattad "udda" och det pratas och man får märkliga kommentarer eller blickar och då kanske jag väljer att inte ens följa med för jag är rätt trött på såna situationer som man har uthärdat så många gånger

jag är inte rädd för situationerna utan jag är bara rätt less på dem bara

skulle det vara någon som har något lika intresse som jag på en fest så kan jag såklart sitta och pladdra med den personen

men jag kan även tycka att det är tråkigt på fester för det händer inte så mycket tycker jag och syftet är att man ska prata och umgås med varandra och jag är inte jämt intresserad av det och dessutom blir jag lätt rastlös av att sitta still och försöka göra något som inte intresserar mig så mycket (har adhd också)

det jag försöker förklara är att rädslan inte finns vid asperger alltid på samma sätt som vid social fobi tycker jag

har man social fobi så dyker man inte ens upp på sociala tillställningar tex fester osv
man får kanske panik innan och vill absolut inte följa med och kanske om man skulle följa med så dricker man kanske mycket alkohol för att dämpa ångesten/rädslan tex

social fobi rädslan kanske kan jämföras med rädslan för att hålla föredrag... scenskräck och det är ju många som har det och vet hur jobbigt det känns

asperger har ju andra uttryck också som tex knepig motorik, specialintressen, rutiner, monoton samtalston, ser uttryckslös ut och det är ju också olika för alla som har asperger

men alllt kan kännas olika för alla och jag försöker väl bara förklara hur jag har uppfattat det och hur det har känts för mig

sen finns det väl mer problem vid asperger såklart som inte har med det sociala att göra
precis som det gör vid tex ADHD (tex koncentration, rastlöshet) men mycket krockar ju med det sociala hela tiden för att man förväntas va social hela tiden men jag tycker att många utan några diagnoser alls kan vara lika klantiga socialt som de som har diagnoser av olika slag

asperger =
ADHD =
social fobi =

Bump!

Apropå toanoja måste jag tipsa om en artikelserie som SvD hade:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/tre ... 242291.svd

extraterrestrial skrev:Jag skulle helst vilja vara osynlig.

Ja tack.

Andra trådar om social fobi:

social-fobi-omrostning-t13465.html

kan-det-vara-nat-oxytocinspray-mot-social-fobi-t5967.html

nagra-fragor-edit-om-social-fobi-m-m-t11379.html

tvangstankar-eller-social-fobi-t11775.html

hur-far-man-diagnosen-social-fobi-t16445.html

social-fobi-behandlingsstudie-internet-inga-kostnader-t22917.html

att-vilja-traffa-nagon-men-inte-kunna-pga-as-social-fobi-t24462.html

Jag var lugn och tyst som barn.

Jag blev blyg ungefär i högstadiet.

Jag var i viss mån enstöring också i gymnasiet.

Jag fick social fobi någongång då och på högskolan.

Jag inser nu med min Aspergerdiagnos, att jag kanske "samlade ihop" till social fobi genom min Asperger.

Alla är ju inte ens mottagliga för KBT så att säga att det går att bota är fel anser jag. Att säga att man botat något är också fel för det är ju frågan om att vissa kan lära sig att hantera sin fobi men långt ifrån alla. Det är heller inte säkert att det är permanent.

hur blir man av med socialfobi när man har när man har asperger?

har kommit till den pungt i mitt liv att jag har bestämt mig för att jag får leva själv.
det har plågat mig mycket under många år. men när jag fick diagnosen asperger och ett gäng mediciner. så har jag efter några år axepterat att jag måste nog bo och leva skälv.

hur upplever ni med asperger och socialfobi det?

Går nog inte att "bli av med", man får nog bara acceptera, precis som mycket annat i livet. De som får t ex diabetes får leva med det, och det är ju kanske värre att lida av. Men man kan ha vissa strategier och saker att skylla på när det blir för jobbigt, man blir listigare med åren hur man ska smita undan. Kan inte folk ha förståelse för ens tillkortakommanden om man dessutom förklarat, så är det deras problem. Tag det bara lugnt och sköt dig själv, motionera, ät hälsosamt och undvik alkohol, så löser det sig...