Hej! Detta blir mitt första inlägg på forumet, så var snälla mot mig

Jag ska försöka hålla mig så kort som möjligt så folk orkar läsa. Jag har "social ångest" och träffar just nu en psykolog. Som en del i behandlingen ska jag göra olika exponeringar, sociala saker som jag känner mig obekväm med (tex fråga efter en vara på Konsum, fråga efter vägbeskrivning etc). Nu har vi kommit ganska långt och hon bad mig prova att "kallprata" med någon person jag inte kände och föreslog att jag kunde kommentera vädret för personen i kassan på ica. Först visste jag inte om hon drev med mig, men hon sa att "vanligt folk" faktiskt gör sånt ibland.

Jag har inte kunnat sluta tänka på det på två veckor (har inte träffat henne och hunnit prata om det).. Varför gör man det, vad vill man uppnå? Det enda jag kommer på är att personen man pratar med sitter inne och kanske inte vet vad det är för väder ute, men det låter ändå riktigt konstigt och jag antar att det finns en annan anledning. Blir inte personen i kassan irriterad av en sån fråga?! Vad förväntar man sig för svar och vad ska man göra med den informationen?

Det kanske låter som att jag är helt tappad, men då och då uppstår det små vardagliga situationer jag inte förstår mig på.

Jag kan förstå att man säger det till någon man ska göra en aktivitet med eller så, men att säga något så uppenbart till en person man inte känner tycker jag verkar konstigt. Typ som att kommentera att tomaterna man köper är röda...

Och nej, jag gjorde aldrig uppgiften

Du skulle ju inte fråga, utan kommentera. Alltså t.ex. säga "det är riktigt fint ute nu", eller "fy vad kallt det är idag".

Vad vill man uppnå? Kontakt, helt enkelt. Inget mer. NT-folk har behov av sånt. Vi Aspies har oftast inte behov av det. MEN.... om du någon gång ändå vill få kontakt med någon - t.ex. om du nu verkligen är intresserad av någon, så kan det här vara ett sätt att börja prata med den personen. Folk gillar inte om man går för direkt på och säger direkt vad det är man vill. Din psykolog vill nog ge dig ett "verktyg" här, något som du sedan kan använda vid behov. Och då bör man ha tränat det några gånger så att man vet att man fixar det.

Jag har också svårt med sånt, jag gillar inte att "låtsas". Men jag förstår psykologens motiv där.

Du verkar ha en väldigt bra psykolog. En konkret plan som hjälper dig att bli mer självständiga och oberoende.

Det där med kallprat handlar oftast om något annat än vad som sägs. Det är att känna in varandra utan att ta någon risk, se det som när hundar luktar på varandrar eller katter som gör detsamma. Människans främsta verktyg är språket för att erhålla information, fast det får inte användas direkt mot någon annan, inte heller psykologiseras eftersom det är förenat med risker -- i regel vill alla ge sitt bästa intryck och dölja sina brister; återigen exemplet från djur, de är försiktiga när de luktar på varandra, precis så är människor -- försiktighet -- det är intimt med information. När båda är beredda att ta nästa steg med att vara personliga -- framhålla mer information om sig själva -- då gör man det i enighet.

Jag har övat på kallprat genom att läsa böcker om realism, däri genre är omgivningen som beskrivs laddad med symbolism, precis som vädret i kallprat så finns det ett annant innehåll och vad det ska betyda är tvetydigt; ungefär som ett gissningsspel, fast man får inte psykologisera eller vara för skicklig på att läsa av andra, det ska vara jämställt.

Att veta när det finns enighet, när man klickar, är mycket svårt för mig. Därför fastnar jag antingen i kallprat med andra eller ignorerar det och går direkt på sak.

Välkommen till forumet föresten

AlexAspie skrev:Hej! Detta blir mitt första inlägg på forumet, så var snälla mot mig

Jag ska försöka hålla mig så kort som möjligt så folk orkar läsa. Jag har "social ångest" och träffar just nu en psykolog. Som en del i behandlingen ska jag göra olika exponeringar, sociala saker som jag känner mig obekväm med (tex fråga efter en vara på Konsum, fråga efter vägbeskrivning etc). Nu har vi kommit ganska långt och hon bad mig prova att "kallprata" med någon person jag inte kände och föreslog att jag kunde kommentera vädret för personen i kassan på ica. Först visste jag inte om hon drev med mig, men hon sa att "vanligt folk" faktiskt gör sånt ibland.

Jag har inte kunnat sluta tänka på det på två veckor (har inte träffat henne och hunnit prata om det).. Varför gör man det, vad vill man uppnå? Det enda jag kommer på är att personen man pratar med sitter inne och kanske inte vet vad det är för väder ute, men det låter ändå riktigt konstigt och jag antar att det finns en annan anledning. Blir inte personen i kassan irriterad av en sån fråga?! Vad förväntar man sig för svar och vad ska man göra med den informationen?

Det kanske låter som att jag är helt tappad, men då och då uppstår det små vardagliga situationer jag inte förstår mig på.

Jag kan förstå att man säger det till någon man ska göra en aktivitet med eller så, men att säga något så uppenbart till en person man inte känner tycker jag verkar konstigt. Typ som att kommentera att tomaterna man köper är röda...

Och nej, jag gjorde aldrig uppgiften

Jo, kassapersonal på IcA skulle mycket väl kunna bli irriterad över försök att ”prata väder” om det görs på ”fel” sätt. Om solen skiner ute och personen i kassan längtar ut så kan prat om att det är fint väder ute upplevas negativt. Dock är väl iofs kassapersonal bra att öva sig på för personalen måste ju försöka vara artig. Men ärligt talat har jag aldrig hört någon kommentera vädret till någon i kassan. Är man i samma ålder och av motsatta kön kan det t o m
riskeras att uppfattas som försök till flirt.

Folk som jobbar i kassan brukar ofta vara stressade. Tror du inte att det är bättre att öva på personen som står bakom dig i kön istället?
Det där med att kallprata med obekanta personer är ju också olika accepterat beroende på var man bor. I större städer tycker jag att det är ovanligt att folk som inte känner varandra pratar med varann och personer som gör så betraktas som skumma, medan i småbyar är det helt normalt och betraktas som trevligt.

Personligen gör jag det för att jag vet att det ger "ringar på vattnet".

Hen blir gladare av att bli uppmärksammad, nästa kund får ett bättre mottagande, och jag blir igenkänd som en trevlig person.
Skulle något hända mig, vid ett senare tillfälle, är chansen mycket större att den jag småpratat med kommer hjälpa mig.

Jag har suttit i kassan i en mataffär i en stor stad faktiskt
Tycker att det var ett alldeles utmärkt förslag av psykologen att träna där, de som sitter i kassan i mataffärer är vana att bemöta alla tänkbara sorters människor.

Hade själv inga som helst problem med små kommentarer om ditt och datt, hade aldrig nån kollega heller som upplevde det som ett problem.

Det finns ingen konkret anledning till sånt, som andra redan skrivit. Det är bara ett sätt att visa att man är vänligt sinnad, och liksom accepterar den andra personen i sin värld, ungefär.

Men under den värsta rusningen är förstås inte det ultimata tillfället, eller också ska det vara VÄLDIGT kort då, på ett sätt som inte behöver besvaras av den som sitter i kassan.

Som exempel: Om det är kallt ute kanske man är lite fumlig när man ska ta fram sitt kort/pengar ur plånboken. Då kan man säga just det: "... alldeles stel om fingrarna, det är så kallt nu."
Ungefär som att man tänker högt.
Det besvaras sannolikt bara med ett litet leende, och då har man gjort helt rätt och lämnar det där.

Så det tycker jag absolut att du kan passa på att öva på när andan faller på, AlexAspie
Spana lite på personalen innan du provar, och välj ut nån som du märker bemöter andra kunder på ett vänligt sätt, så går det nog finfint!

(Som en parentes kan jag säga att det jobbet var en suverän skola i sociala kontakter, just tack vare alla olika sorters människor man mötte.)

Flia skrev:Personligen gör jag det för att jag vet att det ger "ringar på vattnet".

Hen blir gladare av att bli uppmärksammad, nästa kund får ett bättre mottagande, och jag blir igenkänd som en trevlig person.
Skulle något hända mig, vid ett senare tillfälle, är chansen mycket större att den jag småpratat med kommer hjälpa mig.

Japp, precis så

Flia skrev:Personligen gör jag det för att jag vet att det ger "ringar på vattnet".

Hen blir gladare av att bli uppmärksammad, nästa kund får ett bättre mottagande, och jag blir igenkänd som en trevlig person.
Skulle något hända mig, vid ett senare tillfälle, är chansen mycket större att den jag småpratat med kommer hjälpa mig.

Precis så!

Toblerone skrev:

Flia skrev:Personligen gör jag det för att jag vet att det ger "ringar på vattnet".

Hen blir gladare av att bli uppmärksammad, nästa kund får ett bättre mottagande, och jag blir igenkänd som en trevlig person.
Skulle något hända mig, vid ett senare tillfälle, är chansen mycket större att den jag småpratat med kommer hjälpa mig.

Precis så!

Hm, ber om ursäkt ifall min kommentar är konstig, men jag tycker det där låter manipulativt och beräknande.

Jag skulle nog bara uppskatta den typen av ”prat-om-vädret” om jag och personen som pratar väder är på någorlunda gott humör. Mår jag dåligt har jag svårt tåla ”floskler om vädret”.

(Psykopater lär väl förresten vara de som har en väldigt bra social talang, så att vara bra på socialt samspel behöver inte betyda trevligt socialt utbyte).

BellaBelle skrev:(Psykopater lär väl förresten vara de som har en väldigt bra social talang, så att vara bra på socialt samspel behöver inte betyda trevligt socialt utbyte).

Nja, nu är det väl inte bara just de
Tänk dig alla fantastiskt skickliga kvinnor inom vården t.ex. Inte är de psykopater, utan människovänliga människor

BellaBelle skrev:Hm, ber om ursäkt ifall min kommentar är konstig, men jag tycker det där låter manipulativt och beräknande.

Liten snutt om det här också:

När jag höll med Flia tänkte jag faktiskt bara just på situationen i en mataffär.
Där har jag inga som helst problem med att det naturligtvis kan ses som manipulativt och beräknande: båda parter vet precis vad det handlar om, nämligen att göra affärer på ett lite smidigare sätt.
Mataffärer är så basic på nåt sätt, tycker jag, att där gäller lite egna regler

Fast det kanske är jag som är "yrkesskadad" bara..?

Vad är meningen?
Typisk asperger-fråga.
Det är nog bättre att testa och känna på lite.
Sedan kan man ju alltid tala om hur det sociala funkar men det är nog bäst att först testa lite.
Man kan börja med vädret och gå vidare därifrån.
Exempel: börja tala om att det inte är lika varmt idag och gå sedan in hur detta relateras till det du vill tala om.
Person 1: -ah de e inte lika varmt idag, du.
Person 2: -precis..hoppas det blir bättre på nationaldagsfirandet i mor'n.
Person 2: - jaha, vad ska du göra i morgon?

Redan där är man inne på ett ämne. Simple as that in some situations!

BellaBelle skrev:

Toblerone skrev:

Flia skrev:Personligen gör jag det för att jag vet att det ger "ringar på vattnet".

Hen blir gladare av att bli uppmärksammad, nästa kund får ett bättre mottagande, och jag blir igenkänd som en trevlig person.
Skulle något hända mig, vid ett senare tillfälle, är chansen mycket större att den jag småpratat med kommer hjälpa mig.

Precis så!

Hm, ber om ursäkt ifall min kommentar är konstig, men jag tycker det där låter manipulativt och beräknande.

Jag skulle nog bara uppskatta den typen av ”prat-om-vädret” om jag och personen som pratar väder är på någorlunda gott humör. Mår jag dåligt har jag svårt tåla ”floskler om vädret”.

(Psykopater lär väl förresten vara de som har en väldigt bra social talang, så att vara bra på socialt samspel behöver inte betyda trevligt socialt utbyte).

Det har dock inget med psykopati att göra, utan det är helt vanligt NT-umgänge. En NT funderar inte på det, en Aspie gör det. NTs vet i grunden också att folk gör saker för andra, för att de räknar med att få hjälp också en annan gång. Men de vill inte säga att det är så, för då känns det fel och beräknande. Med andra ord: Vi Aspies analyserar för mycket där. Det är så världen fungerar.