underjord skrev:Har ni också problem med bristande motivation? Och då menar jag alltså att det helt enkelt blir rent fysiskt omöjligt att utföra något om motivationen saknas. Hur löser ni detta? Behöver det lösas? Är detta förknippat med AS?

Jag kan bli som förlamad om jag saknar motivation och kan bara inte utföra uppgiften även om jag inser att jag måste (för att inte bli avskedad eller förlora något viktigt). Denna oförmåga har tidigare kostat mig förmåner som jag antagligen skulle ha mått bra av, men jag kunde bara inte förmå mig till att göra det som behövdes.

En del skulle säkert kalla detta lathet, men jag skulle säga att det är "bortom allt vad lathet heter".

Jo känner igen det. I de flesta fall brukar jag uppleva det som en initial mental spärr. Däremot går den att komma runt med alternativa strategier, för mig. Dels genom att det finns en motkraft, då jag har tendenser att bli överaktivt om jag är motiverad och jag har lärt mig att motivera mig själv på diverse olika vis. Sen har jag lyckats få insikt i hur spärren funkar och hur jag låser upp den. Ofta handlar det bara om att gå till handling direkt och inte dra ut på det. Ett av problemen tycker jag är att jag ibland önskar att allt skulle vara abstrakt och teoretiskt samt gå att räkna ut med all säkerhet för att det ska kännas bra att utföra, men man hör ju hur det låter...
Det blir helt enkelt en utmaning att gå emot vissa inbyggda mekanismer.
Kanske det i sig är ens inbyggda räddningsmekanism med annat...

Skulle ha kunnat skriva det mesta av det där om mig också, unique. DEt är väl så enkelt som att man måste bygga upp hela livet av dels sådana rutinuppgifter som leder direkt till något upplyftande och meningsfullt och dels av sånt som kräver mer tankemöda men som är upplyftande och meningsfullt i sig självt... skitenkelt, verkar det inte?

Jag har extrema motivationsproblem. Amotivationen har flera sätt att angripa mig och få mig att förbli slak och inte få något gjort.

Det första är ren och skär motivationsbrist. Ingenting känns riktigt kul och motiverande. Det andra handlar om brist på ork. Om någonting känns lite kul och intressant så finns det enorma spärrar mot att sätta igång, jag kommer inte orka. Det tredje är nog det värsta, även om jag har tillräckligt med ork och intresse så är det inte säkert att jag klarar av att göra något. Det handlar om ren mental kraft, oförmågan att tänka, att hjärnan stannar av när jag ger mig på någonting. Det är inte alltid hjärnan stänger av när jag försöker göra någonting men utsikten att det kan bli så får mig att undvika allt som kräver tankearbete. Det finns inget jag vet som är så skrämmande och ledsamt som att orka, vilja men inte kunna, jag blir rädd och deprimerad, mer än bara besviken för att jag inte kan. Det är lite grann som att nedstängningen av förmågan att tänka drar ner olika delar av känslolivet också, jag blir verkligen sjuk i huvudet.

Olika sätt att tvinga sig att göra grejer fungerar i regel mycket mycket dåligt. En press på sig gör snarare att det blir totalt omöjligt istället för bara nästan helt omöjligt. För att kunna utföra grejer så måste dessutom allt stå rätt till, inga störande moment får finnas. Att läsa en bok på något annat ställe än i sängen eller soffan under andra förutsättningar än att det inte finns något att oroa sig för är stört omöjligt. Att diska samtidigt som man har någonting som hotar en gör att man bara står och tittar på diskborsten och grejerna som ska diskas. Ett visst mått av tvång brukar i.o.f.s. kunna behövas för att få något gjort, men jag måste vara extremt försiktig med när och vad. Om det är ett tvång som resulterar i att få något gjort så blir det ju bra, om det är ett tvång där jag vägrar acceptera att jag inte orkar och stångar pannan blodig så kommer jag vara ur fas i minst en vecka när det gäller allt, ofta undviker jag det som drog ner mig i flera månader, år rentav.

Det är inte direkt svåra grejer som jag behöver samla kraft och motivation till heller. Allt utöver rutinerna kräver extremt mycket. Byta glödlampor i taket t.ex. Eller fixa någon trasig grej hemma. Att byta glödlampor i taket känns ungefär lika lätt som att tvångssitta och sträckplugga i några timmar. Att gå en 4-timmars promenad är mindre tröttande än att ens titta på taklampan utan fungerande lampor i.

Skaffa golvarmaturer istället.

Känner igen det där med att läsa. Får inte finnas några distraktioner, då är det kört.

Jag har rätt lätt för enkla vardagsrutiner som att diska. Däremot allt som kräver det där lilla extra...har t ex en gardinkappa som jag velat färga om i flera månader. Och det behöver vara dagsljus så att jag ser att det blir rätt nyans. Efter att ha funderat på det i ett par månader tog jag i alla fall ner den och avfärgade den. Sen har den hängt där i badrummet x antal veckor väntandes på rätta tillfället att få ny färg. Det värsta är att jag så småningom vänjer mig vid saker som inte ska vara där och inte ens ser den längre. (Nu kanske jag borde göra det idag eftersom jag blev påmind om detta.)

Har samma problem, jag med! Och det handlar t.o.m om saker som jag VILL göra och som jag tycker är roligt, men som jag helt enkelt inte kommer igång med - bara för att det är lite energikrävande. Det är nog väldigt mycket förknippat med ADHD, tror jag. Citerar från en ADHD-broschyr:

"Om inte uppgiften är tillräckligt spännande och motiverande kan de inte betvinga impulsen att göra något mer spännande istället"

Detta är jag i ett nötskal! Jag vill gärna läsa böcker, komma igång med eget skrivande, måla, plocka och sortera här hemma, men finns det något som är enklare just för stunden så gör jag istället det. Och så händer det ingenting med det jag vill eller borde göra.

Men det finns faktiskt medicin även för de som inte har ADHD-diagnos. Jag har själv precis fått pröva Edronax, ett antidepressivt medel som enbart påverkar noradrenalinet (och inte serotonin alltså) - ett SNRI-preparat alltså. Och det är noradrenalinet som påverkar just energi, vakenhet och igångsättningsförmåga och sånt.

Jag har egentligen ADHD och har egentligen också floatat bort den (floating = ligga i flyttank med så hög salthalt att man flyter), men verkar nu ha blivit allergisk mot vattnet där, så jag kan inte floata mer och därmed har min ADHD kommit tillbaka. Jag vill klara mig utan centralstimulerande då jag fått så hemska hjärtklappningar av dem, så därför har jag precis fått pröva Edronax.