Jag går till en psykolog i öppenvården. Det har fungerat bra, hon hjälper mig att se saker på ett mer praktiskt sätt. Men sist ställde hon så mycket frågor att jag blev helt slut och var tvungen att sitta och "vagga" och banka huvudet i väggen på toan innan jag klarade av att åka hem. Undrar vad som gick fel? Det kändes som att jag sprang i ett hamsterhjul som bara gick fortare och fortare.

Till alla med eller utan asperger som kämpar mot anorexi/ätstörningar rekommenderar jag "Sluta svälta. Handbok för dig som kämpar mot anorexi." Helene Glant.

" Heléne Glant är socionom, författare och legitimerad psykoterapeut.

Sedan 1983 har hon varit inriktad på arbete med ätstörningar som anorexi, bulimi och BED.

Hon har varit behandlingschef vid specialenheten för ätstörningar på Nordiska Klinikerna vid Löwenströmska lasarettet i Upplands Väsby och även VD för Nordiska Klinikerna (numera Capio Anorexicenter).

Hennes självhjälpsböcker och metoder är vitt spridda, använda och praktiserade."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hel%C3%A9ne_Glant

Hej!

Jag känner igen mig mycket i det TS skrev. Jag har haft ätstörningar, både anorexi och bulimi samt hetsätning sen 16 års ålder. Fick diagnoserna ASD och ADHD när jag var 24.
Jag tror att det ligger någonting i det att det kan vara svårare för en ASD:are att ta till sig psykologisk behandling i vissa fall. Jag är också intellektuellt högbegåvad vilket inte på något sätt har hjälpt mig i mötet med psykiatrin, snarare tvärt om. Är man smart och verbal verkar det som att man gör framsteg, men egentligen har en svårt att tillämpa saker praktiskt. Att som asd:are ha svårt att kommunicera med känslouttryck, kroppspråk etc hjälper inte heller direkt.

Jag läste nyss en bok av en neurolog (Antonio R Damasio) som forskar i hur skador på hjärnans centrallob påverkar en individ. Det han kom fram till var att personer med hjärnskador kan prestera mycket bra på te.x IQ-test, WISQ, WAIS samt många andra psykologiska testbatterier och samtidigt fungera mycket dåligt i sitt dagliga liv. Detta beror enligt honom på att dessa patienters känsloliv och samordnande funktioner skadats samtidigt som de kognitiva systemen ofta förblir intakta vid denna typ av hjärnskador.

Nu menar jag inte att de med ASD har hjärnskador, däremot tror jag att ASD:are i många fall upplever en liknande diskrepans mellan hur en PRESTERAR och hur en FUNGERAR. Därför kan det nog i vissa fall ta längre tid innan en hittar en behandling som funkar.

Algae skrev:Hej!

Jag känner igen mig mycket i det TS skrev. Jag har haft ätstörningar, både anorexi och bulimi samt hetsätning sen 16 års ålder. Fick diagnoserna ASD och ADHD när jag var 24.
Jag tror att det ligger någonting i det att det kan vara svårare för en ASD:are att ta till sig psykologisk behandling i vissa fall. Jag är också intellektuellt högbegåvad vilket inte på något sätt har hjälpt mig i mötet med psykiatrin, snarare tvärt om. Är man smart och verbal verkar det som att man gör framsteg, men egentligen har en svårt att tillämpa saker praktiskt. Att som asd:are ha svårt att kommunicera med känslouttryck, kroppspråk etc hjälper inte heller direkt.

Jag läste nyss en bok av en neurolog (Antonio R Damasio) som forskar i hur skador på hjärnans centrallob påverkar en individ. Det han kom fram till var att personer med hjärnskador kan prestera mycket bra på te.x IQ-test, WISQ, WAIS samt många andra psykologiska testbatterier och samtidigt fungera mycket dåligt i sitt dagliga liv. Detta beror enligt honom på att dessa patienters känsloliv och samordnande funktioner skadats samtidigt som de kognitiva systemen ofta förblir intakta vid denna typ av hjärnskador.

Nu menar jag inte att de med ASD har hjärnskador, däremot tror jag att ASD:are i många fall upplever en liknande diskrepans mellan hur en PRESTERAR och hur en FUNGERAR. Därför kan det nog i vissa fall ta längre tid innan en hittar en behandling som funkar.

Intressant. Många med lättare förvärvade hjärnskador blir ofta trötta av rutinuppgifter (naturligtvis också de mer komplexa), blir stresskänsliga, ljuskänsliga och får det jobbigt när det är mycket stim runt omkring. Oavsett om nedsättningen (AS) beror på hjärnskada eller inte så är det ju en intellektuell nedsättning.

Det första steget för att bli frisk är alltid ett aktivt val!

Ingen kan tvinga folk att bli frisk och fri från ätstörningar! Oavsett diagnos!

Har man fattat beslutet först då kan det fungera men man ska ha i åtanke att sjukdomen har ett långvarigt förlopp och det tar många år att bli frisk. Man måste ha tålamod.

Man har två val:

FORTSÄTTA SVÄLTA och ta stora risker för sin hälsa och sitt liv eller FORTSÄTTA LEVA och riskera ingenting.

Anorexi är en lurig sjukdom. Den handlar om en DRÖM inte nödvändigtvis om en perfekt kropp utan om en kropp som dugger.

Algae skrev:Hej!

Jag känner igen mig mycket i det TS skrev. Jag har haft ätstörningar, både anorexi och bulimi samt hetsätning sen 16 års ålder. Fick diagnoserna ASD och ADHD när jag var 24.
Jag tror att det ligger någonting i det att det kan vara svårare för en ASD:are att ta till sig psykologisk behandling i vissa fall. Jag är också intellektuellt högbegåvad vilket inte på något sätt har hjälpt mig i mötet med psykiatrin, snarare tvärt om. Är man smart och verbal verkar det som att man gör framsteg, men egentligen har en svårt att tillämpa saker praktiskt. Att som asd:are ha svårt att kommunicera med känslouttryck, kroppspråk etc hjälper inte heller direkt.

Jag läste nyss en bok av en neurolog (Antonio R Damasio) som forskar i hur skador på hjärnans centrallob påverkar en individ. Det han kom fram till var att personer med hjärnskador kan prestera mycket bra på te.x IQ-test, WISQ, WAIS samt många andra psykologiska testbatterier och samtidigt fungera mycket dåligt i sitt dagliga liv. Detta beror enligt honom på att dessa patienters känsloliv och samordnande funktioner skadats samtidigt som de kognitiva systemen ofta förblir intakta vid denna typ av hjärnskador.

Nu menar jag inte att de med ASD har hjärnskador, däremot tror jag att ASD:are i många fall upplever en liknande diskrepans mellan hur en PRESTERAR och hur en FUNGERAR. Därför kan det nog i vissa fall ta längre tid innan en hittar en behandling som funkar.

Tack för ditt inlägg!

Har letat forskning om sånt men inte hittat något. Det är precis sånt jag önskat tips om.

(Jag har inget emot att "kallas hjärnskadad" om det finns vetenskapliga belägg.)

Mvh Lisa

Linsen skrev:

Algae skrev:Hej!

Jag känner igen mig mycket i det TS skrev. Jag har haft ätstörningar, både anorexi och bulimi samt hetsätning sen 16 års ålder. Fick diagnoserna ASD och ADHD när jag var 24.
Jag tror att det ligger någonting i det att det kan vara svårare för en ASD:are att ta till sig psykologisk behandling i vissa fall. Jag är också intellektuellt högbegåvad vilket inte på något sätt har hjälpt mig i mötet med psykiatrin, snarare tvärt om. Är man smart och verbal verkar det som att man gör framsteg, men egentligen har en svårt att tillämpa saker praktiskt. Att som asd:are ha svårt att kommunicera med känslouttryck, kroppspråk etc hjälper inte heller direkt.

Jag läste nyss en bok av en neurolog (Antonio R Damasio) som forskar i hur skador på hjärnans centrallob påverkar en individ. Det han kom fram till var att personer med hjärnskador kan prestera mycket bra på te.x IQ-test, WISQ, WAIS samt många andra psykologiska testbatterier och samtidigt fungera mycket dåligt i sitt dagliga liv. Detta beror enligt honom på att dessa patienters känsloliv och samordnande funktioner skadats samtidigt som de kognitiva systemen ofta förblir intakta vid denna typ av hjärnskador.

Nu menar jag inte att de med ASD har hjärnskador, däremot tror jag att ASD:are i många fall upplever en liknande diskrepans mellan hur en PRESTERAR och hur en FUNGERAR. Därför kan det nog i vissa fall ta längre tid innan en hittar en behandling som funkar.

Intressant. Många med lättare förvärvade hjärnskador blir ofta trötta av rutinuppgifter (naturligtvis också de mer komplexa), blir stresskänsliga, ljuskänsliga och får det jobbigt när det är mycket stim runt omkring. Oavsett om nedsättningen (AS) beror på hjärnskada eller inte så är det ju en intellektuell nedsättning.

Vad beträffar hjärnskada framgår det inte vart skadan uppkommit förutom centralloben. T.ex. hade Stephen Hawkings en typ av hjärnskada. Texten ger stöd för att en specifik skada inom ett område inte behöver påverka intelligens medan det kan påverka vardagen i stor utsträckning, ens känsloliv och samordnande funktioner; därför hade det var välkommet att vidareutveckla innebörden av detta, t.ex. genom att utöka underlag från källan för diskussion.

JustScience skrev:A major debate raging in the world of medical science in today’s world has a major disease Autism at its core. The question now is whether autism is a kind of brain damage. And the answer is yes, it is brain damage. Autism is a form of a developmental disorder.

The Effect: This complex brain disorder hinders communication, forming relationships with others and to respond to the surroundings in general. The cerebellum seems to be the affected region responsible for autism according to recent findings. The abnormalities associated with the cerebellum have drastic refers on not only the functions of the brain, but also needless in its development. Thus, this triggers autism. Consequently, people suffering from autism are quite likely have had suffered damage to their cerebellum during birth.

(19 Dec,2017)

Linsen skrev:

JustScience skrev:A major debate raging in the world of medical science in today’s world has a major disease Autism at its core. The question now is whether autism is a kind of brain damage. And the answer is yes, it is brain damage. Autism is a form of a developmental disorder.

The Effect: This complex brain disorder hinders communication, forming relationships with others and to respond to the surroundings in general. The cerebellum seems to be the affected region responsible for autism according to recent findings. The abnormalities associated with the cerebellum have drastic refers on not only the functions of the brain, but also needless in its development. Thus, this triggers autism. Consequently, people suffering from autism are quite likely have had suffered damage to their cerebellum during birth.

(19 Dec,2017)

Tack för underlaget. Angående autism och hjärnskador medför det kompensatoriska metoder utav hjärnan när den hanterar skadan. Precis som framgick i ursprungliga stycket kunde intelligens kompensera för skada vid andra hjärnregioner då dessa är full goda i sig. Härvid talas ofta om hjärnans plasticitet, hur den är anpassningsbar utifrån de problem som ska lösas i vår miljö; t.ex. kan man stärka sin IQ genom intensiva uppgifter av sådan art som påfordrar detta -- helt enkelt som en muskel att träna upp.

AS har flera svagheter men hjärnan anpassar sig därifrån och stärker andra regioner. Ett bra exempel på detta är vår särpräglade styrka att identifiera detaljer, vars fenomenala skicklighet AS åtskiljer sig från NT:s, vi är dock sämre på att upptäcka koherens. Jag har skrivit en tråd om just AS skicklighet för detaljer.

Linsen skrev:Oavsett om nedsättningen (AS) beror på hjärnskada eller inte så är det ju en intellektuell nedsättning.

@Linsen, hur menar du här?

elle skrev:Myter om ätstörningar:

"Många med ätstörningar ser ut att vara hälsosamma och må bra, men är egentligen extremt svårt sjuka. Det går inte att se på en person om hon eller han har en ätstörning.

En ätstörning är inte ett personligt val någon gör, utan en allvarligt biologiskt påverkad sjukdom. Belöningssystemet är lite bakvänt. Det som borde kännas biologiskt farligt (som svält) känns euforiskt. Det som borde kännas bra (som mättnad) kan kännas starkt obehagligt och motbjudande.

Ätstörningar diskriminerar inte någon. Ätstörningar finns överallt, bland människor av olika kön, i alla åldrar, olika etniciteter, kroppsformer, viktklasser, sexuella läggningar och i alla socioekonomiska samhällsklasser.

Gener och miljö spelar en viktig roll i utvecklandet av ätstörningar. Genom tvillingstudier i Sverige, Norge, Finland, Danmark och USA kan forskare sett att ärftligheten är så mycket som 50-60 procent."

"Genom att titta på enbart gener kan man dock inte förutspå vilka som kommer att utveckla ätstörningar. ”Generna laddar pistolen, men det är miljön klämmer åt avtryckaren”, säger Cynthia Bulik.

Riskmiljö är bland annat sport och idrottsutövande där vikten är i fokus. Olika dieter eller om man börjar hoppa över måltider kan trigga igång en vilande ätstörningsgen. Mobbning kan sätta igång en ätstörningsgen, BÅDE i den som är offret och den som mobbar. Mobbning kan alltså vara en så kallad biomarkör för ätstörningar."

http://www.vardagspuls.se/inre-halsa/9- ... torningar/

Skulle det här vara MYTER? Det håller jag inte med om, efter att ha någon närastående med ätstörning. ALLA dessa punkter stämmer faktiskt.

Anorexi är att man svälter.

Svält leder till: matfixering, koncentrationssvårigheter, försämrad omdöme, undervikt, menstruationsbortfall, sänkt ämnesomsättning, låg puls, muskelsvaghet, osteoporos,

Alla som svälter sig risikerar att utveckla hetsätningssymptom! Detta har man bevisat vetenskapligt.

Hetsätning innebär att tappa kontrollen över sitt ätande och börjar vräka i sig chips, kakor, choklad, glass, pizza osv utan att kunna hejda sig.

Teagirl skrev:Nåja till frågan, är det fler som har både anorexi/ätstörningar och asperger? Vad har ni för behandling? Eller går ni inte i behandling? Har förstått att det är ganska vanligt att kvinnor med asperger utvecklar ätstörningar.

Ja, det är vanligt och skamligt att kvinnor med asperger som har ätstörningar/anorexi inte får hjälp, förståelse, tröst och behandling som fungerar.

Teagirl skrev:Känner ni igen er i att stå rådlös och med vårdpersonal som inte vet hur dom ska hjälpa er?

Jag känner att vårdpersonal var upptagna med viktigare saker.

Algae skrev:Hej!

Jag känner igen mig mycket i det TS skrev. Jag har haft ätstörningar, både anorexi och bulimi samt hetsätning sen 16 års ålder. Fick diagnoserna ASD och ADHD när jag var 24.
Jag tror att det ligger någonting i det att det kan vara svårare för en ASD:are att ta till sig psykologisk behandling i vissa fall. Jag är också intellektuellt högbegåvad vilket inte på något sätt har hjälpt mig i mötet med psykiatrin, snarare tvärt om. Är man smart och verbal verkar det som att man gör framsteg, men egentligen har en svårt att tillämpa saker praktiskt. Att som asd:are ha svårt att kommunicera med känslouttryck, kroppspråk etc hjälper inte heller direkt.

Jag läste nyss en bok av en neurolog (Antonio R Damasio) som forskar i hur skador på hjärnans centrallob påverkar en individ. Det han kom fram till var att personer med hjärnskador kan prestera mycket bra på te.x IQ-test, WISQ, WAIS samt många andra psykologiska testbatterier och samtidigt fungera mycket dåligt i sitt dagliga liv. Detta beror enligt honom på att dessa patienters känsloliv och samordnande funktioner skadats samtidigt som de kognitiva systemen ofta förblir intakta vid denna typ av hjärnskador.

Nu menar jag inte att de med ASD har hjärnskador, däremot tror jag att ASD:are i många fall upplever en liknande diskrepans mellan hur en PRESTERAR och hur en FUNGERAR. Därför kan det nog i vissa fall ta längre tid innan en hittar en behandling som funkar.

Jag tror det ligger en hel del i det. Man kanske borde forska lite mera om vad folk med ASD egentligen är bra på, så att man kan välja rätt slags jobb och har realistiska förväntningar på sig själv.

Ibland kan det vara bra att prova lite olika saker. Jag har själv alltid varit en teoretiker. Samtidigt är jag snabb och effektiv på en del praktiska saker och då kan det vara bra att göra sånt ibland också. Eller lära sig vissa praktiska saker från grunden, så att man får känna att man kan. Jag pratade igår med min man om att jag skulle vilja vara med mera när han bygger saker, men då måste jag förstå först. Och den här gången förklarade han och jag tittade mer noga på det, och då tänker jag också vara aktiv och bygga.

Toblerone skrev:Skulle det här vara MYTER? Det håller jag inte med om, efter att ha någon närastående med ätstörning. ALLA dessa punkter stämmer faktiskt.

Nej, det är inga myter. Det är SANNINGAR.


"Det finns många falska myter och fördomar kring ätstörningar. Till exempel att det mest skulle drabba unga tjejer, att det är en modegrej, är mammans fel och att ”det växer bort”."

"I veckan var professor Cynthia Bulik, en av världens ledande experter inom området, i Stockholm för att föreläsa om ätstörningar, bland annat hur det ser ut i Sverige. Cynthia Bulik vill gärna sprida 9 viktiga sanningar kring anorexi, bulimi, hetsätning och andra matmissbruk.

1.Många med ätstörningar ser ut att vara hälsosamma och må bra, men är egentligen extremt svårt sjuka. Det går inte att se på en person om hon eller han har en ätstörning.

2.Sjukdomen är inte familjens fel.

3.En ätstörning är inte ett personligt val någon gör, utan en allvarligt biologiskt påverkad sjukdom. Belöningssystemet är lite bakvänt. Det som borde kännas biologiskt farligt (som svält) känns euforiskt. Det som borde kännas bra (som mättnad) kan kännas starkt obehagligt och motbjudande.

4.Ätstörningar diskriminerar inte någon. Ätstörningar finns överallt, bland människor av olika kön, i alla åldrar, olika etniciteter, kroppsformer, viktklasser, sexuella läggningar och i alla socioekonomiska samhällsklasser.

6.Ätstörningar medför en ökad risk av självmordsbenägenhet och svåra medicinska komplikationer. Anorexi har den högsta dödligheten bland alla psykiatriska diagnoser. Även i andra grupper av ätstörningar är risken för självmord extremt hög, runt 10-15 procent.

7. Gener och miljö spelar en viktig roll i utvecklandet av ätstörningar.

”Generna laddar pistolen, men det är miljön klämmer åt avtryckaren”, säger Cynthia Bulik. "

Fler sanningar om ätstörningar på:

http://www.vardagspuls.se/inre-halsa/9- ... torningar/

elle skrev:

Toblerone skrev:Skulle det här vara MYTER? Det håller jag inte med om, efter att ha någon närastående med ätstörning. ALLA dessa punkter stämmer faktiskt.

Nej, det är inga myter. Det är SANNINGAR.


"Det finns många falska myter och fördomar kring ätstörningar. Till exempel att det mest skulle drabba unga tjejer, att det är en modegrej, är mammans fel och att ”det växer bort”."

"I veckan var professor Cynthia Bulik, en av världens ledande experter inom området, i Stockholm för att föreläsa om ätstörningar, bland annat hur det ser ut i Sverige. Cynthia Bulik vill gärna sprida 9 viktiga sanningar kring anorexi, bulimi, hetsätning och andra matmissbruk.

1.Många med ätstörningar ser ut att vara hälsosamma och må bra, men är egentligen extremt svårt sjuka. Det går inte att se på en person om hon eller han har en ätstörning.

2.Sjukdomen är inte familjens fel.

3.En ätstörning är inte ett personligt val någon gör, utan en allvarligt biologiskt påverkad sjukdom. Belöningssystemet är lite bakvänt. Det som borde kännas biologiskt farligt (som svält) känns euforiskt. Det som borde kännas bra (som mättnad) kan kännas starkt obehagligt och motbjudande.

4.Ätstörningar diskriminerar inte någon. Ätstörningar finns överallt, bland människor av olika kön, i alla åldrar, olika etniciteter, kroppsformer, viktklasser, sexuella läggningar och i alla socioekonomiska samhällsklasser.

6.Ätstörningar medför en ökad risk av självmordsbenägenhet och svåra medicinska komplikationer. Anorexi har den högsta dödligheten bland alla psykiatriska diagnoser. Även i andra grupper av ätstörningar är risken för självmord extremt hög, runt 10-15 procent.

7. Gener och miljö spelar en viktig roll i utvecklandet av ätstörningar.

”Generna laddar pistolen, men det är miljön klämmer åt avtryckaren”, säger Cynthia Bulik. "

Fler sanningar om ätstörningar på:

http://www.vardagspuls.se/inre-halsa/9- ... torningar/

Jo, det tyckte jag också. Men du skrev "myter om ätstörningar"?

nomemorytoday skrev:

Linsen skrev:Oavsett om nedsättningen (AS) beror på hjärnskada eller inte så är det ju en intellektuell nedsättning.

@Linsen, hur menar du här?

Det jag menar är att AS ses på sk neuropsykologiska test (IQ-test). Framförallt gällande de exekutiva förmågorna (de högre förmågorna som är kopplade till hjärnans främre del; planering, utvärdering och förändring). Som jag förstått det är det i princip ett krav att man måste ha exekutiva nedsättningar för att få diagnos. Mera ingående vad exekutiva förmågor i testsammanhang skulle kunna vara; flexibilitet, att se helheten, tidsuppfattning osv. Vad detta får för konsekvenser i det vardagliga livet skulle kunna vara; inflexibilitet, rigiditet, igångsättningsproblematik, svårigheter att planera, att ta sig för och utföra längre och krävande projekt eller att kunna vara socialt flexibel och "med". Kort sagt påverkas det inte särskilt mycket eller alls gällande mindre komplexa intellektuella uppgifter, men när man talar om de förmågor som gör oss mänskliga blir det tydligt.

En robot kan spela utomordentligt bra shack (bättre än alla som någonsin levt på jorden), men roboten kan inte uppskatta socialiserande, förstå en målnings skönhet eller begripa varför man tar till vita lögner för att vårda en relation.

@Linsen Du skriver intellektuell nedsättning.

Vad menar du är skillnaden på intellektuell nedsättning och Intellektuell funktionsnedsättning?

Om man är tvungen att ta till vita lögner i en relation, skulle man kunna påstå att det - tvärtom - är den som kommer med "vita lögner" är den som saknar någon form av intellekt?

Menar du att vita lögner = intellekt?

Linsen skrev:

nomemorytoday skrev:

Linsen skrev:Oavsett om nedsättningen (AS) beror på hjärnskada eller inte så är det ju en intellektuell nedsättning.

@Linsen, hur menar du här?

Det jag menar är att AS ses på sk neuropsykologiska test (IQ-test). Framförallt gällande de exekutiva förmågorna (de högre förmågorna som är kopplade till hjärnans främre del; planering, utvärdering och förändring). Som jag förstått det är det i princip ett krav att man måste ha exekutiva nedsättningar för att få diagnos. Mera ingående vad exekutiva förmågor i testsammanhang skulle kunna vara; flexibilitet, att se helheten, tidsuppfattning osv. Vad detta får för konsekvenser i det vardagliga livet skulle kunna vara; inflexibilitet, rigiditet, igångsättningsproblematik, svårigheter att planera, att ta sig för och utföra längre och krävande projekt eller att kunna vara socialt flexibel och "med". Kort sagt påverkas det inte särskilt mycket eller alls gällande mindre komplexa intellektuella uppgifter, men när man talar om de förmågor som gör oss mänskliga blir det tydligt.

En robot kan spela utomordentligt bra shack (bättre än alla som någonsin levt på jorden), men roboten kan inte uppskatta socialiserande, förstå en målnings skönhet eller begripa varför man tar till vita lögner för att vårda en relation.

Att uppskatta socialiserande har väl med hormoner att göra? Jag kan uppskatta socialiserande om jag dricker alkohol t ex. Förstår inte hur det har med intelligens att göra, är det verkligen så?

Har målningar verkligen skönhet?

Jag begriper att man tar till vita lögner för att hålla sams men jag tycker det är falskt och dåligt i längden. Tycker inte det är intelligent att medvetet sprida lögner. Om man är intelligent behöver man inte vara ironisk heller. Man kan förklara sig både bättre och mer konstruktivt utan lögner.

Men ibland verkar det vara väldigt svårt att förstå. Trotts hög intelligens.

Okej det här var ett känsligt ämne, jag kan förstå det.

nomemorytoday skrev:@Linsen Du skriver intellektuell nedsättning.

Vad menar du är skillnaden på intellektuell nedsättning och Intellektuell funktionsnedsättning?

Om man är tvungen att ta till vita lögner i en relation, skulle man kunna påstå att det - tvärtom - är den som kommer med "vita lögner" är den som saknar någon form av intellekt?

Menar du att vita lögner = intellekt?

Intelligens anses av en del vara förmågan till att korrekt bedöma omgivningen och sedan förhålla sig till den. Att alltid tala sanning går i stäv med detta då omständigheterna varierar. Dessa nyanser är oftast extremt fina och kräver mycket avvägning (kapacitet). Jag tar ett övertydligt exempel; Om man är på en begravning och tänker på något roligt när prästen tar upp den bortgångnes kvaliteer är det ganska ohyfsat och extremt opassande att avbryta honom/henne för att vilja berätta vad man i sin tanke gladdes åt. Detta övertydliga exempel finns i mycket mindre tydliga former där det krävs avancerad förmåga för att identifiera situationen och sedan inta ett adekvat förhållningssätt. Detta är självklarheter. Så ja, att lägga band på sig själv i vissa situationer trots att man inte "är sig själv till 100%" är nödvändigt om man vill ha sociala relationer och bibehålla dem.

RSD555 skrev:Att uppskatta socialiserande har väl med hormoner att göra? Jag kan uppskatta socialiserande om jag dricker alkohol t ex. Förstår inte hur det har med intelligens att göra, är det verkligen så?

Har målningar verkligen skönhet?

Jag begriper att man tar till vita lögner för att hålla sams men jag tycker det är falskt och dåligt i längden. Tycker inte det är intelligent att medvetet sprida lögner. Om man är intelligent behöver man inte vara ironisk heller. Man kan förklara sig både bättre och mer konstruktivt utan lögner.

Jag menade det inte så bokstavligt. Mycket av vad du citerade tog jag upp för att markera skillnaden mellan mänskligt beteende och robotliknande beteende. De exekutiva förmågorna sägs (av förståsigpåare) vara de förmågorna som gör oss mänskliga, och människan har en onormalt stor "framhjärna" i förhållande till övriga djur. Det är den delen som när nyast (i evolutions hänseende).

Jag har iaf fått uppfattningen att vi aspergare/autister ofta har svårt för att se helheten, kunna strukturera upp vardagen och att vi har svårt för att förstå oss på det sociala. Detta varierar säkert, men det är den uppfattningen jag fått.

LordNelson skrev:Men ibland verkar det vara väldigt svårt att förstå. Trotts hög intelligens.

Ja, precis det jag menar. Förståelse har ibland mer med igenkänning än intelligens att göra.

Daggmaskar kan uppskatta smaken av löv. Dom anses inte vara överintelligenta bara för det. Ser inte kopplingen mellan tycke, smak och intelligens.

Linsen skrev:Okej det här var ett känsligt ämne, jag kan förstå det.

På vilket sätt är detta ett känsligt ämne, menar du?

Vad är det för någonting du förstår?

nomemorytoday skrev:@Linsen Du skriver intellektuell nedsättning.

Vad menar du är skillnaden på intellektuell nedsättning och Intellektuell funktionsnedsättning?

Om man är tvungen att ta till vita lögner i en relation, skulle man kunna påstå att det - tvärtom - är den som kommer med "vita lögner" är den som saknar någon form av intellekt?

Menar du att vita lögner = intellekt?

Du svarade aldrig på mina frågor.

nomemorytoday skrev:

Linsen skrev:Okej det här var ett känsligt ämne, jag kan förstå det.

På vilket sätt är detta ett känsligt ämne, menar du?

Vad är det för någonting du förstår?

nomemorytoday skrev:@Linsen Du skriver intellektuell nedsättning.

Vad menar du är skillnaden på intellektuell nedsättning och Intellektuell funktionsnedsättning?

Om man är tvungen att ta till vita lögner i en relation, skulle man kunna påstå att det - tvärtom - är den som kommer med "vita lögner" är den som saknar någon form av intellekt?

Menar du att vita lögner = intellekt?

Du svarade aldrig på mina frågor.

Okej, om man nu skall skilja på intellektuell nedsättning och intellektuell funktionsnedsättning så skulle jag göra på följande sätt; en intellektuell nedsättning drar ned ens förmågor, inte nödvändigtvis till den grad att man automatiskt får en kvot under 70. Man kan ha IQ>140 och fortfarande fått sin begåvningsprofil fläckvist nerdragen. En intellektuell funktionsnedsättning skulle jag säga är när ens totala begåvning går under 70 och när man måste gå i särskola (inget fel med det).

Och som svar på andra frågan är svaret enligt mig tveklöst ja. Jag har stött på människor som alltid säger vad de tycker och tänker, samt aldrig anpassar sig till situationen. Dessa människor kan inte föra sig bland folk och är allmänt illa omtyckta. Det är inte särskilt svårt att förstå att man inte får så många vänner när man är en pain in the ass. Det kanske är ärligt att alltid säga sanningen, men knappast önskvärt om man har med andra individer att göra.

Ett exempel; du och klasskamraten busar på lektionen, läraren blir irriterad och frågar vad ni diskuterar (detta är ofta inte en bokstavlig fråga, utan ofta är det en underförstådd reprimand när läraren säger "och vad diskuterar ni som är så intressant"). Om man då tar till en "lögn" och svarar "inget" eftersom du förstått budskapet och inte vill hålla lektionen som gisslan så är det ofta ett adekvat och accepterat beteende. Om man är socialt efterbliven skulle man faktiskt kunna berätta vad du och klasskompisen talade om, tills läraren avbryter dina förklaringar.

För att fötrtydliga extra tar jag ett exempel till; Du och din bästa vän är mycket förtroliga och talar om saker ni bara skulle tala om. I mångt och mycket är detta hemlisar som ni inte yppar till andra. Om någon annan frågar något om din kompis som är en hemlighet och du vet att om du tvekar mellan ja och nej att frågeställaren kan avläsa svaret på reaktionen, så kan det vara önskvärt att ljuga. Eftersom frågeställaren förstår svaret på uteblivet ja eller nej. Dessa exempel är överdrivet lättfattliga och därför är de så bra. Livet innehåller extremt många fler mindre tydliga situationer av samma karaktär där man av hänsyn, lojalitet osv är tvungen att ta till vita lögner.

Det hela handlar naturligvis inte om att ljuga om saker som är viktigt att berätta sanningen om (brott osv). Det handlar om att använda det sociala smörjmedel som är nödvändigt när det finns fler än en individ på jorden. Det handlar inte om att vara en mytoman eller att ljuga på ett elakt sätt för att tillförskansa sig fördelar. I mångt och mycket används vita lögner av hänsyn, empati osv. Man kanske sviker sina egna höga ideal om att alltid vara ärlig när man använder vita lögner, visst, men om man håller hårt på strikt sanningssägande får man leva ett liv utstött från andra.

@Linsen

Asd är en gång för alla INTE en intellektuell funktionsnedsättning per se! Det kan vara, då med tillägget ”med intellektuell funktionsnedsättning”. Jag själv har diagnosen autism utan intellektuell funktionsnedsättning. Om alla diagnoser inom autismspektrat skulle det tillägget inte vara nödvändigt. Dessutom uppfattar jag intelligens som i viss mån är beroende av vem det är som definierar det. Människor kan vara intelligenta på olika vis, visst är logisk och matematisk kapacitet en del men begreppet i sig innefattar så mycket att det inte låter sig definieras. Att påstå att det finns ett samband mellan ASD och lägre IQ utifrån hur en presterar på diverse tester är felaktigt. Sådana generaliserade teser Saknar mig veterligen stöd i aktuell forskning. Ett IQ-test är ändå begränsar i vad det kan mäta och svårmätbara variabler som stress, psykiskt mående och uppfattning om sig själv spelar också roll för resultatet.