Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
60 inlägg
• Sida 2 av 3 • 1, 2, 3
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Alien skrev:Du verkar iaf ha en bättre chef än vad jag hade.
När jag blev sjukskriven (för utbrändhet) såg arbetsgivaren till att jag aldrig fick komma tillbaka. En annan fick mitt jobb ("men jag var ju fortfarande anställd vid universitetet, bara inte vid den arbetsplatsen", sade både facket och arbetsgivaren). Men sedan ville ingen annan arbetsplats ha mig (dvs arbetsgivaren och facket hjälptes åt att lura mig). Jag fick inte ens komma tillbaka för att prova på att jobba igen.
När jag anmälde universitetet till DO ville de inte ta upp det, eftersom jag fått förtidspension från FK (som inte heller ville att jag skulle återvända till arbetet utan stod helt på arbetsgivarens sida).
Så lagen om diskriminering är tydligen lätt att kringgå.
Kan du berätta för din chef att du har ADHD och se vad reaktionen blir? Jag tror att fördomarna är värre gentemot AS.
Det är av största vikt att känna till sina rättigheter och inte efterge dem. Om jag hade haft möjlighet att bistå dig i ditt ärende hade jag gjort så. Vad gäller DL, så har lagen skräpts för att försvåra omkringående av den.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Alien skrev:Du verkar iaf ha en bättre chef än vad jag hade.
När jag blev sjukskriven (för utbrändhet) såg arbetsgivaren till att jag aldrig fick komma tillbaka. En annan fick mitt jobb ("men jag var ju fortfarande anställd vid universitetet, bara inte vid den arbetsplatsen", sade både facket och arbetsgivaren). Men sedan ville ingen annan arbetsplats ha mig (dvs arbetsgivaren och facket hjälptes åt att lura mig). Jag fick inte ens komma tillbaka för att prova på att jobba igen.
När jag anmälde universitetet till DO ville de inte ta upp det, eftersom jag fått förtidspension från FK (som inte heller ville att jag skulle återvända till arbetet utan stod helt på arbetsgivarens sida).
Så lagen om diskriminering är tydligen lätt att kringgå.
Kan du berätta för din chef att du har ADHD och se vad reaktionen blir? Jag tror att fördomarna är värre gentemot AS.
Det som hänt dig är fruktansvärt! Men jag vågar inte berätta om ADHD:n, det var ju det som hände då. Då hade jag inte ens Asperger-diagnos. Dessutom känner jag - ADHD-diagnos passar inte ens till dem här problemen. Kontakt med eleverna? Det är ju mer AS?
Jag är snarare inne på att i så fall säga att jag har varit lite små-utbränd i många år (vilket är sant). Och med tanke på att jag har blivit så glömsk att jag nästan trodde på demens, är det ganska rimligt.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
RSD555 skrev:Toblerone skrev:Kanske tycker en del att det är lyxproblem, jag har i alla fall haft jobb i många år, men samtidigt ställer det till med så mycket att jag inte vet om det är värt det.
Problemet är att jag känner att jag inte klarar av det särskilt bra. Ändå sedan jag har börjat jobba och det har varit över 30 nu (med avbrott för barn och sånt) har jag gjort så gott jag kunde, känt att det inte riktigt räcker och bytt jobb när det blev för uppenbar. Det känns som om jag "fuskar" mig igenom yrkeslivet. Samtidigt klarar jag av det allra mesta. Men det där lilla som inte funkar - det förstår inte folk hur man kan ha problem med det.
Då skulle man behöva tala om att man har AS (och ADHD). Det undvek jag dock absolut, efter att jag har gjort väldigt negativa erfarenheter med att tala om det. Men nu känns det som om det inte kommer att funka.... och frågan är om jag ska tala om för chefen att jag har diagnos (efter att ha dolt det i 6 år). Eller om jag ska byta jobb igen (jag trivs där, och jag behöver ju referens ifrån dem...). Eller om jag gör något enklare (det tar emot, och det är inte ens säkert att det inte dyker upp delar där också som jag har problem med).
Så som det är nu, kan jag inte ha det i längden heller. Jag är bara så stressad då, går och räknar med att det kan krascha när som helst.
Känns precis som om du skriver mina tankar.
Är du också i en liknande situation?
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
triggerhappyD skrev:Skulle nog sjukskriva mig en månad eller så och vila upp mig och fundera under tiden hur du ska gå till väga sen. Väga för och nackdelar med dom olika alternativen och bedöma "risk and reward" aspekten med dina alternativ.
Det är ju som bekant ansträngande för många med diverse "neuro avvikelser" att förhålla sig till, samt orka med diverse aspekter av livet. Och ingen kommer ju tacka dig för att du överbelastar dig själv tills det eventuellt blir en krasch.
Hoppas du kommer fram till någon bra och fungerande lösning hur som.
Hmm... men jag måste göra klart terminen. Det funkar inte att en lärare hoppar av i slutet av terminen. Och sen har jag ju två månaders sommarlov. Kanske räcker ju det?
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Sisyfos skrev:Efter att ha läst om dina bekymmer står det klart för mig att du befarar att du ska: a) missta anställningen, b) diskrimineras.
a)
Diskrimineringslagen har enligt 1 § till ändamål att motverka diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Med funktionshinder avses enligt 2 § varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå. Det framgår alltså av lagtexten att även begränsningar som kan förväntas uppkomma i framtiden betraktas som funktionshinder. Lagen är enligt motiven tillämplig ifråga om sjukdomar med progressivt förlopp. Det är i dessa fall fråga om sjukdomar som inte nödvändigtvis inverkar på personens funktionsförmåga men som kan komma att leda till sådana effekter i framtiden (prop. 1997/98:179 s. 82).
Lagens förbud mot diskriminering gäller enligt 5 § i ett flertal olika situationer i arbetslivet, bland annat när arbetsgivaren säger upp, avskedar eller vidtar annan ingripande åtgärd mot en arbetstagare. Sådant agerande leder till att rättshandlingen ogiltigförklaras och saknar verkan mot arbetstagaren.
En arbetsgivare får enligt 3 § inte missgynna en arbetssökande eller en arbetstagare genom att behandla honom eller henne sämre än arbetsgivaren behandlar, har behandlat eller skulle ha behandlat någon annan i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med funktionshinder (direkt diskriminering). Bestämmelsen tar sikte på fall där det finns ett direkt orsakssamband mellan missgynnandet och arbetstagarens eller arbetssökandens funktionshinder. För att diskriminering skall föreligga krävs enligt uttalanden i lagmotiven inte att det har varit fråga om en avsiktlig diskriminering, men att det skall föreligga ett samband mellan missgynnandet och arbetstagarens eller arbetssökandens funktionshinder. Det är fråga om en diskriminering även om funktionshindret bara är en av flera orsaker till arbetsgivarens handlande (prop. 2002/03:65 s. 90).
b)
Trakasserier kan avse fysiskt, verbalt eller icke-verbalt uppträdande. Handlingarna eller bemötandet ska innebära missgynnande i form av skada eller obehag och på så sätt kränka den enskildes värdighet. Helt bagatellartade skillnader i bemötande bör inte betraktas som missgynnande och därmed trakasserier. Det bör vara fråga om märkbara och tydliga kränkningar. För att det ska vara fråga om trakasserier ska handlandet eller beteendet vara oönskat. Ett handlingssätt eller bemötande ska ha ett orsakssamband med den diskrimineringsgrund som är aktuell för att utgöra trakasserier i lagens mening. Den som trakasserar måste förstå att hans eller hennes beteende kränker någon på ett sätt som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna. Den trakasserade bör därför göra klart för den som trakasserar att beteendet upplevs som kränkande (jfr AD 2010 nr 21 och AD 2009 nr 4).
Slutsats
Meddela arbetsgivaren om att du har AS. Förmodligen kommer arbetsgivaren inte veta hur denne ska agera och inte heller är det otänkbart att du kommer utsättas för lindrigare mobbning eller trakasseri av arbetsgivaren i sammanband med upplysning om AS, för denne ska utröna om du är medveten om och beredd att tillvara dina rättigheter.
Helt klart har du rätt till stödinsatser i ditt arbete. Aktiva åtgärder ska vidtas och genomföras så snart som möjligt för förebyggande och främjande av dina möjligheter att stå kvar i arbete. Lider du skada eller men av att inga åtgärder varken planeras eller vidtas har du rätt till ersättning, såväl ekonomisk skada som ideell skada, som kränkning innebär.
Jag har väldigt dåliga erfarenheter av sånt. I praktiken kan arbetsgivaren jävlas hur mycket som helst.
Jag anmälde också till DO förra gången och de gjorde så bra de kunde. Men den där chefen var ju slug. Hon fick t.ex. en kollega till mig att skriva under att han aldrig har sett att jag skulle ha blivit sämre behandlad.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Toblerone skrev:Alien skrev:Kan du berätta för din chef att du har ADHD och se vad reaktionen blir? Jag tror att fördomarna är värre gentemot AS.
Men jag vågar inte berätta om ADHD:n, det var ju det som hände då. Då hade jag inte ens Asperger-diagnos. Dessutom känner jag - ADHD-diagnos passar inte ens till dem här problemen. Kontakt med eleverna? Det är ju mer AS?
Jag är snarare inne på att i så fall säga att jag har varit lite små-utbränd i många år (vilket är sant). Och med tanke på att jag har blivit så glömsk att jag nästan trodde på demens, är det ganska rimligt.
Annars tycker jag att man läser om kända och framgångsrika människor som har ADHD, att det rentav kan vara en tillgång (i konstnärliga yrken). AD(H)D är också vanligare än AS.
https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Adhd/En vanlig svårighet är att du lätt blir störd av att vara i röriga eller stökiga miljöer, och att det är svårt att komma igång med vissa uppgifter, om de inte känns motiverande, eller att det är svårt att bli klar med det du håller på med.
Men om du tror att chefen är fördomsfull även mot ADHD/ADD ... Jag förstår att du är orolig mtp den tidigare chefens reaktion.
Det är bara att härda ut till sommarlovet och hoppas att du kan återhämta dig då.
Annars känns det som att ett tråkigare jobb, kanske rent administrativt, är enda lösningen. Alltså de mest intressanta jobben är också de mest krävande.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Toblerone skrev:Jag har väldigt dåliga erfarenheter av sånt. I praktiken kan arbetsgivaren jävlas hur mycket som helst.
Jag anmälde också till DO förra gången och de gjorde så bra de kunde. Men den där chefen var ju slug. Hon fick t.ex. en kollega till mig att skriva under att han aldrig har sett att jag skulle ha blivit sämre behandlad.
Rätten ska efterföljas. Det enda som hindrar lagen från att verkställas där "någon jävlas" -- bryter mot lagen -- är i brist på bevis.
Bevisfrågor
Vi utreder följande: DO gjorde så bra de kunde. En kollega till dig -- trovärdigt vittne -- skrev under att han aldrig hade sett dig bli sämre behandlad. Det saknades bevis för ditt påstående.
Råd
Det är så att du MÅSTE kunna känna trygghet på ditt jobb. Därför finns både LAS och DL för att se till att du ska kunna ha trygghet i din anställning trots du har AS. Hur du väljer att gå tillväga med ditt problem är naturligtvis upp till dig, men jag hoppas att du överväger och tar till dig mina välmenade råd. Vad gäller bevisfrågor och den rättsliga processen kan jag bistå dig personligen och hänvisa dig till andra som kan tillvarata dina rättigheter bättre än vad jag kan. -- Lawline är inte helt tillförligt, där sitter studenter precis som jag.
Hur ska din ständiga oro någonsin kunna lindras om du måste dölja din AS?
Det antas endast skapa stress. Dessutom kräver det energi och väldiga ansträngningar från dig dagligen på jobbet, som i sin tur kan leda till utbrändhet. Bevisligen har du sedan tidigare blivit utbränd och är möjligtvis det forfarande, "har varit lite små-utbränd i många år" (Toblerone).
Jag ser ett tydligt mönster här och det mesta tyder på vad jag har skrivit ovan vara riktigt. Jag saknar dock tillräcklig information och därför vill jag reserva mig med förbehåll om vad som faktiskt är det bästa för dig och hur en process senare hade kunnat bli.
Överväg att berätta om din AS för att kunna få harmoni i ditt liv och leva utan ständiga besvär relaterade till din AS, framförallt med tanke på den stress och energi som döljandet tar från dig. Fast se till att insamla bevis innan du berättar om din AS. Då finns det ett mera tydligt bevisunderlag för hur du har behandlats före och efter du berättade om din AS.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Sisyfos skrev:Helt klart har du rätt till stödinsatser i ditt arbete. Aktiva åtgärder ska vidtas och genomföras så snart som möjligt för förebyggande och främjande av dina möjligheter att stå kvar i arbete. Lider du skada eller men av att inga åtgärder varken planeras eller vidtas har du rätt till ersättning, såväl ekonomisk skada som ideell skada, som kränkning innebär.
Jag har inte läst hela tråden men la märke till en sak. Det jag har fetmarkerat i citatet låter som en lagtext e.d. men verkar vara skrivet av Sisyfos själv. Är det så?
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Dagobert skrev:Sisyfos skrev:Helt klart har du rätt till stödinsatser i ditt arbete. Aktiva åtgärder ska vidtas och genomföras så snart som möjligt för förebyggande och främjande av dina möjligheter att stå kvar i arbete. Lider du skada eller men av att inga åtgärder varken planeras eller vidtas har du rätt till ersättning, såväl ekonomisk skada som ideell skada, som kränkning innebär.
Jag har inte läst hela tråden men la märke till en sak. Det jag har fetmarkerat i citatet låter som en lagtext e.d. men verkar vara skrivet av Sisyfos själv. Är det så?
Lagtext ska tolkas och helst av jurister. Jag fetmarkerade för att tydligt signalera informationen. Ett råd är att alltid kopiera det som du tror är lagtext i en text där råd lämnas till någon. Då kan du senare jämföra med dels lagtexten och dels andras tolkningar samt råd för i vissa avseenden motsvarande situation.
Nyttig information om just de aktiva åtgärderna som ska vidtas följer av http://www.do.se/om-do/vanliga-fragor/l ... -atgarder/.
Undersöka om det finns risker för diskriminering eller repressalier eller andra hinder för enskildas lika rättigheter och möjligheter i verksamheten; analysera orsaker till upptäckta hinder och risker; vidta de förebyggande och främjande åtgärder som skäligen kan krävas, och följa upp och utvärdera arbetet.
Om lagen se https://lagen.nu/2008:567#K3
3 kap 1 § DL: "Aktiva åtgärder är ett förebyggande och främjande arbete för att inom en verksamhet motverka diskriminering och på annat sätt verka för lika rättigheter"
3 kap 3 § 1 st DL: "Arbetet med aktiva åtgärder ska genomföras fortlöpande"; 2 st:"Åtgärder ska tidsplaneras och genomföras så snart som möjligt"
4 kap 4 § 1 st DL: "Den som inte rättar sig efter en begäran enligt 3 § får av Diskrimineringsombudsmannen föreläggas att vid vite fullgöra sin skyldighet. Ett beslut om vitesföreläggande får överklagas hos Nämnden mot diskriminering". Lagtexten hänvisar till 3 § i 4 kap. Alltså inte 3 § i 3 kap
2 st: Ett vitesföreläggande enligt första stycket ska delges.
Det följer av 2 § LAS: "Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, ska dessa föreskrifter gälla". De rättigheter vilka enligt 3 kap 1 § DL ska främjas är arbetsrelaterade, hur vitesförbudet föreläggs följer av praxis. Underlåter arbetsgivaren att vidta aktiva åtgärder kan han delges ett vitesförläggande av DO.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Det var inte svar på frågan. Har du skrivit det fetmarkerade?
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Dagobert skrev:Det var inte svar på frågan. Har du skrivit det fetmarkerade?
Ursäkta men är du inte OT och fortsätter ihärdigt med detta? Du har fått en förklaring, på bekostnad av TS, där jag avsett att ge honom råd och tips. Du fråntar honom en god tråd och även mig tid. Vänligen upphör med sådant förargligt beteende, men du ska få svar; trots det tar emot för mig.
Jag har skrivit den fetstilta texten i samband med råd lämnades åt TS då jag läste lagen och tog del av rättskällor. Inte på något sätt är jag upphovsman till texten eftersom jag vidare meddelade rättskällor som därav tolkades och återgavs i syfte att hjälpa -- inte dig men TS -- så gott jag kunde besvara gällande lag i en situation som hans.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Det var alltså din tolkning av lagtexten. Tack. Ett ja eller nej första gången hade räckt.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Dagobert skrev:Det var alltså din tolkning av lagtexten. Tack. Ett ja eller nej första gången hade räckt.
Nej det är inte uteslutande en tolkning av lagtexten. Flera juridiska begrepp ingår i texten som är fetmarkerad och ska förstås i en viss kontext. Du kan inte skriva att det är min tolkning av lagtexten när det i själva verket är lagtexten och ingen tolkande verksamhet har bedrivits i den mån att det är att anse vara min personliga tolkning av lagtexten. M.a.o. är det både lagtext och tolkning fast i betydande mån har texten karaktären av rättskälla och inte tolkning. -- den rättskälleliga karaktären har varit en väsentlig förutsättning för sjäva fetmarkering i sig, givet den betydelse informationen har och kan komma att påverka TS.
Jag hoppas innerligt att moderator tar bort dina inlägg eftersom de är OT. Beträffande mina inlägg i replik till dina har de varit nödvändiga för att förtydliga innehållet i dessa med anledning av att TS verkligen är i behov av hjälp medan du inte är det och förståelsen för lagen påverkar hans agerande.
Det värsta med detta som jag försöker upplysa dig om är att du inte förstår vad jag menar, men jag skriver likväl, det hade varit fel att inte försöka upplysa dig om ditt fel. Hur lagtexten tolkas och min text påverkar TS men inte dig, om det uppkommer frågor om lagtexten, som i detta fallet är ovidkommande för dig, men högst aktuellt och relevant för TS kan det avgöra hans framtidsutsikter som härav han har att ta ställning till.
Upphör med dina repliker OT i fortsättningen; att svaret blev så omfattande just emot dig är för att flera på forumet håller sig OT och du ska inte ta det personligt -- bägaren rann över helt enkelt.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Nu är jag inte insatt i lagtexter och tolkande. Men är det inte det som avses med juridikexamen? Dvs att praxis ibland skiljer sig från det strikt skrivna? Det är väl även så att det i princip är omöjligt att täcka allt i lagen (att det hela tiden finns luckor som måste förstås utifrån rådande texter)? Att kunna lagboken utantill har jag förstått det som är en väldigt liten del av juridikutbildningen, där själva tolkningen av lagen är det centrala (eftersom det är så snårigt)? Jag tänker att ifall det hade varit så enkelt att bara läsa luntorna upp och ner skulle wikipedia om olika rättsfrågor räcka och de flesta advokater skulle mista sina jobb.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Jag tar inte illa upp. Jag är inte off-topic. Det är bra att veta om råden man får är en officiell text eller skriven av en privatperson, juridikstuderande eller ej. Vanligen framgår sådant av texten i ett forum, men jag tyckte inte det gjorde det här.
Toblerone är en hon. Och det var jag som fetmarkerade.
Toblerone är en hon. Och det var jag som fetmarkerade.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
;Dagobert skrev:Jag tar inte illa upp. Jag är inte off-topic. Det är bra att veta om råden man får är en officiell text eller skriven av en privatperson, juridikstudent eller ej. Vanligen framgår sådant av texten i ett forum, men jag tyckte inte det gjorde det här.
Toblerone är en hon. Och det var jag som fetmarkerade.
Citering av lagarna hade du kunnat jämföra med. Du svar på frågan redan före du avkrävde mig på ett ja eller nej.
När det kommer till lagen är det av största vikt, att ingen citering ges direkt av från en officiell text, för en slutsats eftersom varje situation är unik; den officiella texten berör en specifik situation och vid en omedelbar citering av den officiella texten för stöd av en slutsats kan mottagaren av rådet misstolka och ta det för en sanning för dennes situation och hur det aktuella fallet hade hanterats i en domstol.
En slutsats ska grunda sig på rättskällorna och helst ha karaktären av en rättskälla, på så sätt att det i görligaste mån ska motsvara dessa för den specifika situationen. M.a.o. inleder rättskällorna tolkningen av en situation och bör sluta vid rättskällorna för slutsatsen. Rådet ska alltså förutsäga utgången i en domstol, som därigenom domslutet hade blivit en rättskälla för en identisk situation. En rättskälla för en identisk situation är förenklat ett prejudikat (jfr predikatlogik https://sv.wikipedia.org/wiki/Predikatlogik), som grundar sig i rättskällorna och skapar en rättskälla iochmed domslutet för den specifika situationen; dock utgör inte resonemangen i sig en rättskälla, oavsett om den är officiell eller inte.
All lagtext, officiell eller inte, tolkas, resonemangen som förs därvid har inget självständigt prejudikatvärde men nära därtill i glidande skala ligger de nära rättskällorna för den specifika situationen. I synnerhet om det härrör från en högre domstolsinstans eller resonemangen i sig i stort sett motsvarar de specifika resonemang som fördes för en i princip identisk situation och resulterade i den slutsatsen som framgår av officiell text; fastän resonemang om rättskällorna i HD och även EU-domstolen ligger ytterst nära rättskällorna givet den position de har inom rättssystemet och därvid det mera allmänna prejudiktet för vägledning för annat än specifika fall från domslutet i sig anknyter till rättskällorna är resonemangen inte tekniskt sett prejudikat, snarare goda resonemang vilka beskriver lagen och i brist på bättre överensstämmande rättskällor för en motsvarande situation lämpliga rättskällor.
Upphör nu vänligen med dina kommenterar kring slutsatsen.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
@Sisyfos
Snälla nån, jag ville bara veta om du hade skrivit texten själv eller om den var ett citat.
Och jag skulle inte ha nämnt "tolkning" om inte du hade skrivit i första meningen i första svaret:
Jag är inte jurist och hade därför inte kunnat jämföra med lagtexten med tillförlitligt resultat.
Ledsen att jag fortsatte, men när du påstod motsatsen så...
Snälla nån, jag ville bara veta om du hade skrivit texten själv eller om den var ett citat.
Och jag skulle inte ha nämnt "tolkning" om inte du hade skrivit i första meningen i första svaret:
Sisyfos skrev:Lagtext ska tolkas och helst av jurister.
Jag är inte jurist och hade därför inte kunnat jämföra med lagtexten med tillförlitligt resultat.
Ledsen att jag fortsatte, men när du påstod motsatsen så...
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Alien skrev:
Men om du tror att chefen är fördomsfull även mot ADHD/ADD ... Jag förstår att du är orolig mtp den tidigare chefens reaktion.
Det är bara att härda ut till sommarlovet och hoppas att du kan återhämta dig då.
Annars känns det som att ett tråkigare jobb, kanske rent administrativt, är enda lösningen. Alltså de mest intressanta jobben är också de mest krävande.
Ja, man vet liksom aldrig, jag vågar inte chansa. Jo, jag har också tänkt det där, med att ett administrativt jobb vore bättre, och har försökt hitta ett sånt för några år sedan, när jag var arbetslös i några månader. Men det är ganska omöjligt att få. Vissa sa t.o.m. att det inte är ovanligt att lärare söker jobb hos dem för att de inte orkar jobba i skolan längre. Men att deras utbildning inte är så relevant för det administrativa jobbet. Dessutom tar de också helst yngre människor.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Dagobert skrev:@Sisyfos
Snälla nån, jag ville bara veta om du hade skrivit texten själv eller om den var ett citat.
Och jag skulle inte ha nämnt "tolkning" om inte du hade skrivit i första meningen i första svaret:Sisyfos skrev:Lagtext ska tolkas och helst av jurister.
Jag är inte jurist och hade därför inte kunnat jämföra med lagtexten med tillförlitligt resultat.
Ledsen att jag fortsatte, men när du påstod motsatsen så...
Lag är en rättskälla men även beskrivningar av lagen kan vara rättskällor. Gränsen mellan beskrivning av lagen och en rättskälla, var den fråga som jag tolkade och därefter klargjorde. När du ställde frågan om en officiellt text, så är det en svår fråga att besvara. När du funderar kring det så blir det klar för dig och mycket tyder på att du insåg vikten av att avgöra om huruvida min text kunde utgöra en rättskälla i egenskap av att vara en officiell text eller inte att. Om du hade frågot mig om det var en rättskälla från första början hade det varit enklare att besvara din fråga.
Jag ville klargöra eventuella missförstånd som kunde uppstå. Därefter fortsatte du framföra ömsom påstående- ömsom frågandesatser, härvid senare hävda att svaret endast kunde vara binärt, vara ja eller nej på frågan om texten var officiell eller inte; i anknytning till rättskällorna.
Jag gav ett allmängiltigt svar på dina frågor som du nu har sammanblandat. Du fortsatte med ställandet av ömsom frågor ömsom svar som dessutom förvrängde den diskussionen som fördes. Se dina inlägg ovanför och jämför med mina svar.
I teorin är gränsen knivskarp för de frågor som du hade ställt, däremot kan texter ha en bland karaktär av att vara rättskällelig och då måste man fråga sig huruvida texten präglas av rättskällorna eller är en tolkning, vilka element som utgör rättskäla eller tolkning. Jag förstår nu i efterhand att det inte gjorde större skillnad för dig men eftersom det kunde påverka Toblerone -- precis som jag skrev ovanför, var det viktigt att klargöra; fastän jag hyste tvivel om du skulle förstå mig (jfr mitt inlägg ovanför).
Det är så när mycket svåra frågor ställs där svaret är av största vikt för den som ska ta del av svaret är det av största vikt att utreda och förskringra tvivel, helst fullkomligt om så är möjligt.
Det är lustigt att du anser att jag fortsätte när det framgår ovan att ämnet som TS framtagit handlar om vad denna bör göra och vilka rättigheter personen har under de omständigheter som har presenterats. Du valde att få klarhet i svarets rättsliga vikt, som härigenom påverkar vilket ställningstagande TS kan ställa sig vid.
Jag hoppas att du kan upphöra med diskussionen OT, om det ursprungligen var något OT är det numera definitivt OT.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Toblerone skrev:Alien skrev:
Men om du tror att chefen är fördomsfull även mot ADHD/ADD ... Jag förstår att du är orolig mtp den tidigare chefens reaktion.
Det är bara att härda ut till sommarlovet och hoppas att du kan återhämta dig då.
Annars känns det som att ett tråkigare jobb, kanske rent administrativt, är enda lösningen. Alltså de mest intressanta jobben är också de mest krävande.
Ja, man vet liksom aldrig, jag vågar inte chansa. Jo, jag har också tänkt det där, med att ett administrativt jobb vore bättre, och har försökt hitta ett sånt för några år sedan, när jag var arbetslös i några månader. Men det är ganska omöjligt att få. Vissa sa t.o.m. att det inte är ovanligt att lärare söker jobb hos dem för att de inte orkar jobba i skolan längre. Men att deras utbildning inte är så relevant för det administrativa jobbet. Dessutom tar de också helst yngre människor.
Jo man vet vad lagen anser, men inte hur den ska tillämpas eftersom du inte har försett oss med tillräcklig information. Därför kan det uppstå tvivel vid bevisfrågorna; och även vad som är mest förmånligt för dig. Vi har förstått att din nuverande arbetssituation bidrar med stress samt oro, det har varit så för dig sedan tidigare och därför är det beklämmande dig att inte veta utgången av samtliga faktorer: a) bibehålla jobb, hantera uppkomna situationen på bästa sätt -- härpå har jag lämnat svar; b) byta jobb, men liknande den situation som du har hamnat i kan uppkomma på nya jobbet. Därför måste du fatta ett beslut.
Helt klart har du lagen bakom dig som sagt.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Sisyfos skrev:Toblerone skrev:Jag har väldigt dåliga erfarenheter av sånt. I praktiken kan arbetsgivaren jävlas hur mycket som helst.
Jag anmälde också till DO förra gången och de gjorde så bra de kunde. Men den där chefen var ju slug. Hon fick t.ex. en kollega till mig att skriva under att han aldrig har sett att jag skulle ha blivit sämre behandlad.
Rätten ska efterföljas. Det enda som hindrar lagen från att verkställas där "någon jävlas" -- bryter mot lagen -- är i brist på bevis.Bevisfrågor
Vi utreder följande: DO gjorde så bra de kunde. En kollega till dig -- trovärdigt vittne -- skrev under att han aldrig hade sett dig bli sämre behandlad. Det saknades bevis för ditt påstående.
Råd
Det är så att du MÅSTE kunna känna trygghet på ditt jobb. Därför finns både LAS och DL för att se till att du ska kunna ha trygghet i din anställning trots du har AS. Hur du väljer att gå tillväga med ditt problem är naturligtvis upp till dig, men jag hoppas att du överväger och tar till dig mina välmenade råd. Vad gäller bevisfrågor och den rättsliga processen kan jag bistå dig personligen och hänvisa dig till andra som kan tillvarata dina rättigheter bättre än vad jag kan. -- Lawline är inte helt tillförligt, där sitter studenter precis som jag.
Hur ska din ständiga oro någonsin kunna lindras om du måste dölja din AS?
Det antas endast skapa stress. Dessutom kräver det energi och väldiga ansträngningar från dig dagligen på jobbet, som i sin tur kan leda till utbrändhet. Bevisligen har du sedan tidigare blivit utbränd och är möjligtvis det forfarande, "har varit lite små-utbränd i många år" (Toblerone).
Jag ser ett tydligt mönster här och det mesta tyder på vad jag har skrivit ovan vara riktigt. Jag saknar dock tillräcklig information och därför vill jag reserva mig med förbehåll om vad som faktiskt är det bästa för dig och hur en process senare hade kunnat bli.
Överväg att berätta om din AS för att kunna få harmoni i ditt liv och leva utan ständiga besvär relaterade till din AS, framförallt med tanke på den stress och energi som döljandet tar från dig. Fast se till att insamla bevis innan du berättar om din AS. Då finns det ett mera tydligt bevisunderlag för hur du har behandlats före och efter du berättade om din AS.
Jo, jag håller med om din analys att det var bevisen som saknades förra gången när jag anmälde till DO. Det sa de också. Den chefen var helt enkelt skicklig på att hålla sig precis inom lagen. Hon var noga med att det fanns vittnen när hon sa och gjorde något bra/korrekt och att det INTE fanns vittnen för resten.
Du har förstås rätt i att det inte är bra att fortsätta så här. Jag ska bara förklara också hur det gick till att jag blev utbränd (eller kanske långsamt mer och mer utmattad). Det hade inte såå mycket med jobbet att göra. Jag har en son med svår ADHD och när han gick i lågstadiet, så bröt först min dåvarande man ihop. Han fick en depression. Och så hade vi två små-barn också. Och sonen hittade på dumheter i skolan, ibland fick jag hämta honom, ibland försvann han och man fick leta efter honom. Det var mycket, och mit ex orkade inte så bra. Det blev konflikter också. Jag pluggade då, jobbade lite extra också. Det lugnade sig lite med sonen, jag började jobba - och det var tufft. Sen blev sonen tonåring och det blev konflikter med min dåvarande man, så det blev skillsmässa också och senast fick dottern en ätstörning (och en ADHD-diagnos). Så jag tror, det är alltihop som gjort att jag inte orkar lika bra numera. Samtidigt är det ju inte jobbets fel eller ansvar?
En annan sak som jag är osäker på: Jag har ju medvetet förtigit mina diagnoser när jag tog jobbet. Ändrar inte det situationen? Kanske behöver de inte ta lika mycket hänsyn då om man har vetat om det men inte sagt det? Kanske hade jag t.o.m. varit skyldig att säga det? Det är också en anledning att jag tvekar.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Sisyfos skrev:Toblerone skrev:Alien skrev:
Men om du tror att chefen är fördomsfull även mot ADHD/ADD ... Jag förstår att du är orolig mtp den tidigare chefens reaktion.
Det är bara att härda ut till sommarlovet och hoppas att du kan återhämta dig då.
Annars känns det som att ett tråkigare jobb, kanske rent administrativt, är enda lösningen. Alltså de mest intressanta jobben är också de mest krävande.
Ja, man vet liksom aldrig, jag vågar inte chansa. Jo, jag har också tänkt det där, med att ett administrativt jobb vore bättre, och har försökt hitta ett sånt för några år sedan, när jag var arbetslös i några månader. Men det är ganska omöjligt att få. Vissa sa t.o.m. att det inte är ovanligt att lärare söker jobb hos dem för att de inte orkar jobba i skolan längre. Men att deras utbildning inte är så relevant för det administrativa jobbet. Dessutom tar de också helst yngre människor.
Jo man vet vad lagen anser, men inte hur den ska tillämpas eftersom du inte har försett oss med tillräcklig information. Därför kan det uppstå tvivel vid bevisfrågorna; och även vad som är mest förmånligt för dig. Vi har förstått att din nuverande arbetssituation bidrar med stress samt oro, det har varit så för dig sedan tidigare och därför är det beklämmande dig att inte veta utgången av samtliga faktorer: a) bibehålla jobb, hantera uppkomna situationen på bästa sätt -- härpå har jag lämnat svar; b) byta jobb, men liknande den situation som du har hamnat i kan uppkomma på nya jobbet. Därför måste du fatta ett beslut.
Helt klart har du lagen bakom dig som sagt.
Jag menade också att jag inte vet hur de skulle reagera, chefen och arbetskamraterna. Om situationen skulle bli bra eller dålig hänger faktiskt inte så mycket på lagen, utan mer på hur människor hanterar situationen.
Min dotter har just upplevt såna situationer också. Hon läser på högskolan, har ADHD-diagnos och försökte få extra-hjälp där. Okej... jo, hon kan få extra tid vid tentor. Men då måste hon säga till i förväg, lärare måste tillfrågas om denne har tid och lokal måste bokas längre. Och det är inte så att någon fixar det, utan hon ska själv se till det. Bra hjälp det! (ironi)
Och på liknande sätt var det med andra hjälpinsatser. Så jag sa till henne att jag också har upplevt att det lätt blir så, och att det är bäst om man klarar sig utan sånt. Folk kan hålla sig till lagar och regler och ändå sköta något så dåligt att det snarare stjälper än hjälper.
Förresten: En juridisk fråga - om du kan svara på det: Kan inte situationen uppstå att de säger att man helt enkelt inte kan klara av jobbet pga sitt funktionshinder och att de därför inte kan anpassa?
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Toblerone skrev:
Förresten: En juridisk fråga - om du kan svara på det: Kan inte situationen uppstå att de säger att man helt enkelt inte kan klara av jobbet pga sitt funktionshinder och att de därför inte kan anpassa?
Kort svar: ja. Långt svar: De är skyldiga att i ett för att dina arbetsrelaterade rättigheter inte riskerar åsidosättas led vidta skäliga åtgärder. Hur långtgående skyldigheten sträcker sig beror på din förmåga att klara av jobbet och även deras förmåga (kostnadsmässigt) att anpassa sig till din situation. Huruvida dina rättigheter har blivit åsidosatta kan endast domstolen besvara. Fast det mesta tyder på att din föregående chef uppenbart kränkte dina rättigheter. Du ska inte tåla utsättas för liknande behandling i detta fallet, om det sker har du stöd av lagen fast du måste kräva din rätt.
En person med AS har en funktionsnedsättning som medför särskilda rättigheter för personen. Rättigheterna utsträcker de skyldigheter en arbetsgivare har mot sin arbetstagare med funktionsnedsättning och är skyldig att vidta. Jag har fetstilt markerat väsentliga passager i lagtexten. När jag har tid kommer jag lämna en mer utförlig förklaring än de som redan har framförts.
Det verkar som att ditt dilemma inte uteslutande handlar om lagen. Jag uppfattar det även som psykologiskt, och det är jag inte kvalificerad att besvara. Därför ska jag lämna en tankeställare nedan och även rättskällorna.
Tankeställare
Du vill ha ett jobb som du kan trivas med. Du vill ha trygghet att få bibehålla anställningen och även goda arbetskollegor. Om påståendena är sanna kan du med stöd av lagen se till att du ska få bibehålla anställningen fast inte ha goda arbetskollegor. Vad är viktigast för dig?
Jag blir lycklig av att umgås med personer som accepterar mig för den jag är. Om det är personer i min närhet har jag inga problem med att berätta för dem att jag har AS. Från början var det svårt, numera är det inte så.
Genom att berätta om AS, oavsett om AS har blivit upptäckt eller inte, är det att etablera ett förtroendeförhållande mellan en själv och annan. Om de kan acceptera dig för den du är, då kan du vara dig själv ihop med personen som du har anförtrott och bli accepterad för den du där, förtroendet förvaltas antingen väl eller inte; dessutom kan du och den andra personen vidareutveckla relationen utifrån bådas förutsättningar.
Vanligtvis bemöts man väl när man visar förtroende för en annan. Aldrig att själva förtroendeakten leder till skada fast vad som uppkommer i det som har anförtrots leder till skillda reaktioner. Det ligger i sakens natur att en omständighet som tidigare var okänd men avslöjas får en effekt. Däremot leder det ofta till skada när man aktivt undanhåller saker för en annan. Det visar antingen likgiltighet eller fientlighet; att visa av förtroende är en vänskaplig gärning medan undanhållande är motsatsen till vänskplig intention.
RÄTTSKÄLLOR ÅTERGIVNA
DL 4 § I denna lag avses med diskriminering
1. direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder,
2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,
3. bristande tillgänglighet: att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, och med hänsyn till
– de ekonomiska och praktiska förutsättningarna,
– varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt
– andra omständigheter av betydelse.
LAS 2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, ska dessa föreskrifter gälla.
Orolig att det kan gå åt skogen med jobbet
Sisyfos skrev:Kort svar: ja. Långt svar: De är skyldiga att i ett för att dina arbetsrelaterade rättigheter inte riskerar åsidosättas led vidta skäliga åtgärder. Hur långtgående skyldigheten sträcker sig beror på din förmåga att klara av jobbet och även deras förmåga (kostnadsmässigt) att anpassa sig till din situation. Huruvida dina rättigheter har blivit åsidosatta kan endast domstolen besvara. Fast det mesta tyder på att din föregående chef uppenbart kränkte dina rättigheter. Du ska inte tåla utsättas för liknande behandling i detta fallet, om det sker har du stöd av lagen fast du måste kräva din rätt.
Jo, jag vet att de gjorde fel på mitt förra jobb. Men där gick det inte att bevisa. Och här har det ju inte gått så långt än. En annan tanke är ju också: Vad händer om jag skulle bestämma mig att ta annat jobb istället? Om jag inte säger nåt innan, så är jag bara den som jobbade så där halvt-dåligt. Om jag säger något, får de ens förtiga det för en ny arbetsgivare, om jag ger min närmaste chef som referens? Det är också viktigt.Det verkar som att ditt dilemma inte uteslutande handlar om lagen. Jag uppfattar det även som psykologiskt, och det är jag inte kvalificerad att besvara.
Poängen här är nog att det inte går att förutse exakt hur folk kommer att reagera.Tankeställare
Du vill ha ett jobb som du kan trivas med. Du vill ha trygghet att få bibehålla anställningen och även goda arbetskollegor. Om påståendena är sanna kan du med stöd av lagen se till att du ska få bibehålla anställningen fast inte ha goda arbetskollegor. Vad är viktigast för dig?
Jag blir lycklig av att umgås med personer som accepterar mig för den jag är. Om det är personer i min närhet har jag inga problem med att berätta för dem att jag har AS. Från början var det svårt, numera är det inte så.
Hur menar du att jag inte kan ha goda arbetskollegor?Genom att berätta om AS, oavsett om AS har blivit upptäckt eller inte, är det att etablera ett förtroendeförhållande mellan en själv och annan. Om de kan acceptera dig för den du är, då kan du vara dig själv ihop med personen som du har anförtrott och bli accepterad för den du där, förtroendet förvaltas antingen väl eller inte; dessutom kan du och den andra personen vidareutveckla relationen utifrån bådas förutsättningar.
Vanligtvis bemöts man väl när man visar förtroende för en annan. Aldrig att själva förtroendeakten leder till skada fast vad som uppkommer i det som har anförtrots leder till skillda reaktioner. Det ligger i sakens natur att en omständighet som tidigare var okänd men avslöjas får en effekt. Däremot leder det ofta till skada när man aktivt undanhåller saker för en annan. Det visar antingen likgiltighet eller fientlighet; att visa av förtroende är en vänskaplig gärning medan undanhållande är motsatsen till vänskplig intention.
Det är ju oväsentligt nu, eftersom jag inte har berättat i dem sex åren som jag har jobbat där. Och ärligt sagt tror jag inte på att jag skulle bli rättvist behandlat. Folk klarar bara inte av att vara schysta där.
Återgå till Studier och arbetsliv