Jag skulle behöva lite tips och råd.
Denna vecka försökte jag ha möte med en aspergare.
Mötet skulle bestå i att jag skulle hjälpa personen med sång och musikteori då jag sjölv spelar musik. Dessutom ingick detta i en del av en träning som jag gör för att bli bättre på det som jag som aspergare har svårt med.
När vi skulle ha mötet idag började han med en annan syssla. Inte ens när jag var tydlig med honom att komma lite sent kan accepteras om han nu verkligen vill få hjälp med musiken verkade han ens bry sig. Han såg inte ut att bry sig ett dugg. Hur vet man vad som är enbart aspergersvårighet och vad som är undanflykt från det jobbiga?
Vad har ni för liknande erfarenheter av detta? Ge gärna tydliga exempel. Har vi aspergare svårt med auktoriteter som jag hade behövt vara för att kunna lära ut musik? Hur har detta varit för er? Jag frågar er som aspergare (o möjligen musiker).

När jag jobbade som lärarvikarie/resurslärare med 12-åringar (fyra av eleverna med asperger/autism) brukade jag alltid börja med att gå igenom en lista på vad vi skulle göra och hur lång tid det skulle ta. Det funkar kanske för vuxna också? För mig är det i alla fall bra eftersom jag inte gillar överraskningar.
Det kanske också är bra att fråga honom om han har några förväntningar på vad/hur ni ska göra och varför han är där? Om han tycker det är svårt att svara på en gång kan han ju fundera till nästa gång.

Solblomma skrev:När jag jobbade som lärarvikarie/resurslärare med 12-åringar (fyra av eleverna med asperger/autism) brukade jag alltid börja med att gå igenom en lista på vad vi skulle göra och hur lång tid det skulle ta. Det funkar kanske för vuxna också? För mig är det i alla fall bra eftersom jag inte gillar överraskningar.
Det kanske också är bra att fråga honom om han har några förväntningar på vad/hur ni ska göra och varför han är där? Om han tycker det är svårt att svara på en gång kan han ju fundera till nästa gång.

Ge mig gärna ett konkret exempel. Exakt hur gjorde du i skolan? Det går väl ej att tidsbestämma allt? Aspergare brukar väl heller inte gilla att planera för mycket?

Jag är helt beroende av planering för att må bra. Får ångest om jag inte vet vad som ska hända. Mina två barn med (outredd) autism mår också bäst om de vet vad som ska hända.
De fyra eleverna med asperger/autism blev lugnare och klarade av lektionen bättre när de fick veta i förväg hur lektionen skulle läggas upp. Det är säkert individuellt vad man mår bäst av, men ett sånt här upplägg rekommenderas av specialpedagoger när man har elever med NPF.

Exempel: Jag kommunicerar följande muntligt och skriftligt.
1. Den här lektionen har vi svenska. Den är 50 min. och håller på till kl. 13:00. Då har ni 20 min. rast.
2. Lektionen har följande upplägg.
a. Läraren går igenom ny skrivuppgift - argumenterande text. (Ca 15 min)
b. Video om argumenterande texter (8 min)
c. Eleverna jobbar med uppgiften (Har även fått varsitt papper med uppgiften) (Ca 20 min)
d. Sammanfattning av lektionen och städa undan material (Ca 5 min)

Jag berättade också för de två eleverna som behövde skrivstöd (jag skrev åt dem) vem jag skulle hjälpa först och vad den som fick vänta skulle göra under tiden. Tyvärr fanns ingen assistent i klassen, så jag fick lösa det så gott jag kunde.

jesusiscool, var det detta svar på det du frågade efter?

Solblomma skrev:Jag är helt beroende av planering för att må bra. Får ångest om jag inte vet vad som ska hända. Mina två barn med (outredd) autism mår också bäst om de vet vad som ska hända.
De fyra eleverna med asperger/autism blev lugnare och klarade av lektionen bättre när de fick veta i förväg hur lektionen skulle läggas upp. Det är säkert individuellt vad man mår bäst av, men ett sånt här upplägg rekommenderas av specialpedagoger när man har elever med NPF.

Exempel: Jag kommunicerar följande muntligt och skriftligt.
1. Den här lektionen har vi svenska. Den är 50 min. och håller på till kl. 13:00. Då har ni 20 min. rast.
2. Lektionen har följande upplägg.
a. Läraren går igenom ny skrivuppgift - argumenterande text. (Ca 15 min)
b. Video om argumenterande texter (8 min)
c. Eleverna jobbar med uppgiften (Har även fått varsitt papper med uppgiften) (Ca 20 min)
d. Sammanfattning av lektionen och städa undan material (Ca 5 min)

Jag berättade också för de två eleverna som behövde skrivstöd (jag skrev åt dem) vem jag skulle hjälpa först och vad den som fick vänta skulle göra under tiden. Tyvärr fanns ingen assistent i klassen, så jag fick lösa det så gott jag kunde.

jesusiscool, var det detta svar på det du frågade efter?

Intressant upplägg. Själv skulle denna planering störa eller stressa mig. Man bör ju gå igenom upplägg så att personerna får veta vad som skall göras. Det brukar gälla alla vad jag vet. Frågan är nog på vilket sätt man gör detta.
Vad jag har sett så funkar din taktik inte alltid så bra. Det kommer nämligen inte att finnas nån spontanitet och dessutom så vet man ju aldrig o förväg hur långt något tar. Fast man kan ju veta hur lång en video är osv. Att hitta en struktur har jag sett funkar men inte att tidsplanera in i minsta detalj. Faktum är att det inte brukar funkar för de aspergare som gillar spontanitet. Dock bör man lära sig att handskas med tid osv. Har man tex en halvtimmes sånglektion eller dragspelslektion bör man veta ungefär hur man skall använda tiden på ett bra sätt.

Varför skulle det upplägg vara det som rekommenderas? Oftast verkar det som att ett sådant upplägg enbart funkar för vissa, eller?
Jag förstår ju att man behöver vara tydlig med hur lång tid man har på sig men att man inte exakt skall planera allt in minsta detalj (som oftast misslyckas i Jönssonligan).

Jeg vet ikke om jeg forstår hvordan det hele henger sammen, så jeg stiller noen spørsmål.

jesusiscool skrev:Mötet skulle bestå i att jag skulle hjälpa personen med sång och musikteori då jag sjölv spelar musik.

Var vedkommende klar over at det var et møte hvor du skulle hjelpe med sang og musikkteori, og hvordan ble det i så fall formidlet på forhånd?

jesusiscool skrev:Dessutom ingick detta i en del av en träning som jag gör för att bli bättre på det som jag som aspergare har svårt med.

Hva skulle du øve på?

jesusiscool skrev:När vi skulle ha mötet idag började han med en annan syssla.

Var det formelt eller tydelig avtalt at møtet skulle dreie seg om at han skulle få undervisning?

jesusiscool skrev:Inte ens när jag var tydlig med honom att komma lite sent kan accepteras om han nu verkligen vill få hjälp med musiken verkade han ens bry sig. Han såg inte ut att bry sig ett dugg.

Dette forstår jeg ikke helt. Kom en av dere for sent på møtet? Kan det aksepteres med begrunnelsen at han vil ha hjelp med musikk?

jesusiscool skrev:Han såg inte ut att bry sig ett dugg.

Hvordan ser man ut når man ikke bryr seg et dugg?

jesusiscool skrev:Hur vet man vad som är enbart aspergersvårighet och vad som är undanflykt från det jobbiga?

Det vet man om vedkommende sier det. Hva tenker du vedkommende skulle flykte fra her?

jesusiscool skrev:Har vi aspergare svårt med auktoriteter som jag hade behövt vara för att kunna lära ut musik?

Mener du autoritet som i faglig kompetanse eller en myndig fremtoning? Er det snakk om et barn? Jeg tror ikke jeg kan lære noe av noen som demonstrerer autoritet/myndighet og jeg ser ikke hvordan det skulle være en fordel ovenfor meg.

Batte skrev:Jeg vet ikke om jeg forstår hvordan det hele henger sammen, så jeg stiller noen spørsmål.

jesusiscool skrev:Mötet skulle bestå i att jag skulle hjälpa personen med sång och musikteori då jag sjölv spelar musik.

Var vedkommende klar over at det var et møte hvor du skulle hjelpe med sang og musikkteori, og hvordan ble det i så fall formidlet på forhånd?

detta hade vi diskuterat innan på ett möte. Där var en professionell med. Den professionella jobbar med autism-personer och spelar även musik (mest bas). Jag är bara en vanlig icke-profesionell person.

Batte skrev:

jesusiscool skrev:Dessutom ingick detta i en del av en träning som jag gör för att bli bättre på det som jag som aspergare har svårt med.

Hva skulle du øve på?

Jag skulle bla öva på att vara tidssmart dvs testa hur man kan med enkla medel lära ut något. Det skulle helt enkel handla om att jag skulle testa på att vara pedagogisk.
Här måste man bla lära sig att möta andra men att samtidigt få dem att möta dig.

Batte skrev:

jesusiscool skrev:När vi skulle ha mötet idag började han med en annan syssla.

Var det formelt eller tydelig avtalt at møtet skulle dreie seg om at han skulle få undervisning?

jesusiscool skrev:Inte ens när jag var tydlig med honom att komma lite sent kan accepteras om han nu verkligen vill få hjälp med musiken verkade han ens bry sig. Han såg inte ut att bry sig ett dugg.

Dette forstår jeg ikke helt. Kom en av dere for sent på møtet? Kan det aksepteres med begrunnelsen at han vil ha hjelp med musikk?

Ingen kom till mötet eftersom jag såg honom börja med en annan syssla. Ibland är det ok att komma lite senare om man får förhinder (bara man säger till). Just den dagen var jag flexibel så då funkar det.

Batte skrev:Jeg vet ikke om jeg forstår hvordan det hele henger sammen, så jeg stiller noen spørsmål.

jesusiscool skrev:Mötet skulle bestå i att jag skulle hjälpa personen med sång och musikteori då jag sjölv spelar musik.

Var vedkommende klar over at det var et møte hvor du skulle hjelpe med sang og musikkteori, og hvordan ble det i så fall formidlet på forhånd?

jesusiscool skrev:Dessutom ingick detta i en del av en träning som jag gör för att bli bättre på det som jag som aspergare har svårt med.

Hva skulle du øve på?

jesusiscool skrev:När vi skulle ha mötet idag började han med en annan syssla.

Var det formelt eller tydelig avtalt at møtet skulle dreie seg om at han skulle få undervisning?

jesusiscool skrev:Inte ens när jag var tydlig med honom att komma lite sent kan accepteras om han nu verkligen vill få hjälp med musiken verkade han ens bry sig. Han såg inte ut att bry sig ett dugg.

Dette forstår jeg ikke helt. Kom en av dere for sent på møtet? Kan det aksepteres med begrunnelsen at han vil ha hjelp med musikk?

jesusiscool skrev:Han såg inte ut att bry sig ett dugg.

Hvordan ser man ut når man ikke bryr seg et dugg?

jesusiscool skrev:Hur vet man vad som är enbart aspergersvårighet och vad som är undanflykt från det jobbiga?

Det vet man om vedkommende sier det. Hva tenker du vedkommende skulle flykte fra her?

jesusiscool skrev:Har vi aspergare svårt med auktoriteter som jag hade behövt vara för att kunna lära ut musik?

Mener du autoritet som i faglig kompetanse eller en myndig fremtoning? Er det snakk om et barn? Jeg tror ikke jeg kan lære noe av noen som demonstrerer autoritet/myndighet og jeg ser ikke hvordan det skulle være en fordel ovenfor meg.

Han bara gjorde fortsatte med sin syssla och sade ingenting om vårt möte även om jag påminde honom. Han bara fortsatte med uppgiften. Då ser man ut att inte bry sig.

Det man skulle kunna tänka sig att fly ifrån är väl då det där med att musiken kan vara jobbig. Det kan vara så att vissa bara väljer att fly från det jobbiga. Allt kan inte förklaras med en psykiatrisk diagnos. Ibland flyr man från sina psykiatriska och spirituella svårigheter.

Det är inte bara poliser som är aukotitetsfigurer för även en pianolärare har ju nån sorts auktoritet: https://www.youtube.com/watch?v=rqumDNU5dZo

Ok, da forstår jeg litt mer.

jesusiscool skrev:Han bara gjorde fortsatte med sin syssla och sade ingenting om vårt möte även om jag påminde honom. Han bara fortsatte med uppgiften. Då ser man ut att inte bry sig.

Det man skulle kunna tänka sig att fly ifrån är väl då det där med att musiken kan vara jobbig. Det kan vara så att vissa bara väljer att fly från det jobbiga. Allt kan inte förklaras med en psykiatrisk diagnos. Ibland flyr man från sina psykiatriska och spirituella svårigheter.

Er det snakk om et barn det her, eller kanskje noen på en slags instutisjon eller av en eller annen grunn er tvunget til å lære om musikk?

Beklager om jeg spør vanskelig, jeg forstår bare ikke hvorfor vedkommende skal lære musikk. Det er jo vesentlig for hvordan man kan jobbe med å motivere og oppmuntre og om man overhodet skal gjøre det.

Batte skrev:Ok, da forstår jeg litt mer.

jesusiscool skrev:Han bara gjorde fortsatte med sin syssla och sade ingenting om vårt möte även om jag påminde honom. Han bara fortsatte med uppgiften. Då ser man ut att inte bry sig.

Det man skulle kunna tänka sig att fly ifrån är väl då det där med att musiken kan vara jobbig. Det kan vara så att vissa bara väljer att fly från det jobbiga. Allt kan inte förklaras med en psykiatrisk diagnos. Ibland flyr man från sina psykiatriska och spirituella svårigheter.

Er det snakk om et barn det her, eller kanskje noen på en slags instutisjon eller av en eller annen grunn er tvunget til å lære om musikk?

Beklager om jeg spør vanskelig, jeg forstår bare ikke hvorfor vedkommende skal lære musikk. Det er jo vesentlig for hvordan man kan jobbe med å motivere og oppmuntre og om man overhodet skal gjøre det.

Personen är ung vuxen med ett intresse för musik.
Han går på dv vilket förklarar att han kan höra andra sysslor. Det skulle ju inte gå om han gått till ex en lektion hos Sensus. Då hade han kanske bara stannat hemma.

Btw, jag trodde jag var bättre på de nordiska språken men tydligen inte.

jesusiscool skrev:

Batte skrev:Ok, da forstår jeg litt mer.

jesusiscool skrev:Han bara gjorde fortsatte med sin syssla och sade ingenting om vårt möte även om jag påminde honom. Han bara fortsatte med uppgiften. Då ser man ut att inte bry sig.

Det man skulle kunna tänka sig att fly ifrån är väl då det där med att musiken kan vara jobbig. Det kan vara så att vissa bara väljer att fly från det jobbiga. Allt kan inte förklaras med en psykiatrisk diagnos. Ibland flyr man från sina psykiatriska och spirituella svårigheter.

Er det snakk om et barn det her, eller kanskje noen på en slags instutisjon eller av en eller annen grunn er tvunget til å lære om musikk?

Beklager om jeg spør vanskelig, jeg forstår bare ikke hvorfor vedkommende skal lære musikk. Det er jo vesentlig for hvordan man kan jobbe med å motivere og oppmuntre og om man overhodet skal gjøre det.

Personen är ung vuxen med ett intresse för musik.
Han går på dv vilket förklarar att han kan höra andra sysslor. Det skulle ju inte gå om han gått till ex en lektion hos Sensus. Då hade han kanske bara stannat hemma. .

Aha, ok. Så da er det akseptabelt å gjøre andre sysler dersom han foretrekker det? I så fall skulle du kunne forsøke å motivere. Hva med å få ham til å vise noe han kan da, og trekke frem og snakke om de tingene du synes er bra ved det han gjør. Deretter kan du spørre om det er noe spesielt innen musikk han har lyst til at dere skal utforske sammen. Jeg ville nok droppet autoriteten og tenkt at jeg også kan lære noe. Ikke "ovenfra og ned" og belærende, det er ikke motiverende. Dere er likeverdige.

jesusiscool skrev:Btw, jag trodde jag var bättre på de nordiska språken men tydligen inte.

Det virker som du forstår meg godt, men er det med store anstrengelser?

Batte skrev:

jesusiscool skrev:

Batte skrev:Ok, da forstår jeg litt mer.

Er det snakk om et barn det her, eller kanskje noen på en slags instutisjon eller av en eller annen grunn er tvunget til å lære om musikk?

Beklager om jeg spør vanskelig, jeg forstår bare ikke hvorfor vedkommende skal lære musikk. Det er jo vesentlig for hvordan man kan jobbe med å motivere og oppmuntre og om man overhodet skal gjøre det.

Personen är ung vuxen med ett intresse för musik.
Han går på dv vilket förklarar att han kan höra andra sysslor. Det skulle ju inte gå om han gått till ex en lektion hos Sensus. Då hade han kanske bara stannat hemma. .

Aha, ok. Så da er det akseptabelt å gjøre andre sysler dersom han foretrekker det? I så fall skulle du kunne forsøke å motivere. Hva med å få ham til å vise noe han kan da, og trekke frem og snakke om de tingene du synes er bra ved det han gjør. Deretter kan du spørre om det er noe spesielt innen musikk han har lyst til at dere skal utforske sammen. Jeg ville nok droppet autoriteten og tenkt at jeg også kan lære noe. Ikke "ovenfra og ned" og belærende, det er ikke motiverende. Dere er likeverdige.

jesusiscool skrev:Btw, jag trodde jag var bättre på de nordiska språken men tydligen inte.

Det virker som du forstår meg godt, men er det med store anstrengelser?

Om jag förstår dig rätt skall man applicera på det som Stephen Shore (som du kanske känner till) talar om. Han nämner att han s föräldrar valde att först komma dit han befann sig istället för att försöka mötas halvvägs. Ibland tror jag att det hjälper men för mig skulle det inte fungera. Jag menar, om tex en utav mina musiklärare skulle göra så skulle det vara dumt. Man måste förstå att med mig är det inte ett halvsvägs-bemötande som funkar men jag är väl mer den som man låter vara spontan och får ställa frågor osv. Låter man mig vara utforskande så funkar det. Dock skall man inte överdriva och försöka gå för mycket till där jag befinner mig. Man måste ta upp mig till deras nivå lite grand. Vi aspergare är inte som vanliga elever men vi behöver ändå en blandning av "att ej mötas halvvägs" och "att mötas halvvägs". Vissa av oss har så pass stort musikintresse att vi klara att till viss nivå försöka nå lärarens nivå om vi får hjälp.
I det fall med den person vi talar om här tror jag inte att detta skulle funkar. Blanding skulle nog ej funka. Han har liksom inte musiken som ett redskap som jag har. Jag kan ju åtminstone ta mitt dragspel eller sångröst in i en konkret social situation. Läraren, jag (och ibland andra kursdeltagare) har ju ett gemensamt musikintresse som vi kan dela. Dessutom är jag ganska motiverad att arbeta hårt för att möta mina lärare. Ibland så funkar inte vissa lärare pga aspergerproblematik men får jag bara vara utforskande utan för mycket social utmaning så funkar det bra.
Är det vad du syftar på? Alltså, att enbart fokusera på "att ej mötas halvvägs" skulle fungera?
Har du något konkret exempel?

Det där med att vara auktoritet handlar inte om sträng gammal skollärare utan snarare en person som vågar vissa vem som är lärare och vem som är elev.
Titta på den här videon:
https://www.youtube.com/watch?v=zwQQz3v34Ok
Där möter Bosse Larsson del lille killen men låter honom visa den auktoritet han har. Man måste ju försöka se att läraren inte bara är en auktoritetsfigur utan man måste se vad eleven kan och är bra på. Ibland måste eleven få visa vad den befinner sig i sin auktoritet när det gäller muiksen i detta fall. Jag menar, ibland måste man som barn testa på rollen som kunnig. Det är en del utav träningen. Dock måste man se eleven som elev och läraren som lärare. Alltså, i detta fall är Bosse Larsson ingen lärare men han är den vuxne i detta fall (vilket läraren också kan säga vara även om han/hon kan vara yngre än eleven).
Detta kan vara jobbigt eftersom det ställs krav på att man skall uppföra sig professionellt när man tränar med en lärare. Man kan inte bara flamsa runt även om man skulle sjunga Thore Skogman-låtar. Det krävs en mer seriös spontanitet i musiken vilket gör att många ej orkar med musiken. Här tror jag vi har asperger-problematiken för person som jag skulle hjälpa.

Det där med norska är ju det att man ibland på norska skriver lite "konstigt".
Ett exempel är: "Så da er det akseptabelt å gjøre andre sysler..."
Du skriver exempelvis å när vi i Sverige skriver att. Å i Sverige är talspråk.
Goggle translate väljer "Så då är det acceptabelt att göra andra sysslor..."
Ni väljer da istället för då och sysler iställer för sysslor gör det lite jobbigt. Engelska hade varit lättare eftersom det är ett språk jag är ganska bra på. Jag kan tänka på engelska men ej norska. Fasen, vad jobbigt det är att generalisera sina språkkunskaper...kanske as-problematik men generaliserandet. Hade jag fått träna så...

jesusiscool skrev:Om jag förstår dig rätt skall man applicera på det som Stephen Shore (som du kanske känner till) talar om. Han nämner att han s föräldrar valde att först komma dit han befann sig istället för att försöka mötas halvvägs. Ibland tror jag att det hjälper men för mig skulle det inte fungera. Jag menar, om tex en utav mina musiklärare skulle göra så skulle det vara dumt. Man måste förstå att med mig är det inte ett halvsvägs-bemötande som funkar men jag är väl mer den som man låter vara spontan och får ställa frågor osv. Låter man mig vara utforskande så funkar det. Dock skall man inte överdriva och försöka gå för mycket till där jag befinner mig. Man måste ta upp mig till deras nivå lite grand. Vi aspergare är inte som vanliga elever men vi behöver ändå en blandning av "att ej mötas halvvägs" och "att mötas halvvägs". Vissa av oss har så pass stort musikintresse att vi klara att till viss nivå försöka nå lärarens nivå om vi får hjälp.
I det fall med den person vi talar om här tror jag inte att detta skulle funkar. Blanding skulle nog ej funka. Han har liksom inte musiken som ett redskap som jag har. Jag kan ju åtminstone ta mitt dragspel eller sångröst in i en konkret social situation. Läraren, jag (och ibland andra kursdeltagare) har ju ett gemensamt musikintresse som vi kan dela. Dessutom är jag ganska motiverad att arbeta hårt för att möta mina lärare. Ibland så funkar inte vissa lärare pga aspergerproblematik men får jag bara vara utforskande utan för mycket social utmaning så funkar det bra.
Är det vad du syftar på? Alltså, att enbart fokusera på "att ej mötas halvvägs" skulle fungera?
Har du något konkret exempel?

Jeg kjenner ikke til Stephen Shore dessverre. Jo, jeg forstår nok hva du snakker om her. Hvor frie tøyler man skal gi og hvor mye man skal instruere. Dersom det er valgfritt for ham å få undervisning og han ikke har lyst ser jeg ikke noe poeng i å instruere ham. Dersom det er valgfritt må du først undersøke om du kan motivere ham. Hvis det er valgfritt og han ikke er motivert, hvorfor skulle han da gi deg oppmerksomhet? Husk også på at han er en voksen person og ikke må behandles som et barn.

Jeg har ikke et så konkret eksempel, men jeg kan jo tenke litt rundt hvordan jeg selv fungerer og også fungerte som barn. Jeg lærer i veldig liten grad av at noen instruerer meg og fremstiller seg som en autoritet (på grunn av sin fagbakgrunn). Det gjør meg vanligvis veldig angstfylt eller rasende. Det som fungerer best for meg i læring er at jeg får vise noe jeg føler jeg kan og få innspill ut fra det. Viktigere enn alt annet er nok at jeg får prøve ting selv uten å føle meg (ned)vurdert at teori ikke trekkes inn før praktisk behov oppstår.

jesusiscool skrev:Det där med att vara auktoritet handlar inte om sträng gammal skollärare utan snarare en person som vågar vissa vem som är lärare och vem som är elev.
Titta på den här videon:
https://www.youtube.com/watch?v=zwQQz3v34Ok
Där möter Bosse Larsson del lille killen men låter honom visa den auktoritet han har. Man måste ju försöka se att läraren inte bara är en auktoritetsfigur utan man måste se vad eleven kan och är bra på. Ibland måste eleven få visa vad den befinner sig i sin auktoritet när det gäller muiksen i detta fall. Jag menar, ibland måste man som barn testa på rollen som kunnig. Det är en del utav träningen. Dock måste man se eleven som elev och läraren som lärare. Alltså, i detta fall är Bosse Larsson ingen lärare men han är den vuxne i detta fall (vilket läraren också kan säga vara även om han/hon kan vara yngre än eleven).
Detta kan vara jobbigt eftersom det ställs krav på att man skall uppföra sig professionellt när man tränar med en lärare. Man kan inte bara flamsa runt även om man skulle sjunga Thore Skogman-låtar. Det krävs en mer seriös spontanitet i musiken vilket gör att många ej orkar med musiken. Här tror jag vi har asperger-problematiken för person som jag skulle hjälpa.

Jeg tror nok det er noe jeg fortsatt ikke helt forstår her. Går dere på samme dv? Kan det være at dere ikke helt har samme forståelse av hva dere skal gjøre sammen? Sa de rett ut at du skal være hans lærer, eller kan det være tenkt mer som at dere kan benytte hverandre for å lære? For han er jo ikke den eneste som skal lære, og dere skal vel begge være en ressurs for den andre. I så fall er det nok viktig at du ikke viser at du er lærer, men er ydmyk og viser åpenhet om at du har mye og lære om å lære bort musikk og at han kan hjelpe deg med det.

jesusiscool skrev:Det där med norska är ju det att man ibland på norska skriver lite "konstigt".
Ett exempel är: "Så da er det akseptabelt å gjøre andre sysler..."
Du skriver exempelvis å när vi i Sverige skriver att. Å i Sverige är talspråk.
Goggle translate väljer "Så då är det acceptabelt att göra andra sysslor..."
Ni väljer da istället för då och sysler iställer för sysslor gör det lite jobbigt. Engelska hade varit lättare eftersom det är ett språk jag är ganska bra på. Jag kan tänka på engelska men ej norska. Fasen, vad jobbigt det är att generalisera sina språkkunskaper...kanske as-problematik men generaliserandet. Hade jag fått träna så...

Åja, men det er forståelig at norsk virker merkelig innimellom. Jeg synes du klarer deg bra.