Jag läste i en bok att det i ett land fanns ett begrepp som motsvarade iq.

IQ:n i det landet bestämdes exakt. Avgjordes specifikt och exakt efter tiden det tog att flå en gris. Att flå en gris kräver ju mycket mer av hjärnan än våra iq-test. Men vi tror motsatsen, att våra test är bättre.

Att flå en gris är antagligen en ganska "bred" uppgift för hjärnan som ju involverar motoriken också. På så vis är det korrekt det du säger. Men IQ test vill mäta en rätt specifik sak, och därför skalar man bort allt onödigt. Det är därför man till exempel använder symboler och inte bokstäver för att inte blanda in språkkunnighet eller etnicitet.

Borde inte IQ-test överbetona vissa former av förmågor som att se mönster, kanske spatial förmåga eller liknande? Vad är det som säger att det är mer intelligent än att exempelvis ha en god motorik eller förmåga att härma någon och göra samma sak?

Bjäbbmonstret skrev:Borde inte IQ-test överbetona vissa former av förmågor som att se mönster, kanske spatial förmåga eller liknande? Vad är det som säger att det är mer intelligent än att exempelvis ha en god motorik eller förmåga att härma någon och göra samma sak?

Nä visst det går inte att designa ett fullständigt "rent" och perfekt IQ test, för på något sätt måste ju frågorna presenteras och den presentationen kanske inte är optimal för alla. Man kan bara skapa ett test som är så rent som möjligt. Vilken typiska tester på facebook och sånt verkligen inte är.

Sen så kan man vara smart och bra inom olika områden visst men IQ test vill mäta den "generella" intelligensen så att säga som försökspersonen kan använda inom alla möjliga områden.

Sedan så är det ju så att människor med IQ<70 har (som grupp) mycket sämre motorik. Motoriken kommer från hjärnan. Faktum är att motoriken korrelerar ganska bra med IQ. När de testat ett fotbollslandslag så hade alla en IQ betydande över medel (vilket är förväntat). Varför aspergare har normal/hög IQ och samtidigt kan ha dålig motorik hör alltså inte till den generella normen. Våran begåvning är fläckvis nerdragen (fläckvis utvecklingsstörning). Musikalisk förmåga korrelerar med IQ, det är oerhört kapacitetskrävande. Men en av de bästa indikationerna på generell begåvning är social begåvning (att förstå andra människor). Det sociala är oerhört komplext och kräver enorma mängder kognitiva resurser. Människan är ett av djurvärldens mest sociala djur, och vi har en enorm hjärna i förhållande till kroppsstorleken. Denna "överkapacitet" är troligtvis väldigt involverad i det sociala.

Linsen skrev:Sedan så är det ju så att människor med IQ<70 har (som grupp) mycket sämre motorik. Motoriken kommer från hjärnan. Faktum är att motoriken korrelerar ganska bra med IQ. När de testat ett fotbollslandslag så hade alla en IQ betydande över medel (vilket är förväntat). Varför aspergare har normal/hög IQ och samtidigt kan ha dålig motorik hör alltså inte till den generella normen. Våran begåvning är fläckvis nerdragen (fläckvis utvecklingsstörning). Musikalisk förmåga korrelerar med IQ, det är oerhört kapacitetskrävande. Men en av de bästa indikationerna på generell begåvning är social begåvning (att förstå andra människor). Det sociala är oerhört komplext och kräver enorma mängder kognitiva resurser. Människan är ett av djurvärldens mest sociala djur, och vi har en enorm hjärna i förhållande till kroppsstorleken. Denna "överkapacitet" är troligtvis väldigt involverad i det sociala.

Jo hög IQ är en förutsättning för att tänka ut så ändamålsenliga kroppsrörelser som möjligt. Detta sker i storhjärnans bark. Men för att faktiskt utföra rörelserna på ett välkontrollerat sätt behövs dessutom en god kommunikation mellan storhjärnhalvorna och välfungerande lillhjärna och basala ganglier.

Jag har mött en del slaktare genom åren och de har inte direkt framstått som superskärpta. Jag kan faktiskt inte se något tydligt samband alls mellan förmågan att flå en gris och att kunna se mönster och förstå samband som IQ traditionellt mäter. Att flå en gris handlar om att ha känsla så man lägger snitten lagom djupt och på rätt ställe, det räcker med medelmåttig IQ för att lära sig det.

Huggorm skrev:Jag har mött en del slaktare genom åren och de har inte direkt framstått som superskärpta. Jag kan faktiskt inte se något tydligt samband alls mellan förmågan att flå en gris och att kunna se mönster och förstå samband som IQ traditionellt mäter. Att flå en gris handlar om att ha känsla så man lägger snitten lagom djupt och på rätt ställe, det räcker med medelmåttig IQ för att lära sig det.

Det märks att du inte har genomgått ett WAIS test i och med att dom mäter vilken motorik du har.

Sedan så är IQ-test i mitt tycke ganska bristfälliga. Det har gjorts studier på detta och resultaten på testerna fluktuerade mycket om det fanns något att vinna eller inte på att få ett bra resultat. När en deltagargrupp gjorde testet såsom normeringen är utförd enligt så fick de 100 i IQ. När en andra grupp gavs generösa pengasummor om de presterade bra fick de ca 120 i IQ. Dagsform inverkar, om man är trött, sjuk, stressad, deprimerad osv. Nu är tanken bakom testen att man alltid skall kunna prestera sitt yttersta och att testen skall vara så okänsliga mot olika typer av yttre störningar som möjligt. Men de är långt ifrån felfria. Testresultat från barn är de mest osäkra. Ju yngre barnen är desto mer diffar de med sitt "vuxna resultat". Enäggstvilling studier har visar att genetiken för IQ höjs markant (från ca 20% genetiskt till 80%) med åldern, tvärtemot vad jag (och förmodligen många) instinktivt trott.

Vad jag vill säga med detta är att ett IQ-test, även de mest prestigefyllda som finns (WISC, WAIS och andra begåvningsbatterier) inte nödvändigtvis behöver spegla din kognitiva förmåga/intelligens. Om du i skolan fått höga betyg utan större ansträngning och skulle må dåligt och går till en psykolog som testar dig medel eller under så behöver det inte betyda så mycket. Livet är den bästa speglingen av dina förmågor.

Sedan utelämnar IQ-test mycket. De mäter inte hur ambitiös (till viss del gör de det, iom att ambitiösa verkar få högre på test då de anstränger sig mer) du är, vilken karaktär du har eller moral. De mäter inte hur stresstålig du är eller vilken självinsikt du har.

Linsen skrev:Sedan så är IQ-test i mitt tycke ganska bristfälliga. Det har gjorts studier på detta och resultaten på testerna fluktuerade mycket om det fanns något att vinna eller inte på att få ett bra resultat. När en deltagargrupp gjorde testet såsom normeringen är utförd enligt så fick de 100 i IQ. När en andra grupp gavs generösa pengasummor om de presterade bra fick de ca 120 i IQ. Dagsform inverkar, om man är trött, sjuk, stressad, deprimerad osv. Nu är tanken bakom testen att man alltid skall kunna prestera sitt yttersta och att testen skall vara så okänsliga mot olika typer av yttre störningar som möjligt. Men de är långt ifrån felfria. Testresultat från barn är de mest osäkra. Ju yngre barnen är desto mer diffar de med sitt "vuxna resultat". Enäggstvilling studier har visar att genetiken för IQ höjs markant (från ca 20% genetiskt till 80%) med åldern, tvärtemot vad jag (och förmodligen många) instinktivt trott.

Vad jag vill säga med detta är att ett IQ-test, även de mest prestigefyllda som finns (WISC, WAIS och andra begåvningsbatterier) inte nödvändigtvis behöver spegla din kognitiva förmåga/intelligens. Om du i skolan fått höga betyg utan större ansträngning och skulle må dåligt och går till en psykolog som testar dig medel eller under så behöver det inte betyda så mycket. Livet är den bästa speglingen av dina förmågor.

Sedan utelämnar IQ-test mycket. De mäter inte hur ambitiös (till viss del gör de det, iom att ambitiösa verkar få högre på test då de anstränger sig mer) du är, vilken karaktär du har eller moral. De mäter inte hur stresstålig du är eller vilken självinsikt du har.

När min syster gjorde WAIS-testet fick hon ganska låga resultat, ner mot ca 80 på de flesta områdena. Men nu, några år senare, studerar hon till socionom och får A och B på nästan alla tentor (och ojar sig över att de andra studenterna är så trögtänkta). Psykologen ansåg dock inte att hennes låga IQ kunde förklara hennes stora koncentrationssvårigheter, så hon fick diagnosen ADHD. Men psykologen tog ingen hänsyn till det faktum att hon alltid sov väldigt dåligt, tog hand om två dagisbarn och två skolbarn (sina egna) och en tonåring från Afghanistan. Hon var helt enkelt supertrött när hon gjorde testen.
Jag frågade en psykolog (min dotters kompis mamma) om man kan få så bra studieresultat med så låg IQ. Hon svarade att det inte är möjligt, man ska knappt klara av att studera på högskolan alls.

Så jag har inte jättestor tilltro till hur tillförlitliga IQ-testen är, det är så många olika faktorer som spelar in för att man ska kunna prestera sitt bästa.

Linsen skrev:Enäggstvilling studier har visar att genetiken för IQ höjs markant (från ca 20% genetiskt till 80%) med åldern, tvärtemot vad jag (och förmodligen många) instinktivt trott.

Det gäller alla biologiska egenskaper, att ju äldre en samling djur blir desto mer beror djurens individuella egenskaper på deras genetik. Nyfödda däggdjur av samma art varierar nästan inte alls i vad de kan göra och inte kan göra. Helt enkelt eftersom mutationer som rubbar fosterutvecklingen snabbt leder till döden när ungen fötts och inte klarar av att dia, följa mamman osv.

Mutationer som påverkar någon egenskap hos djuret efter födseln men före könsmognaden har betydligt större sannolikhet att föras vidare till kommande generationer. Detta gäller i större utsträckning honor, eftersom muterade hanar sällan för släktet vidare. När det väl händer att en alfahane är muterad får dock den mutationen väldigt stor spridning. Efter några generationer har alla djur i populationen den nya egenskapen.

Mutationer som utövar sin effekt först i en ålder där alfahanen förlorat sin status och honorna blivit infertila har inget selektionstryck alls. De kan därför spridas slumpmässigt i populationen, så ju äldre djuren blir desto mer beror deras variation på genetiken.

Vid mycket hög ålder som knappast kan uppnås i naturen så minskar dock variationen eftersom alla djur som avviker från det optimala är döda.

Solblomma skrev:

Linsen skrev:Sedan så är IQ-test i mitt tycke ganska bristfälliga. Det har gjorts studier på detta och resultaten på testerna fluktuerade mycket om det fanns något att vinna eller inte på att få ett bra resultat. När en deltagargrupp gjorde testet såsom normeringen är utförd enligt så fick de 100 i IQ. När en andra grupp gavs generösa pengasummor om de presterade bra fick de ca 120 i IQ. Dagsform inverkar, om man är trött, sjuk, stressad, deprimerad osv. Nu är tanken bakom testen att man alltid skall kunna prestera sitt yttersta och att testen skall vara så okänsliga mot olika typer av yttre störningar som möjligt. Men de är långt ifrån felfria. Testresultat från barn är de mest osäkra. Ju yngre barnen är desto mer diffar de med sitt "vuxna resultat". Enäggstvilling studier har visar att genetiken för IQ höjs markant (från ca 20% genetiskt till 80%) med åldern, tvärtemot vad jag (och förmodligen många) instinktivt trott.

Vad jag vill säga med detta är att ett IQ-test, även de mest prestigefyllda som finns (WISC, WAIS och andra begåvningsbatterier) inte nödvändigtvis behöver spegla din kognitiva förmåga/intelligens. Om du i skolan fått höga betyg utan större ansträngning och skulle må dåligt och går till en psykolog som testar dig medel eller under så behöver det inte betyda så mycket. Livet är den bästa speglingen av dina förmågor.

Sedan utelämnar IQ-test mycket. De mäter inte hur ambitiös (till viss del gör de det, iom att ambitiösa verkar få högre på test då de anstränger sig mer) du är, vilken karaktär du har eller moral. De mäter inte hur stresstålig du är eller vilken självinsikt du har.

När min syster gjorde WAIS-testet fick hon ganska låga resultat, ner mot ca 80 på de flesta områdena. Men nu, några år senare, studerar hon till socionom och får A och B på nästan alla tentor (och ojar sig över att de andra studenterna är så trögtänkta). Psykologen ansåg dock inte att hennes låga IQ kunde förklara hennes stora koncentrationssvårigheter, så hon fick diagnosen ADHD. Men psykologen tog ingen hänsyn till det faktum att hon alltid sov väldigt dåligt, tog hand om två dagisbarn och två skolbarn (sina egna) och en tonåring från Afghanistan. Hon var helt enkelt supertrött när hon gjorde testen.
Jag frågade en psykolog (min dotters kompis mamma) om man kan få så bra studieresultat med så låg IQ. Hon svarade att det inte är möjligt, man ska knappt klara av att studera på högskolan alls.

Så jag har inte jättestor tilltro till hur tillförlitliga IQ-testen är, det är så många olika faktorer som spelar in för att man ska kunna prestera sitt bästa.

Detta illustrerar faktiskt en av svårigheterna med IQ-mätning på ett bra sätt. Om testning sker på ett "bra" sätt så är det en värdefull komponent, men i fallet som du beskriver så har en felmätning skett. Det är fruktansvärt om människor får en felaktig uppskattning om deras mentala resurser, när tanken är den motsatta.

Det värsta är att det inte bara gäller IQ-testning som felaktigheter görs. Utan också som du beskriver fick din syster en ADHD-diagnos när omständigheterna runt omkring mycket väl skulle kunnat förklara en hel del. Nu är jag inte psykolog men har två i släkten som är det och som har sysslat en hel del med psykometrisk testning.

Faktum är att ganska många feldiagnosticeringar görs. Man förstår ju att det blir väldigt fel om man får en diagnos som inte stämmer, och som omgivningen samt en själv itutas att förhålla sig till.

Fast det är bra att psykologer finns som hjälper folk. Mänskliga faktorn kommer man kanske aldrig att bli kvitt, men nog kunde fler dubbelcheckningar (ha som standard) göras.