Låt oss diskutera depression
51 inlägg
• Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
Låt oss diskutera depression
nescio skrev:Som alla andra dagar. Den enda skillnaden var att jag såg rök från en brasa långt borta.Sisyfos skrev:Hur upplevde ni valborg?
Jag såg inte ens röken för alla hus.
Låt oss diskutera depression
TS inlägg var så långt och verkade så omständigt och beskäftigt så jag orkade tyvärr bara läsa en bit.
Därför kan det hända att mina invändningar skjuter bredvid målet.
1. Ibland är det inadekvat att känna hopp i stället för att inse den reella situationen, exempelvis vid obotlig sjukdom.
2. En känsla av maktlöshet behöver inte höra ihop med passivitet, utan kan uppstå när man redan stångat pannan blodig av en massa försök att lösa situationen.
3. När jag känner att en situation verkar hopplös så brukar jag inte bli deprimerad, utan få ångest.
Därför kan det hända att mina invändningar skjuter bredvid målet.
1. Ibland är det inadekvat att känna hopp i stället för att inse den reella situationen, exempelvis vid obotlig sjukdom.
2. En känsla av maktlöshet behöver inte höra ihop med passivitet, utan kan uppstå när man redan stångat pannan blodig av en massa försök att lösa situationen.
3. När jag känner att en situation verkar hopplös så brukar jag inte bli deprimerad, utan få ångest.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10602
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
Låt oss diskutera depression
Sisyfos skrev:Valborg är en besynnerlig tillställning, sällan som jag frivilligt placerar mig i en sådan oberäknelig och inte definierbar skara av människor som flödar, fram och tillbaka med oklara avsikter för mig vid betraktelse. På hela taget upplevde jag idel ensamhet och förvirring. Hur upplevde ni valborg?
Det ska nämnas att jag vidtog flera krafttag, genom att gå ut på stan och vistas ute under rabalderna och förtrycka obehaget som uppkom; att ens kunna hantera floden av människor, ljud, dofter m.m., var oöverkomligt för mig, så att det motiverade mig till att hälla i mig större mängder av alkohol, dock utan större verkan ens större förvirring, och därefter även hänge mig åt naturläkemedel för studenter med avslappnande verkan. Det var ett fiasko där jag ömsom kände mig mera död än levande ömsom ensam; men kunde åtminstone iaktta spektaklet i egen hög person.
Valborg är en folkfest. Folkfest brukar betyda trängsel, superi och nedskräpning. Inget som passar mig. Jag skulle gärna se forsränningen och lyssna på sången, men det går inte att undvika trängseln. Alltså avnjutes sådant bäst via TV.
Sedan kan jag inte tänka mig att någon går ut ensam vid sådana tillfällen utan man går i större sällskap. Det blir väl också ett skydd mot att bli nedtrampad. Själv får jag nästan panik i folkmassor.
Återgå till Aspergare och vården