En föreläsning om att tjejer med autism ofta missförstås av omgivningen och vilka konsekvenser det kan orsaka.

"Flickor med autismspektrumstörningar har till viss del andra symptom än pojkar och måste förstås på sina egna villkor. Tyvärr blir många av dem missförstådda. Det säger Kristiina Westberg som är överläkare inom neurospsykiatri."

https://urskola.se/Produkter/163011-UR- ... rstas-ofta

elle skrev:
https://urskola.se/Produkter/163011-UR- ... rstas-ofta

Great

Jag är en av dom hon beskriver. När jag var 13 sätt jag med ärstörning, depression, extrem ångest, självskadebetende och 0 energi. Sov minst halva dygnet. Jag har även sen dess haft kontakt med psykiatrin. Från 14 års ålder blev jag av med alla mina vänner då jag int orkade (det var väldigt populära tjejer jag umgicks med vilket blev extremt intensivt. Sen dess har jag bara haft långa intensiva relationer med pojkvän samt våra gemensamma killkompisar då de inte kräver lika mycket energi.

Jag klarade mig igenom skolan trotts mitt mående och min dåliga närvaro. Men hade all tid undrar hur alla andra orkar så mycket med så lite ansträngning. Kände att hur mycket jag än gjorde så var jag inte ens i närheten av alla andra. Tänkte att jag kanske bara var mindre bra på att bita ihop.

Efter gymnasiet började jag jobba inom barnomsorgen vilket var väldigt roligt men extremt jobbigt. Kom hem flera dar i veckan och bara la mig i hallen och grät av utmattning. Någon fritid hade jag inte. De fick bara ut på att sova och ha ångest. Förstod inte hur folk kunde jobba heltid och ändå stå upp efter jobbet.. Jag jobbade inte i närheten av heltid.

Kände efter de värsta depressionsåren att det var något som inte stod rätt till, jag kände, tänkte och reagerade väldigt olikt min omgivning och jag viste något inte stod "rätt till". Gick därför sjäkv till psykiatrin när jag var 21 och bad om en utredning då de kom fram till att jag har asperges och borderline. Sen dess har jag och min mamma kämpat för att jag ska få hjälp ändå upp till högsta chefen inom psykiatri. Dom säger att det är medfött och att de inget kan göra. Men min borderline? Strategier för hur jag ska fungera? Min ångest som är ett problem man absolut inte behöver ha asperges för att ha.

Är just nu sjukskriven då jag var totalt utsliten efter 3 år inom barnomsorgen och ett försök att försöka studera heltid där det brast. Är 23 idag

Jag önskar att jag fick min diagnos tidigare och slippa allt detta. Har varit deprimerad och inte sett någon mening med mitt liv i 9 år. Psykiatrin försöker bara pumpa i mig mediciner men behöver hjälp med mina tankar och strategier för att allt inte ska bli kaos. Har gått i 21 år och varit helt säker på att jag ska ork allt som alla andra för att sen få som en smäll i ansiktet "ne du kommer aldrig orka lika mycket. Bara acceptera det". Det jobbet är inte lätt ska jag säga. I mitt huvud SKA jag ha samma ork som alla andra för jag är uppväxt med den tron.

Jag känner igen mig till 90% av det hon säger.funns många tjejer där ute som man anser bara är tånårsdeprimerade och det växer bort. Men för många är inte det hela hemligheten och det kommer inte växa bort.

Karaktärsdrag hos flickor/kvinnor med Asperger/högfungerande autism:

1.Specialintresse, mindre socialt avvikande, det syns inte och det är de vardagliga saker, inte fakta som hos killar, gillar att pyssla, djur, smink, parfym. Det som utmärker är intensitet!

2. Mindre aggressivt beteende, utmärker sig mindre än pojkar, tysta, snälla men får ofta utbrott hemma, det syns inte på utsidan att de har problem, har ofta sökt hjälp inom vården men blivit inte förstådda.

3. Pseudosocial, lär sig imitera och hur man ska bete sig i olika situationer, när man ska ex.träffa psykolog eller läkare, tycks vara mer social än hon faktiskt är.

4. Skiljer ut sig från jämnåriga i slutet av mellanstadiet eller högstadiet, börjar släppa efter jämnåriga, hänger inte riktigt med vad gäller det känslomässiga utvecklandet, är inte som de andra i gruppen, drar sig undan på rasterna.

5. Extremt kravundvikande, börjar prata annat, byter samtalsämne för att undvika krav.

6. Extremt blyghet eller distanslöshet.

7. Har ofta även ADHD/ADD .

Symptom som ofta följer:
1. Annorlunda ätbeteende : vägrar äta viss mat, äter i speciell ordning på tallriken, överäter, anorexi
2. Sömnstörningar
3. Självskade beteende
4. Depression
5. Specifika rädslor, t.ex. rädsla och svårt att prata i telefon, lämna blodprov etc.

Källa : Kristiina Westberg, överläkare inom neurospsykiatri.

En läsvärd och insiktsfull citat från Judith Goulds förelesning om autism hos kvinnor :

" Autismspektret är brett och vackert komplex.

Vissa är lätta att identifera men för andra blir autismen ett fängelse.

Den är närvarande, men den förblir osynlig tills en erfaren kliniker kan skina sin kunskap och ljus över den.

Det är bara då som färgerna och komplexiteten kan ses och förstås."

Judith Gould har varit medlem av det brittiska medicinska forskningsrådet och lektor vid psykiatriska institutionen vid London University.
Hon är känd för sitt arbete med Lorna Wing på 70-talet där de utvecklade tillsammans symtomtriaden.

" Symtomtriaden eller Wings triad utvecklades av forskarna Lorna Wing och Judith Gould i slutet av 1970-talet. Symtomtriaden är ett försök att beskriva vad som är gemensamt för alla som har en autismdiagnos, oavsett begåvningsnivå:

Frånvaro av eller bristande ömsesidigt socialt samspel, i synnerhet med jämnåriga
Frånvaro av eller bristande utveckling av ömsesidig kommunikation
Nedsatt föreställningsförmåga, vilket innebär begränsningar i beteende, fantasi och intressen."

http://habilitering.se/autismforum/om-d ... tomtriaden

Apropå nedsatt föreställningsförmpga.

Kvinnor med asperger har ofta en väldigt bra, rik och kreativ föreställningsförmåga. De har ofta låtsaskompisar och kan ha ibland svårt att skilja på verklighet och fantasi.

elle skrev:Apropå nedsatt föreställningsförmpga.

Kvinnor med asperger har ofta en väldigt bra, rik och kreativ föreställningsförmåga. De har ofta låtsaskompisar och kan ha ibland svårt att skilja på verklighet och fantasi.

Inte lika bra fantasi och svårigheter att skilja den från verkligheten som de som upptäckt triaden. Autister har en mer utvecklad förmåga att identifiera nonsens. Speciellt när det gäller kommunikation och samspel.

Lotta Abrahamssons en kvinna med asperger syndrom och Adhd som föreläser om sina diagnoser.

"Jaha, jag är alltså dubbelknäpp" var Lotta Abrahamssons första tanke när hon som vuxen fick diagnoserna ADHD och Aspergers syndrom. Då jobbade hon som framgångsrik företagsledare och kunde, tack vare en god inkomst parera livets kaos. Idag jobbar Lotta Abrahamsson som autismpedagog och föreläsare. I en tempofylld föreläsning delar hon med sig av sin egen historia och blandar handfasta råd hur personer med liknande diagnoser kan hjälpas med förklaringar till varför de reagerar som de gör."

En föreläsning. Del 1,2,3.

https://urskola.se/Produkter/163441-UR- ... -man-Del-1

https://urskola.se/Produkter/163442-UR- ... -man-Del-2

https://urskola.se/Produkter/163443-UR- ... -man-Del-3

Tack elle för alla länkar! Ska kolla på alla
Har själv inte fått någon diagnos satt än (väntetid, väntetid) men allt stämmer in. Förutom att jag inte tycker att jag har särskilt svårt att "läsa mellan raderna" och förstå ansiktsuttryck eller ironi.
Däremot är jag usel på sociala situationer för att jag oftast finner det utmattande och otroligt ointressant (det där småpratet och falsk välmening som "hur mår du?" när de egentligen bara frågar för att fråga och inte lyssnar på svaret.) Jag har suttit tyst eller endast svarat på frågor. Om jag undrar något så frågar jag, annars inte. Men har förstått att man kan fråga frågor som man redan vet svaret på för att verka intresserad "Hur var det nu, kom du in på läkarlinjen? Berätta mer om det!"

Hej

jag står just nu i kö för utredning, är 30 plus några år och kvinna. Har många år bakom mig med kontakt med vård och psykiatri pga depression och social fobi. Nu efter att min nuvarande behandlare på psykiatrin tog upp detta med autismspektrumdiagnos så har jag läst mycket och tittat på många föreläsningar och videoklipp om framförallt kvinnor/flickor med asperger/autism.

Min fråga till er är hur ni upplever att kunskapsläget i vården och hos de som gör utredningar är i frågan om kvinnor och autism?
Jag har ju förstått att det kan vara svårt att se diagnosen hos vuxna kvinnor om man inte har kunskapen om hur autismen ter sig olika hos kvinnor och män.

Jag är helt enkelt orolig för att bli borttappad och att utredarna inte ska ha tillräcklig insikt/kunskap

Mvh jungmanjanson

jungmanjanson skrev:Min fråga till er är hur ni upplever att kunskapsläget i vården och hos de som gör utredningar är i frågan om kvinnor och autism?

Det varierar mycket från person till person men generellt så tycker jag att kunskapen är rätt dålig tyvärr. Många verkar inte veta att kvinnor brukar vara bättre på det sociala och därmed kan dölja sin autism bättre än män.

Ett tips är att ha med någon som känner dig tillräckligt väl och känner till dina nuvarande symtom och som kan backa upp dig ifall utredarna inte tar dig på allvar eller ifrågasätter dig för mycket.

Det var det som "räddade" mig annars hade jag nog blivit utan diagnos, men jag har och andra sidan väldigt svårt att förklara mina svårigheter också.

jungmanjanson skrev:Min fråga till er är hur ni upplever att kunskapsläget i vården och hos de som gör utredningar är i frågan om kvinnor och autism?
Jag har ju förstått att det kan vara svårt att se diagnosen hos vuxna kvinnor om man inte har kunskapen om hur autismen ter sig olika hos kvinnor och män.

Jag är helt enkelt orolig för att bli borttappad och att utredarna inte ska ha tillräcklig insikt/kunskap

Jag är en man men är autistisk på ett litet mer "kvinnligt" och inte lika uppenbart sätt. Jag förberedde mig inför basutredningen genom att försöka hitta konkreta exempel från mitt liv när autismen varit tydlig. Tog hjälp av min mamma och min partner för att göra detta. Trots att jag tidigare blivit avvisad som normal inom vården så blev jag efter det ett solklart fall.

För er som är intresserad av kvinnlig autism kan jag rekommendera att söka efter Lina Liman. Hon har skrivit en väldigt bra bok men det finns även något klipp på Youtube och flera artiklar att läsa.

Lyktgubben skrev:Lina Liman

Hon är en klassiker inom kvinnlig autism.

"Efter 32 år med ångest, ätstörningar, elchockbehandlingar och självmordsförsök fick Lina Liman slutligen svaret – hon var autistisk."

"Ända sedan hon var mycket liten har hon haft känslan av att inte höra till. Hon var fundersam, begåvad och mycket empatisk, men med svårigheter att både identifiera och uttrycka känslor och att delta i det sociala spelet."

"Det är som en tjock mur mellan mig och omvärlden", skriver hon i dagboken 1997. Och ju mer annorlunda hon känner sig, desto mer anstränger hon sig för att verka vara som alla andra. Samtidigt växer skräcken för att avslöjas, att pekas ut som avvikande."

"Varför hade ingen annan förstått?

– Jag kan bara spekulera. Men medvetenheten om kvinnor och autism, särskilt högfungerande som jag, har inte varit så stor. Man utgår från pojkar och män i diagnoskriterierna. Jag passade inte in där."

"Under alla dessa år, när hon inte verbalt kunde uttrycka det hon kände, var skrivandet en ventil. Hon har skrivit dagbok, och ibland också fått kommunicera med läkare via skrift. Och nu har hon alltså blivit författare.

– Jag kände att jag ville skriva om allt som varit, för att få det ur mig. Jag vet också att det behövs mer kunskap och att vi behöver bredda bilden av autism, särskilt av autism hos högfungerande kvinnor."

https://www.svd.se/autismdiagnosen-raddade-hennes-liv

Marie Strega

yumxi skrev:
Det varierar mycket från person till person men generellt så tycker jag att kunskapen är rätt dålig tyvärr. Många verkar inte veta att kvinnor brukar vara bättre på det sociala och därmed kan dölja sin autism bättre än män.

Ett tips är att ha med någon som känner dig tillräckligt väl och känner till dina nuvarande symtom och som kan backa upp dig ifall utredarna inte tar dig på allvar eller ifrågasätter dig för mycket.

Det var det som "räddade" mig annars hade jag nog blivit utan diagnos, men jag har och andra sidan väldigt svårt att förklara mina svårigheter också.

Hej, tack för svar, jo jag har förstått att kunskapsläget skiljer sig mycket, får väl helt enkelt hoppas på att jag träffar en vettig utredare... jag har också svårt ibland att uttrycka hur jag tänker och känner så ska absolut överväga att ta med en närstående.

Lyktgubben skrev:
Jag är en man men är autistisk på ett litet mer "kvinnligt" och inte lika uppenbart sätt. Jag förberedde mig inför basutredningen genom att försöka hitta konkreta exempel från mitt liv när autismen varit tydlig. Tog hjälp av min mamma och min partner för att göra detta. Trots att jag tidigare blivit avvisad som normal inom vården så blev jag efter det ett solklart fall.

För er som är intresserad av kvinnlig autism kan jag rekommendera att söka efter Lina Liman. Hon har skrivit en väldigt bra bok men det finns även något klipp på Youtube och flera artiklar att läsa.

Tack för dina råd och tips, ska kolla upp henne.

RSD555 skrev:Marie Strega

Vem är det?

jungmanjanson skrev:

RSD555 skrev:Marie Strega

Vem är det?

Hon föreläser och skriver om flickor/kvinnor och asperger. På länken nämns hennes broschyr och lite ur den.

https://bokstavsfolk.ifokus.se/discussions/4d714693b9cb46222705b20f-flickor-med-aspergers-syndromhfa

Kvinnor med asperger känner sig ofta annorlunda och utanför. De passar inte in i mallen och de var ofta mobbade pga.sin annorlundaskap. Folk tål ibland inte deras utseende.

"Hon har hela sitt liv känt sig annorlunda och utanför, men förstod länge inte vad som var galet. Först när Maria Paronen Eidenert var i fyrtioårsåldern fick hon diagnosen Aspergers syndrom."

"I tonåren hade hon fortfarande inga vänner. Hon upplevde sig själv som annorlunda och gjorde flera självmordsförsök.
– Jag kunde inte hitta min plats och kände att jag inte riktigt lyckades komma andra människor nära. Man blir lätt självanklagande – och det är svårt när man inte har föräldrar som hjälper en. Hemma krävde de att jag skulle studera, men jag klarade inte det. Jag fick inte in något i huvudet."

"Hon fick jobb på en resebyrå, men till slut brakade hon ihop. Hon var då i 24-årsåldern och blev inlagd på psykiatrisk avdelning. Hon åkte ut och in i drygt två år – det ansågs att Maria hade anorektiska drag och ett tag misstänkte man borderline.

Hon beskriver själv att hon fick bra hjälp av psykolog, men det handlade bara om att hantera den akuta kris hon då var i.
När Maria blev utskriven upplevde hon det som svårt.
– Jag var ensam. Jag hade inte några relationer."

"Det värsta med asperger är att inte orka med social kontakt. Det är väldigt svårt för folk att förstå – ”men du som är så social”, kan de säga. Ja, just i dag är jag det, men sedan måste jag vila i fem dagar. Jag blir oerhört trött av sociala sammanhang, fast när jag väl träffar folk är jag väldigt öppen. Många har blivit sårade och tagit det personligt när jag inte har orkat träffas, förklarar Maria."

"– Efter att jag medverkade i ett webb-tv-inslag sa ett av mina barn: ”Om någon trodde att människor med asperger inte har känslor så dog den myten nu.” Det tyckte jag var bra. Jag trodde själv att autistiska människor var kalla, men läkaren har sagt att det kan vara precis tvärtom."

https://www.allers.se/nu-vet-jag-varfor ... nnorlunda/

Jag vill hänvisa till en annan intressant artikel om kvinnor och asperger.

"Utåt sett har mycket gått bra för Lina Liman, hon är smart och var duktig i skolan. Hon är musikalisk och sjunger i kör, hon har utbildat sig till journalist och fick fast jobb i en tuff bransch. Kanske är det därför som det har dröjt tills någon kunnat sätta rätt ord på varför hon ändå ofta har fastnat i det som hon själv kallar livstrassel."

"Kvinnor är nog generellt sett bättre på att kompensera för sina svårigheter så att de märks mindre utåt, och de kan ha helt andra symptom, säger Lina Liman som en förklaring till varför hennes diagnos dröjde så länge."

Återigen Svenny Kopp. Hennes kunskap om asperger bland kvinnor är underskattat tycker jag.

"I programmet på Vetenskapsradion pratade forskaren Svenny Kopp om att psykiatrin ofta missar eller feltolkar högfungerande autism hos flickor och kvinnor – eftersom kriterierna utgår från hur pojkars och mäns autism ser ut. Många kvinnor får därför sin diagnos mycket senare än män, om alls. Utan diagnos kan livet ofta bli en svår kamp, ännu svårare än livet med en diagnos.

”De kan inte förstå att det ibland kan vara helt omöjligt att göra något så enkelt som att borsta tänderna, när jag är en person som kan skriva en hel bok.”

Hon har blivit bättre på att våga fråga om saker. Och blivit av med skuld och skam när hon fick diagnosen.

"Lina Liman berättar att hon också har blivit bättre på att våga fråga om saker. Hon kan fråga en kompis ”vad menade egentligen den där personen när den sa så där?” Hon har också fått hjälp från vården av personer som kan autism och har fått olika hjälpmedel.

– Men den största förändringen är nog att jag förstår mig själv mycket bättre och kan se att det som blir svårt inte är mitt fel. Jag har blivit av med ganska mycket skuld och skam."

https://tidningensyre.se/2017/nummer-17 ... a-problem/

elle skrev:"Kvinnor är nog generellt sett bättre på att kompensera för sina svårigheter så att de märks mindre utåt, och de kan ha helt andra symptom, säger Lina Liman som en förklaring till varför hennes diagnos dröjde så länge."

Återigen Svenny Kopp. Hennes kunskap om asperger bland kvinnor är underskattat tycker jag.

"I programmet på Vetenskapsradion pratade forskaren Svenny Kopp om att psykiatrin ofta missar eller feltolkar högfungerande autism hos flickor och kvinnor – eftersom kriterierna utgår från hur pojkars och mäns autism ser ut. Många kvinnor får därför sin diagnos mycket senare än män, om alls. Utan diagnos kan livet ofta bli en svår kamp, ännu svårare än livet med en diagnos.

Precis det här jag är orolig för. Min 6-åring har troligen autism. Hennes ansvarspedagog på förskolan har rekommenderat att vi väntar med att kontakta BUP tills hon har gått en termin i skolan (hon börjar i höst), både för att hon och läraren ska hinna lära känna varandra, och för att skolkuratorn ska kunna observera henne på raster, osv. Det är bara det att min 6-åring är väldigt social och populär bland kompisarna. Hon har en fantastisk fantasi och är jätteduktig på att leka. Det folk inte ser är att hon blir helt slut av att vara social. Hon analyserar ständigt vad folk säger, tolkar saker bokstavligt, men är väldigt intelligent (troligen särbegåvad), så hon använder logik för att tolka och förstå. Sen har hon ju en massa aspiga saker för sig: skriver listor på bilars nummerplåtar, har luktsinne som en hund, kramas bara på eget initiativ, osv. Jag är nästan helt säker på att hon har autism (asperger), men är såååå orolig för att vi ska gå igenom en jobbig utredning och sen får hon ingen diagnos. Hur ska vi göra? Vänta ännu längre? Hennes bror (13 år) utreddes när han var 9. Då fick han diagnosen ADD, de missade autismen eftersom han hade kompisar i skolan (!). Men nu när han är 13 är han helt ensam. Det är stor skillnad på att bygga dammar i bäcken och att stå i grupp och prata, dvs barns och tonåringars sätt att umgås. Han står i kö för ny utredning med frågeställningen autism nu. Ska vi vänta till hon blir tonåring? Men då missar hon ju en massa hjälp hon skulle behövt tidigare i skolan.
Nu vräker jag visst bara ur mig allt, men jag vet inte hur jag annars ska bli av med tankelooparna!

Solblomma: Tycker absolut att ni ska göra utredning nu, den ansträngning ni får göra är liten i förhållande till att vänta i flera år. Att din sons autism inte märktes första gången är trots allt ett positivt tecken, ju äldre man är innan man inte längre kan hänga med i det sociala desto friskare är man.

Solblomma skrev:Jag är nästan helt säker på att hon har autism (asperger), men är såååå orolig för att vi ska gå igenom en jobbig utredning och sen får hon ingen diagnos. Hur ska vi göra?

Lina Liman berättade i tidningsartikeln jag länkade till (tyvärr fungerar ej länken) att hon kände likadant oro.

Hon oroade sig otroligt mycket att satsa mycket energi på utredningen som skulle resultera med ord "det är inget fel på dig"

Men läkaren hon träffade svarade bara "så inkompetenta är vi inte."

Det där med erfarenhet inom autism är kanske en underskattad sak.

Det som gör mig mest upprörd när jag läser/lyssnar på Svenny Kopps föreläsningar är när hon konstaterar att flickor/kvinnor måste vara sjukare än pojkar/män för att få rätt hjälp och diagnos autism.

"Flickor får fel diagnoser, för få diagnoser och måste vara sjukare än pojkar för att få vård. Det slår barnpsykiatern och överläkaren Svenny Kopp fast i sin nya avhandling som fokuserar på flickor med autismspektrumstörning."

"Flickor är klart underdiagnosticerade. Det slår barnpsykiatern och överläkaren Svenny Kopp fast i dagens Vetandets Värld."

"En utredning av en flicka kan till exempel stanna vid att hon har familjerelationsproblem och ätstörning, trots att detta kan vara symptom på ett allvarligt funktionshinder, som Aspergers syndrom."

https://sverigesradio.se/sida/artikel.a ... el=3578438

Jag vill krama den här kvinnan.