RSD555 skrev:Ja, nallens logik är exakt så. Men det är inte ok påtala det. Du brister i respekt tycker jag. Du har nog också fel och brister i din hjärna, det är mänskligt.

Säkert. Min logik säger att både Windows och Linux är skräp, och enbart RDOS är ett bra operativsystem. Framförallt för att det inte har mängder av antikt skräp (även kallat "kompabilitet"). Windows har DOS och andra antika 16-bitars system som "bagage" och Linux har en ännu antikare Unix kompatibilitet från mitten av förra århundradet.

Är rdos felfritt och hur får man i så fall tag på detta system?

RSD555 skrev:Är rdos felfritt och hur får man i så fall tag på detta system?

Det finns inga felfria operativsystem.

Det är lite komplicerat att bygga och installera. Inget för en vanlig användare.

rdos:

Analogin har hjälpt mig att sortera upp mycket kaos i mitt huvud, så för mig är den verkligen inte dålig.

Den har inget med att inte vara mig själv att göra.

Tänkte faktiskt lite på Wine, men även på att köra två operativsystem på samma dator.
Med buggar syftar jag på det som inte fungerar för att jag tänker fel, inte det som bara är annorlunda.


Varför blanda in neurodiversitet? ser inte någon anledning.
och varför skulle inte identitet vara viktigt? tror inte jag riktigt förstår vad du menar där.

rdos skrev:

RSD555 skrev:Är rdos felfritt och hur får man i så fall tag på detta system?

Det finns inga felfria operativsystem.

Det är lite komplicerat att bygga och installera. Inget för en vanlig användare.

Ååååh typiskt...

Mitt operativsystem är inte heller felfritt. Men jag blir glad när jag eller någon annan ser felen. Att någon hittar fel i mitt operativsystem gör mig euforiskt lycklig. Då jag funderat så länge på varför det inte funkar.

Mår väldigt dåligt när felen hopar sig och jag inte har någon förklaring. Så när jag får eller hittar den blir jag glad.

Vet andra fungerar precis tvärtom. Dom flesta blir ledsna när deras fel uppenbaras. Jag undrar varför.

rdos skrev:

Dimmel skrev:Språk-analogin var bra.

Jag bŕukar tänka på autism som ett operativsystem, med allvarliga buggar, och att jag simulerar det neurotypiska operativsystemet.

Den var riktigt dålig. De neurodiversa och neurotypiska opertativsystemen har lika många buggar och konstigheter, och man använder inte ett operativsystem för att simulera ett annat. Det vet ju alla med lite dataintresse att simuleringar aldrig kan bli lika bra som orginalen, så sluta simulera och var dig själv.

Dimmel skrev:Jag har börjat fundera på det här med identitet, i mitt tidigare sätt att uppfatta min omvärld var det inget jag funderade över, men nu funderar jag. Jag har kommit till en på någotvis filosofisk del i min själv-habilitering.

Identitet är en konstighet i neurotypiska operativsystem. Inget man behöver bry sig om som neurodivers.

Alla aspergare har inte den logiska förmåga du förväntar dig. Dom aspergare som får diagnos är inte dom mest sociala. Dom skarpaste knivarna i lådan är inte dom som behöver slipas; om du förstår.

Du är på ett forum för personer med allvarliga och genomgripande störningar i utvecklingen. Man måste ha det för att få diagnos.

Dimmel skrev:rdos:

Analogin har hjälpt mig att sortera upp mycket kaos i mitt huvud, så för mig är den verkligen inte dålig.

Den har inget med att inte vara mig själv att göra.

Tänkte faktiskt lite på Wine, men även på att köra två operativsystem på samma dator.
Med buggar syftar jag på det som inte fungerar för att jag tänker fel, inte det som bara är annorlunda.


Varför blanda in neurodiversitet? ser inte någon anledning.
och varför skulle inte identitet vara viktigt? tror inte jag riktigt förstår vad du menar där.

Det glädjer mig. För mig var språkanalogin träffsäker. Ett språk handlar om möjligheter att kombinera information så att det ges en betydelse, utefter referensmarkörer -- såväl verbala som icke-verbala; hur betydelsen vid ett informationstillfällen ska förstås beror på predikatet -- om så vill predikatlogik. Uppenbarligen är det behjälpligt att inse att NT använder andra referensmarkörer än oss, fastän vi besitter väl överensstämmande logisk förståelse kan vi nå samma objekt, d.v.s. innebörden av informationen.

Dimmel skrev:Den har inget med att inte vara mig själv att göra.

Det tror jag att det har. NT och ND kan ses som olika operativsystem som i grunden fungerar ganska olika. Om man anser att det neurodiversa operativsystemet har en mängd buggar och fel så har man problem med att vara sig själv.

Dimmel skrev:Med buggar syftar jag på det som inte fungerar för att jag tänker fel, inte det som bara är annorlunda.

Vilket är ett felaktigt resonemang. En neurodivers "tänker inte fel", utan annorlunda. Det kan anses som vi tänker fel i relation till NTs, men om man inte kommit förbi detta stadium utan verkligen tror att man tänker fel så har man problem med att vara sig själv.

Dimmel skrev:och varför skulle inte identitet vara viktigt? tror inte jag riktigt förstår vad du menar där.

Därför att identitet inte är något naturligt för en neurodivers. Jag fungerar inte så att jag köper olika subkulturer och "identiter" rakt av som en NT, utan jag plockar ut de delar jag gillar och stöttar dem och vägrar stötta sådant jag anser som fel och dåligt. Därför så kan jag inte skapa någon konsistent NT identitet då det inte finns någon subkultur jag gillar rakt av. Det är samma med politiska partier. Det finns inget parti som tycker som mig i alla frågor, men det finns de som är bättre eller sämre. NTs skapar ju identiteter genom att kompromissa med sina preferenser. Om t.ex. en subkultur har många saker en NT gillar, så kan NTn kompromissa med de saker de inte gillar och på så vis helt stötta denna subkultur och använda den som en del i sin identitet.

Faktum är att det mest effektiva för mig är att låna intressen av dem jag tycker mycket om, speciellt då från partners eller potentiella partners. Vilket ju gör att min "identitet" inte är stabil heller, utan kan ändras över tid.

RSD555 skrev:Ååååh typiskt...

Mitt operativsystem är inte heller felfritt. Men jag blir glad när jag eller någon annan ser felen. Att någon hittar fel i mitt operativsystem gör mig euforiskt lycklig. Då jag funderat så länge på varför det inte funkar.

Fast när jag pratade om operativsystem så menade jag verkligen operativsystem till datorer, och inte hjärnfunktioner. Jag har nämligen gjort ett operativsystem själv för x86 processorer.

RSD555 skrev:Mår väldigt dåligt när felen hopar sig och jag inte har någon förklaring. Så när jag får eller hittar den blir jag glad.

Vet andra fungerar precis tvärtom. Dom flesta blir ledsna när deras fel uppenbaras. Jag undrar varför.

Jag har inga problem med "fel" i mina tankeprocesser. Det är ok att göra fel och att vara fel. Däremot så ser jag inte saker som fel bara för att de är fel för NT-majoriteten. Det är också spännande att reda ut skillnader mellan NTs och NDs, men det ska göras med en utgångspunkt av skillnader och inte fel på ena eller andra sidan.

Pingviner är inte menade att flyga, varför skulle de? Har ni sett dem i vattnet?

RSD555 skrev:Alla aspergare har inte den logiska förmåga du förväntar dig. Dom aspergare som får diagnos är inte dom mest sociala. Dom skarpaste knivarna i lådan är inte dom som behöver slipas; om du förstår.

Du är på ett forum för personer med allvarliga och genomgripande störningar i utvecklingen. Man måste ha det för att få diagnos.

Jag tror inte att jag delar din åsikt om grunden för att folk får diagnos. Jag har s.k. "allvarliga och genomgripande störningar i utvecklingen", men ingen diagnos. Var t.ex. 100% icke-verbal med alla utom familjen upp till högstadiet. Har också haft en släng av dyslexi.

Det är möjligt att hög IQ (vad det nu egentligen är) gör att folk kan kompensera bättre, men faktum är att antalet neurodiversa / aspie drag inte på ett bra sätt kan förutsäga om någon har diagnos eller inte. Jag tror mer på att det är miljö och uppväxt som bäst kan förusäga om någon fått diagnos eller inte. Problem på relationsfronten är en annan aspekt som har bra förmåga att förutsäga (eller kanske rent av trigga) diagnos.

Man måste delvist acceptera den man är. Annars är man bara deprimerad, för att man aldrig kommer blir 100% normal.

Jag tänker oftast mer på att prata med andra, och formulera mina meningar korrekt. Andra ser/hör bara vad du säger; dom kan inte veta vad som finns i ditt huvud. Så att prata rätt är det jag tänker på som mest.

rdos skrev:

Dimmel skrev:Den har inget med att inte vara mig själv att göra.

Dimmel skrev:Med buggar syftar jag på det som inte fungerar för att jag tänker fel, inte det som bara är annorlunda.

Vilket är ett felaktigt resonemang. En neurodivers "tänker inte fel", utan annorlunda. Det kan anses som vi tänker fel i relation till NTs, men om man inte kommit förbi detta stadium utan verkligen tror att man tänker fel så har man problem med att vara sig själv.

Precis, vad är att "tänka fel"? Vi måste bli accepterade för vår identitet. Om vi har en bestämd identitet kommer vi tänka mer överensstämmande med hur vi förväntas tänka. Och agera därefter. Varför skulle en bättre eller sämre identitet finnas? En sak är om du önskar göra karriär, då kan det vara bra att vara professionell, men för oss AS är det inte svårt att vara känslokall och avståndstagande. Samma princip kan finnas om du önskar skaffa vänner, då är det enbart att klowna för dem; risken finns att de skrattar åt dig fast efter ett tag kommer de skratta med dig eftersom du då tillhör gruppen. -- du kommer vara en tillgång som skänker dem glädje.

En lösning är alltså att spela en bestämd roll under kortare tid och därefter vara den som man är mer lycklig av att vara. Fast den bestämda rollen man spelar får inte avvika alltför mycket från den man senare kommer bli.

Sisyfos skrev:Precis, vad är att "tänka fel"? Vi måste bli accepterade för vår identitet. Om vi har en bestämd identitet kommer vi tänka mer överensstämmande med hur vi förväntas tänka. Och agera därefter. Varför skulle en bättre eller sämre identitet finnas?

Man skulle kunna tänka sig neurodiversitet som en identitet, men problemet då blir att det finns så många olika blandningar av dessa drag så det blir ingen riktig identitet man kan beskriva och relatera till individer. Det blir ungefär samma problem som med att tillhöra vilken subgrupp som helst. Egentligen samma sak som när de med AS diagnos vill identifiera med diagnosen. Det funkar inte så bra med tanke på variationen, både i drag och funktionsnivå.

Jag tror mest på att man för acceptans måste beskriva dragen som man vill ha acceptans för mer konkret, och då duger inte det sammanfattande neurodiversitet begreppet (eller aspergare / aspie för den delen).

Sisyfos skrev:En sak är om du önskar göra karriär, då kan det vara bra att vara professionell, men för oss AS är det inte svårt att vara känslokall och avståndstagande.

Beror nog på vilken karriär man vill göra. För nördiga yrken så kan en nördig identitet fungera bra, och den är relativt naturlig för en neurodivers.

Sisyfos skrev:Samma princip kan finnas om du önskar skaffa vänner, då är det enbart att klowna för dem; risken finns att de skrattar åt dig fast efter ett tag kommer de skratta med dig eftersom du då tillhör gruppen. -- du kommer vara en tillgång som skänker dem glädje.

En lösning är alltså att spela en bestämd roll under kortare tid och därefter vara den som man är mer lycklig av att vara. Fast den bestämda rollen man spelar får inte avvika alltför mycket från den man senare kommer bli.

Jag skulle nog sätta en begränsning på hur stor andel av min tid jag måste spela rollen. Det duger t.ex. inte alls att spela roller i relationer, medan vänskaper kan vara gränsfall. Med ytligt bekanta bör det fungera utmärkt, liksom med kollegor.

Sedan beror det såklart på hur stor skillnaden mellan rollen och ens riktiga jag det är. Man kan även behöva mer än en roll. En mer krävande roll (större skillnad) med NTs, en mindre krävande roll med vänner som då får lära sig mera acceptans, och ingen alls roll i relationer.

Med identitet menar jag inte den identitet som jag personligen tycker mig ha; tvärtom gäller endast den identitet som andra tillskriver mig. Om någon tillhör en minoritet blir de alltid tillskrivna den identiteten, personliga egenskaper är underordnade.

Jag menar på att en stor del av majoriteten är mycket fördomsfulla och håller fast vid deras fördomar. När jag är bekräftade AS är det förmodligen allt jag är i andras ögon. I deras ögon försöker de förstå mig utifrån stereotypen; på något sätt blir man andra klassens medborgare. Det är likadant med invandrare, en engelsman jag känner, berättar om hur han endast är en engelsman i flera ögon. Han förväntas bete sig på ett visst sätt och gör han inte det blir folk ställda.

Det är precis därför som du inte vill tala om för folk att du har AS. Stereotypen av AS är ingenting man vill bli förknippad med eller identifierad med.

Det är lite bättre med neurodiversitet, men det är fortfarande ett problem då det är så många drag som ingår och de kan existera i alla möjliga kombinationer.

Jag tror det bästa är att använda begrepp som är kopplade till neurodiversitet som nörd, introvert, empat e.d. Om man studerar olika "nichade" intressen så är det förvånandevis många som har kopplingar till neurodiversitet på olika sätt. Och de är inte kopplade till psykiatriska sjukdomar och har oftast inga negativa stereotyper.

rdos skrev:Det är precis därför som du inte vill tala om för folk att du har AS. Stereotypen av AS är ingenting man vill bli förknippad med eller identifierad med.

Det håller jag med om fast det är ingen nackdel. Jag postade ett inlägg i denna tråden om strategin.

rdos skrev:Det är precis därför som du inte vill tala om för folk att du har AS. Stereotypen av AS är ingenting man vill bli förknippad med eller identifierad med.

Såvida man inte stämmer in på nämnda stereotyper bör den informationen hjälpa till att krossa fördomarna. Något som aldrig lär hända om alla tiger om sin diagnos.

tahlia skrev:

rdos skrev:Det är precis därför som du inte vill tala om för folk att du har AS. Stereotypen av AS är ingenting man vill bli förknippad med eller identifierad med.

Såvida man inte stämmer in på nämnda stereotyper bör den informationen hjälpa till att krossa fördomarna. Något som aldrig lär hända om alla tiger om sin diagnos.

Personer som umgås med mig mer intensiva perioder märker det. Jag tycker att det är lustigt när de försöker luska ut att jag har AS genom antydningar. Om de frågar då brukar jag bekräfta vad de tror. Men det är inget jag går ut med först och påpekar.

RSD555 skrev:

rdos skrev:

Dimmel skrev:Språk-analogin var bra.

Jag bŕukar tänka på autism som ett operativsystem, med allvarliga buggar, och att jag simulerar det neurotypiska operativsystemet.

Den var riktigt dålig. De neurodiversa och neurotypiska opertativsystemen har lika många buggar och konstigheter, och man använder inte ett operativsystem för att simulera ett annat. Det vet ju alla med lite dataintresse att simuleringar aldrig kan bli lika bra som orginalen, så sluta simulera och var dig själv.

Dimmel skrev:Jag har börjat fundera på det här med identitet, i mitt tidigare sätt att uppfatta min omvärld var det inget jag funderade över, men nu funderar jag. Jag har kommit till en på någotvis filosofisk del i min själv-habilitering.

Identitet är en konstighet i neurotypiska operativsystem. Inget man behöver bry sig om som neurodivers.

Alla aspergare har inte den logiska förmåga du förväntar dig. Dom aspergare som får diagnos är inte dom mest sociala. Dom skarpaste knivarna i lådan är inte dom som behöver slipas; om du förstår.

Du är på ett forum för personer med allvarliga och genomgripande störningar i utvecklingen. Man måste ha det för att få diagnos.

Det är inget fel på min IQ, och inte på hur jag tillämpar den heller.

Jag hade hoppats på en respektfull och intressant diskussion, men det är tydligen fel forum för det.

RSD555 skrev:

rdos skrev:

Dimmel skrev:Språk-analogin var bra.

Jag bŕukar tänka på autism som ett operativsystem, med allvarliga buggar, och att jag simulerar det neurotypiska operativsystemet.

Den var riktigt dålig. De neurodiversa och neurotypiska opertativsystemen har lika många buggar och konstigheter, och man använder inte ett operativsystem för att simulera ett annat. Det vet ju alla med lite dataintresse att simuleringar aldrig kan bli lika bra som orginalen, så sluta simulera och var dig själv.

Dimmel skrev:Jag har börjat fundera på det här med identitet, i mitt tidigare sätt att uppfatta min omvärld var det inget jag funderade över, men nu funderar jag. Jag har kommit till en på någotvis filosofisk del i min själv-habilitering.

Identitet är en konstighet i neurotypiska operativsystem. Inget man behöver bry sig om som neurodivers.

Alla aspergare har inte den logiska förmåga du förväntar dig. Dom aspergare som får diagnos är inte dom mest sociala. Dom skarpaste knivarna i lådan är inte dom som behöver slipas; om du förstår.

Du är på ett forum för personer med allvarliga och genomgripande störningar i utvecklingen. Man måste ha det för att få diagnos.

Det är inget fel på min IQ, och inte på hur jag tillämpar den heller.

Jag hade hoppats på en respektfull och intressant diskussion, men det är tydligen fel forum för det.

tahlia skrev:Såvida man inte stämmer in på nämnda stereotyper bör den informationen hjälpa till att krossa fördomarna. Något som aldrig lär hända om alla tiger om sin diagnos.

Jag tror inte det fungerar så. Det är de som är för öppna med sin diagnos som hamnar i problem istället.

rdos skrev:

tahlia skrev:Såvida man inte stämmer in på nämnda stereotyper bör den informationen hjälpa till att krossa fördomarna. Något som aldrig lär hända om alla tiger om sin diagnos.

Jag tror inte det fungerar så. Det är de som är för öppna med sin diagnos som hamnar i problem istället.

Vissa gör det andra inte. Jag har aldrig haft besvär efter att ha öppnat upp med min diagnos. Men som sagt jag brukar inte säga det omedelbart och väljer ut personer jag litar på.

Det är ingen farlig sak att säga att man har AS.

Jag har jobbat hårt för att förstå andra. I mycket mindre utsträckning har jag jobbat med mina egna stressnivåer. Men det är ju så att man ska anpassa sig där man kan vara nytta för andra på något vis och inget fel med det, men lite synd att jag spenderat mindre tid med stressen. Försöker fortfarande intala mig att det är OK om man t ex ställer in något av giltig anledning men pressen finns alltid där. Att man är dum och lat om man gör så för det påverkar andra. NT kan vara nojjiga men oftast tar de den platsen naturligt, de verkar tänka Passar det inte mig och jag har lovat så skiter jag bara i det. Så kan inte jag tänka alls...

Däremot finns det saker väldigt många gör som jag inte alls anser mig skyldig att lära mig hur de tänker eller känner. Jag har ingen lust att förstå hur det är att leva villavolvovovve-livet. Viljan att vara en kopia. Viljan att vara i gruppen och aldrig själv.

Sedan vore det trevligt om de gjorde samma ansträngning att förstå mig, men det är för mycket begärt. Det är den "drabbade" som ska förstå allt, hur man själv funkar, hur de funkar osv. Man har kommit lite längre vad gäller fysiska handikapp. Hade en kompis i rullstol och tiderna höll på att förändras men vissa hade helsjuk inställning till rullstolen, vissa kunde bara ta tag i stolen och börja köra henne! Helt främmande människor! Idag skulle det räknas som trakasserier.