Det skrivs och finns mycket om anpassningar, men väldigt lite om att "rätta till", att vilja anpassa sig, lära sig och förstå på djupet vad som gick fel/går fel i ens sätt att (inte) fungera.

Någon mer som bara vill rätta till det som inte fungerar och leva som alla andra? och vad funderar ni på allra mest?

Dimmel skrev:Det skrivs och finns mycket om anpassningar, men väldigt lite om att "rätta till", att vilja anpassa sig, lära sig och förstå på djupet vad som gick fel/går fel i ens sätt att (inte) fungera.

Någon mer som bara vill rätta till det som inte fungerar och leva som alla andra? och vad funderar ni på allra mest?

Det finns flera sätt att rätta till det som inte fungerar.

1. Förstå sina egna känslor bättre för att kunna förstå andra -- svåraste vägen
2. Intellektuellt rationalisera en bestämd personlighet att använda i vissa sammanhang som alltid reagerar på ett bestämt sätt -- mindre svår men man måste vara konsekvent
3. Umgås mycket med NT -- den här hör ihop med båda alternativen -- enklaste alternativet

Sisyfos skrev:

Dimmel skrev:Det skrivs och finns mycket om anpassningar, men väldigt lite om att "rätta till", att vilja anpassa sig, lära sig och förstå på djupet vad som gick fel/går fel i ens sätt att (inte) fungera.

Någon mer som bara vill rätta till det som inte fungerar och leva som alla andra? och vad funderar ni på allra mest?

Det finns flera sätt att rätta till det som inte fungerar.

1. Förstå sina egna känslor bättre för att kunna förstå andra -- svåraste vägen
2. Intellektuellt rationalisera en bestämd personlighet att använda i vissa sammanhang som alltid reagerar på ett bestämt sätt -- mindre svår men man måste vara konsekvent
3. Umgås mycket med NT -- den här hör ihop med båda alternativen -- enklaste alternativet

Nummer 2 är väldigt energikrävande och man får hela tiden gå omkring och vara rädd att bli avslöjad.

RSD555 skrev:

Sisyfos skrev:

Dimmel skrev:Det skrivs och finns mycket om anpassningar, men väldigt lite om att "rätta till", att vilja anpassa sig, lära sig och förstå på djupet vad som gick fel/går fel i ens sätt att (inte) fungera.

Någon mer som bara vill rätta till det som inte fungerar och leva som alla andra? och vad funderar ni på allra mest?

Det finns flera sätt att rätta till det som inte fungerar.

1. Förstå sina egna känslor bättre för att kunna förstå andra -- svåraste vägen
2. Intellektuellt rationalisera en bestämd personlighet att använda i vissa sammanhang som alltid reagerar på ett bestämt sätt -- mindre svår men man måste vara konsekvent
3. Umgås mycket med NT -- den här hör ihop med båda alternativen -- enklaste alternativet

Nummer 2 är väldigt energikrävande och man får hela tiden gå omkring och vara rädd att bli avslöjad.

Ja fast sanningen ligger där att vi är mest uppriktiga om vi är bestämda.

Jag har jobbat mycket med vad jag tror går under alternativ 1. och har förberett för alternativ 2.

Jag tror jag förstår det neurotypiska nu i stora drag, men det är en sak att ha en teori och tycka sig förstå och en annan sak att följa teorin praktiskt. Det handlar ju inte bara om att "rätta till det som inte fungerar", hantera det annorlunda, utan även att och hantera de problem som finns i NT-personers sätt att fungera.

Jag läste och skrev i en annan tråd om grundläggande utgångspunkter, kan det verkligen inte finnas någon som forskat om det? vad söker man på?

Skall börja på ett nytt jobb om några dagar och vill inte sticka ut, vill förstå arbetet och passa in socialt, har misslyckats så det räcker och är jättenervös.

Dimmel skrev:Jag har jobbat mycket med vad jag tror går under alternativ 1. och har förberett för alternativ 2.

Jag tror jag förstår det neurotypiska nu i stora drag, men det är en sak att ha en teori och tycka sig förstå och en annan sak att följa teorin praktiskt. Det handlar ju inte bara om att "rätta till det som inte fungerar", hantera det annorlunda, utan även att och hantera de problem som finns i NT-personers sätt att fungera.

Jag läste och skrev i en annan tråd om grundläggande utgångspunkter, kan det verkligen inte finnas någon som forskat om det? vad söker man på?

Skall börja på ett nytt jobb om några dagar och vill inte sticka ut, vill förstå arbetet och passa in socialt, har misslyckats så det räcker och är jättenervös.

Det finns två sätt att inte klara av det sociala. Antingen är man för mycket eller så är man för lite av asperger, enklast är om du förenklar allting och är precis den som de tror att du är. .

Om man ska vara mycket av sig själv. Var då stereotyp. Var mega mycket asperger, antingen något av en besserwisser eller socialt missanpassad datanörd

Om man ska vara lite av sig själv. Låt då den du vill vara lysa igenom. Spela rollen till fullo så att de inte märker att du har asperger. Detta tar dock mycket på krafterna, särskilt om det är någon arbetskollega som man ska spendera mycket tid med.

Jag personligen kör stenhårt på att vara asperger-ig och tvingar folk till att acceptera mig. Det tar inte så mycket på min energi. Dock om det är ett möte med nya försöker jag anpassa mig; antingen är jag extra reserverad ungefär som att träda på äggskal -- jag säger inte så mycket förutom det absolut viktigaste och är pålitlig. Lite som en robot. Eller så är jag en klown som spelar korkad med nöjet att kunna irritera människor.

Det är två olika språk för mig.

Aspergska är mitt förstaspråk.

Jag talar neurotypiska flytande, men måste ändå översätta i huvudet hela tiden.

Varför är folk så starka och okänsliga.

Det går inte att rätta till det som inte "funkar"! Du kan inte lära en pingvin att flyga! Den har utvecklat andra färdigheter.

Det finns verkligen alla möjligheter att anpassa dig men som sagt kommer det krävas mycket möda. På forumet har vi vissa som inte har lyckats och vissa som har lyckats med att anpassa sig och leva normala liv. Personligen har jag framfört hur jag manövrerat människor i min vardag eftersom just detta har varit svårast.

Vad gäller strategin att spela någon, så är det enbart att se på kändisar och imitera dessa fastän av någon märklig anledning är NT skicklig på att avgöra om man härmar en kändis med mer eller mindre framgång. Därför är det bäst att spela en okänd karaktär, men som likafullt är lika trovärdig i dess betraktares ögon.

Dimmel skrev:Det skrivs och finns mycket om anpassningar, men väldigt lite om att "rätta till", att vilja anpassa sig, lära sig och förstå på djupet vad som gick fel/går fel i ens sätt att (inte) fungera.

Någon mer som bara vill rätta till det som inte fungerar och leva som alla andra? och vad funderar ni på allra mest?

Jag har "rättat till" och arbetat mycket på att förstå på djupet, inte i vad som är fel skulle jag säga men hur jag skiljer mig, och det var inte mitt huvudsakliga mål men det hände på vägen. Jag bröt ner mig själv (låter värre än det var kanske, experimenterade lite med att ändra mig) med stor ansträngning och blev en ännu sämre fungerande människa men det tycks som jag fick något av en smakbit av hur det är att vara "vanlig" människa, kände ivf. något av en "direkt social kontakt" som jag inte känt på samma sätt innan, men samtidigt mådde jag om än inte dåligt så kanske man kan säga "mådde knappt" och fungerade mycket dåligt pga. annat som uppstod, så jag kunde inte leva "normalt", och inte kände jag mig riktigt "normal" heller för något om än svagt låg kvar i bakgrunden. Det tycks inte som det går att ändra och må normalt bra och fungera normalt för mig, och jag rekommenderar det inte för det är "tunga grejer" som man brukar säga, och för mig tog det lite tid innan jag blev tillbaks till mitt vanliga.

Det var lite spännande men samtidigt förlorade jag temporärt mitt gamla jag och andra problem uppstod. Jag kanske förtryckte nån kraft så jag fungerade annorlunda men kraften låg i bakgrunden och tryckte och gjorde att jag fungerade sämre på andra sätt, men kanske mest för att jag behöver kraften för att fungera. Jag har funderat i mer detalj på det också. Och med kraft menar jag inget mysko bara ett sätt att uttrycka mig enklare. Om jag får välja väljer jag nu helt klart normala jag, jag är nyfiken av mig men nu har jag ju testat ivf., fast jag är inte säker på att den delen var värt det hela.

Det är väl ett sätt att närma sig att "rätta till i grunden", vilket man kanske inte kan. Sen finns ju som sagt andra vägar att gå för att uppnå åtminstone nåt av det du skrev om.

Flia skrev:Det är två olika språk för mig.

Aspergska är mitt förstaspråk.

Jag talar neurotypiska flytande, men måste ändå översätta i huvudet hela tiden.

Vad bra uttryckt, du satte ord på hur jag fungerar. Tack, nu vet jag hur jag ska beskriva det när någon frågar!

Tyvärr är det ju så, för mig i alla fall, att det tar väldigt mycket energi att tala mitt "andraspråk".

Språk-analogin var bra.

Jag bŕukar tänka på autism som ett operativsystem, med allvarliga buggar, och att jag simulerar det neurotypiska operativsystemet.

Jag har börjat fundera på det här med identitet, i mitt tidigare sätt att uppfatta min omvärld var det inget jag funderade över, men nu funderar jag. Jag har kommit till en på någotvis filosofisk del i min själv-habilitering.

Får bli att gå in i en roll, tills jag rätt ut det här med identitet med mig själv, nytt jobb i morgon.

Blitezen: Det går att förändra sin störning, om och hur mycket är säkert olika från person tilll person, men för mig går det.

Spännande att läsa alla inlägg, att äntligen få känna mig icke-ensam.

Jag kan komplettera med att om det var nåt jag skulle kalla för "fel" på mig var det att jag tidigare trodde andra var mycket mer som jag med ett inte så värst stort antal eller allvarliga följder det fick. Det gjorde ju också att jag tyckte att många betedde sig lite dumt för varför skulle de vilja göra som de gjorde, lite av en crazy-värld när man ser tillbaka, om nu mer än nu alltså

Dimmel skrev:Språk-analogin var bra.

Jag bŕukar tänka på autism som ett operativsystem, med allvarliga buggar, och att jag simulerar det neurotypiska operativsystemet.

Den var riktigt dålig. De neurodiversa och neurotypiska opertativsystemen har lika många buggar och konstigheter, och man använder inte ett operativsystem för att simulera ett annat. Det vet ju alla med lite dataintresse att simuleringar aldrig kan bli lika bra som orginalen, så sluta simulera och var dig själv.

Dimmel skrev:Jag har börjat fundera på det här med identitet, i mitt tidigare sätt att uppfatta min omvärld var det inget jag funderade över, men nu funderar jag. Jag har kommit till en på någotvis filosofisk del i min själv-habilitering.

Identitet är en konstighet i neurotypiska operativsystem. Inget man behöver bry sig om som neurodivers.

Sisyfos skrev:Jag personligen kör stenhårt på att vara asperger-ig och tvingar folk till att acceptera mig. Det tar inte så mycket på min energi. Dock om det är ett möte med nya försöker jag anpassa mig; antingen är jag extra reserverad ungefär som att träda på äggskal -- jag säger inte så mycket förutom det absolut viktigaste och är pålitlig. Lite som en robot. Eller så är jag en klown som spelar korkad med nöjet att kunna irritera människor.

Låter som en väldigt bra metod. Liknar den jag använder med.

rdos skrev:Det vet ju alla med lite dataintresse att simuleringar aldrig kan bli lika bra som orginalen [...]

Bullshit!
Jag använder så gott som dagligen emulatorer som på i stort sett alla sätt är bättre än originalen. Möjligen är imponatorfaktorn lite lägre...

nallen skrev:

rdos skrev:Det vet ju alla med lite dataintresse att simuleringar aldrig kan bli lika bra som orginalen [...]

Bullshit!
Jag använder så gott som dagligen emulatorer som på i stort sett alla sätt är bättre än originalen. Möjligen är imponatorfaktorn lite lägre...

Så du menar att Wine på Linux är bättre än Windows? Att köra x86-emulatorer på ARM är bättre än att köra på riktig hårdvara?

Det var ju så att Intels 64-bitarsmiljö blev ett totalt fiasko för att man emulerade x86 isf att köra dem på riktigt. Därav också att AMDs 64-bitarsmiljö fick acceptans och numera är standard.

Specifikt menade jag iofs att Charon VAX är väsentligt snabbare, mindre och mindre effektkrävande än en fysisk VAX. Samma med Alpha-emulatorn.
Wine på Linux är inte sällan bättre än "riktiga" Windows.
Windows på en virtuell maskin för det mesta mindre dåligt än på fysisk hårdvara - om inte annat bara för att man kan backa tillbaka till ett fungerande ögonblick när det kraschar.

x86-emulator på Arm har jag inte kört (annat än att en maskin jag har emulerar x86 för att kunna köra VGA BIOS).

OK, men då är det väl bättre att köra cygwins Unixmiljö på Windows än att använda Linux som naturligt har viss unix-kompabilitet?

Jag vet inte hur du kom fram till det. Men vill du göra så så ska jag inte hindra dig.

nallen skrev:Jag vet inte hur du kom fram till det. Men vill du göra så så ska jag inte hindra dig.

Det var med logik. Din logik sade att simulering var bättre, så då drog jag slutsatsen att cygwin var en bättre miljö än Linux. Vilket ju borde varit en sann utsaga under gällande premisser.

Fast jag förstår nog att du är en Linux-anhängare, och att allt som inte är Windows är bra. Logiken bakom det är väl närmast "Linux är bäst oavsett vad".

rdos skrev:Din logik sade att simulering var bättre ...]

I ett antal givna exempel ja. Det säger inte nödvändigtvis något om det generella fallet, såtillvida du inte visat att mina exempel täcker alla tänkbara simuleringar. Vilket du naturligtvis inte gjort, om inte annat för att du själv kommer med ett motexempel.

rdos skrev:

nallen skrev:Jag vet inte hur du kom fram till det. Men vill du göra så så ska jag inte hindra dig.

Det var med logik. Din logik sade att simulering var bättre, så då drog jag slutsatsen att cygwin var en bättre miljö än Linux. Vilket ju borde varit en sann utsaga under gällande premisser.

Fast jag förstår nog att du är en Linux-anhängare, och att allt som inte är Windows är bra. Logiken bakom det är väl närmast "Linux är bäst oavsett vad".

Ja, nallens logik är exakt så. Men det är inte ok påtala det. Du brister i respekt tycker jag. Du har nog också fel och brister i din hjärna, det är mänskligt.