Inger skrev:PG Woodhouse läste jag när jag var 13. De var kul!

Peter Nilsson är inte riktigt min kopp te om man säger så. (Av samma orsak som du gillar honom.)

Wodehouse vid 13år? Och jag trodde jag var ensam om att ha läst och haft ngn behållning av hans böcker i så tidig ålder. När jag ngr år tidigare började läsa Balderson blev gapet mellan mig och mina jämnåriga extra tydligt, dom läste ju fortf Kitty och Vi fem-böckerna. Mina föräldrar, i vars bokhylla jag hitta Balderson och Wodehouse, var mest oroliga jag inte skulle förstå och be dom förklara varje mening. Dom insåg att göra det skulle förstöra boken, jag skulle ju missa hela poängen. Dom blev både förvånade och lättade när dom förstod att jag hade tillräckligt med koll på politik för att kunna förstå det roliga i Baldersons och Wodehouse böcker.

Och Inger, om du hade sagt du gillade Peter Nilsson hade jag blev _oerhört_ förvånad

Moggy skrev:Nyagaböckerna är fascinerande, intressanta tankegångar kring universum, matematik och kvantdatorn Angelica. Gillar även hans "Avgrundsbok" med noveller.
"Arken" av samme författare uppskattade jag.

Precis, tycker hans styrka är just att han tänjer gränserna utan att hänfalla åt helt fria fantasier. Han ger åtminstonne sken av att den framtid han beskriver kan bli realitet. Just att han faktiskt förankrar resonemangen med korrekta beräkningar som han dessutom kan förklara på ett ganska enkelt sätt i indexet.

Erkännas ska att jag inte läst Arken, jag är mkt dålig på komma ihåg vem som skrivit vad och vilka jag läst men nu påminde du mig om den

KrigarSjäl skrev:Jack London står verkligen i en klass för sig. Nu håller jag på med Martin Eden, annars gillar jag Varg-Larsen bäst.

Men jag är ju sån där udda typ *grimars* Jag fick plåga mig genom Varg-Larsen. Vet inte varför men det gav bara totalt fel känsla och ingen vilja att läsa vidare. Upplevde du den som annorlunda, bra el dåligt, mot andra böcker skrivna av London?

Karl skrev:

Inger skrev:Grottbjörnens folk var rätt kul om vi börjar komma in på annan litteratur som man läste som yngre.

Dom har jag plöjt igenom också och var väldigt fascinerad av livet på stenåldern och de kändes trovärdiga.

Läste dom också (som vanligt minst 5år innan mina jämnåriga öht kände till dom) och när man var mitt uppe i dom kändes dom ju trovärdiga men när iaf jag läst ut dom och började analysera lite så kom tvivlen ganska direkt.

/Kaks

Kaks skrev:

KrigarSjäl skrev:Jack London står verkligen i en klass för sig. Nu håller jag på med Martin Eden, annars gillar jag Varg-Larsen bäst.

Men jag är ju sån där udda typ *grimars* Jag fick plåga mig genom Varg-Larsen. Vet inte varför men det gav bara totalt fel känsla och ingen vilja att läsa vidare. Upplevde du den som annorlunda, bra el dåligt, mot andra böcker skrivna av London?

/Kaks

Det jag gillar med Varg-Larsen är temat, en bortklemad litteraturkritiker som tvingas anpassa sig till en helt annan miljö än den han känner till. Han tvingas bli tuffare, och härdas av det han får utstå, vilket är en intressant process. Boken skrevs egentligen i syfte att göra upp med Nietzsches ideer om övermänniskan, vilka Jack London f.ö verkar ha misstolkat. Jack London skrev mycket som utspelar sig i vildmarken, till sjöss, i hamnarna osv, men det finns ofta en djupare mening i böckerna, som ligger dolt för den ytlige läsaren. Resonerandet mellan Varg-Larsen och Humphrey är väldigt intressanta. Jag har inte läst allt London skrivit, men gillat allt jag läst av honom.

Karl skrev:

KrigarSjäl skrev:Du menar Stieg Larsson. Icke att förväxlas med Stig Larsson, vilken är en helt annan typ av författare. De toppar listorna, men är de inte dussindeckare i stil med L. Marklund? Börjar känna mig pressad att läsa dem, flera i bekantskapskretsen har tipsat om dem.[/i]

Helt riktigt, Stieg skall det vara.
Böckerna är som sagt deckare med mord, poliser och journalister men porträttet av "asperger-tjejen" Lisbeth Salander fångade mig starkt.
Jag läser inte så många deckare men jag vill nog påstå att dessa böcker inte var några "dussin-deckare".
Skulle vara kul att höra din, eller någon annans åsikt om ni läser böckerna.

Jag lovar att skriva en recension när jag läst den.

Inger skrev:Det är tradition inom ryska språket ö h t. Orden är ofta längre och meningarna både längre och omständligare. <schnipp> De upprepar t ex hela namnet varje gång någon nämns istället för att säga han eller hon efter att namnet sagts en gång.

Det här inlägget missade jag helt. Tack för förklaringen. Jag ska försöka tänka på det nästa gång jag läser (gammel-)ryskt. Det kanske gör att jag lättare tar mig igenom all "redundans".

Vad säger du om den moderna ryska litteraturen då? Håller man fast vid traditionerna? Har du läst Vladimir Sorokin?

Nu har jag varit till stadens bibliotek och lånat Min oskuld och Pearl Harbor och Factotum av Charles Bukowski och Ghost of chance av William Burroughs.

Äntligen, det var ett tag sedan jag var där och jag blev lite förvirrad genast när jag kom in, eftersom inget fanns där det brukade finnas. De hade byggt om och flyttat runt, så jag hittade ingenting längre. Jobbigt! Jag brukade veta var det mesta fanns tidigare, men nu måste jag lära om.

Jag försökte hitta böcker av Vladimir Sorokin också, men de fanns bara på ryska för tillfället. Attans att jag inte kan fler språk än svenska och engelska.

Jag har kommit på mig själv med att nästan enbart läsa verk av manliga författare. Därför skulle jag vilja ha tips på kvinnliga författare, så att jag kan bryta trenden. De få kvinnor jag har läst verk av (och fått utbyte av) inkluderar följande:

* Alison Lurie.
* Kerstin Ekman.
* Jenny Disci.
* Julia Kristeva.

Enkelt vore det att fortsätta i samma stil, men var inte rädda att föreslå något helt annat.

underjord skrev:Därför skulle jag vilja ha tips på kvinnliga författare

Några bra kvinnliga författare som jag kommer på just nu:
Toni Morrison
Marianne Fredriksson
Jung Chang

Inte bara om stridspittar:

Väinnö Linnas Okänd soldat är mycket, mycket roligare än Norman Mailers De nakna och de döda. Dagen D är en riktig rainmanalmanacka, vad jag minns.

Är Krig och fred något att läsa? Eller kanske ännu hellre den nyare ryska boken om Andra världskriget som jag förgäves klått mig i huvudet en timme för att minnas. Stalin censurerade den och den kom ut som av en tillfällighet när författaren redan dött i tron att ingen någonsin skulle få se hans verk. Han var utsänd som krigsreporter av Sovjet och skickade hem de mustigaste reportagen förutom de sublimaste. Stor dynamik, hjärtat på rätt ställe, kontroll över uttrycksmedlen. Efter kriget skrev han den där moderna versionen av Krig och fred som jag såg en recension av i Svenskan för ett tag sedan. Någon?

Nä nä, varken psykologiska djupborrningar i frontsoldater eller krigshistoria är några gengrer jag föredrar för min litteratur. Jag gillar goda historier. Okänd soldat är en sådan.

Karl skrev:Toni Morrison
Marianne Fredriksson
Jung Chang

Har du förslag på några titlar att börja med? Annars går jag till biblioteket på måndag (om de har öppet då) och kollar vad de har... eller tusan också, jag måste läsa klart de böcker jag lånat redan först, men efter det...

Läs vad som helst av Wisława Szymborska. Hon har inga svackor, bara ett nobelpris hon inte bett om. Mest dikter förstås. Hon är ju poet. Riktiga aspergerdikter, konkreta och naturvetenskapliga. De tar ut svängarna men flummar aldrig. Där finns också en svinkul bok samlade recensioner hon skrivit för en polsk tidning.

Moln

Med beskrivningen av molnen måste jag allt skynda mig - efter bråkdelen av stunden slutar de att vara si och börjar vara så.

Deras egenhet är att aldrig upprepa sig i former, nyanser, poser, arrangemang.
De tyngs inte av minnet av nånting och höjer sig lätt över skeendet.

Inte kan de vittna om vad det vara månde - med detsamma skingras de åt alla håll.
I jämförelsen med molnen verkar livet närmast välgrundat, nästan beständigt, närapå evigt.
Bredvid molnen ser till och med stenen ut som en broder som man kan lita på, medan molnen är dessa avlägsna, diffusa kusiner.

Människorna får hållas bäst de vill, sen dör de allihop, en efter en, för dem - molnen - är det inget särskilt underligt med det.

Över hela Ditt liv och över mitt ännu inte hela ståtar de i all sin prakt som de alltid ståtat.
De har ingen skyldighet att gå bort i lag med oss. De behöver inte vara sedda för att hålla sig uppe.

Tre högst besynnerliga ord

Medan jag säger ordet Framtid
blir första stavelsen förfluten.

Medan jag säger ordet Tystnad
bryter jag den.

Medan jag säger ordet Ingenting
skapar jag nånting som inte ryms i något intet.

Ja, Väinö Linnas Okänd soldat är en gripande osminkad skildring av krig. Som hängiven dator-spelare har jag deltagit i Dagen D ett antal gånger. Det är alltid jävligt stressigt vid Omaha Beach.

Kommer inte ihåg mycket av "Krig och Fred", det var ingen bok som etsade sig fast. Däremot har Ivan Turgenjevs "Fäder och Söner" etsat sig fast som väckte ett intresse för nihilismen vilken är en av två ismer jag kunnat ta till mig, den andra är buddhismen.

Linek, jag kan tyvärr inte hjälpa dig med den bok du söker.

underjord skrev:

Karl skrev:Toni Morrison
Marianne Fredriksson
Jung Chang

Har du förslag på några titlar att börja med? Annars går jag till biblioteket på måndag (om de har öppet då) och kollar vad de har... eller tusan också, jag måste läsa klart de böcker jag lånat redan först, men efter det...

De som poppar upp i mitt minne först är:
Toni Morrison: Sula, Jazz
Jung Chang: Vilda Svanar (hon har inte skrivit så många böcker men en eller två om Mao också)
Marianne Fredriksson: Simon och Ekarna

Tack för tipsen. Jag ska kolla upp dem nästa gång jag går till biblioteket.

Kom på att jag inte gillade "Vilda Svanar" och inte Jung Chang heller, förresten.
Är du intresserad av Kina och kulturrevolutionen så rekommenderar jag "På Liv Och Död" av Nien Cheng.

Höll också på att glömma min favorit-författarinna Janet Frame.
Hon satt inspärrad på mentalsjukhus i sju år med den felaktiga diagnosen schizofreni och det var nära att hon blev lobotomerad.
Här är mina favoriter:
"Bodde alltid i Maniototo"
"Till landet Är "
"En ängel vid mitt bord"

Karl skrev:

KrigarSjäl skrev:Du menar Stieg Larsson. Icke att förväxlas med Stig Larsson, vilken är en helt annan typ av författare. De toppar listorna, men är de inte dussindeckare i stil med L. Marklund? Börjar känna mig pressad att läsa dem, flera i bekantskapskretsen har tipsat om dem.[/i]

Helt riktigt, Stieg skall det vara.
Böckerna är som sagt deckare med mord, poliser och journalister men porträttet av "asperger-tjejen" Lisbeth Salander fångade mig starkt.
Jag läser inte så många deckare men jag vill nog påstå att dessa böcker inte var några "dussin-deckare".
Skulle vara kul att höra din, eller någon annans åsikt om ni läser böckerna.

Nu har jag precis läst ut Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden. Måste säga att jag blev minst sagt positivt överraskad. och då är jag närmast en deckarhatare i vanliga fall. Personporträttet Lisbeth Salander är ett underbar & intressant karaktär, en slags modern Pippi Långström. Måtte vara en sällsynt bra förebild & inspiration för alla unga tjejer som råkar illa ut i vårdsvängen. Girl power har aldrig framställts på ett så bra sätt. Sen gillar jag samhällsbeskrivningen, glöm inte att karln var en ytterst kompetent journalist och en av världens främsta experter på högerextremism. Det är alltid bra om man bakar in samhällskritik i mer lättläst litteratur. Sen är det så skickligt skrivet, sceniskt och kompakt. Hela tiden på gränsen mellan det trovärdiga och det osannolika.

Jag gillar Gerald B. Folland.

jag läser nog nästan BARA facklitteratur.

men saker som jag har sparat från min barndom (<19) är Michael Ende, Tolkien, Astrid Lindgren, Susan Cooper, Lloyd Alexander och blandade andra fanastyförfattare. jag är dock MYCKET kräsen vad gäller skönlitteratur; tror det har att göra med att jag läste alldeles för mycket som barn! ids inte engagera mej i mastodontverk av Dostojevskij eller dussinböcker av blandade amerikanska skräpförfattare (Grisham, King, Koontz). Dostojevskij använder på tok för mkt ord, och de amerikanska massutgåvorna är uppbyggda efter ett så otroligt likadant mönster att jag blir trött på deras oförmåga till nyskapande.

läs en bok var av de tre jänkarna jag nämnde. notera hur boken börjar; vad handlar första kapitlet om? vad handlar tredje kapitlet om? hur presenteras personerna? vilka ÄR huvudpersonerna? hur slutar boken?

sucksucksuck.

KrigarSjäl skrev:Nu har jag precis läst ut Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden. Måste säga att jag blev minst sagt positivt överraskad. och då är jag närmast en deckarhatare i vanliga fall. Personporträttet Lisbeth Salander är ett underbar & intressant karaktär, en slags modern Pippi Långström. Måtte vara en sällsynt bra förebild & inspiration för alla unga tjejer som råkar illa ut i vårdsvängen. Girl power har aldrig framställts på ett så bra sätt.

Lyssnade klart på sista delen "Luftslottet Som Sprängdes" för ett litet tag sedan. Förlagen släpper ljudböckerna först numera eftersom de har större marginaler på dessa. Reine Brynolfsson, som läser, är dock en mycket bra berättare.

Jag föll också starkt för Lisbeth Salander, tyvärr äger nog ingen verklig person denna styrka, varken tjej eller kille. Jag känna igen mig i sättet att bygga upp en egen moral som inte bygger på religion, lagar, eller samhällets normer. En moral som jag anser mig kunna försvara den dag jag står inför Sankte Per om det mot förmodan skulle dyka upp en sådan Per.

KrigarSjäl skrev:Sen gillar jag samhällsbeskrivningen, glöm inte att karln var en ytterst kompetent journalist och en av världens främsta experter på högerextremism. Det är alltid bra om man bakar in samhällskritik i mer lättläst litteratur. Sen är det så skickligt skrivet, sceniskt och kompakt. Hela tiden på gränsen mellan det trovärdiga och det osannolika.

Skall erkänna att jag inte visste vem Stieg Larsson var innan jag läste böckerna. Han grundade tidningen Expo och fick tydligen respekt även bland nazisterna för att han verkligen tog diskussionen med dom. Han dog helt klart för tidigt och hans sambo sedan 25 år ligger i strid med hans släktingar om pengarna från böckerna. De gifte sig aldrig på grund av säkerhetsskäl.

Jag har svårt att koncentrera mig på skönlitteratur, så det blir facklitteratur som berör mina intressen då.

Jag tycker jättemycket om böcker och är jätteivrig och vill vill vill verkligen läsa, men... jag kommer aldrig igång med det *suckar resignerat*.

Är jag verkligen ensam om detta problem här??

Antingen så kommer jag inte igång, eller så kommer jag igång men tappar koncentrationen. Eller så kommer jag igång FÖR mycket så jag inte kan sakta ner, utan hoppar vilt med blicken och skumläser här och var mellan sidorna och sedan blir ännu mer rastlös och hoppar över hela kapitel fram tills jag till slut äntligen kommer fram till slutet. Och då vet man inte om man kan säga att man har läst boken eller inte.

Det här är verkligen ett jätteproblem, för jag VILL ju verkligen läsa! Och har hur många böcker som helst hemma som verkligen verkar bra och som jag riktigt längtar efter att hugga in på, men ändå så kommer jag aldrig igång. Jag lånar drösvis av böcker på biblioteket och gör omlån efter omlån men får ändå lämna tillbaks dem olästa (eller på sin höjd bläddrade i, eller kanske turboskumlästa ibland) *resignerad suck igen* .

Nu har jag istället upptäckt ljudböcker som gör läsningen mycket lättare. Då går det inte att turboskumläsa och hoppa över sidor och så slipper man hålla styr på sin flackande blick. Och så kan man dessutom läsa böcker (eh lyssna alltså) samtidigt som man gör någonting annat, vilket gör det lättare att fokusera och koncentrera sig. Jag har t ex lyssnat på ljudbok samtidigt som jag lagat mat, ätit, lagt pussel eller städat (förutom vid dammsugning). Oerhört rogivande med ljudböcker faktiskt. Men det tar inte bort problemet helt och hållet. Fortfarande har jag svårt att KOMMA IGÅNG med lyssnandet. Att leta fram ljudboksfilerna på datorn och välja bok och trycka igång den. Och så kan det vara svårt att hitta de böcker man vill ha som ljudbok också.

Men, men... för att hålla mig lite till ämnet här, BÖCKER OCH FÖRFATTARE JAG GILLAR:

* Torey Hayden (skriver om barn med känslomässiga problem, känd för bl a "Burpojken" och "Rävungen")
* Frank McCourt ("Ängeln på sjunde trappsteget", "Lyckans land" och "Magistern" - har en underbar och härlig humor)
* Agnes von Krusenstjerna (känd för bl a sviterna om Tony samt fröknarna von Pahlen som skrevs under typ 30-talet och handlar om udda och känsliga människor, bisexualitet och sinnessjukdom)
* Emilie Flygare Carlén (har tyvärr bara läst "Rosen på Tistelön", helt underbar historia om skärgårdsliv, smuggling, familjehemligheter, skuld och omöjlig kärlek. från 1800-talet)
* Henrik Ibsen (särskilt "Vildanden", "Gengångare" och nån jag inte minns namnet på)

weasley skrev:jag läser nog nästan BARA facklitteratur.

Me too... Och så har det alltid varit. Matematikböcker, fysikböcker, kemiböcker, databöcker, ... Men en serie "skönlitteratur" läste jag: Trollkarlen från Oz. Sedan blev man ju tvingad att läsa en del i skolan. Bl.a. läste jag Momo eller kampen om tiden, men minns bara en inkonsekvens (som jag berättade för Weasley och därmed saboterade hennes positiva syn på boken).

md2perpe skrev:Sedan blev man ju tvingad att läsa en del i skolan. Bl.a. läste jag Momo eller kampen om tiden, men minns bara en inkonsekvens (som jag berättade för Weasley och därmed saboterade hennes positiva syn på boken).

*LOL*

ja, din skurk!! ;-D

fast jag tycker fortf den är bra! sådeså!

*fnissar*

linek skrev:Inte bara om stridspittar:

Är Krig och fred något att läsa? Eller kanske ännu hellre den nyare ryska boken om Andra världskriget som jag förgäves klått mig i huvudet en timme för att minnas. Stalin censurerade den och den kom ut som av en tillfällighet när författaren redan dött i tron att ingen någonsin skulle få se hans verk. Han var utsänd som krigsreporter av Sovjet och skickade hem de mustigaste reportagen förutom de sublimaste. Stor dynamik, hjärtat på rätt ställe, kontroll över uttrycksmedlen. Efter kriget skrev han den där moderna versionen av Krig och fred som jag såg en recension av i Svenskan för ett tag sedan. Någon?

Nu kom den i DN också. Tor 5 juli lade ÖL på ångestprogrammet vid psykiatricentrum, KI, Sergej Andréewitch, ut texten om Liv och öde av författaren och Röda arméns frontreporter, Vasilij Grossman. Boken påstås visa fram likheterna mellan öststatskommunism och nazism.

Nä, jag är besviken. Den läser jag inte. Däremot ska jag stalka Andréewitch och hans angelägna kampanj för utbildning på ångestsyndrom. ''Tyvärr får många fortfarande inte rätt diagnos, och många får inte rätt behandling, - delvis för att psykiatrin är dålig på att mönstra ut gamla, svagt underbyggda behandlingsmetoder baserade på freudiansk teoribildning, säger (Ständig action på min gata i stan, nu blev en kille påkörd av en taxi. Hans gäng har omringat chaffisen, men inte värst många runt den påkörde.) Sergej Andréewitch."

Och in klampar tahlia, käringa mot strömmen.

Att ni orkar läsa så tunga böcker?! Läsa för mig skall vara lättsamt och trevligt, inte nedstämt och betungande.

Min absoluta favorit är Dean Koontz.. efter honom följer Henning Mankell, Bo Balderson, James Patterson, Camilla Läckberg, Stieg Larson, Åke Edwardson, Håkan Nesser, Leig GW Persson, Stephen King, J.R.R Tolkien, J.K Rawlings, John Grisham... etc etc.

Sedan läser jag en hel del facklitteratur och annat.. nu senast läste jag tex Karl-Olov Arnst Berg - Svenska Tabun.

Jag läser inte mycket skönlitteratur. Jag är snabbläsare och kan skumma igenom böcker ganska fort. Det är antingen det eller så läser jag gärna intensivt om ett specifikt område. Jag läser gärna poesi det måste helst vara sån där med lite rytm i - jättebra för rösten om man läser högt.