Autistisk mamma med autistiskt barn
27 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Debbido skrev:Alien skrev:Målet är ju att ens barn ska bli självständigt och klara sig självt. Men när det sociala skyddsnätet inte fungerar, så blir det familjen som får ställa upp.
Men det verkar bara vara du som är hans familj. Är inte hans far involverad alls? Finns det inga andra släktingar som kan hjälpa till?
Det verkar vara en så svår kamp att föra för dig ensam, du som själv är drabbad. Har du ringt personliga ombudet i din el hans hemstad? Ursäkta om du redan skrivit om det, mitt minne är inte så bra.
Sänder dig mina tankar och lyckönskningar, tyvärr det enda jag kan göra.
Tack för din medkänsla!
Hans pappa är en tyst, passiv autist som inte kan st
ötta på något sätt.
Han är omgift och har bara brytt sig om den nya fruns barn. En av dessa visade sig nyligen också vara autistisk .Kan det vara en epidemi?
De talade varmt om den hjälp grabben nu fått ifrån Karolinska, som utreder både hälsa och arbetsmöjligheter och har fixat god man. Fast då har ju grabben först flyttats ut för att klara sig själv, skaffat sig skulder på hundratusentals kronor etc. Kul, kul, att det finns hjälp i Stockholm, men vi är inte där.
Jag kan som sagt också låta det gå åt helvete för min son och sedan hoppas att skuldsanerare och godemän hoppar in i bilden. Men den som det går åt helvete för är nu mig, som lånar ut 3000 kr i månaden tills jag blivit uteliggare...
Kanske finns det lösningar, vad vet jag. Jag är 100 % deprimerad. Jag har satsat mitt liv på att ordna det här så ska ska den jävla kapitalistdåren till arbetsgivare satsa alla sina pengar på en massa sportbilar och ingenting på ventilationsanläggning i lackeringslokalen
Jag kämpar en ojämn kamp med mig själv. Jag VET att jag kan fälla honom via AV om jag ligger på, men då blir ju grabben arbetslös, eftersom det blir verksamhetsförbud - och då står vi där med skulderna.
Bakåt i tiden: 28 års lidande då det var MITT fel att babyn inte reagerade normalt, MITT fel hela jävla skoltiden då man trodde att jag aldrig läste en enda läxa med honom eller rörde honom. MITT FEL hela denna långa tid. Jag har psykologpapper på att jag förstört honom för gott. Detta skrevs innan han fått diagnos. Det är ett obeskrivligt lidande jag genomgått p g a min son, en blödande kärlek som försökt ordna upp det som inte gick att ordna upp.
Förstår din oro. Verkligen! Det är absolut ingen lätt situation du hamnat i. Men jag tror liksom Moggy att du måste våga släppa honom lite. Har du ingen habilitering i närheten? De har hjälpt mig väldigt mkt. Vem vet, det kanske kan funka jättebra? Om du släpper honom lite menar jag.Det är kanske det som behövs? Jag är också väldigt beroende av mina föräldrar i allt tyvärr. Men ngn gång behöver man släppa taget också eftersom du inte kommer finnas där för honom jämt heller.
Senast redigerad av Glimma 2011-05-04 15:52:43, redigerad totalt 1 gång.
Debbido skrev:Det skulle kännas bäst om hela denna tråd raderades eftersom jag borde ha skrivit i Föräldraforum i stället när det gäller kampen för och nederlagen kring mitt NPF-barn.
Moderator:
Jag kan inte flytta tråden till Föräldraforum eftersom inte alla som skrivit i den är registrerade där (men alla kan bli det om ni vill).
Det gäller Moggy, MiaM, Lincoln och Glimma. Eller om ni tycker att det är ok att flytta den ändå - men då kommer inte ni att kunna fortsätta skriva i den (men läsa).
Alternativet är att låsa tråden eller låta den vara som den är.
Hur vill ni ha det?
Senast redigerad av Titti 2011-05-04 15:52:43, redigerad totalt 1 gång.
Titti skrev:Debbido skrev:Det skulle kännas bäst om hela denna tråd raderades eftersom jag borde ha skrivit i Föräldraforum i stället när det gäller kampen för och nederlagen kring mitt NPF-barn.
Moderator:
Jag kan inte flytta tråden till Föräldraforum eftersom inte alla som skrivit i den är registrerade där (men alla kan bli det om ni vill).
Det gäller Moggy, MiaM, Lincoln och Glimma. Eller om ni tycker att det är ok att flytta den ändå - men då kommer inte ni att kunna fortsätta skriva i den (men läsa).
Alternativet är att låsa tråden eller låta den vara som den är.
Hur vill ni ha det?
För mig går det bra.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor