Jag har brottats med att vara social. Det är verkligen svårt. Om jag har en bestämd uppgift så är det inga problem, då följer jag uppgiften till punkt och pricka. Om någon ger mig tvetydiga instruktioner blir det svårt för mig att förstå vad syftet är.

Vad som sker i sociala är att det inte finns något bestämt ämne och inte heller ges vägledning hur problemet ska lösas eller vad som ska uppnås genom det sociala; därför är det sociala mycket svårt för mig och kan endast eftersträva en konfliktfri diskussion genom att vara saklig och logisk, om känslomässiga uttryck och värdering ska tas med blir diskussionen oerhört svår för mig. Hur ska jag förstå känslorna som den andra ger uttryck för och hur känner jag inför just detta? Det väcker huvudbry och tankarna blir oregerliga.

Jag kom över en artikel om hur vi med AS kan lära oss sociala färdigheter, http://www.improveyoursocialskills.com/ ... -aspergers

Bakgrund artikeln

I wrote this blog post to share the most important rule I learned for learning social skills with Asperger's syndrome. I've addressed this post to readers who have Asperger's themselves, but these tips can just as easily be used to help a loved one who has Asperger's.

The most important rule I've discovered is this: Learn social skills by understanding the reasons behind social situations, not through rote memorization.

Jag har hittintills använt mig av minnet för att hantera och manövrera andra i det sociala samspelet. När resultatet avviker från föregående har jag försökt att skapa en ny kategori för personen.

Författaren till artikeln tycker att vi ska förstå de bakomliggande skälen till det sociala men det förutsätter att vi kan upptäcka vissa utgångspunkter.

Varför det inte hjälper att memorisera för att hantera det sociala

The most natural way that people with Asperger's learn social skills is through rote memorization. We learn a specific response that works for a specific situation, and so when that situation occurs, we deploy that response.

For instance, we learn through trial and error that if someone tells us their name, we should tell them our name in return or they will be upset. Easy enough.

But if the situation changes, our memorized response doesn't help us. Let's say Bob introduces Joe to us. Do we tell Joe our name, or is that Bob's job? We memorized what to do in one specific situation, but when the situation changes we are out of luck.

Of course, rote memorization is better than nothing. But there's a better way.

Just okända personer och grupp dynamik är mycket komplext, det finns alltför många okända variabler att ta hänsyn till. Min enda lösning är att bli passiv och iaktta. Hur gör ni?

Lära sig för att förstå det sociala

Instead of memorizing specific responses to specific situations, learn to understand the reasons behind a social situation. Train yourself to think through what other people expect from a situation, and ponder how you can help meet the expectations of others and make the interaction more positive.

Även denna metoden kräver memorisering, ett visst underlag krävs för att hantera och manövrera det sociala. Vad andra personer tänker och förväntar sig, kräver information från denne. Alltså förstå vilka behov och krav personen har, genom att strategiskt undersöka personen.

En punktlista som stöd

i) The sharing of relevant information about the people being introduced (for instance "Hi, I'm Dan, and I'm a friend of Bob’s)

ii) Giving everyone the chance to speak so they feel included.

iii) Creating a socially acceptable way to start a conversation from scratch

iv) Allows people to get a feel for each other before the conversation begins in earnest.

Att avgöra i) är den enklaste eftersom vi kan tillämpa iii). Men desto längre konversation fortskrider desto svårare blir det eftersom det ställer krav på iv). Hur ska jag kunna "feel"?

Min metod är helt enkelt ii) och vara passiv. Försöka att avgränsa ämnet vid diskussionen, men det är svårt med känsloargument eller känslopåståenden i en diskussion. Men framförallt är det svåraste iv) "feel" som utgör en principiell grund för artikelförfattarens metod.

This concept applies to all situation situations, not just introductions. When we learn the desired results that people expect from a social situation, we can choose responses that help achieve the desired results for that situation. All you need to do is take a moment to think through the reasons behind a situation, and you can deduce what you should be doing in that situation.

By learning to understand the reasons behind a situation, we can free ourselves from the massive list of rote responses, and have a much greater ability to handle whatever social situation we find ourselves in. It really is that simple, and it really is that powerful.

Problemet är just att det inte finns någon möjlighet att man kan, "deduce what you should be doing in that situation" eftersom det förutsätter kunskap och förståelse för den andras känslor. Enbart mycket uppenbara saker kan iakttas och bekräftas men inte nyanserna som ryms inom varje känsla.

Praktisk tillämpning av metoden

[b]First[/b], please realize that you will not be able to create a comprehensive list of every desired result that people expect from an interaction, especially at first. But you should be able to think up at least a few, and you can ask friends and family to help you uncover more. You will also naturally discover more desired results of a given social situation simply by observing people in that social situation. So as time goes by, your understanding of social situations will grow more and more.

Second, if you are still having trouble understanding this idea, there is a metaphor that might help. Picture a classroom. The desired result of the classroom is for students to learn. A teacher has two options for trying to achieve this result. He can either make a lengthy list of rules--no talking in class, no chewing gum, raise your hand if you have a question, etc. Or, he can teach the students to think "If I do this action, will it disrupt the other students from learning?"

The lengthy list of rules is similar to the rote memorization. The problem with it is that it's impossible to make a rule that forbids every negative thing a student might do, and it's also no fun for students to have to memorize a huge list. The better option is for students to understand that their goal is to be non-disruptive, so they can think for themselves, and realize when a potential action would disrupt the classroom.

Third, if you need another example of understanding the reasons behind an interaction, take a look at my guide on how to make conversation. I explain the reasons behind conversation, and show you how you can use those reasons to guide your responses.

Finally, remember that like everything, this is a skill that grows with practice. If you learn to understand the reasons, you will not magically become a social superstar. It will take time, practice, and hard work for you to learn social skills in this way.

But it will take considerably more time, practice and hard work if you learn through rote memorization, and you will have much less success overall. When you learn to understand the reasons behind social situations and train yourself to react accordingly, you will dramatically multiply the benefit you receive from studying social skills. And as you continue to study social skills and grow in your understanding of social situations, you will find yourself increasingly able to thrive in social situations and build the deep, intimate relationships that you deserve.

Så det krävs någon god vän att bekräfta iakttagelserna. Alltså kommer vi inte självständigt kunna upptäcka allt. Låt oss säga att mina briser i detta är större än era. Då hoppas jag att ni har nytta av artikeln.

Jag tror att det är svårt för autistiska att fullt ut bemästra det sociala. Det är som med dans (även om det sociala är mer komplext iom att vad som är rätt för situationen ibland varierar från gång till gång), om man har svårt för rytmerna och att manövrera sig helt korrekt så blir intrycket stelt och mekaniskt. Det finns självfallet vissa riktlinjer man kan applicera och därmed också förbättra sin sociala förmåga/dans, men man kanske inte får hoppas på att andra inte märker avsaknaden av en genuin dansådra.

Fast det är väl bra om man är villig att vilja lära sig social hövlighet, enligt min uppfattning så är folk ganska tillåtande mot de som gör sitt bästa och inkluderar.

Som sagt, det är mycket svårt för oss autister att bemästra det sociala. Det är just det, som vi med vårt handikapp har problem med. Jag brukar inte ens försöka att vara normal på det sättet, för det går inte ändå.

Jag brukar analysera allt jag ser och hör och sen dra en (förhoppningsvis) logisk slutsats om vad de menar, hur jag ska vara, vad jag ska säga. Det brukar gå bra när det bara är en eller två personer, men är det fler blir det väldigt svårt att hinna med att analysera alla. Då föredrar jag att vara tyst och lyssna. Allt detta analyserande har tyvärr en stor nackdel - det tar enormt mycket energi.

Jag har mycket svårt att tro att författaren har Asperger själv och hela artikeln känns som att hon säger skärp er. Hennes blogginlägg skulle möjligen fungera i väldigt ytliga sammanhang, typ hur man hälsar på kassörskan på ICA, hur man blir presenterad för folk (som hon själv tar upp) ,hur man pratar om väldigt ytliga saker som vädret med killen i djuraffären men annats fungerar det inte. Om samtalet handlar om något annat än hälsningsfraser går det inte att tillämpa för hur ska man kunna veta någon annans avsikter?

Jag gör flera av de sakerna hon nämner som att prata med NT vänner och jämföra hur vi har upplevt en situation på så vis får jag mer kunskap som jag memorerar (så som man inte ska göra enligt författaren), men framförallt får jag en förståelse för personerna som var med. Jag kan lära mig hur enskilda individer fungerar men det är inte applicerbart på någon annan än den personen.

Solblomma skrev:Jag brukar analysera allt jag ser och hör och sen dra en (förhoppningsvis) logisk slutsats om vad de menar, hur jag ska vara, vad jag ska säga. Det brukar gå bra när det bara är en eller två personer, men är det fler blir det väldigt svårt att hinna med att analysera alla. Då föredrar jag att vara tyst och lyssna. Allt detta analyserande har tyvärr en stor nackdel - det tar enormt mycket energi.

Känner igen mig i det du skriver.
Det tar enormt med energi.
Man analyserar väl förmodligen det mesta utan att ens tänka på det, man är så van. Och glömmer att andra bara är, de behöver inte "anstränga" sig utan kanske tom får energi av situationen, vilket inte vi får, tvärtom.
Märker mer och mer att andra inte kan förstå detta. Man blir missförstådd.
Men det är bara å skita i.
Orka lägga nån energi på det då när man har så begränsat. Näe, då får det bli på det som ger nåe!

Sisyfos skrev:Jag har brottats med att vara social. Det är verkligen svårt. Om jag har en bestämd uppgift så är det inga problem, då följer jag uppgiften till punkt och pricka. Om någon ger mig tvetydiga instruktioner blir det svårt för mig att förstå vad syftet är.

Vad som sker i sociala är att det inte finns något bestämt ämne och inte heller ges vägledning hur problemet ska lösas eller vad som ska uppnås genom det sociala; därför är det sociala mycket svårt för mig och kan endast eftersträva en konfliktfri diskussion genom att vara saklig och logisk, om känslomässiga uttryck och värdering ska tas med blir diskussionen oerhört svår för mig. Hur ska jag förstå känslorna som den andra ger uttryck för och hur känner jag inför just detta? Det väcker huvudbry och tankarna blir oregerliga.

Jag kom över en artikel om hur vi med AS kan lära oss sociala färdigheter, http://www.improveyoursocialskills.com/ ... -aspergers

Bakgrund artikeln

Spoiler: visa

I wrote this blog post to share the most important rule I learned for learning social skills with Asperger's syndrome. I've addressed this post to readers who have Asperger's themselves, but these tips can just as easily be used to help a loved one who has Asperger's.

The most important rule I've discovered is this: Learn social skills by understanding the reasons behind social situations, not through rote memorization.

Jag har hittintills använt mig av minnet för att hantera och manövrera andra i det sociala samspelet. När resultatet avviker från föregående har jag försökt att skapa en ny kategori för personen.

Författaren till artikeln tycker att vi ska förstå de bakomliggande skälen till det sociala men det förutsätter att vi kan upptäcka vissa utgångspunkter.

Varför det inte hjälper att memorisera för att hantera det sociala

The most natural way that people with Asperger's learn social skills is through rote memorization. We learn a specific response that works for a specific situation, and so when that situation occurs, we deploy that response.

For instance, we learn through trial and error that if someone tells us their name, we should tell them our name in return or they will be upset. Easy enough.

But if the situation changes, our memorized response doesn't help us. Let's say Bob introduces Joe to us. Do we tell Joe our name, or is that Bob's job? We memorized what to do in one specific situation, but when the situation changes we are out of luck.

Of course, rote memorization is better than nothing. But there's a better way.

Just okända personer och grupp dynamik är mycket komplext, det finns alltför många okända variabler att ta hänsyn till. Min enda lösning är att bli passiv och iaktta. Hur gör ni?

Lära sig för att förstå det sociala

Instead of memorizing specific responses to specific situations, learn to understand the reasons behind a social situation. Train yourself to think through what other people expect from a situation, and ponder how you can help meet the expectations of others and make the interaction more positive.

Även denna metoden kräver memorisering, ett visst underlag krävs för att hantera och manövrera det sociala. Vad andra personer tänker och förväntar sig, kräver information från denne. Alltså förstå vilka behov och krav personen har, genom att strategiskt undersöka personen.

En punktlista som stöd

i) The sharing of relevant information about the people being introduced (for instance "Hi, I'm Dan, and I'm a friend of Bob’s)

ii) Giving everyone the chance to speak so they feel included.

iii) Creating a socially acceptable way to start a conversation from scratch

iv) Allows people to get a feel for each other before the conversation begins in earnest.

Att avgöra i) är den enklaste eftersom vi kan tillämpa iii). Men desto längre konversation fortskrider desto svårare blir det eftersom det ställer krav på iv). Hur ska jag kunna "feel"?

Min metod är helt enkelt ii) och vara passiv. Försöka att avgränsa ämnet vid diskussionen, men det är svårt med känsloargument eller känslopåståenden i en diskussion. Men framförallt är det svåraste iv) "feel" som utgör en principiell grund för artikelförfattarens metod.

This concept applies to all situation situations, not just introductions. When we learn the desired results that people expect from a social situation, we can choose responses that help achieve the desired results for that situation. All you need to do is take a moment to think through the reasons behind a situation, and you can deduce what you should be doing in that situation.

By learning to understand the reasons behind a situation, we can free ourselves from the massive list of rote responses, and have a much greater ability to handle whatever social situation we find ourselves in. It really is that simple, and it really is that powerful.

Problemet är just att det inte finns någon möjlighet att man kan, "deduce what you should be doing in that situation" eftersom det förutsätter kunskap och förståelse för den andras känslor. Enbart mycket uppenbara saker kan iakttas och bekräftas men inte nyanserna som ryms inom varje känsla.

Praktisk tillämpning av metoden

[b]First[/b], please realize that you will not be able to create a comprehensive list of every desired result that people expect from an interaction, especially at first. But you should be able to think up at least a few, and you can ask friends and family to help you uncover more. You will also naturally discover more desired results of a given social situation simply by observing people in that social situation. So as time goes by, your understanding of social situations will grow more and more.

Second, if you are still having trouble understanding this idea, there is a metaphor that might help. Picture a classroom. The desired result of the classroom is for students to learn. A teacher has two options for trying to achieve this result. He can either make a lengthy list of rules--no talking in class, no chewing gum, raise your hand if you have a question, etc. Or, he can teach the students to think "If I do this action, will it disrupt the other students from learning?"

The lengthy list of rules is similar to the rote memorization. The problem with it is that it's impossible to make a rule that forbids every negative thing a student might do, and it's also no fun for students to have to memorize a huge list. The better option is for students to understand that their goal is to be non-disruptive, so they can think for themselves, and realize when a potential action would disrupt the classroom.

Third, if you need another example of understanding the reasons behind an interaction, take a look at my guide on how to make conversation. I explain the reasons behind conversation, and show you how you can use those reasons to guide your responses.

Finally, remember that like everything, this is a skill that grows with practice. If you learn to understand the reasons, you will not magically become a social superstar. It will take time, practice, and hard work for you to learn social skills in this way.

But it will take considerably more time, practice and hard work if you learn through rote memorization, and you will have much less success overall. When you learn to understand the reasons behind social situations and train yourself to react accordingly, you will dramatically multiply the benefit you receive from studying social skills. And as you continue to study social skills and grow in your understanding of social situations, you will find yourself increasingly able to thrive in social situations and build the deep, intimate relationships that you deserve.

Så det krävs någon god vän att bekräfta iakttagelserna. Alltså kommer vi inte självständigt kunna upptäcka allt. Låt oss säga att mina briser i detta är större än era. Då hoppas jag att ni har nytta av artikeln.

Jag har stora problem att förstå vad det betyder att det finns något bakom. Kan logiskt förstå att det kan finnas något bakom men vet inte om jag tror på det. Kanske finns det något på sidan eller runt omkring som jag inte ser?

Ibland tänker jag att jag har någon hjärnskada. Ibland tänker jag att det bara är jag som förstår att jag inte förstår.

Jättespännande inlägg! har funderat mycket på hur social kommunikation fungerar.

"Författaren till artikeln tycker att vi ska förstå de bakomliggande skälen till det sociala men det förutsätter att vi kan upptäcka vissa utgångspunkter."

Tills för inte så länge sedan upplevde jag det som att andra kommunicerade på ett tredje för mig okänt språk. Det visade sig att jag hade fått väldigt grundläggande utgångspunkter om bakfoten. Det tog ungefär 20 år för mig att komma på vad jag gjorde för fel.

Står det något om de här utgångspunkterna i texten? Jag hittar inget om det.

"Just okända personer och grupp dynamik är mycket komplext, det finns alltför många okända variabler att ta hänsyn till. Min enda lösning är att bli passiv och iaktta. Hur gör ni?"

Jag tänker mycket på de här grundläggande utgångspunkterna, då kommer social kommunikation på något vis naturligt, även om det är ansträngande.

Dimmel skrev:Jättespännande inlägg! har funderat mycket på hur social kommunikation fungerar.

"Författaren till artikeln tycker att vi ska förstå de bakomliggande skälen till det sociala men det förutsätter att vi kan upptäcka vissa utgångspunkter."

Tills för inte så länge sedan upplevde jag det som att andra kommunicerade på ett tredje för mig okänt språk. Det visade sig att jag hade fått väldigt grundläggande utgångspunkter om bakfoten. Det tog ungefär 20 år för mig att komma på vad jag gjorde för fel.

Står det något om de här utgångspunkterna i texten? Jag hittar inget om det.

"Just okända personer och grupp dynamik är mycket komplext, det finns alltför många okända variabler att ta hänsyn till. Min enda lösning är att bli passiv och iaktta. Hur gör ni?"

Jag tänker mycket på de här grundläggande utgångspunkterna, då kommer social kommunikation på något vis naturligt, även om det är ansträngande.

Bra skrivet. Finns allt för många okända variabler att ta hänsyn till. Finns 100 fel man kan göra och den som undviker hälften är ett geni.

Liljan skrev:Jag har mycket svårt att tro att författaren har Asperger själv och hela artikeln känns som att hon säger skärp er. Hennes blogginlägg skulle möjligen fungera i väldigt ytliga sammanhang, typ hur man hälsar på kassörskan på ICA, hur man blir presenterad för folk (som hon själv tar upp) ,hur man pratar om väldigt ytliga saker som vädret med killen i djuraffären men annats fungerar det inte. Om samtalet handlar om något annat än hälsningsfraser går det inte att tillämpa för hur ska man kunna veta någon annans avsikter?

Jag gör flera av de sakerna hon nämner som att prata med NT vänner och jämföra hur vi har upplevt en situation på så vis får jag mer kunskap som jag memorerar (så som man inte ska göra enligt författaren), men framförallt får jag en förståelse för personerna som var med. Jag kan lära mig hur enskilda individer fungerar men det är inte applicerbart på någon annan än den personen.

Precis!!! Det låter som en NT som inte förstår autism. Man ska inte utgå ifrån detaljerna, man ska förstå orsakerna bakom, varför folk gör si eller så och vad de vill vad man ska göra. Jo tack, det är ju just det som vi inte brukar förstå. Risken att man tolkar redan orsaken är fel och därför även hittar på fel sak att säga, är väldigt stor.

Vad tänker ni att grundläggande utgångspunkter innebär?

Jag tänker mig att det är utgångspunkter som i; skapa en unik relation till varje person man kommunicerar med och tillskriv varje person möjligheten att ha unika tankar och känslor.

Jag har inte hittat någon information alls om att missförstå på den här nivån, kanske är jag helt ensam om det

Furienna skrev:Som sagt, det är mycket svårt för oss autister att bemästra det sociala. Det är just det, som vi med vårt handikapp har problem med. Jag brukar inte ens försöka att vara normal på det sättet, för det går inte ändå.

Ofta är det så trist. ”Normalt umgänge” menar jag.

Dimmel skrev:Vad tänker ni att grundläggande utgångspunkter innebär?

Jag tänker mig att det är utgångspunkter som i; skapa en unik relation till varje person man kommunicerar med och tillskriv varje person möjligheten att ha unika tankar och känslor.

Jag har inte hittat någon information alls om att missförstå på den här nivån, kanske är jag helt ensam om det

De mest fundamentala borde vara grundläggande utgångspunkter. Att se till att båda mår bra ihop är bra och motsatsen är inte bra.

Utgångspunkter är att förstå vad som gör en människa glad och vad som gör en människa nedstämd. Vidare om vilken personlighetstyp personen har, och hur denne kommunicerar glädje samt nedstämdhet.

T.ex. personen kan antas vara introvert. Personen blir glad av trevliga samtal, förslagsvis i en lugn miljö. Hur kan du se till att dela glädje med en introvert person? Det är en utgångspunkt.

Mer avancerat
Om du presenterar dig klart och tydlig med vilka avsikter du har i ett socialt umgänge med personen kan ni försöka finna lämpliga utgångspunkter ihop. Vad gör att ni båda mår bra ihop. Varför detta är svårt för personer med AS är att vi har svårt att dela glädje och känslor; vi kan uppleva sådana känslor men kommunicerar i regel inte känslorna så att de uppfattas av den andra. Därför kan vi upplevas som likgiltiga inför den andra personen och detta innebär att personen inte vill dela glädje ihop med en, eftersom denne blir bemött med likgiltighet.

Än mer avancerat är att varje person i ett socialt utbyte vill att relationen ska växa, genom bättre ömsesidig förståelse för varandra -- att bli förstådd och göra sig förstådd. Vi har i regel svårigheter till just detta.

Om dina svårigheter består i att du upplevs likgiltig måste du träna på att förmedla glädje. Det är en utgångspunkt för en fortsatt relation. Om dina svårigheter består i svårigheter gällande förståelse, då blir det än svårare; en relation utan förståelse blir i regel enbart professionell och mindre personlig. För mig personligen innebär detta inget problem. Ett sätt att förstå människor är att läsa skönlitteratur om hur människor tänker, känner och funderar och sedan observera människor bl.a. på stan.

Artikeln var sådär... Jag tränar på mig själv en del. Bruka ha mycket svårt med att tala pga ångesten och för att jag inte visste hur.

Det jag gör är att ha en lista över ämnen som jag bruka gå igenom när jag pratar med en ny person. Då blir det mycket lättare. (har ingen lista direkt, men jag verkar köra en rutin utan att tänka på det)
Sedan måste man öva väldigt mycket. Både för att bli av med ångesten, och för att bättras.

Exempel som jag har använt. Om jag ser någon på gymmet, och vill göra samma övning så frågar jag om jag kan köra emellan. Oftast är folk hjälpsamma och tillåter dig. När man gör sina övning så pratar jag lite med dom. T ex om träningsrutiner/kost etc. Ämnen som jag redan vet om. På detta vis har jag nu "vänner" jag hälsar på på gymmet.

Det är väldigt svårt att bara gå fram och prata med folk utan anledning.

Inte bara har vi ångesten, men vi är inte sociala naturligt heller. Om det inte finns en annan agenda bakom det. Normala människor pratar med varann bara för att vara sociala.

Mitt mål nu är att prata med folk utomhus. T ex när jag är på en promenad. Då vill jag gå fram och prata med andra människor. Känns väldigt avancerad, och har inte kunnat gör detta. Jag har gått ut flera gånger med detta mål, men det blir inte av. (vill helst "ragga" på tjejer såklart)

Men som sagt, så har övning hjälpt mig för att komma hit långt. Så kanske med mer övning så är jag "player"

Jag bruka inte kunna prata i telefon heller, men nu kan jag ringa folk utan problem.

edit: En del av det hela är att acceptera den man är.

Liljan skrev:Jag har mycket svårt att tro att författaren har Asperger själv och hela artikeln känns som att hon säger skärp er. Hennes blogginlägg skulle möjligen fungera i väldigt ytliga sammanhang, typ hur man hälsar på kassörskan på ICA, hur man blir presenterad för folk (som hon själv tar upp) ,hur man pratar om väldigt ytliga saker som vädret med killen i djuraffären men annats fungerar det inte. Om samtalet handlar om något annat än hälsningsfraser går det inte att tillämpa för hur ska man kunna veta någon annans avsikter?

Jag gör flera av de sakerna hon nämner som att prata med NT vänner och jämföra hur vi har upplevt en situation på så vis får jag mer kunskap som jag memorerar (så som man inte ska göra enligt författaren), men framförallt får jag en förståelse för personerna som var med. Jag kan lära mig hur enskilda individer fungerar men det är inte applicerbart på någon annan än den personen.

Det är en man som heter David Wendler står bakom sidan:



Jag tvivlar inte på att han har fått diagnosen Asperger som 12 (?) -åring. Däremot tror jag inte att han blivit bättre av sin sociala träning utan av rent biologiska skäl genom puberteten. Upplevde själv en väldigt kraftig förbättring av motoriken och min sociala förmåga i högstadiet, även om jag blev mer utanför pga yttre omständigheter. Så det hade inte med social träning att göra.

Toblerone skrev:Precis!!! Det låter som en NT som inte förstår autism. Man ska inte utgå ifrån detaljerna, man ska förstå orsakerna bakom, varför folk gör si eller så och vad de vill vad man ska göra. Jo tack, det är ju just det som vi inte brukar förstå. Risken att man tolkar redan orsaken är fel och därför även hittar på fel sak att säga, är väldigt stor.

Ja, hans råd faller platt för dem som saknar de neurologiska grundförutsättningarna för att kunna följa dem. Om det stämmer att hans AS växt bort på biologisk väg och inte genom social träning kan man likna honom vid en person som utan att veta om det har blivit fetmaopererad och sen missionerar om hur lätt det är att banta.

Vildsvin skrev: Om det stämmer att hans AS växt bort på biologisk väg och inte genom social träning kan man likna honom vid en person som utan att veta om det har blivit fetmaopererad och sen missionerar om hur lätt det är att banta.

Förstår hur du tänker dig liknelsen. Känner dock behov av att tydluggöra att det är allt annat än lätt att banta med dylik operation.

Jag kommer ihåg att jag såg en video av David Wendler efter att jag såg denna presentation.

Tyckte inte han verka mer normal än en typisk aspergare. Jag ansåg han som socialt ostabil.

Självklart hjälper träning, men hans "tips" var inte något speciellt.

Att träna på sitt självförtroende, och acceptera den man är funkar som bäst.