Leibniz skrev:Arbetsförmedlingen kan ordna fram en anställning som är flexibel, t ex lönebidragsanställning, om man behöver vara borta från arbetet i perioder.

Som sagt. Jag gick på en daglig verksamhet i sju år, men till och med där gick allt snett till slut. Så vad skulle Arbetsförmedlingen kunna göra för mig?

Leibniz skrev:Återigen är du inte villig att söka hjälpen, utan samhället ska ordna det åt dig annars får det vara. Har man svårare problem brukar det vara specialistmottagningar man måste besöka.

Jag har många sjukdomar, och jag är redan oftare på vårdcentralen än vad de flesta andra i min ålder är. Så det får räcka för mig. Och det är inte aktuellt för mig att åka till specialistmottagning i storstäderna, då jag inte klarar av så långa resor.

Leibniz skrev:Det stör mig inte det minsta. Det är däremot lite märkligt att du uppger att du har svåra ryggsmärtor, men har inte varit i kontakt med en läkare. Återigen ovillig att ta emot hjälp. En rekommendation är annars att göra en MRT-undersökning av ryggen.

Åter igen, jag är nog mycket hos läkare som jag är. Så kom inte och säg att jag är "ovillig att söka hjälp". Dessutom så har jag gjort MRT utan att de hittade något speciellt. Jo, kanske att mitt skelett var lite för svagt en gång. Men jag vet inte om det är det, som har gett mig värk.

Rent allmänt kan det vara farligt att förlita sig för mycket på att samhället kommer garantera ens försörjning i all framtid. Även folk som har arbetat börjar få svårt att klara sig på sin pension.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stock ... ensionarer

Här i Norrland har vi gott om bostäder jämfört med Stockholm, så jag känner ingen rädsla för att bli bostadslös.

kiddie skrev:Dygnsrytmstörning är en riktig åkomma som är mycket svår att leva med, troligen en av de allra svåraste vad gäller att jobba bestämda tider eftersom sömnen är så viktig. Den är obotbar och ofta medfödd. Den är mätbar kemiskt. Den kan inte hjälpas med disciplin. Tro mig, jag har gått upp kl 7 i över ett år och sov i snitt 2,5 timmar om natten när mitt sömnbehov ligger på 9,5 timmar. Precis som alla inte kan jobba natt. För vissa funkar det bara inte. Sömnbrist dödar. Men jag har känslan av att du skiter i om folk dör bara de jobbar. Och du säger att bara de sjukaste inte ska jobba men du ser inte ALS som anledning till att inte jobba så i princip ska alla jobba då. Så om du anser att det är fascistiskt att tänka så så är du ju faktiskt fascist. Jag skulle inte kalla det fascism dock, skulle snarare kalla det total brist på förståelse för andras liv och upplevelse och ett starkt motstånd mot att lära sig något om det.

Tack för dina kloka ord! Ja, det verkar som att somliga bara inte kan förstå att alla inte kan vara friska och duktiga. Och har Leibniz verkligen sagt att inte ens ALS är skäl nog till att inte arbeta? Men hjälp! Det är ju en sjukdom, som gör att musklerna förtvinar och till och med andning och hjärtverksamhet försämras. Hur ska en sådan stackare kunna arbeta?

Angående fascism, så innebär den ideologin att individens behov underkastas statens behov. Och jag tycker då i alla fall att det stämmer in på det här känslokalla "alla kan arbeta"-snacket. Förresten skulle jag vilja veta vad Leibniz själv gör på dagarna, som gör att han/hon tycker sig ha denna rätt att sätta sig till doms över andra människor.

Furienna skrev:

kiddie skrev:Dygnsrytmstörning är en riktig åkomma som är mycket svår att leva med, troligen en av de allra svåraste vad gäller att jobba bestämda tider eftersom sömnen är så viktig. Den är obotbar och ofta medfödd. Den är mätbar kemiskt. Den kan inte hjälpas med disciplin. Tro mig, jag har gått upp kl 7 i över ett år och sov i snitt 2,5 timmar om natten när mitt sömnbehov ligger på 9,5 timmar. Precis som alla inte kan jobba natt. För vissa funkar det bara inte. Sömnbrist dödar. Men jag har känslan av att du skiter i om folk dör bara de jobbar. Och du säger att bara de sjukaste inte ska jobba men du ser inte ALS som anledning till att inte jobba så i princip ska alla jobba då. Så om du anser att det är fascistiskt att tänka så så är du ju faktiskt fascist. Jag skulle inte kalla det fascism dock, skulle snarare kalla det total brist på förståelse för andras liv och upplevelse och ett starkt motstånd mot att lära sig något om det.

Tack för dina kloka ord! Ja, det verkar som att somliga bara inte kan förstå att alla inte kan vara friska och duktiga. Och har Leibniz verkligen sagt att inte ens ALS är skäl nog till att inte arbeta? Men hjälp! Det är ju en sjukdom, som gör att musklerna förtvinar och till och med andning och hjärtverksamhet försämras. Hur ska en sådan stackare kunna arbeta?

Angående fascism, så innebär den ideologin att individens behov underkastas statens behov. Och jag tycker då i alla fall att det stämmer in på det här känslokalla "alla kan arbeta"-snacket. Förresten skulle jag vilja veta vad Leibniz själv gör på dagarna, som gör att han/hon tycker sig ha denna rätt att sätta sig till doms över andra människor.

Nu är ni igång med halmdockorna. Jag har aldrig sagt att alla kan arbeta. Jag har däremot sagt att många kan arbeta med rätt insatser från samhället - för deras egen skull, eftersom det är positivt för det mentala välbefinnandet att inte bara sitta hemma. Att vara långtidssjukskriven och befinna sig utanför samhället och ett sammanhang är nedbrytande och ökar risken för att bli hospitaliserad.
Har man ALS, MS eller cancer etc. är det förmodligen olämpligt med arbete - det är nog den gängse uppfattningen.

Många gnäller dock på samhället, trots att man som individ har det yttersta ansvaret för sitt liv. Man har skyldigheter och rättigheter. Ansvaret är ömsesidigt.
Livet är inte en dans på rosor för friska människor som sliter på ett heltidsjobb heller.
Det kan tyckas lite respektlöst och kränkande mot folk som arbetar med att torka avföring, spyor och byta blöjor på gamlingar åtta timmar om dagen.

Faktum är att för få arbetar i Sverige i förhållande till kostnaderna för välfärdssamhället. Det börjar bli allt mer tydligt. Rent av ovärdiga besparingar på svårt sjuka som får assistansen indragen. Pensionerna sjunker och fattigpensionärer får besöka soppkök för att de inte har råd med mat varje dag. Svenskarnas skulder stiger för var dag och är uppe i 5400 miljarder. Fler får också sina bidrag från Försäkringskassan omprövade och indragna.


https://www.aftonbladet.se/a/l1bMX9
https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kom ... jder-19103
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stock ... ensionarer

Statsskuld 1241 miljarder
Kommunernas låneskuld 600 miljarder
Svenskarnas privata skulder 3600 miljarder

Leibniz skrev:Nu är ni igång med halmdockorna. Jag har aldrig sagt att alla kan arbeta. Jag har däremot sagt att många kan arbeta med rätt insatser från samhället - för deras egen skull, eftersom det är positivt för det mentala välbefinnandet att inte bara sitta hemma. Att vara långtidssjukskriven och befinna sig utanför samhället och ett sammanhang är nedbrytande och ökar risken för att bli hospitaliserad.

Fast jag trivs faktiskt rätt bra med mitt liv. Jag har insett mina begränsningar och anpassat mig efter dem. Men jag blir sårad när det kommer en viktigpetter, som kallar mig "ovillig" (eller med andra ord, "lat") bara för att jag inte kan jobba.

Leibniz skrev:Har man ALS, MS eller cancer etc. är det förmodligen olämpligt med arbete - det är nog den gängse uppfattningen.

Jaså du, så det är förmodligen opassande med arbete vid de tre sjukdomarna. Man tackar... Och alla vi andra ska bara ut på arbetsmarknaden utan någon åtskillnad, eller?

Leibniz skrev:Många gnäller dock på samhället, trots att man som individ har det yttersta ansvaret för sitt liv. Man har skyldigheter och rättigheter. Ansvaret är ömsesidigt.
Livet är inte en dans på rosor för friska människor som sliter på ett heltidsjobb heller.
Det kan tyckas lite respektlöst och kränkande mot folk som arbetar med att torka avföring, spyor och byta blöjor på gamlingar åtta timmar om dagen.

Och när exakt gnällde jag på samhället? Och när exakt var jag respektlös med dem som arbetar med gamlingar?

Leibniz skrev:Faktum är att för få arbetar i Sverige i förhållande till kostnaderna för välfärdssamhället. Det börjar bli allt mer tydligt. Rent av ovärdiga besparingar på svårt sjuka som får assistansen indragen. Pensionerna sjunker och fattigpensionärer får besöka soppkök för att de inte har råd med mat varje dag. Svenskarnas skulder stiger för var dag och är uppe i 5400 miljarder. Fler får också sina bidrag från Försäkringskassan omprövade och indragna.

https://www.aftonbladet.se/a/l1bMX9
https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kom ... jder-19103
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stock ... ensionarer

Statsskuld 1241 miljarder
Kommunernas låneskuld 600 miljarder
Svenskarnas privata skulder 3600 miljarder

Alltså vill du tvinga ut sjuka människor på arbetsmarknaden, utan att vilja förstå att alla inte kan arbeta och att det bara slutar med en katastrof? Det finns andra områden att spara pengar på, så sparka inte på dem som redan ligger. Och var någonstans finns ens alla de lediga jobben, som du tycker att ingen tar?

Fast jag trivs faktiskt rätt bra med mitt liv. Jag har insett mina begränsningar och anpassat mig efter dem. Men jag blir sårad när det kommer en viktigpetter, som kallar mig "ovillig" (eller med andra ord, "lat") bara för att jag inte kan jobba.

Det var du själv som skrev att du inte vill göra sjukgymnastik för att det är tråkigt. Du skrev också att du trots svåra ryggsmärtor inte har varit hos en läkare för att få hjälp. För läsaren blir det då den slutsatsen man drar.

Leibniz skrev:Har man ALS, MS eller cancer etc. är det förmodligen olämpligt med arbete - det är nog den gängse uppfattningen.

Jaså du, så det är förmodligen opassande med arbete vid de tre sjukdomarna. Man tackar... Och alla vi andra ska bara ut på arbetsmarknaden utan någon åtskillnad, eller?

Tja, verkligheten är sådan att många med svåra sjukdomar, typ cancer, och även sorg efter att ens barn gått bort, tvingas arbeta ändå eftersom FK inte godkänner sjukskrivning. Det är inte något jag förespråkar, men så ser det ut i Sverige.

Och när exakt gnällde jag på samhället? Och när exakt var jag respektlös med dem som arbetar med gamlingar?

... När skrev jag att du gnäller på samhället och är respektfull mot äldre? Många - som generell benämning. Sedan skrev jag ursprungligen inte till dig, utan jag skrev ett inlägg om att många kan arbeta med rätt stöd från samhället. Du tog dock åt dig av detta.

Alltså vill du tvinga ut sjuka människor på arbetsmarknaden, utan att vilja förstå att alla inte kan arbeta och att det bara slutar med en katastrof? Det finns andra områden att spara pengar på, så sparka inte på dem som redan ligger. Och var någonstans finns ens alla de lediga jobben, som du tycker att ingen tar?

Återigen har jag aldrig skrivit att sjuka människor ska tvångsarbeta. Tråden handlar om lättnader vid neuropsykiatriska diagnoser; en grupp där många går arbetslösa trots att de kan arbeta.
Lediga jobb finns det gott om, i skrivande stund: "Just nu finns det 141 540 lediga jobb i Platsbanken". Det finns därtill massor med bristyrken, tillgängliga via YH.



Nu handlar tråden om vilka lättnader man får från samhället vid en neuropsykiatrisk diagnos och då är svaret att enkom aspergerdiagnos inte berättigar till förtidspension. Det som istället erbjuds är anpassningar för att man ska kunna arbeta som alla andra. Om man däremot har fler åkommor som Försäkringskassan godkänner kan man få förtidspension. På senare år har FK blivit mycket hårdare på att bevilja aktivitetsersättning.

Ni som är vakna på nätterna kan ju arbeta då.

Leibniz skrev:Nu är ni igång med halmdockorna. Jag har aldrig sagt att alla kan arbeta. Jag har däremot sagt att många kan arbeta med rätt insatser från samhället - för deras egen skull, eftersom det är positivt för det mentala välbefinnandet att inte bara sitta hemma. Att vara långtidssjukskriven och befinna sig utanför samhället och ett sammanhang är nedbrytande och ökar risken för att bli hospitaliserad.
Har man ALS, MS eller cancer etc. är det förmodligen olämpligt med arbete - det är nog den gängse uppfattningen.

Många gnäller dock på samhället, trots att man som individ har det yttersta ansvaret för sitt liv. Man har skyldigheter och rättigheter. Ansvaret är ömsesidigt.
Livet är inte en dans på rosor för friska människor som sliter på ett heltidsjobb heller.
Det kan tyckas lite respektlöst och kränkande mot folk som arbetar med att torka avföring, spyor och byta blöjor på gamlingar åtta timmar om dagen.

Faktum är att för få arbetar i Sverige i förhållande till kostnaderna för välfärdssamhället. Det börjar bli allt mer tydligt. Rent av ovärdiga besparingar på svårt sjuka som får assistansen indragen. Pensionerna sjunker och fattigpensionärer får besöka soppkök för att de inte har råd med mat varje dag. Svenskarnas skulder stiger för var dag och är uppe i 5400 miljarder. Fler får också sina bidrag från Försäkringskassan omprövade och indragna.

Vem har sagt att vi bara sitter på en stol hela dagarna?

När min kompis hade hund var jag hundvakt på heltid, och har även varit hjälplärare åt personer som lär sig svenska.

Har du själv jobbat med människor? Jag har jobbat som hemsamarit när jag var ung. Skulle jag orka skulle jag jobba på frivilligcentralen som bland annat hjälper äldre. Men jag orkar inte.

Att leva med en dygnsrytmstörning och smärtproblem ÄR en allvarlig sjukdom. Dessutom har jag som sagt en autoimmun sjukdom som man faktiskt dör av i förtid. Men det är så himla lätt att tro saker om folk. Och folk kan jobba med cancer och gör det! Det beror helt på vad för cancer och hur aktiv den är. Eller tror du cancer är en fribiljett?

Jag gör så mycket i och utanför hemmet som jag orkar. Och bara sitta... nej. Jag vilar en del för jag måste det, men mellan det så gör jag saker som man gör i ett hem plus med djuren (har 4 st). Sådant gör sig inte själv. Men tror inte du kan tänka dig att man kanske måste sitta 3 timmar efter man har skurat ugnen för att man har ont i kroppen och andnöd.

Jag hjälper andra fortfarande i den mån det går. Jag betalar tillbaka så mycket jag bara kan. Men sådana som du får mig att vilja kasta mig utför ett stup. VILL du verkligen att andra ska må bättre? Isåfall behöver du titta på lite hur du säger saker. Det du säger är kränkande och knäckande.

Tror du inte flertalet försöker leva så bra de kan med det de har? Om du tror att alla är lata så kan det enbart bero på en sak eftersom du jämför allt med dig själv. Det är du som är lat.

LordNelson skrev:Ni som är vakna på nätterna kan ju arbeta då.

Tillåter arbetsgivaren att man bara kommer och jobbar just de nätterna man är vaken? Får man gå hem när man inte orkar mer?

Vad jobbar du själv med?

kiddie skrev:Vem har sagt att vi bara sitter på en stol hela dagarna?

När min kompis hade hund var jag hundvakt på heltid, och har även varit hjälplärare åt personer som lär sig svenska.

Har du själv jobbat med människor? Jag har jobbat som hemsamarit när jag var ung. Skulle jag orka skulle jag jobba på frivilligcentralen som bland annat hjälper äldre. Men jag orkar inte.

Att leva med en dygnsrytmstörning och smärtproblem ÄR en allvarlig sjukdom. Dessutom har jag som sagt en autoimmun sjukdom som man faktiskt dör av i förtid. Men det är så himla lätt att tro saker om folk. Och folk kan jobba med cancer och gör det! Det beror helt på vad för cancer och hur aktiv den är. Eller tror du cancer är en fribiljett?

Jag gör så mycket i och utanför hemmet som jag orkar. Och bara sitta... nej. Jag vilar en del för jag måste det, men mellan det så gör jag saker som man gör i ett hem plus med djuren (har 4 st). Sådant gör sig inte själv. Men tror inte du kan tänka dig att man kanske måste sitta 3 timmar efter man har skurat ugnen för att man har ont i kroppen och andnöd.

Jag hjälper andra fortfarande i den mån det går. Jag betalar tillbaka så mycket jag bara kan. Men sådana som du får mig att vilja kasta mig utför ett stup. VILL du verkligen att andra ska må bättre? Isåfall behöver du titta på lite hur du säger saker. Det du säger är kränkande och knäckande.

Tror du inte flertalet försöker leva så bra de kan med det de har? Om du tror att alla är lata så kan det enbart bero på en sak eftersom du jämför allt med dig själv. Det är du som är lat.

Åter igen, tack! Jag blir så less på hur oförstående och fördomsfulla vissa människor kan vara. Förresten så kan jag inte sitta på en stol hela dagarna, för i så fall kommer ju ryggvärken eller nackvärken smygandes. Det är just det som gör det svårt för mig att kunna jobba ens på deltid, eller att kunna följa det klämkäcka rådet att åka till Stockholm för att gå på en sömnklinik där. Jag skulle mycket hellre ha haft ont i benen eller fötterna, för då skulle jag i alla fall kunnat sitta vid en dator och fortsätta på min DV.

kiddie skrev:Tillåter arbetsgivaren att man bara kommer och jobbar just de nätterna man är vaken? Får man gå hem när man inte orkar mer?

Men precis. Och det är just det som är problemet. Jag har inte samma dygnsrytm hela tiden, utan den skjuts faktiskt åt olika håll hela tiden. Så jag skulle väl kunna jobba natt vissa nätter (om vi bortser från alla mina andra problem förstås), men inte jämt.

Det som är så jobbigt med människor som hackar gör att man måste för att få dem att förstå, dra fram de jobbigaste med sitt liv. Jag brukar lixom inte gå och tänka på det så mycket, jag är van vid värk och trötthet det är en del av mitt liv bara. Och jag har blivit expert att smyga in saker jag KAN göra mellan varven och det får mig att känna mig som en människa som KAN, som kan vara bra på saker. Som en värdig och duktig människa. Fastän ett jobb inte skulle funka.

Men när de attackerar, då måste jag fokusera på det som gör att jag inte kan jobba och det blir en jäkla lista. Och sitter och kollar på den. Och tänker att fy fasiken vad jag är HOPPLÖS som har allt detta, kan ju inte finnas annat än ett skal mer än detta.

Alla saker jag skriver om problem är ju sant.

Men det är inte nyttigt att tvingas dra fram allt, man blir helt knäckt av att se det.

Man blir ledsen för att man är så sjuk och ofungerande, fast man borde vara stolt över allt bra man gjort och gör.

De gör skada på många plan.

Skriver man som det är så kan många oxo tycka man gör sig till offer eller att det är synd om en eller tro att man inte kan nåt, att man är dum i huvet. De som inte ställer frågorna utan de andra.

Och ett sådant intryck vill jag inte ge. Jag har dåliga och bättre dagar och jag klagar helst inte. Inte ens inför mig själv. När jag klagar beror det ofta inte på grundsjukdomar utan att något hänt i mitt liv.

Men jag antar att det finns folk som tror de kan fixa allt, eller oxo är de genuint ute efter att skada.

Furienna, jag vet väldigt lite om hur du fungerar i vardagen men habilitering och rehabilitering kanske kan vara bra om du vill må och kanske även fungera bättre på lång sikt? Det finns ju så många sätt, både organiserade aktiviteter och sådant man kan göra på egen hand och det behöver inte vara genom habiliteringscenter. Du skulle kunna fråga professionella eller andra som känner dig om råd om du inte ser några möjligheter själv. Bra är om de känner till hur du fungerar på djupet för att undvika att få fel sorts råd.

Kanske behöver du ha fokus på bättre mående överlag och inte att prestera på DV eller jobb. Var förberedd på att du kan komma behöva tålamod i ” försöka-konsten” och att du kan komma behöva ha någon form av stöttning, t ex psykologhjälp och på att små förändringar kan vara nycklar till ett bättre liv på längre sikt. Ansträngningen i vardagen måste dock vara rimlig och hållbar för just dig och att hitta den kan ta tid. Försök stäng ute omgivningen ev krav på snabba och inte minst synliga resultat (det räcker om du vet att du gör ett hästjobb mentalt och/eller fysiskt).

Om du kommer ut i någon form av sysselsättning eller arbete senare i livet kan du se det som en bonus, gör du det inte är du inte en sämre människa för det, du har ju då kämpat på, ansträngt dig och gjort ditt bästa utifrån dina förutsättningar och kan fortsätta så.

”Du blir aldrig färdig och det är som det skall” (vem va det som myntade det nu igen?)

Leibniz skrev:Ja att man ska arbeta om man inte är svårt sjuk. Fascistisk ideologi är det inte, utan sunt förnuft och verklighetsanknytning. Förr i tiden hade man inget val - sjuk eller ej. Då gällde det att sörja för sin försörjning, eller så fick man gå den krassa naturen till mötes.

kiddie skrev:Det som är så jobbigt med människor som hackar gör att man måste för att få dem att förstå, dra fram de jobbigaste med sitt liv. Jag brukar lixom inte gå och tänka på det så mycket, jag är van vid värk och trötthet det är en del av mitt liv bara. Och jag har blivit expert att smyga in saker jag KAN göra mellan varven och det får mig att känna mig som en människa som KAN, som kan vara bra på saker. Som en värdig och duktig människa. Fastän ett jobb inte skulle funka.

Men när de attackerar, då måste jag fokusera på det som gör att jag inte kan jobba och det blir en jäkla lista. Och sitter och kollar på den. Och tänker att fy fasiken vad jag är HOPPLÖS som har allt detta, kan ju inte finnas annat än ett skal mer än detta.

Alla saker jag skriver om problem är ju sant.

Men det är inte nyttigt att tvingas dra fram allt, man blir helt knäckt av att se det.

Man blir ledsen för att man är så sjuk och ofungerande, fast man borde vara stolt över allt bra man gjort och gör.

De gör skada på många plan.

Skriver man som det är så kan många oxo tycka man gör sig till offer eller att det är synd om en eller tro att man inte kan nåt, att man är dum i huvet. De som inte ställer frågorna utan de andra.

Och ett sådant intryck vill jag inte ge. Jag har dåliga och bättre dagar och jag klagar helst inte. Inte ens inför mig själv. När jag klagar beror det ofta inte på grundsjukdomar utan att något hänt i mitt liv.

Men jag antar att det finns folk som tror de kan fixa allt, eller oxo är de genuint ute efter att skada.

Jag förstår dig. Jag försöker ju att inte tänka så där, men det finns gånger då även jag känner mig usel. Fast jag skulle inte några problem med att räkna alla upp mina fel, om jag bara hade vetat att folk kunde förstå mig då. Men det gör många tydligen inte ändå, så jag borde väl lära mig att hålla käften. För det kan ju också bli precis som du säger, att de får för sig att man vill vara ett offer eller att man är dum i huvudet. Men man vill samtidigt ge dem svar på tal, så vad gör man?

Furienna skrev:

kiddie skrev:Tillåter arbetsgivaren att man bara kommer och jobbar just de nätterna man är vaken? Får man gå hem när man inte orkar mer?

Men precis. Och det är just det som är problemet. Jag har inte samma dygnsrytm hela tiden, utan den skjuts faktiskt åt olika håll hela tiden. Så jag skulle väl kunna jobba natt vissa nätter (om vi bortser från alla mina andra problem förstås), men inte jämt.

Ni borde ha ett jobb där ni får arbeta lite när det passar, om det inte vore för alla andra problem då.

Skiftarbeta kanske också skulle passa. Man är vaken lite hursomhelst.

Flinta skrev:Furienna, jag vet väldigt lite om hur du fungerar i vardagen men habilitering och rehabilitering kanske kan vara bra om du vill må och kanske även fungera bättre på lång sikt? Det finns ju så många sätt, både organiserade aktiviteter och sådant man kan göra på egen hand och det behöver inte vara genom habiliteringscenter. Du skulle kunna fråga professionella eller andra som känner dig om råd om du inte ser några möjligheter själv. Bra är om de känner till hur du fungerar på djupet för att undvika att få fel sorts råd.

Kanske behöver du ha fokus på bättre mående överlag och inte att prestera på DV eller jobb. Var förberedd på att du kan komma behöva tålamod i ” försöka-konsten” och att du kan komma behöva ha någon form av stöttning, t ex psykologhjälp och på att små förändringar kan vara nycklar till ett bättre liv på längre sikt. Ansträngningen i vardagen måste dock vara rimlig och hållbar för just dig och att hitta den kan ta tid. Försök stäng ute omgivningen ev krav på snabba och inte minst synliga resultat (det räcker om du vet att du gör ett hästjobb mentalt och/eller fysiskt).

Om du kommer ut i någon form av sysselsättning eller arbete senare i livet kan du se det som en bonus, gör du det inte är du inte en sämre människa för det, du har ju då kämpat på, ansträngt dig och gjort ditt bästa utifrån dina förutsättningar och kan fortsätta så.

”Du blir aldrig färdig och det är som det skall” (vem va det som myntade det nu igen?)

Som sagt är jag rätt nöjd med mitt liv. Jag får min pension och kan därför undvika många av samhällets krav. Men det finns ändå fördomar och okunskap, som inte kan lämna människan.

nallen skrev:

Leibniz skrev:Ja att man ska arbeta om man inte är svårt sjuk. Fascistisk ideologi är det inte, utan sunt förnuft och verklighetsanknytning. Förr i tiden hade man inget val - sjuk eller ej. Då gällde det att sörja för sin försörjning, eller så fick man gå den krassa naturen till mötes.

Har ni hört talas om fattigstugorna? Ja, de framställs ju mest som vidriga ställen när det skrivs om dem. Men det fanns ändå redan då en insikt om att alla inte kan arbeta, och att de måste få bo någonstans. Och det finns till och med fynd, som tyder på att folk redan på stenåldern tog hand om sina sjuka. Varför skall vi på 2000-talet då vara sämre än våra förfäder? Vi borde väl snarare ha blivit klokare?

LordNelson skrev:

Furienna skrev:

kiddie skrev:Tillåter arbetsgivaren att man bara kommer och jobbar just de nätterna man är vaken? Får man gå hem när man inte orkar mer?

Men precis. Och det är just det som är problemet. Jag har inte samma dygnsrytm hela tiden, utan den skjuts faktiskt åt olika håll hela tiden. Så jag skulle väl kunna jobba natt vissa nätter (om vi bortser från alla mina andra problem förstås), men inte jämt.

Ni borde ha ett jobb där ni får arbeta lite när det passar, om det inte vore för alla andra problem då.

Men det är just det. Vi har fullt av problem, så att vi inte kan jobba alls.

LordNelson skrev:Skiftarbeta kanske också skulle passa. Man är vaken lite hursomhelst.

Det är man väl inte. Tror du skiftarbete innebär att man går och jobbar när man har lust?

Skiftarbete är den svåraste formen för de flesta eftersom man enligt JOBBETS schema måste skifta.

Missade jag ditt svar om vad du jobbar med?

Vad kul att det finns folk i den här tråden som vill att vi ska dö.

Framtida Peter Mangs kanske. Inriktade på funktionshindrade.

Leibniz skrev:Ja att man ska arbeta om man inte är svårt sjuk. Fascistisk ideologi är det inte, utan sunt förnuft och verklighetsanknytning. Förr i tiden hade man inget val - sjuk eller ej. Då gällde det att sörja för sin försörjning, eller så fick man gå den krassa naturen till mötes.

Men vi lever på 2000-talet i Sverige. Det är verkligheten.

Hur funktions- och arbetsförmåga påverkas av olika sjukdomar, funktionsnedsättningar och diverse livsomständigheter är också ytterst individuellt.

kiddie skrev:

LordNelson skrev:Skiftarbeta kanske också skulle passa. Man är vaken lite hursomhelst.

Det är man väl inte. Tror du skiftarbete innebär att man går och jobbar när man har lust?

Skiftarbete är den svåraste formen för de flesta eftersom man enligt JOBBETS schema måste skifta.

Missade jag ditt svar om vad du jobbar med?

Ja, jag jobbar men det går trögt. Ja, jag förstår ni är självdiagnostiserade med någon form av sömnsjuka.

LordNelson skrev:Ja, jag förstår ni är självdiagnostiserade med någon form av sömnsjuka.

Jag ger upp.

Jag känner också att samhället inte bryr sig tillräckligt.