kiddie skrev:Ja just det, det var du som sa att man var tvungen att ha en ny iPhone.

Det är ett rent tekniskt konstaterande. En flera år gammal smartphone (Apple eller android spelar mindre roll), är så långsam att den inte är användbar med senaste version av operativsystemet - om det ens går att lägga på.

tahlia skrev:Visst kan exempelvis att vara bättre klädd ge större chans vid jobbsökande. Men varför? För att flocken envisas med att kläderna är viktiga i sammanhanget. Varför gör de det? Estetiska skäl? På vilket sätt arbetar du bättre i kostym än i jeans? Påverkar kläderna din arbetsprestation? Borde du inte, i sådana fall, prestera bättre om du är bär kläder som får dig att känna dig bekväm och avslappnad snarare än uppklädd, formell och stel?

För mig verkar det som om man, alldeles för ofta, fokuserar på och fäster vikt vid attribut som egentligen är fullständigt irrelevanta.

Allt det där är off topic. Du skriver om hur dumt det är och hur det borde vara. Visst har du rätt.

Men barnet lever i en värld där det ÄR viktigt, vad vi vuxna än tycker.

I hela barndomen blev jag själv av föräldrarna itutad idealistiska och verklighetsfrämmande idéer om att man får vara sig själv och göra som man vill och bli respekterad för det. Så jag levde efter de idealen och kunde inte förstå varför jag blev utstött.

I viss mån fortsatte jag så i 40 år. Med min asperger kunde jag inte iaktta och ta efter andra.

Nu när det är för sent vet jag att jag med små medel hade kunnat få ett bättre liv.

Edit: ingenting.

Dagobert skrev:

tahlia skrev:Visst kan exempelvis att vara bättre klädd ge större chans vid jobbsökande. Men varför? För att flocken envisas med att kläderna är viktiga i sammanhanget. Varför gör de det? Estetiska skäl? På vilket sätt arbetar du bättre i kostym än i jeans? Påverkar kläderna din arbetsprestation? Borde du inte, i sådana fall, prestera bättre om du är bär kläder som får dig att känna dig bekväm och avslappnad snarare än uppklädd, formell och stel?

För mig verkar det som om man, alldeles för ofta, fokuserar på och fäster vikt vid attribut som egentligen är fullständigt irrelevanta.

Allt det där är off topic. Du skriver om hur dumt det är och hur det borde vara. Visst har du rätt.

Men barnet lever i en värld där det ÄR viktigt, vad vi vuxna än tycker.

I hela barndomen blev jag själv av föräldrarna itutad idealistiska och verklighetsfrämmande idéer om att man får vara sig själv och göra som man vill och bli respekterad för det. Så jag levde efter de idealen och kunde inte förstå varför jag blev utstött. Och jag fortsatte så i 40 år.

Och med min asperger kunde jag inte heller iaktta och ta efter de andra.

Nu när det är för sent vet jag att jag med små medel hade kunnat få ett bättre liv.

Vad dina föräldrar försökte lära dig var att karaktär och handlingar respekteras högre än klädsel. Förmodligen har dina föräldrar och många andra som båda barn och ungdomar begått misstaget: att uppfattas på ett visst sätt är viktigast. Förvisso kan det underlätta för aspergare att uppfattas normala, men det borde inte spela någon roll om klädsel; fast även om vi uppfattas annorlunda än hur vi faktiskt är så innebär det att vi får vänner som tycker om oss eftersom vi agerar på ett annat sätt och spelar en viss roll, när vi behöver verkliga vänner är det viktigare att skaffa vänner som respekterar en för den man är så att man inte behöver spela en roll inför sina vänner. Vad gäller andra kan man spela en roll. Slutsatsen blir att dina föräldrar önskade att du skulle få riktiga barndomsvänner och att du möjligen skulle utvärdera nyttan av att spela en annan i takt med att du vidareutvecklades under ungdomen och prövade idéerna för dig själv.

Sisyfos skrev:

RSD555 skrev:

blitzen skrev:
Vi är ju djur. Mer avancerade men också en sjuk och skadad art.

Ja såklart. Men trodde inte man fick nämna det. Jag skulle aldrig vågat säga sanningen.

Varför är vi en sjuk och skadad art? Jag håller inte med. Att vi faktiskt kan resonera oss fram till att göra ett bestämt val att agera på kan både vara bra och negativt. Om du menar att vi generellt sett är korrumperande från det riktiga enligt naturen kan jag hålla med, men det finns självklart undantag.

Ingen annan art har skapat så mycket fulhet som vi gjort. Ingen annan art har på ett så menlöst sätt slaktat så många andra av sina egna. Ingen annan art är på vippen att förstöra den enda värld vi känner till och vårt eget livshabitat.

Sisyfos skrev: Vad dina föräldrar försökte lära dig var att karaktär och handlingar respekteras högre än klädsel. Förmodligen har dina föräldrar och många andra som båda barn och ungdomar begått misstaget: att uppfattas på ett visst sätt är viktigast. Förvisso kan det underlätta för aspergare att uppfattas normala, men det borde inte spela någon roll om klädsel; fast även om vi uppfattas annorlunda än hur vi faktiskt är så innebär det att vi får vänner som tycker om oss eftersom vi agerar på ett annat sätt och spelar en viss roll, när vi behöver verkliga vänner är det viktigare att skaffa vänner som respekterar en för den man är så att man inte behöver spela en roll inför sina vänner. Vad gäller andra kan man spela en roll. Slutsatsen blir att dina föräldrar önskade att du skulle få riktiga barndomsvänner och att du möjligen skulle utvärdera nyttan av att spela en annan i takt med att du vidareutvecklades under ungdomen och prövade idéerna för dig själv.

Svammel. Du känner inte mina föräldrar, de hade inga såna rationella förutseende tankar med min uppfostran. På 60- och 70-talen fanns inte aspergers eller nåt i närheten.

Jag talar inte om klädsel utan om beteende.

Jag menar inte att man ska uppfattas som normal, utan att man ska lära sig att undvika onödiga fallgropar.

Sätter man krokben för barnet i onödan så stör man kanske barnets försök att lära sig.

RSD555 skrev:

blitzen skrev:

RSD555 skrev:Tycker det känns underbart att folk här kan jämföra människor med andra djur utan att bli utstötta. 100+ till moderatorerna!

Glad L

Vi är ju djur. Mer avancerade men också en sjuk och skadad art.

Ja såklart. Men trodde inte man fick nämna det. Jag skulle aldrig vågat säga sanningen.

Här får man säga vad man faktiskt tycker och inte maskera in det i nåt man tror andra förväntar sig höra, det är det fina i kråksången

Dagobert skrev:Allt det där är off topic. Du skriver om hur dumt det är och hur det borde vara. Visst har du rätt.

Men barnet lever i en värld där det ÄR viktigt, vad vi vuxna än tycker.

Och varför är det viktigt i det barnets värld tror du? För att barnen har lärt sig av vuxna/samhället/omgivningen att rangordna efter fullkomligt absurda regler. Du tror väl ändå inte för en sekund att det är något som bara förekommer bland barn eller att det är något som de, helt utan något som helst inflytande, hittar på?

Ja, jag pratar om hur det bör vara, hur det aldrig kan bli om inte vuxna och samhället i stort förändras först. Barn gör inte som man säger, de gör som man gör (iaf NT-barn). Det innebär att en förälder kan prata sig varm om hur saker som märke och mode är betydelselöst men om nämnda förälder själv anstränger sig för att passa in i normen, eller fäller negativa kommentarer om folk runtom som avviker (något jag sett folk göra kring sina barn utan minsta tanke på att barnet hör) så är det vad barnet kommer att ta fasta på.

Så egentligen är det inte OT då varenda förälder som har ett barn med den uppfattningen borde fundera över vad de själva egentligen förmedlar till sina barn istället för vad de säger direkt till nämnda barn.

Dagobert skrev:

Sisyfos skrev: Vad dina föräldrar försökte lära dig var att karaktär och handlingar respekteras högre än klädsel. Förmodligen har dina föräldrar och många andra som båda barn och ungdomar begått misstaget: att uppfattas på ett visst sätt är viktigast. Förvisso kan det underlätta för aspergare att uppfattas normala, men det borde inte spela någon roll om klädsel; fast även om vi uppfattas annorlunda än hur vi faktiskt är så innebär det att vi får vänner som tycker om oss eftersom vi agerar på ett annat sätt och spelar en viss roll, när vi behöver verkliga vänner är det viktigare att skaffa vänner som respekterar en för den man är så att man inte behöver spela en roll inför sina vänner. Vad gäller andra kan man spela en roll. Slutsatsen blir att dina föräldrar önskade att du skulle få riktiga barndomsvänner och att du möjligen skulle utvärdera nyttan av att spela en annan i takt med att du vidareutvecklades under ungdomen och prövade idéerna för dig själv.

Svammel. Du känner inte mina föräldrar, de hade inga såna rationella förutseende tankar med min uppfostran. På 60- och 70-talen fanns inte aspergers eller nåt i närheten.

Jag talar inte om klädsel utan om beteende.

Jag menar inte att man ska uppfattas som normal, utan att man ska lära sig att undvika onödiga fallgropar.

Sätter man krokben för barnet i onödan så stör man kanske barnets försök att lära sig.

Jag känner inte dina föräldrar men jag vill alltid tro det bästa om människor, åtminstone tills motsatsen har bevisats.

Även om jag stött på personer som motarbetat försöker jag inte bry mig mer om dem. Det viktigaste för mig är att radera dem ur mitt liv, både till umgänge och minne. Sedan växa av upplevelsen genom att inte göra samma misstag som jag blev felaktigt förledd till.

Jag tänker komma ut ur garderoben nu. Jag förstår ingenting av sånt här med rangordning. Blir mycket mer imponerad och påverkad om en påfågel spänner upp sina fjädrar än om en människa kommer med en dyr märkesjacka. Och då menar jag "MYCKET" mer. Så störd är jag!

Ändå har jag jobb och fungerar hyfsat socialt. Förstå vilken ansträngning. Jag är egentligen helt vansinnigt störd i grunden och ska ändå passa in typ.

Tycker inte du verkar vara det minsta störd snarare intressant och sympatisk.

blitzen skrev:Tycker inte du verkar vara det minsta störd snarare intressant och sympatisk.

Det är ironi som personen ger uttryck för i vissa inlägg! Framförallt det inlägget precis ovanför ditt.

Sisyfos skrev:

blitzen skrev:Tycker inte du verkar vara det minsta störd snarare intressant och sympatisk.

Det är ironi som personen ger uttryck för i vissa inlägg! Framförallt det inlägget precis ovanför ditt.

Så nu ska jag anklagas för att inte förstå mig på ironi? Må så vara, men då är jag ju på rätt plats

RSD555 skrev:Jag tänker komma ut ur garderoben nu. Jag förstår ingenting av sånt här med rangordning. Blir mycket mer imponerad och påverkad om en påfågel spänner upp sina fjädrar än om en människa kommer med en dyr märkesjacka. Och då menar jag "MYCKET" mer. Så störd är jag!

Guldstjärna för gott omdöme!

Fast jag måste erkänna att jag är grymt imponerad även av hantverksskicklighet, t.ex. Så jag kan nog rangordna prylar. Men det har inget att göra med värde som statussymbol, utan kunskap, talang, tålamod och hjärta.

Sisyfos skrev:

blitzen skrev:Tycker inte du verkar vara det minsta störd snarare intressant och sympatisk.

Det är ironi som personen ger uttryck för i vissa inlägg! Framförallt det inlägget precis ovanför ditt.

Det du utrycker är ju trakasserier och förtal. Men antar att du inte vet bättre och hoppas du mognar.

Kram så länge och krya på dig!

Mvh L

blitzen skrev:Tycker inte du verkar vara det minsta störd snarare intressant och sympatisk.

Var det till mig?

Mvh L

RSD555 skrev:

Furienna skrev:

RSD555 skrev:Jag hade med mig en fanta och en lyxig tårtbit på en utflykt en gång. Blev mobbad för det i tre år så det har inte bara med fattighet att göra.

Men alltså... Visst är det så att mobbning inte alltid är så värst logisk för utomstående, men blev du verkligen mobbad i tre år för en sådan löjlig skitsak? Om jag inte verkligen hade velat tro dig, så skulle jag ha trott att du överdrev i det här fallet. Vad tyckte dina plågoandar att du skulle ha haft med i matsäcken i stället? Eller är det så att de bara gav sig på just dig för att du var du? Fast jo, så var det nog. Så brukar mobbning ofta fungera. Men till och med i sådana fall brukar de väl inte älta samma sak i tre år, utan hitta på nya grejer att reta sig på redan efter ett tag.

Märk väl att jag inte klagar på dig, för du rår ju inte för någonting. Utan det är dina plågoandar, som jag inte förstår mig på.

Det fanns en oändlig mängd möjliga sätt och tillfällen att pika mig för det med tårtan. Började spridas rykten att jag alltid hade en tårta i väskan redo att plocka fram. Om jag gick på toa knackade dom på och frågade om jag satt och åt tårta. Om jag blev sur så frågade dom om jag tänkte kasta tårtan på dom.

Ibland kunde det gå några månader och jag trodde att det hade gått över men då dök ordet tårta upp i något annat sammanhang och då satte det igång. Eller när jag hade ny väska, då kom någon på att det måste ha med tårtan att göra. När jag fyllde år frågade dom mig om jag skulle äta vanlig mat den dagen.

Jag kan idag förstå att det var ganska udda och lustigt att jag hade med mig tårta på en utflykt. Dom andra var säkert oroliga att dom hade fel yoghurt eller fel pålägg på smörgåsen och tittade sig försiktigt omkring för att inte dra fram något utstickande. Och plötsligt ser dom mig dra fram läsk och tårta. Tror dom flesta minns det än idag.
Estonia och Tsunamin har dom kanske glömt. Men inte min tårtbit.

Aha... Ja, nu tycker jag att det låter mer som typiskt mobbningsbeteende. Vilket inte gör det hela bättre förstås, men ändå...

RSD555 skrev:

blitzen skrev:Tycker inte du verkar vara det minsta störd snarare intressant och sympatisk.

Var det till mig?

Mvh L

Ja.

blitzen skrev:

Sisyfos skrev:

blitzen skrev:Tycker inte du verkar vara det minsta störd snarare intressant och sympatisk.

Det är ironi som personen ger uttryck för i vissa inlägg! Framförallt det inlägget precis ovanför ditt.

Så nu ska jag anklagas för att inte förstå mig på ironi? Må så vara, men då är jag ju på rätt plats

Nej det är trådstartaren, denna har skrivit ett ironiskt inlägg precis ovanför ditt.

RSD555 skrev:Jag tänker komma ut ur garderoben nu. Jag förstår ingenting av sånt här med rangordning. Blir mycket mer imponerad och påverkad om en påfågel spänner upp sina fjädrar än om en människa kommer med en dyr märkesjacka. Och då menar jag "MYCKET" mer. Så störd är jag!

Ändå har jag jobb och fungerar hyfsat socialt. Förstå vilken ansträngning. Jag är egentligen helt vansinnigt störd i grunden och ska ändå passa in typ.

Första stycket
1a. Jag tänker komma ut ur garderoben.
(idiomatiskt) komma ut som homosexuell, bisexuell eller som del utav en annan minoritet
Slutsats:Ett sannolikt antagande: att personen kommer tillkännage att denna tillhör en annan minoritet; jfr med övriga meningar i stycket.



Moderator: Lade större delen av den grammatiska texten inom spoiler.

Slutsen
Det följer av ovan att de efterställda adverbattributen gör skillnad på betydenhet av kvaliten i fråga om tillståndet som subjektet upplever genom predikatets. Notera härvidlag hur adverbialabisatserna inleds i 2aa, och 2ba, respektive om och än; tydligt att de ovillkorligen avgör betydenhet av kvaliten på subjektets fysiska tillstånd utifrån bisatsernas ackusativobjektet, vilkas efterställda adverbattribut delar samma estetiska egenskap. Därmed kan personen onekligen förstå och även erfara skillnader vad gäller rangordning!

F.ö. har jag avsiktligen valt att utelämna diskussioner inte är omedelbart revelvanta, bl.a. påstående om att personen tillhör en minoritet. Avser detta att vederbörande tillhör en minoritet på forumet eller i samhället?

nallen skrev:

kiddie skrev:Ja just det, det var du som sa att man var tvungen att ha en ny iPhone.

Det är ett rent tekniskt konstaterande. En flera år gammal smartphone (Apple eller android spelar mindre roll), är så långsam att den inte är användbar med senaste version av operativsystemet - om det ens går att lägga på.

Om den är långsam är det ju för att man uppdaterat till sista fungerande OS istället för stannat vid det som var innan. Sista fungerande OS till äldre smartphone har ju medvetna buggar som gör att man ska vilja köpa ny telefon. Vill man aktivt sponsra sådant fusk och tro att man är rik och duktig så varsågod!

kiddie skrev:

nallen skrev:

kiddie skrev:Ja just det, det var du som sa att man var tvungen att ha en ny iPhone.

Det är ett rent tekniskt konstaterande. En flera år gammal smartphone (Apple eller android spelar mindre roll), är så långsam att den inte är användbar med senaste version av operativsystemet - om det ens går att lägga på.

Om den är långsam är det ju för att man uppdaterat till sista fungerande OS istället för stannat vid det som var innan. Sista fungerande OS till äldre smartphone har ju medvetna buggar som gör att man ska vilja köpa ny telefon. Vill man aktivt sponsra sådant fusk och tro att man är rik och duktig så varsågod!

Men systemkraven för viktiga appar höjs hela tiden. Efter ett par år går det inte längre att logga in sig på banken eller köpa biljetter till kollektivtrafiken.

Egentligen så bryr sig nog de flesta om vad andra tycker/följer sociala normer. Att duscha med moderna mått mätt kan anses vara en sådan företeelse. Ur dermatologisk synvinkel är det inte nödvändigt eller ens önskvärt att duscha varje dag, eller 3ggr i veckan men man gör det för att passa in.

Nu tror jag att aspergare överlag inte har samma driv för "att vilja passa in", men är ganska säker på att majoriteten aspergare inte går runt och luktar svett.

RSD555 skrev:

Sisyfos skrev:

blitzen skrev:Tycker inte du verkar vara det minsta störd snarare intressant och sympatisk.

Det är ironi som personen ger uttryck för i vissa inlägg! Framförallt det inlägget precis ovanför ditt.

Det du utrycker är ju trakasserier och förtal. Men antar att du inte vet bättre och hoppas du mognar.

Kram så länge och krya på dig!

Mvh L

Trakasseri och förtal är kriminaliserade handlingar. Är det lämpligt att anklaga mig för dessa brott när jag enbart påstår att du ger uttryck för ironi?

Jag är helt säker på att lagstiftaren och gemene man inte delar din uppfattning i fråga om mitt påstående om att du uttryckt dig ironiskt borde medföra rättsliga sanktioner. En dygdig och karaktärsfast person står vid sitt ord, det är en av de mest grundläggande principerna inom etik (läran om det rätta beteendet). Låt oss därför anta att du faktiskt står för ditt ord och anser att du blivit utsatt för ett brott, då borde du inte ha några problem att polisanmäla mig pga mitt påstådda rättstridiga agerande; tror du att det hade blivit en fällande dom som jag förtjänar, vilken står i proportion i den sanktion som följer att brott mot lagen?

Förtal -- Brotsbalken 5 kap 1 §
Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

Har du varit skyldig att falskeligen anklaga mig för ett vedervärdigt beteende, såsom trakasserier och förtal? Jag påpekade att du var ironisk och det är inte att jämställa med förtal. Däremot är dina grova anklagelser inte försvarliga på något sätt som helst, förvisso kan det röra sig om en överdriven reaktion från din sida, varmed du inte inser vad du faktiskt säger. Du har ojust anklagat mig för att vara kriminell om än är det inte allvarligt men det tangerar ett berömt rättsfall. Där lämnande av uppgifter i en universitetsuppsats som spreds via internet om en namngiven persons påstådda brottslighet, det ansågs i NJA 2014 s. 808 knappt försvarligt, bl.a. mot bakgrund av intresset att fritt kunna få utbyta tankar under en utbildning på akademisk nivå. (Gärningen bedömdes ändå som förtal eftersom skälig grund inte förelåg). Alltså tangerar dina falska anklagelser om min person rättsfallet, eftersom dina anklagelser är av ringare grad men det du påstår kan inte anses försvarlig mot bakgrund av omständigheterna.

Tänk dig för nästa gång.

Sisyfos skrev:Vad dina föräldrar försökte lära dig var att ... Slutsatsen blir att dina föräldrar önskade att du ...

Sisyfos skrev:Det är ironi som personen ger uttryck för i vissa inlägg! Framförallt det inlägget precis ovanför ditt.

Sisyfos skrev:Nej det är trådstartaren, denna har skrivit ett ironiskt inlägg precis ovanför ditt.

Sisyfos skrev:Jag påpekade att du var ironisk...

Du skriver som om du tvärsäkert presenterade fakta, trots att du bara gissar. Jag och åtminstone 1 till tycker det är irriterande. Du kan undvika det genom att skriva "jag tror", "kanske", "nog" etc på lämpliga ställen,