Jag blev mobbad för det mesta: Mina kläder, att jag bodde huvudsakligen hos min pappa (mina jämnåriga verkade tro att vi hade någon form av incestuöst förhållande ), att jag var tidigt utvecklad, att jag var barnslig, att jag gillar katter, att alla mina berättelser hade tjejer i huvudrollen och jag nästan bara ritade tjejer, etc., etc., etc....
En tjej jag umgicks med kunde verkligen håna precis ALLT. En gång hånade hon t.o.m. dynorna i min mammas utemöbler! ("Vilka 70-tals, haha...")
En gång hade en av de "coola" tjejerna i skolan på sig en t-shirt med Alfons Åberg. Jag visste genast att eftersom det var hon som bar den, skulle folk tycka att det var "coolt ironiskt" och "häftigt", medan jag skulle ha mobbats ihjäl om jag hade kommit i en likadan tisha.

LordNelson skrev:Men jag tänker att dom flesta lever och tänker som tjejen gör och är det så fel då?

Jag tror också dom flesta lever och tänker så, eller i alla fall åt det hållet.

Jag hade med mig en fanta och en lyxig tårtbit på en utflykt en gång. Blev mobbad för det i tre år så det har inte bara med fattighet att göra. När jag var 12 år och skulle få ny cykel önskade jag mig och fick en röd gammal modell med böjd ram, väldigt tjusig. Trodde alla skulle bli imponerade men dom skrattade nästan ihjäl sig. Och nån vecka senare var den sönderslagen.

Jag undrar varför jag inte förstod något om sånt där. Vilka kläder och grejer man skulle ha och vilken mat man skulle äta för att inte bli mobbad.

Hade ingen aning om att folk tänkte på eller brydde sig om sånt. Det var inte så att jag förstod dåligt eller hade brister/funktionsnedsättning inom det. Jag var helt nollställd. Var utanför min föreställning om verkligheten.

Känns lite som att det har flockmentalitet att göra. Eller något hormon jag saknade. Känns inte som att det har med logik eller föreställningsförmåga att göra.

Något mer grundläggande och omedvetet. Inte förmågan att tänka.

Vad tror ni?

Mvh L

antonius skrev:Tycker ungarna kan äta fil istället, sådan där jugort är bara snobberi...

Men yoghurt blir inte dålig lika snabbt, den har längre hållbarhet. Fil behöver man handla mer ofta. Jag sparar i slutändan pengar på att köpa yoghurt för då slipper jag slänga resterna av gammal fil. Även om yoghurt är några kronor dyrare i inköp.

Jag blev retad för hur jag pratade också. Som många aspergerbarn pratade jag lite lillgammalt, men med en mamma från Norrbotten och en pappa från Stockholm norrut var min dialekt dessutom ett märkligt hopkok av gammal Stockholmsslang och släpande accent. Folk härmade mitt sätt att uttala ord...

Det är väl bra om ens barn förstår sig på det sociala spelet. Föräldrar med AS ska kanske inte tvinga barnet att leva efter deras aspiga åsikt att det är dumt att bry sig om vad andra tycker - låt barnet utveckla sina sociala färdigheter.

Jag har inga barn själv.

Dagobert skrev:Det är väl bra om ens barn förstår vikten av det sociala spelet. Föräldrar med AS ska kanske inte tvinga barnet att leva efter deras aspiga åsikt att det är dumt att bry sig om vad andra tycker - låt barnet utveckla sina sociala färdigheter.

Jag har inga barn själv.

Föräldrar med AS utgår ju ofta från sig själva: om föräldern själv haft samma vinterjacka i 8 år så kan tonåringen ha sin iallafall tills hen växer ur den. Och en mössa eller vadsomhelst i klädväg behöver ej bytas ut förrän det är hål i tyget osv. resonerar en del, antagligen för att de inte har koll på det du skriver om ovan om det sociala spelet. Istället kanske man får höra hur bortskämd man är.

Eller också kan man låta ungen ta över helt. Vet en som började få barnbidrag plus andra pengar när han var 10 och började köpa modekläder. Hans mamma behandlade honom som vuxen och han fick lägga massa pengar på kläder. Nu när han snart är vuxen har han bara det dyraste och umgås bara med överklassen trots att hans mamma inte har lön att försörja en sådan bortskämd unge, som hon själv uppfostrat till att vara sådan. Men antar att mamman får ut lite njutning av att pojken umgås flera trappsteg upp. Hon ser ner på folk i sin egen inkomstklass.

Men det är ju en bra investering hör jag, att folk tror att ungen är rik. Bättre betyg i skolan, bättre kompisar, bättre sociala förbindelser när man ska börja jobba. Om du denna ungen fattar att man måste jobba.

10 år är för tidigt, då är man fortfarande i en annan utvecklingsfas än i tidiga tonår och det är bara onaturligt och uppmuntrar en felaktig utveckling om man inte tar vara på den aktuella utvecklingsfasen utan tvingar barnet till nästa som den inte ens har hjärnutveckling till.

nallen skrev:

Huggorm skrev:euroshopper

Euroshopper är väl ICA Basic numera? Det gick visst sådär att sminka den grisen.

Och vad är det för fel på Ica Basic då? Du låter lika snobbig som den där 14-åringen.

Jag köper alltid Ica Basic/motsvarande om det inte finns särskilda skäl. T ex att jag verkligen känner skillnad på smaken. Eller att jag vill köpa ekologiskt.

Tror de där tonåringarna att det är några särskilda, sämre sorts kor, bakom Icas eget märke? Nej, de har förstås inga andra skäl än att man ska köpa det dyraste för att det är fint. Att behöva tänka på priset betyder att man är fattig och sånt ska man förstås mobbas för.

LordNelson skrev:Men jag tänker att dom flesta lever och tänker som tjejen gör och är det så fel då?

Beror väl på om man anser att snobbism och mobbning är fel. De flesta är kanske fega medlöpare, men jag hade då högre ambitioner för mitt barn. Inte ville jag att hon skulle bli mobbad men sannerligen ingen mobbare el medlöpare heller.

Huggorm skrev:Om det skiljer 3kr i pris på yoghurten hade i alla fall jag gärna betalat det och låtit tjejen få lite lugn och ro åtminstone den stunden...

Så man ska inte ifrågasätta sina barns fördomar och snobbism? För det gäller inte yoghurten i sig utan de usla värderingar som dottern visar prov på. Den förälder som inte ifrågasätter sådana värderingar är en föraktlig medlöpare anser jag.

För mitt barns skull var jag beredd till vissa uppoffringar. Men aldrig att jag skulle ge upp mina värderingar. Eller t ex hålla tyst på föräldramöten bara för att mitt barn "befallt" mig. Nuförtiden är det inte barnen som lyder föräldrarna utan tvärtom.

RSD555 skrev:Jag hade med mig en fanta och en lyxig tårtbit på en utflykt en gång. Blev mobbad för det i tre år så det har inte bara med fattighet att göra.

Men alltså... Visst är det så att mobbning inte alltid är så värst logisk för utomstående, men blev du verkligen mobbad i tre år för en sådan löjlig skitsak? Om jag inte verkligen hade velat tro dig, så skulle jag ha trott att du överdrev i det här fallet. Vad tyckte dina plågoandar att du skulle ha haft med i matsäcken i stället? Eller är det så att de bara gav sig på just dig för att du var du? Fast jo, så var det nog. Så brukar mobbning ofta fungera. Men till och med i sådana fall brukar de väl inte älta samma sak i tre år, utan hitta på nya grejer att reta sig på redan efter ett tag.

Märk väl att jag inte klagar på dig, för du rår ju inte för någonting. Utan det är dina plågoandar, som jag inte förstår mig på.

kiddie skrev:Tyvärr är det inte bara socialt känsliga tonåringar som är sådana. När man blir tonåring slår automatiskt ett program in då man blir mycket känsligare för hur gruppen mår och vad folk tycker. Hur man än tvingar dem, är de socialt överkänsliga under denna period. Så är det bara. Man får bestämma sig för hur man ska hantera det, men att tro att tonåringar blir sådana på pin kiv är fel. Så i vilka fall man ska trampa på deras känslighet måste man ju som förälder bestämma. Och i vilka fall det kanske inte är nödvändigt.
---
Har alltid funnits konstiga tecken utåt på att man har pengar som tonåringarna vill visa upp. Telefoner, kläder och även nu matvaror. Tror inte detta är den enda familjen med dessa problem.

Den där "sociala känsligheten" betyder i praktiken att man vill mobba ut andra, så den tycker jag verkligen man ska ifrågasätta. Man ska ifrågasätta osunda värderingar, man ska ifrågasätta varför de vill vara med i just den snobbgruppen. Hela denna "sociala känslighet" gör ju de flesta stressade, eftersom alla (utom de som står högst i hierarkin) måste oroa sig för att inte duga, ha fel kläder och t om äta fel yoghurt. Tonåringen kanske inte kan hjälpa att den gör livet till ett helvete för alla andra tonåringar och även för sig själv, men som förälder bör man iaf försöka visa på ett annat perspektiv. Hur är det att "trampa på deras känslighet"? Det är snarare att försöka få dem att visa större känslighet, empati mot andra.

Det skulle vara lättare att bekämpa detta om alla föräldrar gjorde det istf att bara följa minsta motståndets lag.

Det strider ju också mot skolans värdegrund (allas lika värde, rättigheten att få vara den man är etc). Varför kan inte föräldrar och lärare gemensamt kämpa för den istf att ge efter för tonåringens "värdegrund" som tycks vara "leta efter något att se ned på så vi har någon att stöta ut"?

Din boendestödjare skulle jag bli galen på. Varför tror hon att expediter och andra kunder är så intresserade av vad hon köper? Jag kan tänka ibland på mina varor på bandet "här kommer alla nyttiga, fiberrika och ekologiska varor och så förstör jag allt med en påse naturgodis och kaloristinna bakverk i slutet". Men jag vet ju att ingen annan bryr sig och jag skulle ändå strunta i det.

Det är just beroende av "vad andra ska tycka" som leder till stress och olycka som jag skrev om i denna tråd: andra-manniskor-ar-till-storst-lycka-och-storst-olycka-t53040.html

nallen skrev:

Huggorm skrev:euroshopper

Euroshopper är väl ICA Basic numera? Det gick visst sådär att sminka den grisen.

Ja just det, det var du som sa att man var tvungen att ha en ny iPhone.

Alien skrev:Den där "sociala känsligheten" betyder i praktiken att man vill mobba ut andra, så den tycker jag verkligen man ska ifrågasätta. Man ska ifrågasätta osunda värderingar, man ska ifrågasätta varför de vill vara med i just den snobbgruppen. Hela denna "sociala känslighet" gör ju de flesta stressade, eftersom alla (utom de som står högst i hierarkin) måste oroa sig för att inte duga, ha fel kläder och t om äta fel yoghurt. Tonåringen kanske inte kan hjälpa att den gör livet till ett helvete för alla andra tonåringar och även för sig själv, men som förälder bör man iaf försöka visa på ett annat perspektiv. Hur är det att "trampa på deras känslighet"? Det är snarare att försöka få dem att visa större känslighet, empati mot andra.

Det skulle vara lättare att bekämpa detta om alla föräldrar gjorde det istf att bara följa minsta motståndets lag.

Det strider ju också mot skolans värdegrund (allas lika värde, rättigheten att få vara den man är etc). Varför kan inte föräldrar och lärare gemensamt kämpa för den istf att ge efter för tonåringens "värdegrund" som tycks vara "leta efter något att se ned på så vi har någon att stöta ut"?

Din boendestödjare skulle jag bli galen på. Varför tror hon att expediter och andra kunder är så intresserade av vad hon köper? Jag kan tänka ibland på mina varor på bandet "här kommer alla nyttiga, fiberrika och ekologiska varor och så förstör jag allt med en påse naturgodis och kaloristinna bakverk i slutet". Men jag vet ju att ingen annan bryr sig och jag skulle ändå strunta i det.

Det är just beroende av "vad andra ska tycka" som leder till stress och olycka som jag skrev om i denna tråd: andra-manniskor-ar-till-storst-lycka-och-storst-olycka-t53040.html

Jag förstår vad du menar. Men försök att förklara allt det där för en tonåring, som inte har någon styrka till att gå mot strömmen. Går det, tror du? Och även om vuxna försöker ge tonåringarna sunda värderingar, så är det ofta dömt att misslyckas.

Kanske det är dags för dig att försöka sätta dig in i hur en normal tonåring brukar funka socialt? För min del brydde jag mig inte om att passa in i den åldern (men så blev jag mobbad också), och kanske du inte gjorde det heller. Men de flesta funkar helt tvärtom.

Alien skrev:Den där "sociala känsligheten" betyder i praktiken att man vill mobba ut andra, så den tycker jag verkligen man ska ifrågasätta. Man ska ifrågasätta osunda värderingar, man ska ifrågasätta varför de vill vara med i just den snobbgruppen. Hela denna "sociala känslighet" gör ju de flesta stressade, eftersom alla (utom de som står högst i hierarkin) måste oroa sig för att inte duga, ha fel kläder och t om äta fel yoghurt. Tonåringen kanske inte kan hjälpa att den gör livet till ett helvete för alla andra tonåringar och även för sig själv, men som förälder bör man iaf försöka visa på ett annat perspektiv. Hur är det att "trampa på deras känslighet"? Det är snarare att försöka få dem att visa större känslighet, empati mot andra.

Jag tror inte man i ett trollslag kan ändra på tonåringar. De kommer alltid att tycka småmisstag är dödligt pinsamma och att vissa saker är så ocoola att man nästan dööör.

Jag menar inte att man ska ge efter och lyda tonåringen som en slav, ser tillräckligt många föräldrar göra detta. Däremot så måste tonåringen fortsätta livet i skolan efter yoghurtdagen. Man orkar nog inte ta alla strider med tonåringarna, men denna är ju inte sprunget ur ondsinne utan ur en fas som de flesta vuxna glömt att ge gått igenom.

Jag tycker istället vi ska förenkla för våra tonåringar. Jag är inte för skoluniform eftersom många skoluniformer är opraktiska och obekväma, annars hade det inte varit något fel. Regler om vad man får ha på sig i skolan vore inte fel. Jag tycker det är konstigt när vissa tonåringar dyker upp med senaste vinterjackan som alla vet kostat femtusen. Borde finnas regler mot sådant. Skulle man vilka ta med sig sedlar och vifta med eller rent guld skulle ju ingen tycka att det var en vettig idé. Synd att det är så opraktiskt att plocka av ungarna mobiltelefon dagligen annars skulle det också behövas.

Vi har inte direkt skapat en enkel miljö åt tonåringarna, de spenderar mer tid på att vara som man ska än att få en utbildning. Nu kanske någon säger att vad bra, då får de träna sig i att bli NT, men riktigt så är det ju inte. De får träna sig i ett litet trångt fack som är mycket smalare än NT-begreppet.

Att en yoghurt kan vara lika skämmig för en ungdom som kläder förstår jag. Bara för att det inte var så på min tid så ser jag ju ändå paralleller.

Furienna skrev:

RSD555 skrev:Jag hade med mig en fanta och en lyxig tårtbit på en utflykt en gång. Blev mobbad för det i tre år så det har inte bara med fattighet att göra.

Men alltså... Visst är det så att mobbning inte alltid är så värst logisk för utomstående, men blev du verkligen mobbad i tre år för en sådan löjlig skitsak? Om jag inte verkligen hade velat tro dig, så skulle jag ha trott att du överdrev i det här fallet. Vad tyckte dina plågoandar att du skulle ha haft med i matsäcken i stället? Eller är det så att de bara gav sig på just dig för att du var du? Fast jo, så var det nog. Så brukar mobbning ofta fungera. Men till och med i sådana fall brukar de väl inte älta samma sak i tre år, utan hitta på nya grejer att reta sig på redan efter ett tag.

Märk väl att jag inte klagar på dig, för du rår ju inte för någonting. Utan det är dina plågoandar, som jag inte förstår mig på.

Det fanns en oändlig mängd möjliga sätt och tillfällen att pika mig för det med tårtan. Började spridas rykten att jag alltid hade en tårta i väskan redo att plocka fram. Om jag gick på toa knackade dom på och frågade om jag satt och åt tårta. Om jag blev sur så frågade dom om jag tänkte kasta tårtan på dom.

Ibland kunde det gå några månader och jag trodde att det hade gått över men då dök ordet tårta upp i något annat sammanhang och då satte det igång. Eller när jag hade ny väska, då kom någon på att det måste ha med tårtan att göra. När jag fyllde år frågade dom mig om jag skulle äta vanlig mat den dagen.

Jag kan idag förstå att det var ganska udda och lustigt att jag hade med mig tårta på en utflykt. Dom andra var säkert oroliga att dom hade fel yoghurt eller fel pålägg på smörgåsen och tittade sig försiktigt omkring för att inte dra fram något utstickande. Och plötsligt ser dom mig dra fram läsk och tårta. Tror dom flesta minns det än idag.
Estonia och Tsunamin har dom kanske glömt. Men inte min tårtbit.

Föräldern kan väl låta barnet få veta förälderns värderingar utan att tvinga barnet att efterleva dem. Barnet kan ju vara mer socialt begåvat, och jag tycker det vore synd att motarbeta det konsekvent i småsaker.

Därav följer inte att barnet på sin 18-årsdag måste få en ny Ferrari.

Kahlokatt skrev:Jag blev mobbad för det mesta: Mina kläder, att jag bodde huvudsakligen hos min pappa (mina jämnåriga verkade tro att vi hade någon form av incestuöst förhållande ), att jag var tidigt utvecklad, att jag var barnslig, att jag gillar katter, att alla mina berättelser hade tjejer i huvudrollen och jag nästan bara ritade tjejer, etc., etc., etc....
En tjej jag umgicks med kunde verkligen håna precis ALLT. En gång hånade hon t.o.m. dynorna i min mammas utemöbler! ("Vilka 70-tals, haha...")
En gång hade en av de "coola" tjejerna i skolan på sig en t-shirt med Alfons Åberg. Jag visste genast att eftersom det var hon som bar den, skulle folk tycka att det var "coolt ironiskt" och "häftigt", medan jag skulle ha mobbats ihjäl om jag hade kommit i en likadan tisha.

Du har inte haft det lätt.

Kan man vända sin knasighet till något positivt och få folk att skratta så betyder det mycket, det var mitt vapen tror jag, och min lillgammalhet blev en källa till skratt och så fick jag vänner och hade en bra position trots att jag gick med lappade ärvda kläder och mamma klippte oss (till mitt förtret).

Trodde jag skulle lära mig något om det sociala spelet av den här yoghurthistorien. Men det enda jag lärt mig hittills är att det verkar dumt.

Att förbjuda vissa kläder och märken låter inte heller bra i längden. Ska man förbjuda dyra frisyrer sen? Hemsydda kläder för att dom kan vara sydda av dyra skräddare? För blåa ögon?

Mvh L

blitzen skrev:Kan man vända sin knasighet till något positivt och få folk att skratta så betyder det mycket, det var mitt vapen tror jag, och min lillgammalhet blev en källa till skratt och så fick jag vänner och hade en bra position trots att jag gick med lappade ärvda kläder och mamma klippte oss (till mitt förtret).

Jag håller med om detta.

Social hierarki
Låt oss anta att det finns en social hierarki. Därav kan vi anta att den sociala hierarki består av bestämda positioner, en oklar position måste värderas först och testas/utmanas. De som har en högre position kommer försöka försvara sin position genom att avvärja underordnade med verbala attacker, eller på annat sätt hävda sig genom ett visst beteende som bekräftar att den med högre position faktiskt har en högre position än den underordnade.

Mobbning
Att mobba är ett angrepp som utmanar en person, och vanligen observeras den mobbades reaktion, om ett stark reaktion uppvisas kan personens värde bestämmas tydligare. Om det är en mycket stark reaktion kan den avskräcka den som angrepp personen eller fresta den som angrepp till att återigen angripa denne. Flertal angrepp kommer alltså leda till en tydligare position i den sociala hierarkin. Förmodligen kommer interaktion ske genom liknande angrepp, möjligen omvända roller och i mindre/större omfattning, just för att bekräfta och därmed säkerställa värdet av den som angrips i den sociala hierarkin. Eftersom det som framkallar en bestämd reaktion leder till upprätthållandet av den sociala hierarkin; det sociala är dynamisk och inte statisk, därav upprepas beteenden.

När mobbning aktualiseras
Med anledning av att den som avviker från normen och inte kan rangordnas inom sociala hierarkin kommer slutligen den avvikande personen tvingas inordnas i ledet förr eller senare, när det är möjligt att bestämma dennes position. Om den med en oklar person tillhör en grupp måste denne defineras i förhållande till gruppen på något sätt, antingen kan den anses tillhöra gruppen eller inte tillhöra gruppen. Hur den okända ska inordnas i gruppen bestäms genom dennes reaktioner. Typiskt sett ska en stark ledare kunna skydda gruppen mot yttre hot eller på annat sätt se till att gruppen förbli intakt, därav inom flera gängkulturer premieras en aggressiv person som kan effektivt kan avskräcka hot mot gruppen eller i övrigt utmana gruppens identitet samt sammanhållning. Alltså måste varje person ges en tydlig position i gruppen, särskilt nya okända; inte helt otänkbart är den okända ett hot och måste värderas.

Värden som avgör ens position
När den sociala hierarkin bestäms av en tongivande -- populär person -- kommer de andra följa och rangordna varandra utefter deras tolkning av det tongivande som respekteras av gruppen. I akademiska miljöer premieras intellekt, i kulturella miljöer -- är identitet centralt -- där premieras det estetiska (ett visst beteende och utseende), i konflikthärjade miljöer premieras styrka och makt.

Om barndomen
Grupperingarna är oklara och våld kan tänkas premieras, även att förhindra konflikter är värdefullt. Alltså gäller förmåga att kunna skapa och splittra grupper.

Om ungdomen
Konflikter är mindre centralt och mer tyngdpunkt ligger på identitet, vad som är "coolt" är ett estetiskt omdöme. Att våld och även förmåga att förhindra konlikter kan vara värdefullt framgår av att den som kan få andra att skratta eller skrämma andra kan skapa nya grupper eller även splittra grupper. En grupp med stark kulturell identitet kan dock inte splittras utan vidare och inte tillåts våld i större utsträckning, därför uppstår flera grupper som är mer eller mindre intakta.

Om vuxenlivet
Vuxenlivet handlar om att självförverkliga sig själv inom en viss grupp eller flera grupper. Grupptillhörigheten blir mindre viktig. En intellektuell person kan förstå gruppdynamik, härav social intelligens, och således bör personer som tydligt kan se till att personer med krav tillgodoses samtidigt som deras förmågor, genom intellektuell värdering, ger bästa utdelning för gruppen. Dock är varken konfliktrelaterade eller kulturella värden obetydliga eftersom de utgör ett väsentliga element inom grupperna; onekligen kommer vi tillhöra en grupp i ett visst sammanhang.

Slutsats
Socialt självmord är att uteslutas från en grupp efter mycket allvarligt beteende. I samhället finns flertal grupper, och att uteslutas från en viss grupp innebär inte att man uteslutas från alla grupper, tvärtom kan ett tydligt ställningstagande gentemot en grupp uppskattas av andra grupper. Vidare gäller vissa universella värden som inte bör brytas oavsett grupptillhörighet där värdena är djupt förankrade.

Dagobert skrev:Därav följer inte att barnet på sin 18-årsdag måste få en ny Ferrari.

Hmm. På min 50-årsdag då? Måste nog kontakta mina föräldrar om det.


Mer on topic. Första gången jag hörde begreppet "social suicide" var i en zappalåt.

The disco folks all dressed up like they's fit to kill
I walk on in and see 'em there
Gonna give them all a thrill
When they see me comin' they all steps aside
They has a fit while I commit my social suicide
I'm a dancin' fool (Dancin' fool)
Dancin' fool
I'm a dancin' fool (Dancin' fool)
Dancin' fool
The beat goes on and I'm so wrong
The beat goes on and I'm so wrong

RSD555 skrev:Har det något med flockdjur att göra kanske? Eller mode? Är det theory of mind eller annan iq?

Mvh L

För att nån ska svara på det:

Ja, jag tror att det handlar om att människan är flockdjur.

Tror det var i kortsnuttarna i Vetenskapens värld, som de berättade om forskning som jämförde hund vs varg mot autister vs NT: hundar är interagerande och hjälpsökande gentemot människan, medan vargen även som tam löser sina problem själv.

Så AS skulle alltså vara den självständiga vargen.

Nu är det förstås inte genetiskt jämförbart rakt av, utan det var mer som att på ett begripligt sätt illustrera principen i skillnaden.
Så som jag kommer ihåg det, alltså.

Nån annan kanske minns det?

Försökte kolla det senare, men hittade inga nyheter, sen har jag inte tänkt på det.

För mig var det iaf som heureka-ögonblick, känner igen mig som den tama vargen till 200%.

Dagobert skrev:Föräldern kan väl låta barnet få veta förälderns värderingar utan att tvinga barnet att efterleva dem. Barnet kan ju vara mer socialt begåvat, och jag tycker det vore synd att motarbeta det konsekvent i småsaker.

Därav följer inte att barnet på sin 18-årsdag måste få en ny Ferrari.

Problemet är att det känns som om social begåvning står i vägen för begåvning överlag. Jag menar, hur smart är det att upprätthålla sociala företeelser som orsakar majoriteten oro, som kräver att de lägger energi, tid och mängder av uppmärksamhet på saker som inte är av någon annan vikt än att passa in i gruppen av människor som också lägger ned lika mycket energi, tid och uppmärksamhet på samma sak av samma anledning. Betraktat utifrån ter det hela sig en aning kontraproduktivt.