Har man psykotiska symptom kan dessa bli värre av SSRI. Är väl lite fall till fall om man kan använda SSRI då, med tät läkarövervakning. Är man bipolär ska man inte använda SSRI som regel och om man använder det, bara i kombination med en väl fungerande stabiliserande medicin.

manne skrev:

Smoyy skrev:

manne skrev:
jag undrar varför inte läkaren informerar om biverkningarna.

Inkompetens. En vettig läkare skriver inte ut antipsykotiska mot något annat än psykoser pga biverkningarna.

Har du någonsin testat tillskott för ditt mående? Fiskolja, d-vitamin, magnesium och zink är typ en grund de flesta bör äta om man inte äter en väldigt bra kost.
Brist på någon eller alla av dessa är starkt kopplat till dålig psykisk hälsa. Finns mängder med vetenskapliga studier bakom detta.

jag tycker jag blir gladare när jag dricker lite coca cola eller käkar lite godis eller snusar.
får jag backa tiden så skulle jag nog inte ha börjat med ssri överhuvudtaget då man får svårt att sova på den och otäcka mardrömmar.
jag fick ssri utskrivet direkt vid första läkar besöket och de sa bara här får du lider av en kemisk obalans.
jag skulle i stället ha börjat att motionera och bli bra av motion i stället för att äta piller.

Aha, visste inte man kan få sömnproblem av antidepressiva.

Är det bäst ta medicinen på morgonen eller på kvällen? Vad ger minst sömnproblem?

kiddie skrev:Har man psykotiska symptom kan dessa bli värre av SSRI. Är väl lite fall till fall om man kan använda SSRI då, med tät läkarövervakning. Är man bipolär ska man inte använda SSRI som regel och om man använder det, bara i kombination med en väl fungerande stabiliserande medicin.

Jävla rörigt det är med alla diagnoser och alla mediciner hit och dit.

Hur vet man så säkert vad som är vad? Kan man t ex inte få lätt maniskhet som biverkan av medicin utan att man nödvändigtvis är bipolär?

BellaBelle skrev:Hur vet man så säkert vad som är vad? Kan man t ex inte få lätt maniskhet som biverkan av medicin utan att man nödvändigtvis är bipolär?

Hade vi bott i USA hade en smått manisk reaktion på SSRI direkt räknats till att du är bipolär. Då hade du fått den stämpeln för livet. I Sverige är vi mycket hårdare vad som gäller för att få den diagnosen, t ex ska man ha blivit hypoman eller manisk i två skov, i USA räcker det med ett och de bryr sig inte om om medicin orsakade det.

Min läkare som jag hade förr om åren trodde jag var bipolär pga av att jag reagerat hypomant på Cipramil. Just då för 15 år sedan var bipolär den nya innediagnosen i Sverige, det var dock en kortvarig period och sedan gick man tillbaka till att inte se bipolär i allt.

Jag har märkt att just Cipramil kan leda till hypomani, har minst tre personers direkta vittnesmål om det. Jag tar ju en annan SSRI nu som inte orsakar hypomani så jag har uteslutit bipolär hos mig själv. Men vad som är bipolär verkar mer bero på diagnoskrav än något annat. Det är ju svårt att dra en exakt gräns mellan depression och bipolär. Någonstans emellan finns ju en gråzon där man har vaga maniska tendenser eller får ett hypomant skov pga medicin och då är det ju bara en smaksak vad man ska kalla det.

Tycker nuförtiden det är bra att vi inte ställer diagnosen bipolär för lätt. Det ska krävas att man har perioder med depression och perioder med mani eller hypomani oprovocerat för att få diagnosen. Jag blev erbjuden Litium på väldigt lösa grunder. Jag var nog lite hjärntvättad av den läkaren för det kändes just då som bipolär kunde förklara varför jag var konstig så jag tänkte gå med på medicinering när jag upptäckte att den krockade med att ta antiinflammatorisk medicin för mensvärk. Hon sa att det är bara att ta Alvedon istället. NÄ INTE! Så bara av den slumpen slapp jag en väldigt tung medicinering som jag inte behövde.

Blir man däremot hypoman av samtliga SSRI och dessutom hypoman utan provokation så kan man ju börja misstänka bipolär. Annars förmodligen är det bara en medicinreaktion.

Sedan känner jag att vissa med aspergers och/eller ADD kan vara känsliga i humöret och gå mycket upp och ner, ofta till följd av något man tänker eller är med om, och att man har svårt att reglera sitt humör. Men det behöver ju inte tyda på bipolär. I Sverige får man ha humörsvängningar utan den diagnosen, i USA ses det som ett mycket snabbt svängningsmönster i en bipolär sjukdom.

Men även där ser man nu mer och mer att dagliga humörsvängningar förmodligen inte är bipolär, utan orsakas av något annat.

Sedan har jag kronisk trötthet så ett tag dåförtiden tänkte jag att jag kanske visst är bipolär men inte längre orkar bli hypoman pga trötthet. Idag tror jag inte längre det. Det känns skitkonstigt vad jag trott innan eftersom man ser sig själv utifrån det. Sedan fick jag aspergerdiagnos och kände att det var nog det som var grejen. Den diagnosen har haft sina avigsidor, bl a har jag setts som och sett mig som en icke-människa, men den diagnosen är iallafall korrekt och det var det som gjorde mig "speciell".

Hade en kompis som var bipolär och de visste om det men tyckte ändå att enbart SSRI nog kunde göra honom bättre. Slutade med att han streakade inne på ett köpcentrum. Då fick han andra mediciner.

Psykologen Jordan Petersen om depression och vad han tar mot depp. Vet ej hur gammal intervjun är.

https://youtu.be/x35Rbe81vkU

kiddie skrev:

BellaBelle skrev:Hur vet man så säkert vad som är vad? Kan man t ex inte få lätt maniskhet som biverkan av medicin utan att man nödvändigtvis är bipolär?

Hade vi bott i USA hade en smått manisk reaktion på SSRI direkt räknats till att du är bipolär. Då hade du fått den stämpeln för livet. I Sverige är vi mycket hårdare vad som gäller för att få den diagnosen, t ex ska man ha blivit hypoman eller manisk i två skov, i USA räcker det med ett och de bryr sig inte om om medicin orsakade det.

Min läkare som jag hade förr om åren trodde jag var bipolär pga av att jag reagerat hypomant på Cipramil. Just då för 15 år sedan var bipolär den nya innediagnosen i Sverige, det var dock en kortvarig period och sedan gick man tillbaka till att inte se bipolär i allt.

Jag har märkt att just Cipramil kan leda till hypomani, har minst tre personers direkta vittnesmål om det. Jag tar ju en annan SSRI nu som inte orsakar hypomani så jag har uteslutit bipolär hos mig själv. Men vad som är bipolär verkar mer bero på diagnoskrav än något annat. Det är ju svårt att dra en exakt gräns mellan depression och bipolär. Någonstans emellan finns ju en gråzon där man har vaga maniska tendenser eller får ett hypomant skov pga medicin och då är det ju bara en smaksak vad man ska kalla det.

Tycker nuförtiden det är bra att vi inte ställer diagnosen bipolär för lätt. Det ska krävas att man har perioder med depression och perioder med mani eller hypomani oprovocerat för att få diagnosen. Jag blev erbjuden Litium på väldigt lösa grunder. Jag var nog lite hjärntvättad av den läkaren för det kändes just då som bipolär kunde förklara varför jag var konstig så jag tänkte gå med på medicinering när jag upptäckte att den krockade med att ta antiinflammatorisk medicin för mensvärk. Hon sa att det är bara att ta Alvedon istället. NÄ INTE! Så bara av den slumpen slapp jag en väldigt tung medicinering som jag inte behövde.

Blir man däremot hypoman av samtliga SSRI och dessutom hypoman utan provokation så kan man ju börja misstänka bipolär. Annars förmodligen är det bara en medicinreaktion.

Sedan känner jag att vissa med aspergers och/eller ADD kan vara känsliga i humöret och gå mycket upp och ner, ofta till följd av något man tänker eller är med om, och att man har svårt att reglera sitt humör. Men det behöver ju inte tyda på bipolär. I Sverige får man ha humörsvängningar utan den diagnosen, i USA ses det som ett mycket snabbt svängningsmönster i en bipolär sjukdom.

Men även där ser man nu mer och mer att dagliga humörsvängningar förmodligen inte är bipolär, utan orsakas av något annat.

Sedan har jag kronisk trötthet så ett tag dåförtiden tänkte jag att jag kanske visst är bipolär men inte längre orkar bli hypoman pga trötthet. Idag tror jag inte längre det. Det känns skitkonstigt vad jag trott innan eftersom man ser sig själv utifrån det. Sedan fick jag aspergerdiagnos och kände att det var nog det som var grejen. Den diagnosen har haft sina avigsidor, bl a har jag setts som och sett mig som en icke-människa, men den diagnosen är iallafall korrekt och det var det som gjorde mig "speciell".

Hade en kompis som var bipolär och de visste om det men tyckte ändå att enbart SSRI nog kunde göra honom bättre. Slutade med att han streakade inne på ett köpcentrum. Då fick han andra mediciner.

Tack för långt svar.

Jag har fått flera diagnoser. Innan jag fick asperger och adhd-diagnoserna stod det typ reaktion på svår stress, stresskänslighet med mera.

Vad menas med oprovocerad mani? Det är väl fler faktorer än medicin som kan sätta igång en mani? Kommer det oprovocerat liksom inifrån?

BellaBelle skrev:Vad menas med oprovocerad mani? Det är väl fler faktorer än medicin som kan sätta igång en mani? Kommer det oprovocerat liksom inifrån?

Sorry det blev lite långt! Mina fingrar skriver fortare än hjärnan tänker.

Den viktigaste faktorn är nog att manin är återkommande. Det finns många som blir mycket mer maniska på våren pga solljuset och då triggar det ju till mani. Fast då räknas det. Så det känns lite luddigt vad som räknas och inte. Är nog ändå mest mediciner och droger som gör att man inte ställer diagnos. Sedan kan mani även utlösas av extrem sömnbrist, men om man helt slutar att visa ett maniskt mönster om man återställer sömnen, då tror jag inte heller diagnos skulle ställas.

Sedan beror det ju naturligtvis på hur manisk man blir också. Blir man extremt manisk så är ju chansen större till diagnos än om man bara har hypomani dvs att man blir småmanisk.

kiddie skrev:

BellaBelle skrev:Vad menas med oprovocerad mani? Det är väl fler faktorer än medicin som kan sätta igång en mani? Kommer det oprovocerat liksom inifrån?

Sorry det blev lite långt! Mina fingrar skriver fortare än hjärnan tänker.

Den viktigaste faktorn är nog att manin är återkommande. Det finns många som blir mycket mer maniska på våren pga solljuset och då triggar det ju till mani. Fast då räknas det. Så det känns lite luddigt vad som räknas och inte. Är nog ändå mest mediciner och droger som gör att man inte ställer diagnos. Sedan kan mani även utlösas av extrem sömnbrist, men om man helt slutar att visa ett maniskt mönster om man återställer sömnen, då tror jag inte heller diagnos skulle ställas.

Sedan beror det ju naturligtvis på hur manisk man blir också. Blir man extremt manisk så är ju chansen större till diagnos än om man bara har hypomani dvs att man blir småmanisk.

Jag är osäker på var gränsen går där. Jag kan definitivt bli lite manisk. Men de som jag känner som har bipolär diagnos - den mildare varianten - tycks bli mer "galna" än jag. Många har till exempel förstört ekonomin helt genom sms-lån och allt vad det heter, kastat sig iväg på spontana resor utomlands för lånade pengar eller köpt en massa prylar för dem. Sedan står de där med skulderna, och det är ju inte kul. (Fast sedan finns det ju många andra som också lånar pengar dumdristigt utan att vara maniska förstås.)

Men det har hänt att jag undrat om jag blivit lätt manisk av någon medicin.

Det där med depp och trötthet. Man blir kanske tröttare - och kanske deppad av det - när man blir äldre också förstås. Men de allra flesta blir ju inte sjuka av det, utan yrkesarbetar. Jag klarar inte att arbeta, jag fixar inte ens att sköta hemmet hundraprocentigt. Men hoppas kunna må bättre och komma igång mer med grejer igen. Skulle vara kul till exempel att skriva mera. Typ berättelser.

Jag känner att det finns starkare bevis för utomjordisk aktivitet på månen än vad det finns faktiska bevis för att ssri är något som faktiskt hjälper. För de som upplever positiva effekter kan det lika väl handla om att de trors allt sökt hjälpt, fått prata med någon, blivit utredda som personer och också fått hjälpsamma tips i andra former än medicin. Kanske i samband med terapi eller dylikt.

Alla jag känner, inklusive mig själv som käkar antidepp är trots allt deprimerade. Kanske hade det varit värre utan, men jag känner personligen inte för att utsätta min hjärna som försökskanin bara för att jag kanske mått lite sämre utan. Ska trappa ner mitt sista försök till antidepp nu. Har prövat Certralin, Voxra, Mirtazapin, och slutligen Venlafaxin genom åren utan märkvärdiga resultat.

Eucalyptus skrev:Jag känner att det finns starkare bevis för utomjordisk aktivitet på månen än vad det finns faktiska bevis för att ssri är något som faktiskt hjälper. För de som upplever positiva effekter kan det lika väl handla om att de trors allt sökt hjälpt, fått prata med någon, blivit utredda som personer och också fått hjälpsamma tips i andra former än medicin. Kanske i samband med terapi eller dylikt.

Alla jag känner, inklusive mig själv som käkar antidepp är trots allt deprimerade. Kanske hade det varit värre utan, men jag känner personligen inte för att utsätta min hjärna som försökskanin bara för att jag kanske mått lite sämre utan. Ska trappa ner mitt sista försök till antidepp nu. Har prövat Certralin, Voxra, Mirtazapin, och slutligen Venlafaxin genom åren utan märkvärdiga resultat.

Om utomjordisk aktivitet på månen. Jag har läst teorier om att månen i själva verket är konstgjord, hitfraktad av "utomjordingar". Och att de har den som någon slags bas, sitter på månens baksida och spanar lite på oss. Vi är kanske deras teaterföreställningar.

Jag märker skillnad i det att jag blir mindre gråtmild. Men sedan vetifan. Grubblar iofs också på om jag borde äta högre dos eller någon annan medicin osv osv. Det stämmer tyvärr för mig att jag fortfarande är deppig, så tyvärr måste jag ge dig rätt. Vet inte om jag är deppig/trött på grund av utmattningsreaktion eller något annat. Har haft mkt problem med för lite ork även om det är bättre.

Postade ett klipp om psykologen Jordan Peterson förut om när han berättar om sitt medicinerande mot depression. Fast han verkar vara något av en arbetsnarkoman, i intervjun lät det som att han inte kunde arbeta så mycket som han ville, men inte som att han varit så deprimerad att han inte kunde arbeta alls.

Bjäbbmonstret skrev:Idén om kemisk obalans är fortfarande väldigt vanlig. När jag läste att det faktiskt är medicinerna som skapar obalans och att det är den som anses läka besvären drog jag öronen åt mig. Det finns ju med denna förskrivning som sker idag knappt någon omedicinerad med besvär kvar som de kan göra jämförande studier på, och de studier som har gjort på medicinerna har inte gjorts utifrån förutsättningen att man ska ta dem 15 år i sträck eller hela livet eller få leka försökskanin med 17 mediciner samtidigt.

Yup, många av oss har flera mediciner och flera diagnoser. Och efter flera (ofrivilliga) läkarbyten dessutom kan det bli rörigare och rörigare.

Eucalyptus skrev:Jag känner att det finns starkare bevis för utomjordisk aktivitet på månen än vad det finns faktiska bevis för att ssri är något som faktiskt hjälper.

Den medicin jag har ryckte upp mig ur en djup depression och har även god effekt på tvångstankar. Man kan ju ha olika hjärnor som reagerar olika på samma preparat, om det inte funkar för dig så är det bara ett bevis för att det inte funkar för dig.

Vad gäller att jag skulle må bättre pga läkarnas uppmärksamhet, i mitt fall absolut nej. Jag har haft rätt avskyvärda läkare. Sådan uppmärksamhet mår man bäst av att slippa.

Eucalyptus skrev:Jag känner att det finns starkare bevis för utomjordisk aktivitet på månen än vad det finns faktiska bevis för att ssri är något som faktiskt hjälper. För de som upplever positiva effekter kan det lika väl handla om att de trors allt sökt hjälpt, fått prata med någon, blivit utredda som personer och också fått hjälpsamma tips i andra former än medicin. Kanske i samband med terapi eller dylikt.

Alla jag känner, inklusive mig själv som käkar antidepp är trots allt deprimerade. Kanske hade det varit värre utan, men jag känner personligen inte för att utsätta min hjärna som försökskanin bara för att jag kanske mått lite sämre utan. Ska trappa ner mitt sista försök till antidepp nu. Har prövat Certralin, Voxra, Mirtazapin, och slutligen Venlafaxin genom åren utan märkvärdiga resultat.

får man antidepp av läkaren så äter man ju på dem.

Eucalyptus skrev:Jag känner att det finns starkare bevis för utomjordisk aktivitet på månen än vad det finns faktiska bevis för att ssri är något som faktiskt hjälper. För de som upplever positiva effekter kan det lika väl handla om att de trors allt sökt hjälpt, fått prata med någon, blivit utredda som personer och också fått hjälpsamma tips i andra former än medicin. Kanske i samband med terapi eller dylikt.

Alla jag känner, inklusive mig själv som käkar antidepp är trots allt deprimerade. Kanske hade det varit värre utan, men jag känner personligen inte för att utsätta min hjärna som försökskanin bara för att jag kanske mått lite sämre utan. Ska trappa ner mitt sista försök till antidepp nu. Har prövat Certralin, Voxra, Mirtazapin, och slutligen Venlafaxin genom åren utan märkvärdiga resultat.

jag kollade med psykiatrin för säkerhets skull och antidepp är ingen farliga medicin alls.
jag kollade även med min faster som är sjuksköterska och hon sa också att antidepp inte är farligt att ta.
så jag tror inte att dessa är farliga har ju kollat med flera källor och flera experter också.

BellaBelle skrev:

Eucalyptus skrev:Jag känner att det finns starkare bevis för utomjordisk aktivitet på månen än vad det finns faktiska bevis för att ssri är något som faktiskt hjälper. För de som upplever positiva effekter kan det lika väl handla om att de trors allt sökt hjälpt, fått prata med någon, blivit utredda som personer och också fått hjälpsamma tips i andra former än medicin. Kanske i samband med terapi eller dylikt.

Alla jag känner, inklusive mig själv som käkar antidepp är trots allt deprimerade. Kanske hade det varit värre utan, men jag känner personligen inte för att utsätta min hjärna som försökskanin bara för att jag kanske mått lite sämre utan. Ska trappa ner mitt sista försök till antidepp nu. Har prövat Certralin, Voxra, Mirtazapin, och slutligen Venlafaxin genom åren utan märkvärdiga resultat.

Om utomjordisk aktivitet på månen. Jag har läst teorier om att månen i själva verket är konstgjord, hitfraktad av "utomjordingar". Och att de har den som någon slags bas, sitter på månens baksida och spanar lite på oss. Vi är kanske deras teaterföreställningar.

Jag märker skillnad i det att jag blir mindre gråtmild. Men sedan vetifan. Grubblar iofs också på om jag borde äta högre dos eller någon annan medicin osv osv. Det stämmer tyvärr för mig att jag fortfarande är deppig, så tyvärr måste jag ge dig rätt. Vet inte om jag är deppig/trött på grund av utmattningsreaktion eller något annat. Har haft mkt problem med för lite ork även om det är bättre.

Postade ett klipp om psykologen Jordan Peterson förut om när han berättar om sitt medicinerande mot depression. Fast han verkar vara något av en arbetsnarkoman, i intervjun lät det som att han inte kunde arbeta så mycket som han ville, men inte som att han varit så deprimerad att han inte kunde arbeta alls.

https://www.mabra.com/11-viktiga-fakta- ... mediciner/
läkarna rekommenderar att folk äter dessa ju.

Manne: Läs folks erfarenheter och vetenskapliga studier och artiklar om det istället. Det finns alltid en delad mening om saker och ting och man får antingen testa sig fram själv eller bara göra något och finna sig i det. Det är inte så hälsosamt att älta en sak heller.

Jag lever med åsikten att detta är mediciner som är negativa att ta på sikt. Många som ätit dessa en längre tid håller med mig. Andra står på medicinen år ut och år in och får antagligen inga uppenbara problem mer än att de får vissa jobbiga biverkningar de hade kunnat sluppit om de slutat med skiten istället.

Smoyy skrev:Manne: Läs folks erfarenheter och vetenskapliga studier och artiklar om det istället. Det finns alltid en delad mening om saker och ting och man får antingen testa sig fram själv eller bara göra något och finna sig i det. Det är inte så hälsosamt att älta en sak heller.

Jag lever med åsikten att detta är mediciner som är negativa att ta på sikt. Många som ätit dessa en längre tid håller med mig. Andra står på medicinen år ut och år in och får antagligen inga uppenbara problem mer än att de får vissa jobbiga biverkningar de hade kunnat sluppit om de slutat med skiten istället.

jag väljer att lita på experterna på området.

Källor: Dagens medicin, Psykiater Lars Häggström/Dina Mediciner/MåBra, psykiater David Eberhard/Dina Mediciner, psykiater Goran Simin m fl.

sedan så kollade jag med min faster som är sjuksköterska också och hon sa att dessa är ofarliga.
https://www.mabra.com/11-viktiga-fakta- ... mediciner/
jag har även kollat med psykiatrin och de sa också att det är lugnt att äta dem.

manne skrev:

Smoyy skrev:Manne: Läs folks erfarenheter och vetenskapliga studier och artiklar om det istället. Det finns alltid en delad mening om saker och ting och man får antingen testa sig fram själv eller bara göra något och finna sig i det. Det är inte så hälsosamt att älta en sak heller.

Jag lever med åsikten att detta är mediciner som är negativa att ta på sikt. Många som ätit dessa en längre tid håller med mig. Andra står på medicinen år ut och år in och får antagligen inga uppenbara problem mer än att de får vissa jobbiga biverkningar de hade kunnat sluppit om de slutat med skiten istället.

jag väljer att lita på experterna på området.

Källor: Dagens medicin, Psykiater Lars Häggström/Dina Mediciner/MåBra, psykiater David Eberhard/Dina Mediciner, psykiater Goran Simin m fl.

sedan så kollade jag med min faster som är sjuksköterska också och hon sa att dessa är ofarliga.
https://www.mabra.com/11-viktiga-fakta- ... mediciner/
jag har även kollat med psykiatrin och de sa också att det är lugnt att äta dem.

Vad bra för dig

manne skrev:jag kollade med psykiatrin för säkerhets skull och antidepp är ingen farliga medicin alls.

Du svänger ju bara mellan att den är jättebra och ofarlig för alla och att du önskar att du inte tar dem och vill inte ta mediciner. Acceptera bara att du gjort ett VAL (skyll inte på läkare, så länge man inte är tvångsvårdad har man ALLTID rätt att säga nej till mediciner) att ta mediciner. Tycker du att de höjt din livskvalitet så nöj dig med det.

Gå vidare och sluta älta, det är inte nyttigt. Allt vi gör i livet medför en viss risk. Bara du går ut medför det en viss risk. Äter du något är det aldrig 100 % nyttigt på alla sätt och vis. Allt har en risk och vissa risker väljer vi att leva med för att vi tycker det är värt det.

Jag hoppas att du förstår resonemanget och lägger ner grubblerierna över mediciner för det kommer aldrig leda till ett helt svartvitt resultat som du vill ha det. Grubblerier är i sig inte bra. Gå vidare med ditt liv. Det är bara att hoppas att de val du gjort var rätt för dig, det finns inga garantier för någonting i livet.

antonius skrev:

RSD555 skrev:

antonius skrev:
Motion, hälsosam mat och sex...

Eventuella biverkningar är fler än för alla droger tillsammans. Men dom riskerna skrattar man bara åt.

Helt sant. Jag reviderar listan: Lagom motion, lite mat, enbart masturbation...

Kan ändå ge:

Förstoppning(av nyttig mat)
Diarré
Dåsighet
Vricka fötter. Benbrott (färre än 1/100)
Tennisarmbåge (masturbation)
Borrelia (Om motion i skogen)
Pollen
Bli överkörd(om motion i stad)
Astma från avgaser, stress
Skavsår
mm mm

Om man vill hitta biverkningar så gör man det.

Motion och masturbation är beroendeframkallande och kan ge depression hos möss. Om man plötsligt utan förvarning tar bort möjligheterna.

Snuttefilt är väl kanske annars det mest beroendeframkallande. Och mest ångestskapande om det plötsligt rycks undan utan förvarning och förklaring. Eller tumsugning.

BellaBelle skrev:

kiddie skrev:Har man psykotiska symptom kan dessa bli värre av SSRI. Är väl lite fall till fall om man kan använda SSRI då, med tät läkarövervakning. Är man bipolär ska man inte använda SSRI som regel och om man använder det, bara i kombination med en väl fungerande stabiliserande medicin.

Jävla rörigt det är med alla diagnoser och alla mediciner hit och dit.

Hur vet man så säkert vad som är vad? Kan man t ex inte få lätt maniskhet som biverkan av medicin utan att man nödvändigtvis är bipolär?

Jag blir lätt manisk av alla mediciner. Tappar kontrollen lite så fort jag är pigg nog att lämna sängen tycker jag.

Tror alla som inte ligger med något gammalt draget över huvudet är lite maniska.

kiddie skrev:

manne skrev:jag kollade med psykiatrin för säkerhets skull och antidepp är ingen farliga medicin alls.

Du svänger ju bara mellan att den är jättebra och ofarlig för alla och att du önskar att du inte tar dem och vill inte ta mediciner. Acceptera bara att du gjort ett VAL (skyll inte på läkare, så länge man inte är tvångsvårdad har man ALLTID rätt att säga nej till mediciner) att ta mediciner. Tycker du att de höjt din livskvalitet så nöj dig med det.

Gå vidare och sluta älta, det är inte nyttigt. Allt vi gör i livet medför en viss risk. Bara du går ut medför det en viss risk. Äter du något är det aldrig 100 % nyttigt på alla sätt och vis. Allt har en risk och vissa risker väljer vi att leva med för att vi tycker det är värt det.

Jag hoppas att du förstår resonemanget och lägger ner grubblerierna över mediciner för det kommer aldrig leda till ett helt svartvitt resultat som du vill ha det. Grubblerier är i sig inte bra. Gå vidare med ditt liv. Det är bara att hoppas att de val du gjort var rätt för dig, det finns inga garantier för någonting i livet.

men blir man lugn på dessa piller lugn och stabil.?
blir humöret stabiliserat.

RSD555 skrev:

antonius skrev:

RSD555 skrev:
Eventuella biverkningar är fler än för alla droger tillsammans. Men dom riskerna skrattar man bara åt.

Helt sant. Jag reviderar listan: Lagom motion, lite mat, enbart masturbation...

Kan ändå ge:

Förstoppning(av nyttig mat)
Diarré
Dåsighet
Vricka fötter. Benbrott (färre än 1/100)
Tennisarmbåge (masturbation)
Borrelia (Om motion i skogen)
Pollen
Bli överkörd(om motion i stad)
Astma från avgaser, stress
Skavsår
mm mm

Om man vill hitta biverkningar så gör man det.

Motion och masturbation är beroendeframkallande och kan ge depression hos möss. Om man plötsligt utan förvarning tar bort möjligheterna.

Snuttefilt är väl kanske annars det mest beroendeframkallande. Och mest ångestskapande om det plötsligt rycks undan utan förvarning och förklaring. Eller tumsugning.

Hehe.

Leva

Mycket vanliga biverkningar
Död (1000/1000)

kiddie skrev:

manne skrev:jag kollade med psykiatrin för säkerhets skull och antidepp är ingen farliga medicin alls.

Du svänger ju bara mellan att den är jättebra och ofarlig för alla och att du önskar att du inte tar dem och vill inte ta mediciner. Acceptera bara att du gjort ett VAL (skyll inte på läkare, så länge man inte är tvångsvårdad har man ALLTID rätt att säga nej till mediciner) att ta mediciner. Tycker du att de höjt din livskvalitet så nöj dig med det.

Gå vidare och sluta älta, det är inte nyttigt. Allt vi gör i livet medför en viss risk. Bara du går ut medför det en viss risk. Äter du något är det aldrig 100 % nyttigt på alla sätt och vis. Allt har en risk och vissa risker väljer vi att leva med för att vi tycker det är värt det.

Jag hoppas att du förstår resonemanget och lägger ner grubblerierna över mediciner för det kommer aldrig leda till ett helt svartvitt resultat som du vill ha det. Grubblerier är i sig inte bra. Gå vidare med ditt liv. Det är bara att hoppas att de val du gjort var rätt för dig, det finns inga garantier för någonting i livet.

men blir man lugn av den då och stabil.