Paranormala aktiviteter på Dyer Lane

Dyer Lane är en ödslig 1.6 km lång väg i Elverta, Kalifornien. Den verkar vara föremål för flera bisarra paranormala fenomen, allt från kusliga uppenbarelser mitt på vägen till stenar som tycks komma från ingenstans och anfalla de joggare som vågar ta denna väg.

Ursprunget - och anledningen, om du tror på legenderna - sträcker sig tillbaka till mitten av 1800-talet, innan vägen existerade. På den tiden ägdes marken av familjen Dyer - John, Julie och deras barn. De födde upp nötboskap på marken, hade ett slakteri och verkade vara lyckliga och leva ett gott liv.
John kämpade emellertid för att försöka vara trogen sin hustru, och en kväll mördade Julie Dyer deras yngsta barn och slaktade sedan sin man innan hon tog sitt eget liv. Äldsta barnet Dyer återvände hem senare samma kväll, och när han såg blodbadet efter sin mördade familj, satte han eld på alla byggnader så att deras ägor skulle förstöras helt.

Huruvida familjen Dyer verkligen spökar vid vägen som bär deras namn är det ingen som vet, men många lokalinvånare anser att man bör hålla sig borta från vägen.

Hemsökta Staten Island

Det finns hundratals platser i staten New York som sägs vara hemsökta, men Staten Island verkar ha fler än andra platser. T.ex. sägs Conference House (på bilden), byggt 1680 av Christopher Billop, en officer i brittiska kungliga flottan, stå på helig indiansk mark - en begravningsplats, faktiskt. Här sägs många ha sett gamla brittiska soldater, samt även en ung piga. Enligt legenden högg Billop ihjäl henne i byggnaden strax efter att den hade byggts klart.
I Parsonage House sägs ljusen tändas och släckas av sig själva, åtminstone enligt dem som bor i området. Många mystiska ting skall också ske i St. Andrews Church och på St. George Theatre, två byggnader som är många hundra år gamla.
En av de mest hemsökta platserna sägs vara Snug Harbor, där man ända sedan nybyggarnas tid har sett spöken.

Häxorna på Meon Hill

Meon Hill och de omgivande områdena Lower och Upper Quinton i Warwickshure, England, har en lång historia av häxkonst och praktiserande av svart magi.
Själva Meon Hills tillblivelse är knutet till en bisarr legend. Efter att Evesham Abbey stod klart, skall självaste djävulen ha slängt en "stor jordklump" mot kyrkan. Biskopen av Worcester mellan 693 och 717, Sankt Egwin, använde böner för att få jordhögen att svänga åt sidan och hamna på ett fält i närheten. Så kom Meon Hill till.
I närheten finns Rollright Stones, som än i dag anses vara en mötesplats för häxor utövare av svart magi. Enligt legenden är stenarna resterna av en dansk kung och hans armé, som närmade sig huvudstaden. En häxa hindrade dem emellertid och förvandlade dem till sten, vilket de kommer att vara fram till tidens ände.

Pyramid Lakes förbannelse

Pyramid Lake i Nevada är en av de vackraste, mest fridfulla platser man kan besöka, åtminstone på ytan. Legenderna om området, och deras ursprung, är allt annat än fridfulla.
Då nybyggare från väster erövrade mer och mer av paiuteindianernas land, förvandlades spänningarna snart till fientlighet och till slut till paiutekriget, ibland känt som kriget vid Pyramid Lake. Konflikten var minst sagt blodig, med 80 döda nybyggare och ett okänt antal döda paiute. Man kom överens om eld upphör i augusti 1860 - men inte innan paiuterna hade hunnit läsa en förbannelse över sjön.
Många som besöker området har rapporterat att de har hört bebisar gråta eller barn skratta, som om ljudet kom från själva vattnet. Att höra barnens röster sägs dessutom föra otur med sig. I trakten säger man: "Om du hör dem, får du otur. Om du ser dem, dör du."
Det finns också en viss verklighetsaspekt på de mörka legenderna. Många simmare och dykare har drunknat i sjön, ofta under mystiska förhållanden. Ännu märkligare är att några stackars människor helt enkelt har försvunnit och antas vara döda.

"Det mest aktiva paranormala området i hela USA"

Antioch i Kalifornien sägs vara ett av de "mest aktiva paranormala områdena" i hela USA. Staden ligger öster om San Francisco och är omgiven av spökhistorier och berättelser om möten med märkliga varelser. Du kan t.ex. stöta på Sarah Norton, en lokalinvånare från 1800-talet som dödades när hon blev överkörd av en vagn. Hon dog nära Black Diamond Mines, en redan hemsökt plats. Två mörka figurer sägs lura vid gruvorna och anden av White Witch - en häxa som avrättades i närheten - sägs också hålla till där.
Om du vill ägna dig åt lite fiske i Antiochområdet, kan du komma att stöta på den kvinna som har setts flyga över marinan eller t.o.m. den guldgruvearbetare som en gång bodde i ett vitt hus i stadens utkant och som har pratat med många människor.

Spöket på Gay Street

Visserligen är det ett speciellt trevåningshus på Gay Street i Greenwich Village, New York, som sägs vara platsen för bisarr aktivitet, men hela gatan sägs vara hem för mystiska figurer som lurar i skuggorna innan de försvinner, ljud av barn som leker i övergivna byggnader och märklig doft av nylagad mat som tycks sväva fram från ingenstans. Huset i fråga, 12 Gay Street, byggdes 1827 och sägs ha varit en plats där tidens inflytelserika personer och kändisar höll prestigefyllda fester och middagar.
Historier om märkliga syner av vad som senare har kommit att kallas "Gay Street-spöket" sträcker sig tillbaka till slutet av 1800-talet, men huset och gatan blev berömda på 1960-talet när den respekterade utforskaren av det paranormala Hans Holzer besökte det. Många utforskare av det paranormala har fortsatt att utforska huset sedan dess och det ses av många som en autentisk och genuin plats för paranormal aktivitet.

Stenbron vid Old Applewhite Road

Under en stenbro intill Old Applewhite Road i San Antonio, Texas, sägs Donkey Lady hålla till. Hon är en mystisk kvinna som enligt legenden blev förfärligt bränd i en eldsvåda på 1950-talet. P.g.a. sina hemska ärr blev hon utstött av sin make och resten av samhället och sägs ha flytt till ensamheten i de omgivande skogarna. Många människor har genom åren sagt sig ha sett Donkey Lady, fast det är inte känt om historien är sann och huruvida det är själva kvinnan man har sett, eller bara hennes ande.
Vidare säges det att om man vill se Donkey Lady, skall man köra till bron, stänga av strålkastarna och ropa hennes namn tre gånger. Hon skall då visa sig för dig. Dessa detaljer finns även i många andra vandringssägner, men många lokalinvånare hävdar bestämt att de har upplevt bisarra saker vid den ensligt belägna och intetsägande bron.

Nej tack, inte den stolen!
(översättning av Top 10 Cursed and Haunted Household Items av Oliver Taylor, publicerad på Listverse 31 maj 2018)

Stolen från Busby Stoop Inn

Stolen från Busby Stoop Inn förbannades av Thomas Busby, precis innan han hängdes för att ha mördat Daniel Auty 1702. Före mordet drev Busby en myntförfalskningsverksamhet tillsammans med Daniel, som också var hans svärfar. Båda började få problem, vilket fick en ände med förskräckelse en kväll när Daniel besökte det värdshus i Thirsk, North Yorkshire, där Busby bodde med sin hustru Elizabeth. Vissa källor säger att Daniel ville ta med sig Elizabeth hem igen, medan andra säger att han bara var på besök. Oavsett anledning anlände en berusad Busby och såg Daniel sitta i hans favoritstol. Detta gjorde Busby rasande och de började slåss. Daniel gav sig av efter slagsmålet, men Busby följde efter honom hem och dödade honom med en hammare. Busby dömdes till döden för mordet. På väg till avrättningen bad Busby att få titta in på värdshuset, där han läste en förbannelse över stolen. Ända sedan dess har många som har suttit i stolen dött under mystiska omständigheter. Vissa har begått självmord, andra har råkat ut för olyckor, försvunnit i krig, osv. Det har emellertid inte hindrat folk från att sitta i stolen.
På 1970-talet blev Tony Earnshaw, som ägde värdshuset, så utled på att stolen orsakade så många dödsfall att han ställde den i källaren för att hindra folk från att sätta sig i den. Ändå fanns det folk som var så fast beslutna att sätta sig i stolen att de gick ned i källaren! Earnshaw fick nog efter att en ignorant budbilschaufför dog i en bilolycka några timmar efter att ha suttit i stolen. Stolen donerades till Thirsk Museum, där den nu är upphängd i taket så att folk inte skall sätta sig i den.

Den gråtande pojken

Den gråtande pojken var inte ett enskilt konstverk, utan ett massproducerat verk i många versioner. Originalet gjordes av en italiensk konstnär, Bruno Amadio, under pseudonymen "Giovanni Bragolin." Målningen var väldigt populär i Storbritannien, där många hade den i sina hem.
Första påståendet att målningen var hemsökt kom 5 september 1985, när The Sun publicerade en artikel om ett par vars hus hade brunnit ned. Enligt The Sun var målningen med den gråtande pojken det enda som hade klarat sig. The Sun publicerade nästa dag en uppföljande artikel där de berättade att de hade fått flera samtal från folk som råkat ut för liknande saker. En kvinna påstod att målningen var allt som fanns kvar efter att hennes hus brann ned ett halvår efter att hon köpte målningen. Folk beskyllde också målningen för andra olyckor. En person berättade att hennes son hade fått en krok genom könsdelarna, en annan sade att hon hade förlorat sin make och deras tre barn sedan hon köpte målningen 1959. Det hela slutade med att ännu ett hus med en "gråtande pojke"-målning brann ned. Det faktum att målningen var en lookalike av en annan konstnär förändrade ingenting. The Sun erbjöd läsare att göra sig av med de ondskefulla målningarna. Responsen blev 2 500 inlämnade "gråtande pojke"-målningar, som The Sun brände på ett stort bål.
2010 försökte Steve Punt, komiker och radiopresentatör för BBC, att bränna en Gråtande Pojke som hade överlevt eran. Den brann inte, vilket fick honom att spekulera i om den var behandlad med någon sorts flamskyddsmedel. Han tog emellertid inga risker och vägrade ta med sig målningen hem, utan lämnade den på farstubron.

Stolarna från Belcourt Castle

Belcourt Castle har 60 rum, är beläget i Newport i Rhode Island och är ett av USAs mest hemsökta hus. Hemsökelsen sägs vara kopplad till några av de antika föremål som finns på slottet, däribland de stolar som finns i balsalen. Många besökare klagar över att de känner sig illa till mods när de står bredvid stolarna. Vissa säger att en osynlig kraft hindrar dem när de försöker sätta sig i stolarna. Andra, som har lyckats sätta sig i stolarna, säger att de mystiskt kastades av.
Vid sidan av de hemsökta stolarna finns i balsalen en rustning som skriker då och då. Skriken sägs komma från dess ägare, som dödades i mars något år, vilket är den månad då skriken är som vanligast. Han sägs ha dödats efter att ett spjut stuckits in genom hålet för ögonen.

Basanovasen

Om Basanovasen öht existerar är omtvistat. Dess bakgrundshistoria är svept i myter och folklore och var den finns just nu är okänt. Vasen sägs ha sägs ha tillverkats i en stad norr om Neapel någon gång på 1400-talet. Någon gav den till en brud kvällen före hennes bröllop, som gåva. Bröllopet ägde emellertid aldrig rum, för bruden dog under natten.
Vasen gavs sedan bort till en annan familjemedlem, som drabbades av samma öde. Det var då brudens familj insåg att vasen var hemsökt. De begravde den någonstans och låg där tills den grävdes upp 1988.
Vasen innehöll en lapp som varnade för de mystiska och dödliga konsekvenser som drabbade alla som ägde den. Mannen som hittade vasen ignorerade varningen och sålde den till en farmaceut, som dog tre månader senare.Farmaceutens familj sålde vasen till en läkare, som snart följde efter farmaceuten till andra sidan. Den såldes senare till två nya ägare, som också dog.
Familjen till det sista offret valde klokt nog att inte sälja vasen, utan skall ha slängt den genom fönstret. En polis hittade den och lämnade tillbaks den, men familjen ville inte ha den. Inget museum ville ha den och den sägs för närvarande vara begravd på ett hemligt ställe.

Dybbukskåpet

Dybbukskåpet (eller Dibbukskåpet) är ett vinskåp som sägs vara besatt av en ond ande som kallas dybbuk. Skåpet ägs av antiksamlaren Kevin Mannis, som köpte det av en kvinna som sade att det hade varit hennes mormors. Mannis öppnade skåpet efter att ha köpt det. Inuti fanns inte mycket mer än några märkliga föremål, däribland ett ljus, en vinbägare och två lockar av människohår.
Mannis butik blev emellertid genomletad samma dag som han öppnade skåpet. Det var definitivt ingen tjuv, för inget stals. Butiksbiträdet rapporterade också att glödlamporna mystiskt hade gått sönder, och hon hade hört någon svära. Mannis själv kände hur det luktade jasmin i butiken.

Först kopplade Mannis inte incidenten till skåpet, som han gav till sin mor. Hon fick en stroke bara fem minuter efter att ha fått det och lämnade snart tillbaka det. Mannis gav skåpet till sin syster, som lämnade tillbaka det efter att ha klagat på att det mystiskt öppnade sig och gav henne mardrömmar. Mannis gav skåpet till sin bror och svägerska, som också lämnade tillbaka det efter liknande klagomål.

Till slut lade Mannis ut skåpet till försäljning, men köparen lämnade tillbaka det efter klagomål på att det innehöll något ont. Mannis lyckades inte göra sig av med skåpet, utan ställde det i källaren. Snart började han klaga på att han såg spöken i sitt hem. Märkligt nog klagade även besökare på samma sak. Mannis började också drömma mardrömmar i vilka han blev slagen och han vaknade ofta med riv- och bitmärken.

Till slut sålde Mannis skåpet till Iosif Nietzke, som köpte det för 140 dollar 2003. Precis som alla andra började Nietzke också snart att klaga över mystiska händelser i sitt hem. Han berättade att föremål mystiskt flyttade sig och att ljusen tändes och släcktes av sig själva- Han sålde också skåpet, och den senaste köparen, Jason Haxton, klagade över enorm trötthet och oförklarliga utslag. Han började dessutom hosta blod och fick metallsmak i munnen. Han besökte judiska rabbiner som försökte lugna anden i skåpet innan det ställdes undan. I mars 2017 käpte Zak Bagans, värd för "Ghost Adeventures", Dybbukskåpet för att visa det i sitt museum i Las Vegas.

Spegeln från Myrtles Plantation

Myrtles Plantation i St. Francisville i Louisiana är ett av USAs alla hemsökta hus. Det mest hemsökta föremålet där är en 200-årig spegel. Enligt sägnen föll en förbannelse över spegeln efter att en slav som hette Chloe förgiftade en tårta och dödade plantageägarens hustru Sara, samt två av hennes döttrar. De dödas själar blev fast i spegeln och hemsökte plantaget från den. Besökare på plantaget lägger ofta märke till underliga handavtryck och droppmärken på spegeln. Vissa hävdar t.o.m. att de sett folk klädda i gammaldags kläder inne i spegeln. Spegelns bakgrundshistoria är rätt omdiskuterad, för man har inte hittat några uppgifter om att en slav vid namn Chloe någonsin skall ha arbetat på plantaget. Däremot finns det papper där man kan läsa att Sara och en av döttrarna dog i gula febern, medan den andra dottern levde till vuxen ålder.

Dockan Annabelle

Om du har sett någon av filmerna The Conjuring (2013), Annabelle (2014) eller Annabelle: Creation (2017), har du sett den otäcka dockan Annabelle. Hon är baserad på en riktig docka som heter Annabelle, men har ett mindre skrämmande utseende. Annabelle visas upp på Ed och Lorraine Warrens Occult Museum i Monroe i Connecticut. Historien om den kusliga Annabelle inleddes 1970, efter att en kvinna köpte henne till sin dotter. Folk började snart anklaga dockan för slumpvisa attacker och t.o.m. för att ha försökt strypa en vän till familjen. Ed och Lorraine Warren undersökte dockans brott och kom fram till att hon var besatt av en ond ande. De bestämde sig för att ta med Annabelle till deras museum, men bilens bromsar och ratt vägrade mystiskt nog att fungera, tills de stänkte vigvatten över baksätet, där Annabelle satt. Ed satte dockan i en glaslåda och bad böner över den, men det fick förmodligen inte Annabelle att sluta begå hemska brott. En man och hans flickvän råkade ut för en olycka på vägen hem efter att Ed slängt ut dem ur museet för att de hade hånat Annabelle och dunkat på hennes låda.

The Anguished Man

The Anguished Man är en målning som ägs av Sean Robinsons familj. Sean säger att den ursprungligen ägdes av hans farmor, som alltid hade klagat över att den var ond. Farmodern pratade ofta om en man som gick runt hennes hus på natten, och om flera mystiska ljud, bl.a. en osynlig person som grät. Seans farmor tillade att konstnären som hade skapat målningen blandade sitt blod med oljefärgen han använde. Efter att han hade avslutat målningen, begick han självmord. Sean hävdar att hans familj började råka ut för konstiga saker då de fick överta målningen efter farmoderns död. Sean själv klagade över att han såg en mystisk gråtande person, en underlig dimma ovanför trappan och en man som stod vid hans fotända och stirrade på honom.
Sedan tog ibland med sig målningen på utflykter till hemsökta platser runtom i Storbritannien. Under en tur till Chillingham Castle skall John Sage, en av slottets mäktigaste spöken, ha slängt en bänk uppochned av ilska över den oinbjudna anden.

The Hands Resist Him

The Hands Resist Him föreställer en ung pojke stående på en veranda bredvid vad som ser ut som en flickdocka i naturlig stolek. Bakom dem ser man en glasdörr med massor av händer. Målningen skapades av Bill Stoneham och är ett återskapande av ett liknande fotografi som hans föräldrar tog på honom och en vän från trakten när han bara var fem år. 1927 fick Stoneham, som då var vuxen och hade gift sig, ett kontrakt av Charles Feingarten på att skapa två målningar i månaden till hans galleri. Det var genom detta kontrakt som Stoneham skapade målningen och gav den namn efter en dikt som hans hustru hade skrivit. Dikten, som hette "Hands Resist Him", handlade om at Stoneham hade blivit adopterad och aldrig fick träffa sina riktiga syskon.
Målningen såg ut nästan som fotografiet, förutom att Stoneham lade till händerna på glasdörren och gjorde om flickan till en docka utan ögon. Huruvida händerna har kroppar eller ej är upp till betraktaren att bestämma, men man ser inga kroppar, bara händer.
1974 köptes målningen av skådespelaren och producenten John Marley. Historien om att målningen var hemsökt uppkom efter att tre personer som hade haft med den att göra (bland dem Marley) dog mellan 1978 och 1984, men Marley sålde målningen före sin död och den dök upp på eBay 2000. Familjen som sålde den hävdade att deras dotter såg barnen lämna målningen och slåss. Ingen i familjen trodde flickan till en början och hennes pappa satte t.o.m. upp en övervakningskamera för att överbevisa henne. Till allas förvåning visade kameran plötsligt hur flickan lämnade målningen och tvingade ut pojken med pistolhot.
Målningen köptes av Kim Smith, som snart började klaga över flera mystiska anomalier, vilka han hävdade började redan när han skickade sitt första mejl för att bjuda på målningen. Flera personer som såg annonsen på eBay klagade på liknande saker, vilket är anledningen till att målningen ibland kallas "den hemsökta eBay-målningen."

Dockan Robert

Robert sägs vara världens mest skrämmande hemsökta docka. Han har blivit anklagad för att orsaka alla möjliga olyckliga incidenter, från bilolyckor till brutna ben till skilsmässa. Vissa personer har t.o.m. anklagat honom för att de har blivit av med sina jobb.
Robert ägdes ursprungligen av konstnären Robert Eugene Otto, som fick honom i födelsedagspresent av sin farfar. Otto var då bara ett barn, men han behöll Robert upp till vuxen ålder. Under en period lät han Robert sitta i ett fönster i husen, men skolbarn lade snart märke till att Robert ibland försvann, för att sedan dyka upp igen, vilket fick dem att undvika Ottos hus.
Myrlte Reuter blev Roberts nye ägare efter att hon hade köpt Ottos hus 1974. Besökare började snart klaga över märkliga fotsteg och skratt. Vissa hävdade t.o.m. att Robert ändrade ansiktsuttryck när någon talade illa om Otto.
Reuter själv klagade på att Robert gick runt i huset när ingen såg. 1994 donerade hon Robert till Fort East Martello Museum på Key West, Florida.

Kahlokatt skrev:
"Lyle Stevik"

Den 14 september 2001 checkade en man som såg ut att vara i 20-årsåldern in på ett motell i Grays Harbor i staten Washington. Han registrerade sig under namnet "Lyle Stevik" och skrev ned en adress i Meridan, Idaho. Han betalade bara för en natt, men sade till personalen att han nog skulle stanna några extra dygn.
Den 17 september fann man hans kropp i rummet, hängande från en rockhängare i ett läderbälte. Man tror att han begick självmord dagen före. Han lämnade pengar på nattduksbordet tillsammans med en lapp som löd: "För rummet".

När man undersökte saken närmare visade det sig att "Lyle Stevik" är namnet på en karaktär i Joyce Carol Oates roman Men tiden går, så förmodligen var det bara ett alias. Adressen i Idaho visade sig höra till ett motell. Mannen bar inga ID-handlingar eller något bagage och de enda ägodelar han hade med sig var en tandborste och tandkräm. Man hittade bara en ledtråd till: i rummets papperskorg låg en hopknycklad lapp med ordet "SUICIDE". Alla försök att få reda på något om denne mans bakgrund har varit förgäves.

"Lyle Stevik" har identifierats. Eftersom han begick självmord bara några dagare efter 11 september-attackerna, har det förekommit konspirationsteorier om att han var en kapare som hoppade av i sista stund, eller att han var med och planerade dådet, men begick självmord p.g.a. skuldkänslor.
I maj 2018 lyckades man emellertid identifiera honom, men av hänsyn till hans efterlevande har polisen inte gått ut med hans riktiga namn. Klart är dock att "Lyle Stevik" inte var vare sig terrorist eller spion, utan bara en olycklig ung man.

(Källa: 10 Mysteries And Conundrums That Were Recently Put To Bed av Radu Alexander, publicerad på Listverse 5 juli 2018.

Fy, vilken fyr!
(översättning av 10 Lighthouses Surrounded By Spooky Legends av Estelle Thurtle, publicerad på Listverse 12 augusti 2014)

Seguin Island Lighthouse

Seguin Island Lighthouse, byggd 1857, är den högsta fyren i Maine. En av dess första fyrvaktare bodde där med endast sin hustru som sällskap i många år. Hon kände sig väldigt ensam och brukade spela piano om kvällarna för att bryta tystnaden, men hennes make fick tydligen inte något utlopp för sina egna känslor av isolering och ensamhet. Till slut drevs han tydligen till galenskap, för han tog en yxa och högg ihjäl sin hustru innan han begick självmord.
Många personer hävdar att de har hört spöklika ljud av pianomusik som svävar ut från fyren om kvällen, fastän det inte har funnits något piano där på många år. 1985 tog man beslutet att avveckla fyren och en warrant officer (vet inte hur man översätter det) stannade där över natten för att se till att alla möbler och värdesaker packades ned och lastades på en båt.
Under natten vaknade officeren med ett ryck. Sängen han sov i skakade våldsamt och en röst skrek åt honom att försvinna ur byggnaden. Den modiga officeren blev inte alltför oroad av upplevelsen, utan stannade till nästa dag för att packa ihop alla de saker han kommit för att hämta, och skicka iväg dem med båten nästa dag.
En underlig olycka fick båten att sjunka, så den nådde aldrig sitt mål.

Heceta Head Lighthouse

Tragiska kvinnofigurer i fladdrande ljusa klänningar har hemsökt hundratals platser runtom i världen i många hundra år, bland annat fyrar. Heceta Head sägs vara hemsökt av spöket av en mor vars lilla dotter föll mot sin död från den klippa fyren står på. Vålnaden kallas "Grå Damen," eftersom hon sägs bära en grå klänning medan hon svävar omkring på vindsvåningen av fyren, nu omgjord till vandrarhem.
Besökare säger sig ha sett fladdrande ljus när ingen annan har varit i fyren, dörrar som tycks låsa sig själva och föremål som försvinner, bara för att dyka upp i andra rum. En arbetare som bytte ut en trasig fönsterruta på vinden fick sitt livs skräckupplevelse när han såg Grå Damen sväva omkring medan han arbetade. Naturligtvis flydde han, för att nästa dag upptäcka att glasskärvorna från det trasiga fönstret var uppsopade i en prydlig liten hög på vinden!
Det kusligaste fallet var nog när en fotograf vid namn Steve Terrill försökte ta en kuslig bild av fyren och lade märke till en genomskinlig figur som tittade ned på honom inifrån vinden. Han trodde att han fantiserade, eftersom han och en vän var de enda som befann sig i fyren just då, men han insåg att så nog inte var fallet, när han upptäckte fyrens gästbok på sitt rum. Den var uppslagen på en sida där en tidigare besökare berättade om ett spöklikt möte i fyren.
(Heceta Head finner man vid Oregons kust i nordvästra USA.)

New London Ledge Lighthouse

US Coast Guard började gå skift i New London Ledge Lighthouse (i Connecticut, USA) 1939. Strax därefter började kusliga saker hända där. Enligt legenden hoppade en fyrvaktare vid namn Ernie från fyrens tak ned i havet nedanför. Hans kropp kom aldrig upp till ytan igen. Många personer tror inte att han begick självmord, men officiellt sägs det att han skar halsen av sig med en renskniv.
Men Ernie vägrade tydligen att lämnat fyren. Hans ande skrämde och störde besättningen från US Coast Guard genom att framkalla höga knackningar om nätterna, slita av männens täcken när de sov och sätta på och stänga av TVn. Några av vakterna väntade inte ens tills det ljusnade innan de flydde fyren, kontaktade fastlandet och bad att få bli hämtade ögonblickligen.

Efter att fyren automatiserades 1987, kom många rapporter från båtbesättningar om en figur i fyren som hade signalerat till dem eller försökt få dem att komma till kajen. När man undersökte rapporterna, fanns dock ingen levande själ i fyren.

Boon Island

Den kusligaste - och mest tragiska - berättelsen som omger fyren på Boon Island (utanför Maines kust), ökänd för flera förlisningar och andra tragedier, handlar om en kvinna som hette Kathleen Bright. I mitten av 1800-talet blev Kathleen fyrvaktarens brud. Hon flyttade till fyren med sin nye make strax efter bröllopet och trodde säkert att de skulle leva lyckliga i alla sina dagar.
Sedan tar historien många vändningar. Enligt en version av legenden blev fyrvaktaren svårt sjuk efter bara några månader. Hans hustru tog uttröttligt hand om honom, t.o.m. när en hemsk storm slog till, men han dog innan stormen hade bedarrat. I chock gick Kathleen upp och ned för fyrens 168 trappsteg nästan nonstop i fem dygn för att sköta ljuset. Hon åt inte och sov nästan inte heller.
På den sjätte dagen, slocknade fyren. Invånarna i trakten skyndade ut till ön för att undersöka det hela och fann Kathleen irrande omkring. Hon var utsvulten, uttröttad och galen av sorg.
I en annan version drunknade fyrvaktaren efter att han föll från klipporna när han försökte förtöja öns båt. Kathleen drog honom upp ur vattnet och släpade honom hela vägen tillbaka till fyren, där hon lämnade hans livlösa kropp nedanför trappan. Hon skötte ljuset i fem dygn utan att äta och sova, och när folk från fastlandet fann henne den sjätte dagen, satt hon längst ned i trappan och höll sin makes lik. Hon togs om hand av invånarna, men dog en kort tid senare.
Kathleen Brights ande sägs ha setts av massor av lokala fiskare och besökare vid fyren, som har berättat om en vit skepnad i form av en sorgsen ung kvinna. Många har också sägt sig höra ett förfärligt jämrande från fyren om natten och under stormar. En fyrvaktare från US Coast Guard sade att hans hund jagade en mystisk osynlig varelse runt hela den lilla ön. Två andra fyrvaktare blev uppskrämda när de såg ljuset tändas i fyren när de båda var ute och ingen annan fanns på ön.

Souter Lighthouse

Souter Lighthouse byggdes 1871 vid Lizard Point, Marsden i norra England. Sikten från Lizard Point var väldigt bra, eftersom klipporna är högre än de vid närbelägna Souter Point, men fyren fick ändå namn efter Souter, så att det inte skulle förväxlas med Lizard Lighthouse i Cornwall. Det byggdes som en lösning på de många skeppsbrott som ägde rum på reven under det grunda vattnet, och fastän den har varit till stor hjälp, är den också känd som en av de mest hemsökta fyrarna i Storbritannien.

Legenden säger att en systerdotter till den berömda Grace Darling (en fyrvaktardotter från Lindisfarne som räddade skeppsbrutna, ö.a.), Isobella Darling, spökar i Souter Lighthouse. Hon är berömd för sin heroiska insats i räddningen av besättningen på det sjunkande skeppet SS Forfarshire under en storm 1838. Det är inte känt varför Isobella spökar i fyren, men folkräkningen visar att hon bodde där 1881.
Fyrpersonal har berättat om skedar som svävar i luften, oförklarligt sjunkande temperatur och t.o.m. fysisk interaktion med vissa i personalen, som säger att en osynlig hand har dragit eller tagit tag i dem. Vissa besökare har t.o.m. hört sina namn uttalas av en kvinnoröst, medan andra har hört gråt och sett skepnaden av en ung flicka som de tror är Isobella.
Isobella är inte det enda spöket som sägs hemsöka Souter Lighthouse. En annan historia berättar om en piga som gick genom kökskorridoren en kväll och plötsligt tvärstannade. Längst bort i passagen stod en man i fyrvaktaruniform. Han försvann framför ögonen på henne och kvar blev bara en svag doft av tobak.