Fretshi: Vad skönt att du känner att du vill ha kontakt med Gud.
Jag hade en sådan krans en gång, det var i början när jag ville be till Gud, det hjälpte ganska bra då, nu har jag det inte.
Fick du ett häfte till?

Ja det fick jag där det stod förklaringar till varje pärla, sen pratade jag om pärlorna på själavården i tisdags.
Alla pärlor har ju sitt värde, men jag har fastnat mycket för tystnadens pärlor då de är typ botemedlet mot stress.

Jag som mediterar ibland vet av egen erfarenhet hur skönt det kan vara att lämna alla måsten och krav och bara vara ett tag.

Jag är väl typ buddhist, som kommit i kontakt med kristendomen på senare tid då jag upplevt mycket kriser./

Fretshi:
Önskar dig en god natt.

Appollo30 skrev:Asperger och stress och frågor till er andra:
Jag anser att stress och asperger är viktigt ämne att ta upp. Skulle själv säga att mina aspergerrelaterade svårigheter lett till stress i mitt liv. Därför har jag ett några frågor som skulle vilja ta upp för diskussion:

Hur upplever ni stress i er vardag?

Hur hanterar ni stress i er vardag?

Hur anser ni att stress hänger samman med aspergerrelaterade svårigheter - vad är er uppfattning/ era erfarenheter?

Här följer även en referenslista och en form av register med länkar till info om vad andra har skrivit om stress och asperger tidigare:

Litteratur:
”Inte bara Anna: asperger och stress”, von Ziepel, E., (2015)

”Att vara vuxen med aspergers syndrom”, Tilli, P., (2015)
(Se kapitlet om stress)

Publikationer:
”Stress och psykisk ohälsa hos unga med Aspergers syndrom” Lorenz D.,(2013), Habiliteringen
(Finns tillgänglig på habiliteringens webbsida)

Internetreferenser:
”Asperger och Stress”, Paula Tilli; http://blogg.aspiration.nu/asperger-och-stress/

”Stress och Aspergers syndrom”, Habiliteringen; http://habilitering.se/autismforum/leva ... rs-syndrom

Tidigare trådar om stress - ett urval:
att-kurera-sig-fran-en-utbrandhet-t51166.html
post1334463.html?hilit=stress#p1334463
post1445747.html?hilit=stress#p1445747
post1246157.html?hilit=stress#p1246157
post868556.html?hilit=stress#p868556
post730932.html?hilit=stress#p730932

Om man är stressad så är det bara att flytta ut på landet och göra en livstilsförendring i livet.
det hjälper inte att bo kvar på samma ställe det bästa är att flytta och börja om från nytt.

manne skrev:Om man är stressad så är det bara att flytta ut på landet och göra en livstilsförendring i livet.
det hjälper inte att bo kvar på samma ställe det bästa är att flytta och börja om från nytt.

Det är ju inte så "bara". Alla har inte möjlighet att göra det.

Men jag håller ändå med. Jag flyttade ftån Stockholm till en småstad, och mår mycket bättre av det.

Flia skrev:

manne skrev:Om man är stressad så är det bara att flytta ut på landet och göra en livstilsförendring i livet.
det hjälper inte att bo kvar på samma ställe det bästa är att flytta och börja om från nytt.

Det är ju inte så "bara". Alla har inte möjlighet att göra det.

Men jag håller ändå med. Jag flyttade ftån Stockholm till en småstad, och mår mycket bättre av det.

man bor bör bo mera lantligt om man är stressad landet är att föredra framför sthlm.

Jag och andra sidan lider av ensamhetsproblem och skulle nog tycka det vore för ensamt att flytta ut på landet, jag behöver den sociala kontakten, men annars är det väl jättebra.
De som bor på landet blir ju också ganska gamla och det har nog att göra med att de lever i lugnet!

Vill slå ett slag för fysisk aktivitet när det gäller att hantera stress bättre.
Det finns massa forskning på det.

Vill slå ett slag för kulturaktiviteter när det gäller att hantera stress bättre.
Det finns massa forskning på det

Finns ett bra föredrag om stress uppe på Youtube från ajahn brahm. Sök på ajahn brahm 9 march 2018 så hittar ni det.

Och på köpet får ni en kort guidad meditation också!

Hur mycket bättre kan det bli?

Hur upplever ni stress i er vardag?
Jag upplever stress som ett mörkt moln. Mina tankar är molnet. Allting utanför molnet försvinner. Alltså fullständig avskärmning och autopilot på vad som ska uträttas.

Tankarna maler och jag kan inte bli dem. Tillsist märker jag att vissa saker har förbisetts. Det skapar mer stress och hela tankeprocessen påbörjas på nytt, både äldre tankar och nu inklusive det som jag inte hade uppmärksammat.

Om jag har haft det mörka molnet över huvudet och inte kunnat frigöra sig alla stress tankar under en längre tid, upplever jag mig inte ha någon kontroll över vardagen och mår dåligt. Det är flera saker som jag har missat, som jag hade önskat göra.

Effekten av långvarig stress tär på mig mentalt och fysiskt. Mitt humör går ner, min ork går ner; och jag känner mig som en slö zombie där inga konkreta tankar kan skapas, allting är en överväldigande och vag röra. Fysiskt får jag ont i axlarna, spänningar i bröstet och ibland får jag ont magen, huvudvärk.


Hur hanterar ni stress i er vardag?
Precis som för alla människor i dagens samhälle är stress mycket svårhanterligt. Stress skapas från att inte hinna med att uträtta allt som planerats. Eftersom samhället ställer höga krav på alla, identifierar vi oss med den bilden som framställs av medier, att kunna hinna med orimligt/omänskligt mycket.

Stress är alltså en felaktig överskattning över vad vi ska hinna med. Där de som upplever stress arbetar mer intensivt, antingen mentalt eller fysiskt, för att komma ikapp planerna. Det är som ett berg av stress som skapas varje dag. Alltså måste jag säga nej ibland och inte göra vissa saker.

När jag insåg detta. Hur stress upplevs för mig. Då lärde jag mig att planera in det absolut viktigaste varje dag! Allting är inte viktigt men det absolut viktigaste måste göras oavsett. Exempel på det absolut viktigaste, äta mat och sova m.m., detta måste göras under en dag. Därefter måste mitt arbete eller studier också göras.

Exakt hur mycket arbete och studier som måste göras är det absolut svåraste att planera. Vad gäller arbete räcker det att dyka upp på arbetsplatsen och där är tiden begränsad. Vad gäller studier är det svårt att veta exakt hur mycket som behövs. Därför gör jag alltid en plan över mina studier där jag delar upp dessa i 1 timmars intervaller med totalt 3 timmar per dag, mer än så är inte det absolut viktigaste.

När jag har gjort det absolut viktigaste. Städar jag mitt rum och försöker organisera allting. Efter jag har allting ordnat runtomkring mig funderar jag på vad jag vill göra. Jag vill gärna vara på en och samma plats för varje plan. Om jag inte har sociala planer, då vill jag vara hemma eller på biblioteket, där kan jag vara mest effektiv att utföra mina planer. Alltid återvänder jag hem efter en plan har blivit klar, det är min fasta punkt, mitt hem. Om jag har

Hur anser ni att stress hänger samman med aspergerrelaterade svårigheter - vad är er uppfattning/ era erfarenheter?
Jag anser att stress hänger ihop med aspergerrelaterade svårighet på olika sätt.

Vi, eller jag, vill gärna sitta med en uppgift länge och se till att den blir klar. Men jag blir aldrig klar, det dycker alltid upp andra saker som är intressenta. Alltså tar det mycket tid att göra något, men det blir alltid bra eller unikt eftersom vi är kreativa att sätta ihop saker.

Vissa saker måste alltid göras, det absolut viktigaste under en dag. Jag har svårt att prioritera saker och uppfatta tid. Därför måste jag följa en plan. Om jag inte följer planen då kommer jag kanske inte vara förberedd när en absolut viktigaste sak ska göras.

Det sociala är ett sammarbete där personer hjälps åt och hjälper varandra koppla av. Jag har svårt med det sociala, därför tvingas jag göra saker själv. Inte heller kan jag koppla av med hjälp av andra. Det leder till att jag har ett behov av att vara social med andra som jag inte veta hur. Det tar mycket tid att planera och förstå hur jag ska vara social med andra. Det kan vara hur jag ska undvika vissa människor och det kan även vara hur jag ska säga rätt sake eller göra rätt saker.

Lyssnade på denna för ett tag sedan, som handlar om stress.
https://www.youtube.com/watch?v=wEpeaWywKi4

Stress i vardagen kommer med plötsliga förändringar, ofta i vardagen med barnen. För mycket sociala aktiviteter, för mycket ljud och för höga krav.

Alyana skrev:Jag hanterar genom att undvika stress, mental och fysisk, så mycket jag kan.
Behöver mycket tid ensam, bara sitta och tala med Gud.

Jag gör likadant. Om jag inte går undan innan det blir för mycket blir jag först irriterad, sen arg och får panikkänslor. Säger saker jag ångrar senare. Om jag fortfarande inte går undan då, börjar jag storgråta, gungar fram och tillbaka och tappar talförmågan.
Ett sätt att klara mer stress (när man har fyra barn är det omöjligt att undvika stress helt) är också att jogga och arbeta i trädgården.

Läser en bok om mindfulness där författaren rekommenderar att man har en dag i veckan till att helt och fullt utöva mindfulness och vara närvarande i det man gör.

Men det kan nog bli svårt om man har en familj, men jag som ensamstående ska nog börja med det.

För att ha en chans att komma ner i varv.

Solblomma skrev:Stress i vardagen kommer med plötsliga förändringar, ofta i vardagen med barnen. För mycket sociala aktiviteter, för mycket ljud och för höga krav.

Alyana skrev:Jag hanterar genom att undvika stress, mental och fysisk, så mycket jag kan.
Behöver mycket tid ensam, bara sitta och tala med Gud.

Jag gör likadant. Om jag inte går undan innan det blir för mycket blir jag först irriterad, sen arg och får panikkänslor. Säger saker jag ångrar senare. Om jag fortfarande inte går undan då, börjar jag storgråta, gungar fram och tillbaka och tappar talförmågan.

Jeg er ganske lik, men rekkefølgen varierer. Blir irritert. Blir jeg stresset og overbelastet, forvirret eller redd når jeg er borte kan jeg begynne å le og smile (da er jeg nok hysterisk). Dette har flere ganger ført til fare for meg, fordi jeg virker positivt innstilt samtidig som jeg mister evnen til å stå opp for meg selv. Det er skremmende, men det skjer aldri når jeg har ansvar ovenfor andre enn meg selv.

Deretter blir jeg ofte forvirret: klarer ikke forstå hva som blir sagt til meg, snakker desorientert (bytter plass på ordene i setningen, får nonsens inn i setningene, snøvler, klarer ikke fullføre setninger eller klarer ikke få ut ord), klarer ikke skrive riktig (ser ikke forskjell på f.eks p, b, d eller m og n). Dette gjerne i kombinasjon med at jeg blir veldig fjern: soner ut ekstremt mye (svarer helt tilfeldig uten å høre eller oppfatte at jeg har en samtale og hva den handler om, stirrer rett ut i lufta i minutter mens folk snakker rundt meg, merker ikke at noen drar i meg eller til og med klatrer opp på meg eller skriker rett ved hodet mitt). Likevel er dette noe veldig få får se.

Jeg får også panikk, gråter, hyperventilerer, blir rasende. Det skjer når jeg er hjemme og alene. Når det skjer må jeg være alene og avreagere for å få det bra. For å få ut stresset.

Rekkefølgen på alt dette avhenger av situasjonen og typen stress. Når jeg merker noen av disse symptomene må jeg få være alene og bli kvitt alt stress.

Stress betyder ju press eller belastning. Stress är ju inte bara moderna samhällets tidsnöd. Utan kan ju vara stress över något man inte har makt över, t ex någon har makt över viktiga saker i ens liv och man blir pressad av det. Eller man har gott om tid men man blir överrumplad över sina sinnesintryck så att man är helt slut efteråt fastän man mycket väl hann i tid med råge.

För mig är det dödsviktigt att sammanfatta mina dagar i slutet av dagen. Jag kan prata med en nätkompis, jag kan klottra ihop något som handlar om dagen, eller skriva något annat som uttrycker den. I samband med allmän nervarvning. För mig är det magiskt. För varje knut som är i mitt huvud, intryck som surrar kvar sedan dagen, slingar sig ner på pappret (eller dokumentet i datorn) och tanken fastnar på pappret och lämnar huvudet.

När det gäller folk som har makt över mig så kan det ibland räcka med att jag håller god ton men framställer sakligt vad jag tycker mitt resonemang går ut på och avslutar med att den är min mening, jag står för den, men jag kommer naturligtvis respektera hen (som har makten) eftersom jag inte bestämmer och jag är inte antagonistisk av naturen.

Det hjälper att påstå saker. Att man inte är antagonistisk. Att man är god och hjälpsam. Folk tror på saker man säger om sig själva.

Känner mig iaf lite lugnare över maktpersonen om jag fått säga vad jag ville inlindat så att hen inte förstod att det var ganska stark kritik. Jag blir knäpp av att hålla käften.

Ibland kan de reta upp mig och jag fattar inte förrän det är för sent att det var deras avsikt. Det känns dumt.

Det finns någotslags förvästligat österländskt tankesätt vad gäller att göra saker som man känner är jobbiga, eller kan vara roliga i teorin iallafall bara att man inte ids. Man ska få uppgiften att vara liten. Det får finnas ett mått av förberedelse om det inte suger energi och gör en på dåligt humör. Suger det energi så måste den tiden räknas in i tiden man gör. Man gör den saken man "måste" göra eller ville göra och stressar över och inte kommer sig för, men bara i 1-2,5 minuter. Det leder till en känsla att den korta tiden grejar jag. Samt att man då är fokuserad på bara det, inte röra ihop och göra mkt på en gång.

Till en början bryter man inom utsatt tid även om man kommit in i det och vill fortsätta. Detta för att om man kommer på problem i det man gör kan det avspegla sig negativt så man inte vill göra det igen.

Alla aktiviteter lämpar sig inte för detta. Men vissa gör faktiskt det. Ska testa för en av anledningarna för att jag inte kommer igång förutom hypoaktivitet är att jag tar ut mig mentalt genom att tänka på vad jobbigt det blir. Jag är jätterädd att det ska bli jobbigt så det är svårt att börja. Däremot om man har högst 2,5 minuter så hinner det inte bli så jobbigt.

I slutänden ska en syssla vara gjord med denna tidsrymd varje dag. Det tar konstig nog ofta kortare tid att bli klar med bara få minuter om dagen än om man grämer sig och gör ingenting åt det man ville göra i flera veckor. En slags asiatisk mentalitet att det får gå långsamt.

Då kanske jag kan botas från förväntningspressen som jag lider mycket av.

Ja, jag håller med om att saker får ta tid ibland. På ett sommarjobb jag hade sa en anställd "det får ta den tid det tar" när vi hade massa ogräs att rensa och det viktigaste för att faktiskt få något gjort är ju att börja och sen arbeta lugnt och metodiskt.

Allt ska gå så fort i vårat samhälle numera och det tär nog på flera än bara vi med AS. Effektivitet prefereras, men vad är effektivt egentligen?

Fretshi skrev:Ja, jag håller med om att saker får ta tid ibland. På ett sommarjobb jag hade sa en anställd "det får ta den tid det tar" när vi hade massa ogräs att rensa och det viktigaste för att faktiskt få något gjort är ju att börja och sen arbeta lugnt och metodiskt.

Allt ska gå så fort i vårat samhälle numera och det tär nog på flera än bara vi med AS. Effektivitet prefereras, men vad är effektivt egentligen?

I fullt fungerande tillstånd skulle jag bli uttråkad, rastlös och oengagerad med det arbetssättet. Jag kan bli stressad av understimulans eller för lågt satta krav så det handlar inte bara om att få ner hastigheten eller förenkla uppgifter, det är oftast inte det som jag upplever som kärnan. Snarare att man klarar det mesta om man kan göra det på sina egna villkor, då är man ganska nära en ultimat situation.
Jag älskade högskolan för då fanns tydliga mål med uppgifterna, man planerade tentamen och tiden hemma efter eget tycke, man hade ett schema samma tider varje gång, det fanns grupparbeten och dessa kunde jag tycka var riktigt trevliga för det fanns en agenda på det vi skulle göra. I dessa situationer finns det inte så mycket av den negativa stressen för den stress man faktiskt känner då är utvecklande för den sparkar igång en och skapar motivation.


Jag har börjat läsa boken Inte bara Anna - om Asperger och stress så jag får återkomma men synpunkter på den om någon är intresserad.

För övrigt är det mesta redan sagt men intryck kan ju skapa stress om man inte får använda verktyg för att begränsa dem (om det går). Allt handlar om planering också, när är det lämpligt att handla? Kan jag dela upp städningen på flera dagar? Har var sak sin plats i hemmet och är posten organiserad? Vad kan jag förbereda inför aktiviteter och uppgifter? Är matlistan planerad så stålarna räcker samt att jag inte behöver springa till affären lika ofta? Har jag planerat in vila i schemat? Sover man bra? Äter man bra? Rör jag på mig?

Ofta klarar jag av saker lättare om det ger en belöning inom överskådlig framtid, moroten är viktig när man talar om stress.