Toblerone skrev:Jag förstår inte folk som hellre vill sitta hemma och leva på bidrag.

Du efterlyste citat.

Där har du ett.

Liljan skrev:Jag säger inte att du är lat, jag känner inte dig, men många är lata.

Toblerone,

Du efterlyste citat.

Där har du ett till.

Wine skrev:...arbeta och skaffa sig egen försörjning genom arbete.

Toblerone,

Ännu ett.

KrigarSjäl skrev:

Liljan skrev:Jag säger inte att du är lat, jag känner inte dig, men många är lata.

Toblerone,

Du efterlyste citat.

Där har du ett till.

Det var ju du som först skrev att folk hade sagt att du/ni var lata (och ingen hade sagt det då). Hon svarade ju bara på det.

Desolation skrev:Trodde jag skulle få hjälp efter att jag fick min diagnos ....

Undrar varför jag överhuvudtaget fick en diagnos.
En diagnos får man om det är befogat,den ska underlätta för en person att klara sej i livet.
Vad är annars meningen med en diagnos,för mej kvittar det ockej jag är en aspie på papperet men det gör ingen skillnad.

Vad exakt var ditt mål med att få diagnos? Jag antar att du behöver någon sorts hjälp - specifikt vad? Är det att få arbete? Är det att slippa jobba? Något annat?

Om du berättar vad det är du vill ha hjälp med så blir det lättare för omgivningen att gå dig till mötes och hjälpa dig.

KrigarSjäl skrev:

Wine skrev:...arbeta och skaffa sig egen försörjning genom arbete.

Toblerone,

Ännu ett.

Du bör citera hela, annars vet man inte vad han skrev egentligen. Men han sa att det förvånar honom att folk inte verkar vilja.... Och jag hade kunnat säga samma sak. Jag har faktiskt träffat flera ungdomar med Asperger som definitivt har haft en sån inställning (att de inte alls vill försöka jobba på nåt sätt). Du har en helt annan situation. Du är äldre och har provat olika saker (och TS också, men det visste vi inte då, det lät inte så först). Så varför tar du åt dig? Varken jag eller (tror jag) Wine pratade om människor i din situation, utan som sagt, snarare om att det finns ungdomar som tänker så.

KrigarSjäl skrev:

Toblerone skrev:Jag förstår inte folk som hellre vill sitta hemma och leva på bidrag.

Du efterlyste citat.

Där har du ett.

Och där menade jag folk som verkligen inte försöker något alls. Jag har träffat såna. Men jag har absolut inte intrycket att du skulle vara en sån. Så varför tar du åt dig?

Jag förstår ju också varför. Du har antagligen råkat ut för att folk har undrat varför du inte jobbar. Det är irriterande, det är okunniga människor helt enkelt. Eller/och så tycker du själv att det är trist att inte kunna jobba. Och det har jag också full förståelse för i så fall.

Desolation skrev:När jag fick min diagnos så blev jag av med jobbet,man kunde inte anpassa efter min problematik,
så jag har då inte fått nån hänsyn för att jag är aspie,
bara kall hård verklighet i mitt ansikte.
Visst vissa skriver att vara aspie är ingen ursäkt för att inte jobba,men man funkar ju inte som normala,jag tål tex inte stress,då blir jag snudd på psykotisk,har även en adhd diagnos så har svårt att hålla koll på saker på ett jobb.

Men har Arbetsförmedlingen gjort någon bedömning av vilka slags arbeten du kan klara av? Att inte tåla stress är ju en stor begränsning i dagens arbetsliv.

arbetsformedlingen-och-arbetsformagebedomning-t14371.html
arbetsformedlingen-och-diagnoser-t33535.html

Verkar vara olika vad man får för hjälp.

http://www.lakartidningen.se/Functions/ ... leId=15656

Problemet är oviljan från samhällets sida att erbjuda individuellt stöd för personer med funktionsnedsättningar. Eftersom funktionsnedsättningarna inte alltid syns på utsidan har människor en inneboende tendens till att tro att vi med ASD-diagnoser är inbillningssjuka.

Om rätt förutsättningar erbjuds tror jag definitivt att i princip alla med ASD-diagnoser kan arbeta.

Leibniz skrev:http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=15656

Problemet är oviljan från samhällets sida att erbjuda individuellt stöd för personer med funktionsnedsättningar. Eftersom funktionsnedsättningarna inte alltid syns på utsidan har människor en inneboende tendens till att tro att vi med ASD-diagnoser är inbillningssjuka.

Om rätt förutsättningar erbjuds tror jag definitivt att i princip alla med ASD-diagnoser kan arbeta.

Håller med. För några generationer sedan så jobbade i princip alla. Det är kraven på arbetsmarknaden som är problemet, inte ASD diagnoser. Det ökande antalet diagnoser är ett symptom på en arbetsmarknad som inte fungerar för många neurodiversa. Så antingen så får man fixa till problemen på arbetsmarknaden, eller så får man försörja de som hamnar utanför. Iaf i ett civiliserat land.

Leibniz skrev:Om rätt förutsättningar erbjuds tror jag definitivt att i princip alla med ASD-diagnoser kan arbeta.

Men om man har andra problem då? Ryggvärk, nackvärk och sömnsvårigheter gjorde så att inte ens en daglig verksamhet fungerade för mig till sist.

Furienna skrev:

Leibniz skrev:Om rätt förutsättningar erbjuds tror jag definitivt att i princip alla med ASD-diagnoser kan arbeta.

Men om man har andra problem då? Ryggvärk, nackvärk och sömnsvårigheter gjorde så att inte ens en daglig verksamhet fungerade för mig till sist.

Ryggvärk/nackvärk brukar oftast kunna lösas av sjukvården genom sjukgymnast och träning. Sömnsvårigheterna kan man få hjälp med av sjukvården också. I perioder kanske man behöver vara sjukskriven dock.

Leibniz skrev:

Furienna skrev:

Leibniz skrev:Om rätt förutsättningar erbjuds tror jag definitivt att i princip alla med ASD-diagnoser kan arbeta.

Men om man har andra problem då? Ryggvärk, nackvärk och sömnsvårigheter gjorde så att inte ens en daglig verksamhet fungerade för mig till sist.

Ryggvärk/nackvärk brukar oftast kunna lösas av sjukvården genom sjukgymnast och träning. Sömnsvårigheterna kan man få hjälp med av sjukvården också. I perioder kanske man behöver vara sjukskriven dock.

Det verkar som att jag och sjukgymnastik inte är några goda vänner. Jag har mycket svårt för träning och så, för jag tycker att det är jättetråkigt och glömmer bort att göra mina rörelser. Dessutom är det inte så säkert att man blir problemfri ändå. Till exempel har min syster också ont i ryggen, och hon är ändå till skillnad från mig en motionsmänniska och duktig på att träna sin kropp. Så nix...

Och exakt hur skulle jag kunna få hjälp med sömnsvårigheterna? Möjligtvis skulle jag få något slags sömnpiller, men jag vill inte ha konstgjord sömn. Och så har jag redan hela sex mediciner, som jag måste ta varje dag. Jag vågar inte ta en sjunde. Särskilt som jag vet vilka bieffekter ett sömnmedel kan ge en. Så det är nix där också...

Furienna skrev:

Leibniz skrev:

Furienna skrev:Men om man har andra problem då? Ryggvärk, nackvärk och sömnsvårigheter gjorde så att inte ens en daglig verksamhet fungerade för mig till sist.

Ryggvärk/nackvärk brukar oftast kunna lösas av sjukvården genom sjukgymnast och träning. Sömnsvårigheterna kan man få hjälp med av sjukvården också. I perioder kanske man behöver vara sjukskriven dock.

Det verkar som att jag och sjukgymnastik inte är några goda vänner. Jag har mycket svårt för träning och så, för jag tycker att det är jättetråkigt och glömmer bort att göra mina rörelser. Dessutom är det inte så säkert att man blir problemfri ändå. Till exempel har min syster också ont i ryggen, och hon är ändå till skillnad från mig en motionsmänniska och duktig på att träna sin kropp. Så nix...

Och exakt hur skulle jag kunna få hjälp med sömnsvårigheterna? Möjligtvis skulle jag få något slags sömnpiller, men jag vill inte ha konstgjord sömn. Och så har jag redan hela sex mediciner, som jag måste ta varje dag. Jag vågar inte ta en sjunde. Särskilt som jag vet vilka bieffekter ett sömnmedel kan ge en. Så det är nix där också...

Ja om man är ovillig att ta emot hjälp så blir det svårt. Har man sömnproblem eller stressproblem kan man vända sig till sömnmedicinsk specialistmottagning.

https://www.aleris.se/vi-erbjuder/sjukv ... snarkning/
https://www.stressmottagningen.se/somn/
https://www.sahlgrenska.se/omraden/omra ... avdelning/

Leibniz skrev:Ja om man är ovillig att ta emot hjälp så blir det svårt.

Men det var hemskt vad man kan få vara fördomsfull då! Jag är inte "ovillig". Jag har faktiskt försökt göra som sjukgymnasten sa. Men jag vill inte slita med ett plågsamt träningsschema i månader och ändå inte bli frisk, för det gör inte mitt liv bättre på något sätt.

Har man sömnproblem eller stressproblem kan man vända sig till sömnmedicinsk specialistmottagning.

https://www.aleris.se/vi-erbjuder/sjukv ... snarkning/
https://www.stressmottagningen.se/somn/
https://www.sahlgrenska.se/omraden/omra ... avdelning/

Du är medveten om att alla inte bor i Stockholm eller Göteborg, va?

Furienna skrev: att göra mina rörelser. Dessutom är det inte så säkert att man blir problemfri ändå. Till exempel har min sy

Fördomsfull? Du skrev att du inte följer sjukgymnastens rehabschema för att du tycker det är tråkigt och glömmer av att göra det. Du ger absolut sken av att vara ovillig att prova det sjukvården har att erbjuda, sedan vill du inte heller resa till en specialistmottagning utan den ska komma till dig?

Leibniz skrev:Fördomsfull? Du skrev att du inte följer sjukgymnastens rehabschema för att du tycker det är tråkigt och glömmer av att göra det. Du ger absolut sken av att vara ovillig att prova det sjukvården har att erbjuda, sedan vill du inte heller resa till en specialistmottagning utan den ska komma till dig?

Så du kräver att alla ska älska att träna kroppen hela dagarna? Det var det värsta! Men tyvärr, det gör inte jag. Jag är helt enkelt inte den typen. Jag har inget som helst intresse för sådant. Därför funkar inte sjukgymnastik för mig. Jag är inte "motvillig", för jag försökte faktiskt ett tag. Men jag stod ut inte ut med att göra några korkade gymnastikrörelser tusen gånger om dagen. Det var inte min grej. Förresten har inte heller min motionsfanatiska syster blivit av sin ryggvärk, trots att hon har följt alla sjukgymnastens råd. Hur förklarar du det?

Och det är typ 50 mil från min hemstad till Stockholm och typ 100 mil till Göteborg. Varför skulle jag med all min problematik ge mig ut på sådana resor? Då skulle jag ju behöva sjuktransport, vilket jag inte tror att jag skulle få rätt till. Nej, storstadssnobbarna får allt skaffa sig en mottag- ning i Umeå eller i Sundsvall. Då hör jag mig kanske av till dem.

Furienna skrev:

Leibniz skrev:

Furienna skrev:Men om man har andra problem då? Ryggvärk, nackvärk och sömnsvårigheter gjorde så att inte ens en daglig verksamhet fungerade för mig till sist.

Ryggvärk/nackvärk brukar oftast kunna lösas av sjukvården genom sjukgymnast och träning. Sömnsvårigheterna kan man få hjälp med av sjukvården också. I perioder kanske man behöver vara sjukskriven dock.

Det verkar som att jag och sjukgymnastik inte är några goda vänner. Jag har mycket svårt för träning och så, för jag tycker att det är jättetråkigt och glömmer bort att göra mina rörelser. Dessutom är det inte så säkert att man blir problemfri ändå. Till exempel har min syster också ont i ryggen, och hon är ändå till skillnad från mig en motionsmänniska och duktig på att träna sin kropp. Så nix...

Och exakt hur skulle jag kunna få hjälp med sömnsvårigheterna? Möjligtvis skulle jag få något slags sömnpiller, men jag vill inte ha konstgjord sömn. Och så har jag redan hela sex mediciner, som jag måste ta varje dag. Jag vågar inte ta en sjunde. Särskilt som jag vet vilka bieffekter ett sömnmedel kan ge en. Så det är nix där också...

Det är inte säkert att man blir av med sin värk för att man tränar. Men träning befordrar endorfinerna i kroppen, dvs naturlig smärtlindrining. Dessutom blir man starkare och rörligare. Annars blir det en ond cirkel, man rör inte på sig, man blir svagare, går inte ut, rör sig ännu mindre, blir ännu svagare. Vad säger din syster själv, tycker hon att träningen är meningslös?

Men jag skulle inte klara av det om jag skulle göra det ensam hemma. Det finns alltid så mycket annat att göra så det skulle inte bli av. Jag går på träning på gym vissa dagar, som rutin.

Träning kan också göra en så fysiskt trött och avslappnad att sömnen blir bättre. Men jag vet ju inte vilka slags sömnbesvär du har.

Inget av detta behöver man göra för att bli arbetsför el gå på DV, utan för sin egen skull. För min del passade jag inte in i arbetslivet, trots att jag sällan var sjuk och hemma från jobbet. Det var jag som person som var fel. Det räcker inte att göra sitt bästa, det är inte nog för arbetsmarknadens krav.

Leibniz skrev:https://www.aleris.se/vi-erbjuder/sjukv ... snarkning/
https://www.stressmottagningen.se/somn/
https://www.sahlgrenska.se/omraden/omra ... avdelning/

OK, tala om för mig vilka kliniker jag ska komma i kontakt med för att bli så bra att jag kan jobba. Förutom aspergers och ADD har jag en cirkadisk sömnstörning som gör att jag måste sova på förmiddagarna för att få kvalitetssömn, dessutom är mitt sömnmönster inte stabilt ändå utan drar sig framåt hela tiden trots extrema försök att hindra detta. Jag har även en autoimmun överlappningssjukdom med drag av Sjögrens, lupus och Hashimoto. Bara för den sista finns det medicin, men den behandlar inte hela sjukdomen eftersom det är svårt för kroppen att bryta ner medicinen till de ämnen som saknas. Jag är alltid extremt trött med sjukdomskänsla. Mina symptom varierar med värk, smärtor, stelhet, väldigt utmattningsbar, infektionskänslighet, solkänslighet och bristsjukdomar. Det finns ingen medicin mot detta, har provat en som bara gjorde mig sjuk och den andra man ger är kortison som inte passar så bra om man redan har ångest och sömnproblem. I den mentala biten har jag tre olika sorters ångeststörning och är väldigt lättstressad och blir överbelastad av minsta lilla. Stress kan utlösa skov av min autoimmuna sjukdom. Jag har depression men är behandlad för det så den är nästan i remission, gått från djup till mild depression.

Jag hinner inte med vad jag ska göra om dagarna vad gäller mig själv och hushållet utan tar ofta genvägar. Dels för att jag tänker långsamt och dels för att jag behöver vila mycket. När ska jag hinna jobba?

Eftersom du vet så mycket så vill jag veta... VART ska jag vända mig för sömnstörningen och det autoimmuna för jag vill inte ha det kvar. Det är jobbigt att ha och vården här har ju sagt att de inte kan hjälpa mig eftersom jag testat de mediciner de vill erbjuda.

Alien skrev:

Furienna skrev:

Leibniz skrev:
Ryggvärk/nackvärk brukar oftast kunna lösas av sjukvården genom sjukgymnast och träning. Sömnsvårigheterna kan man få hjälp med av sjukvården också. I perioder kanske man behöver vara sjukskriven dock.

Det verkar som att jag och sjukgymnastik inte är några goda vänner. Jag har mycket svårt för träning och så, för jag tycker att det är jättetråkigt och glömmer bort att göra mina rörelser. Dessutom är det inte så säkert att man blir problemfri ändå. Till exempel har min syster också ont i ryggen, och hon är ändå till skillnad från mig en motionsmänniska och duktig på att träna sin kropp. Så nix...

Och exakt hur skulle jag kunna få hjälp med sömnsvårigheterna? Möjligtvis skulle jag få något slags sömnpiller, men jag vill inte ha konstgjord sömn. Och så har jag redan hela sex mediciner, som jag måste ta varje dag. Jag vågar inte ta en sjunde. Särskilt som jag vet vilka bieffekter ett sömnmedel kan ge en. Så det är nix där också...

Det är inte säkert att man blir av med sin värk för att man tränar. Men träning befordrar endorfinerna i kroppen, dvs naturlig smärtlindrining. Dessutom blir man starkare och rörligare. Annars blir det en ond cirkel, man rör inte på sig, man blir svagare, går inte ut, rör sig ännu mindre, blir ännu svagare. Vad säger din syster själv, tycker hon att träningen är meningslös?

Men jag skulle inte klara av det om jag skulle göra det ensam hemma. Det finns alltid så mycket annat att göra så det skulle inte bli av. Jag går på träning på gym vissa dagar, som rutin.

Träning kan också göra en så fysiskt trött och avslappnad att sömnen blir bättre. Men jag vet ju inte vilka slags sömnbesvär du har.

Inget av detta behöver man göra för att bli arbetsför el gå på DV, utan för sin egen skull. För min del passade jag inte in i arbetslivet, trots att jag sällan var sjuk och hemma från jobbet. Det var jag som person som var fel. Det räcker inte att göra sitt bästa, det är inte nog för arbetsmarknadens krav.

Nu är det inte så att jag inte rör på mig alls. Jag har inget emot att ta promenader, till exempel. Och bara det blir vår på allvar, så tänker jag börja gå ut mer än vad det har blivit nu på vintern. Däremot funkar det inte alls för mig att göra sjukgymnastik. Jag tror inte att min syster tycker att träningen är meningslös, utan hon skulle nog säga att hon skulle ha ännu mera ont utan den. Men hon är som sagt motsatsen till mig när det gäller kroppsträning, så det är lättare för henne att stå ut och ändå inte få perfekt resultat.

Och när det gäller sömnen, så är mitt problem att min dygnsrytm hela tiden förskjuts framåt. Den kan med andra ord vara typ normal en vecka, men bara ett par dagar senare kan jag vara vaken på natten och dyngtrött på dagen. Jag har själv ingen aning om varför det har blivit på det här viset, och det skulle kanske ha varit en god idé för mig att kontakta en sådan där sömnklinik. Om det bara hade funnits en sådan här i min hemstad, eller i Umeå eller Sundsvall åtminstone. Stockholm och Göteborg kommer dock inte på frågan, för dit är det för långt.

Wine skrev:Ja det är svårt att förstå hur man resonerar och tänker när man anser att man utan att ens ha prövat att arbeta eller studera kan göra bedömningen att man är arbetsoförmögen.

Inte nödvändigtvis. Det kan ju vara så att man har väldigt svårt att klara sin vardag även utan arbete.

KrigarSjäl skrev:Det här med arbetsförmåga är inget man väljer som man väljer skjorta.
Har man reella problem så sätter det käppar i hjulet.

KrigarSjäl skrev:De här svårigheterna är inget som kan försvinna via populära quick fix-lösningar eller genom att spotta i nävarna.

KrigarSjäl skrev:VILL sitta hemma och leva på sjukpension!?

-Jo tjenare, det är ju rena drömtillvaron att leva på existensminimum.
Att ha det så knapert att man förstör veckobudgeten om man tar en fika på stan.

KrigarSjäl skrev:Riktiga behandlingar" - för vad?

-Ljudkänslighet?
-Svårigheter vid kaos, osäkra omständigheter?
-Svårigheter vid flexibilitetskrav?
-Perceptionsöverkänslighet?
-Energiåtgång av det sociala?
-Insomnia? (har provat alla sömnmedel och alla käcka tips om varm mjölk och promenader innan sänggåendet)

Upplys mig gärna.

KrigarSjäl skrev:1. Andras erfarenheter eller synpunkter har ingen som helst bäring på hur mitt liv fungerar.
Inställning ändrar inte reella omständigheter. Jag kan inte tänka bort min ljudkänslighet.
Tankemönster och livsval...jovisst har det betydelse - men inte på det där enkla populariserade viset.

2. Man bör ha kännedom om sig själv och också om hur arbetsmarknaden fungerar idag.

+1

Som vanligt insiktsfullt skrivet

KrigarSjäl skrev:Varför tycker du daglig verksamhet ska ställas som krav vid sjukersättning?
Sjukersättning är ju en allmän försäkring och utfaller om det saknas arbetsförmåga.
Är det månne Luther som talar?

+1