Hur ställer man frågor?
28 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Hur ställer man frågor?
RSD555 skrev:Toblerone:
Det här är inte specifikt till dig utan mer en allmän fundering kring hur jag och kanske några med mig formulerar sig. Som ett blogginlägg ungefär.
Vet inte om det på något sätt är intressant för dig eller någon annan men jag tycker det är intressant och det är min tråd!
För mig är det skillnad på om något är ett problem eller om det blivit ett stort problem och folk missförstår mig jämt.
Att säga att något är ett problem är för mig ett konstaterande och innebär snarare att jag accepterat och lärt mig leva med det, trots allt det innebär.
Att något blivit ett stort problem är för mig ett mer känslomässigt uttryck. Det har för mig t ex en mer krävande ton och uttrycker en hopplöshet och önskan om mer akut hjälp eller tröst.
Det normala är nog att folk inte skiljer mellan hur dom använder är eller har blivit men för mig är det ungefär samma skillnad som att säga att något har varit ett problem.
Jag kanske skulle skrivit att det under lång tid har varit ett problem. Att jag använde ordet "är" berodde mest på att jag tänkte att andra autister kanske också lider av liknande problem. Altså att det typ är ett fenomen.
Eller kanske skulle jag skrivit att det är ett stort problem men inget akut.
Jag måste säga att du verkar gör så mycket av en sånt liten sak. Du säger först det är ett problem - jag lägger inte så mycket i det, problem kan se väldigt olika ut för olika människor. Sedan säger du att jag har helt missförstått för att det INTE är ett problem. Jo, det kan väl vara som ett blogginlägg eller som ett konstaterande - JAG har inte begränsat det till något särskilt. Det är du som lägger så mycket associationer i det, känsla eller annat.
Hur ställer man frågor?
Toblerone skrev:RSD555 skrev:Toblerone:
Det här är inte specifikt till dig utan mer en allmän fundering kring hur jag och kanske några med mig formulerar sig. Som ett blogginlägg ungefär.
Vet inte om det på något sätt är intressant för dig eller någon annan men jag tycker det är intressant och det är min tråd!
För mig är det skillnad på om något är ett problem eller om det blivit ett stort problem och folk missförstår mig jämt.
Att säga att något är ett problem är för mig ett konstaterande och innebär snarare att jag accepterat och lärt mig leva med det, trots allt det innebär.
Att något blivit ett stort problem är för mig ett mer känslomässigt uttryck. Det har för mig t ex en mer krävande ton och uttrycker en hopplöshet och önskan om mer akut hjälp eller tröst.
Det normala är nog att folk inte skiljer mellan hur dom använder är eller har blivit men för mig är det ungefär samma skillnad som att säga att något har varit ett problem.
Jag kanske skulle skrivit att det under lång tid har varit ett problem. Att jag använde ordet "är" berodde mest på att jag tänkte att andra autister kanske också lider av liknande problem. Altså att det typ är ett fenomen.
Eller kanske skulle jag skrivit att det är ett stort problem men inget akut.
Jag måste säga att du verkar gör så mycket av en sånt liten sak. Du säger först det är ett problem - jag lägger inte så mycket i det, problem kan se väldigt olika ut för olika människor. Sedan säger du att jag har helt missförstått för att det INTE är ett problem. Jo, det kan väl vara som ett blogginlägg eller som ett konstaterande - JAG har inte begränsat det till något särskilt. Det är du som lägger så mycket associationer i det, känsla eller annat.
Det är ett stort problem för mig att formulera mig rätt när jag söker information. Men det är inget nytt akut problem som jag behöver en snabb radikal lösning för att undkomma. Jag behöver ingen tröja eller skylt eller annat skydd.
Jag fick många andra bra tips och förslag från dig och andra som var till stor hjälp.
Det är allt.
Sen kom jag på att det inte är bra att gå till någon och säga att jag har ett problem om jag inte söker en akut lösning. Det hade inget direkt med dig att göra förutom att jag medgav att jag uttryckt mig för starkt. Och att det var förståeligt att du uppfattade det som att jag behövde en tröja.
Hur ställer man frågor?
Om någon kommer till mig och berättar att dom mår dåligt och har funderat på att ta självmord skulle jag tolka det som att dom noga övervägt det alternativet men valt livet. Eftersom dom står framför mig och kan berätta om det.
Jag skulle då kanske reagera med att säga "vad bra!"
Det är ett stort problem för mig att jag tänker så men det finns ingen akut situation. Det har funnits många såna men det är inget som senaste tiden eskalerat till att hända jämt och ständigt. Det är bara ett av oändligt många exempel på hur min logik kan ställa till det för mig och andra.
Jag skulle då kanske reagera med att säga "vad bra!"
Det är ett stort problem för mig att jag tänker så men det finns ingen akut situation. Det har funnits många såna men det är inget som senaste tiden eskalerat till att hända jämt och ständigt. Det är bara ett av oändligt många exempel på hur min logik kan ställa till det för mig och andra.
Hur ställer man frågor?
Och du tror att det är ett lämpligt svar?RSD555 skrev:Jag skulle då kanske reagera med att säga "vad bra!"
Återgå till Att leva som Aspergare