Tråd om blåsningar man gick på som barn.

Jag trodde till dess jag var typ 23 att ögonen faktiskt kunde fastna fall man skelade med flit.

De flesta saker jag trodde på som var fel berodde ofta på att andra barn trodde på dem eller att jag missuppfattat vad den vuxne sa. Inte så mycket att de lurat i mig saker. Eller att jag drog felaktiga slutsatser av annan anledning.

Jag trodde på skitkonstiga saker som liten.

En sak jag minns var ett argt skämt min far sa när jag låt i sängen och kollade rätt nära på TV en hel kväll (och då var jag inte superliten), men jag tog det som allvar eftersom han var sur. Han sa att i morgon vaknar du upp och är blind. Alla i familjen gick och la sig och jag med och jag var jätteångestig för att jag skulle vakna blind nästa dag och funderade lite på hur de skulle hantera situationen, tyckte det var lite konstigt att de bara skulle släpa runt med mig nästa dag som blind. Jag somnade och vaknade seende och insåg att han faktiskt skojat.

Tack pappa.

Jultomte och påskhare. Jag var så besviken att jag aldrig ville berätta sånt till mina barn och blev därför skitförbannad på deras farmor som försökte. Jag menar - det är ju okej om det bara en trevlig saga, men man ska inte gå så långt att man iscensätter det så realistiskt att barn verkligen tror på det.

Det var så många tvång och herrans tukt och förmaning, så ibland känns det som om jag hade ett Oliver Twist-liknande uppväxt, naturligtvis var det inte så hemskt, men de gjorde sitt bästa för att jag skulle känna mig underlägsen och otrygg. Mina föräldrar gjorde inte så av elakhet, utan de var bara dåliga föräldrar egentligen och det är det många som är, men det dom utsatte mig för var ganska onödigt kan jag tycka.

Min far sa ofta att barn skaffar man bara för att få ut barnbidrag samtidigt som min mor kunde kontra med olika tvång som kunde innehålla religiösa måsten. Hon kunde även hävda att man måste klippa håret kort som på en lägerfånge annars vart man skallig som äldre och de i en tid då alla hade långt hår. Så det gav ammunition åt mobbskvadronen på skolan såklart.

Man lärde sig att aldrig lita på någon och det har jag problem med fortf. Deras märklig uppfostringsmetoder satte djupa spår i mig och jag plågas av det fortf och har mycket dåligt självförtroende. Mitt enda vapen jag hade att sätta upp mot dem var att tiga. Kommer ihåg att jag teg i sex månader en gång, de tyckte bara att det var bra i början "nu fick vi ungen tyst" kunde dom triumferande säga. Men efter någon månad var det inte lika roligt längre och då vände det, jag förstod att jag hade ett vapen att ta till, de kunde inte plåga mig mer, haha...

Konstigt att man måste ha körkort för bil, men inte för att bli förälder.

nomemorytoday skrev:Konstigt att man måste ha körkort för bil, men inte för att bli förälder.

Ja det är ju en paradox, man kan skada människor med bägge sakerna...

Vi har en sådan här tråd redan. Kanske kan man slå ihop dem?

konstiga-saker-ni-trodde-nar-ni-var-sma-t8699.html

Kahlokatt skrev:Vi har en sådan här tråd redan. Kanske kan man slå ihop dem?

konstiga-saker-ni-trodde-nar-ni-var-sma-t8699.html

Coolt

Min pappas farbror jobbade med att ta ut pengarna ur godisapparater. Och han gav med ett av godisen när vi råkade träffa honom. Så jag trodde att han både fick pengarna och godiset. Det verkade vara ett bra jobb.

Jag är 8 år och plockar ivrigt böcker ur bokhyllorna. Det är inte alla böcker som accepteras av antikvariat. Därför tar jag med mig många, för att säkert komma till affär.

Mamma blir kanske arg, först. Men snart ska hon ge beröm. Pengarna gör sig bättre bland fattiga i Pakistan. Tror jag.

Antikvariatets ägare anar oråd, vill prata med någon vuxen. Skolan bekräftar att operation dagsverke pågår.

Men dagen slutar inte som det var tänkt. Inte på långa vägar. Vuxna människor är hycklare.