Efter ni fick diagnos, fick ni fortfarande gå till samma psykolog och fick bra hjälp? Känns som det är väldigt olika.

Jag fick min diagnos för 15 år sedan och då fick jag ingen psykolog men jag började hos en i våras och hon är jag mycket nöjd med.

Jag har gått till mer än 5 olika psykologer och hittills har ingen varit så bra som den första.
Väntetider för en ny psykolog tar fruktansvärt lång tid att vänta, ca 1år fick jag vänta för en ny.

Min erfarenhet är att psykoterapi inte existerar inom den offentliga vården, åtminstone inte inom Stockholms läns landsting, utan de ger korta tillfälliga kontakter och stödsamtal på ca 10 ggr. För mig har det inte hjälpt att vänta eller att veta exakt vad jag söker och vad jag vill ha hjälp med utan de har istället utarbetat en mängd sätt att utestänga folk både med och utan diagnoser från vården.

Jag ser det enbart som ett sätt att skapa en permanent underklass som ska verka som avskräckande exempel för personer som är ute i arbetsliv så att de inte motsäger sig hyvlingar av arbetstid, indragna raster osv osv.

Gick inte till psykolog pga autism eller så efter att jag fick min diagnos - gick till psykolog pga depression.
Då så tyckte jag väl att hon var ganska medioker. Men i retrospekt så inser jag att hon hjälpte mig att hjälpa mig själv, och fick mig att inse att det går att driva igenom förändring överallt i livet bara man är tålmodig och jobbar hårt.

Hade annars en alldeles utmärkt psykolog som gjorde min NPF-utredning. 20 års erfarenhet utav att jobba med patienter inom autismspektrumet gör väl att man blir jävligt duktig egentligen.

Behöver ingen psykologhjälp idag.

Jag har erfarenhet av en mindre bra psykolog i mitt förflutna som jag blev tvungen att gå till ett par gånger under skoltiden. En lärare ansåg att jag hade sådan "prestationsångest" att det inte var hållbart och att jag därför skulle träffa denna människa. Det hade jag dock inte och jag hade uppskattat om läraren istället hade lyssnat på mig och hjälpt mig vidare med en AS-utredning redan då, men men...
Jag vet att denna lärare trots allt bara ville väl och försökte lösa problemet efter bästa förmåga. Detta var väldigt längesedan och jag tappade tyvärr förtroendet för psykologer i och med de där besöken.

Har nyligen börjat gå hos en ny psykolog på eget initiativ och det har fungerat förvånansvärt bra hittills. Hon förstår visserligen inte allt, har ännu inte lyckats lista ut hur jag fungerar och vet inte alltid hur hon skall bemöta mig, men hon lyssnar och försöker så gott hon kan. Hon talar verkligen till mig som man talar till en annan person och inte till en "diagnos", vilket jag verkligen uppskattar.

För första gången går jag igenom en självständig terapi behandling, so far so good. Kommer absolut inte byta psykolog nu.

Har varit djup deprimerad med allt vad det innebär i 9 år. Fick min utredning av min psykolog för ett år sedan.. den visade asperges men även personlighetsstörning borderline. Vill påpeka att borderline är botbart. Hon vet om att jag inte tycker livet är värt det, jag är aldrig lycklig, jag vill ofta inte leva mer, självskadebetende, en sjuklig avundsjuka som äventyrar förhållandet totalt och ångest i längre som slukar all energi. Jag sitter flera gånger per samtal och säger "jag förstår att jag får anpassa mig till min asperges men min borderline är botbart och ställer till det extremt mycket. Jag vill bli bättre... men jag behöver hjälp! Terapi för att få verktyg för att ändra mitt beteende på något sätt". Blev nekad dbt som är terapi för främst borderline patienter för att jag har asperges. Hon vill inte gr mig kbt för hon anser att jag på något vänster är manipulativ och skulle prata henne av stolen. Det enda hon säger är "du ska se att det bara löser sig nu när du är sjukskriven några månader. Är inte det minsta orolig. Du skrämmer inte mig." Hur kan hon ens säga så till någon som inte ens minns när man mådde bra Eller förstår varför man ska leva?. Att det efter 9 år bara kommer lösa sig utan att någon gör något.. troligt. Hon berättar ofta hur jag borde bete mig och vara.. Jag håller med och säger att mitt beteende inte är okej och jag inte vill ha det så. Men hon bara släpper det där.. säger allt negativt om mig utan att ge mig någon hjälp hur jag ska förändra mig. Känns som om hon anser att jag är för psykiskt rubbad för att kunna få hjälp. Förstår inte vad i detta som är att hjälpa mig... Jag är beredd att ta mitt ansvar för att ändra mitt beteende men får inga verktyg någonstans för hur jag ska göra det. Hela livet är en uppförsbacke.. det har psykiatrin hjälpt mig att förstå..

Har alltid haft samma psykolog, sen jag var 16 år, fram till 19 år. Sen när jag var 22 började jag gå hos henne igen fram tills jag var 27-28 kanske? Men jo, hon var bra, hon erkände för mig att hon själv hade en bipolär diagnos, skällde på mig när jag hotade att döda folk, men jag antar att det var befogat...

Fick min Asperger-diagnos när jag var 25. Hon hade inget körkort, så jag hjälpte henne ibland med transporter o fick ersättning för det. Vet inte om man får göra så, men...

Jag har haft en dålig psykolog som till och med utnyttjade mig sexuellt och som sa går du ut och springer mer så löser sig allt!
Hjälpte inte ett skit jag mådde sämre än nånsin och fick öka dosen på mina mediciner.

Nu har jag fått en ny psykolog som jag träffat en gång som verkar vettig, dock tog det en jävla tid att få träffa denne, men antar att man får söka hjälp akut om man behöver det istället för att gå omkring och må dåligt.

Finns ju mycket hjälp att få om man bara vill och får rätt kontakter.

Psykologer och andra anställda inom psykiatrin har ju gått massor med utbildningar så det talar för att det ska gå att hitta rätt.

Varför skulle någon vilja prata med en psykolog?

Dom flesta psykologer har ju betydligt allvarligare problem än vad jag har, och är betydligt ointelligentare.

Att någon med mindre än 130 i IQ får lov att vara psykolog är ju helt sjukt.

hassanisaba skrev:Varför skulle någon vilja prata med en psykolog?

Dom flesta psykologer har ju betydligt allvarligare problem än vad jag har, och är betydligt ointelligentare.

Att någon med mindre än 130 i IQ får lov att vara psykolog är ju helt sjukt.

Ligger faktiskt nåt i det, ok 130 behöver dom kanske inte ha i mitt fall, men det krävs ju endel för att hjälpa någon psykologiskt. Och en hel del begåvning också!

Jag har ju varit inne på att utbilda mig till psykolog eller terapeut och har förstått att de lär sig väldigt mycket under sin utbildning och även går i terapi för att lära sig av sig själv så jag skulle vilja säga att psykologer är bra och utbildade.
Sen att det finns tokstollar även där är förstås olyckligt då de ska jobba med de sköraste människornatt i samhället.

Är ju lite synd att det ofta ska vara så svårt innan man får bra hjälp och denna bild vill jag vara med och ändra på inom psykiatrin.

Att IQ skulle vara ett kvitto på att man är en bra människa som kan hjälpa folk är helt uppåt väggarna säger jag.
För att kunna hjälpa andra krävs andra saker än så, man ska kunna ge hopp till en djupt deprimerad individ och ha kunskap om vilka diagnoser patienten har för att kunna hjälpa på bästa sätt.

Fretshi skrev:Jag har haft en dålig psykolog som till och med utnyttjade mig sexuellt och som sa går du ut och springer mer så löser sig allt!
Hjälpte inte ett skit jag mådde sämre än nånsin och fick öka dosen på mina mediciner.

Nu har jag fått en ny psykolog som jag träffat en gång som verkar vettig, dock tog det en jävla tid att få träffa denne, men antar att man får söka hjälp akut om man behöver det istället för att gå omkring och må dåligt.

Finns ju mycket hjälp att få om man bara vill och får rätt kontakter.

Psykologer och andra anställda inom psykiatrin har ju gått massor med utbildningar så det talar för att det ska gå att hitta rätt.

Ska man verkligen tänka så positivt att man ska utsätta sig för övergrepp för att det kan komma en bättre psykolog sedan? Eller jag kanske läser fel.

Jag vill säga att det verkligen inte var min idé att bli utsatt för övergrepp och jag var naiv och inte bytte psykolog tidigare borde bytt för länge sen men jag förstod tyvärr inte bättre då. Jag lyssnade blint på det han sa och försökte följa det vilket gjorde att jag mådde sämre.

Jag kanske skrev lite slarvigt men det jag menar är att jag tror att det finns bra pskyologer där ute som har bra kunskap att komma med. Beror lite på var ens problem ligger.

Har polisanmält denna psykolog nu, men det tog ett tag innan jag tog mig i kragen och gjorde det.

Bra att du anmälde.

Varanen90 skrev:Efter ni fick diagnos, fick ni fortfarande gå till samma psykolog och fick bra hjälp? Känns som det är väldigt olika.

Går alla hos psykolog innan de får diagnos? Nu är det väl rätt vanligt att man kommer via psykiatrin, men verkar inte jättevanligt mera att folk går hos psykolog.

Jag antar att man innan diagnos kan ha gått för en mängd olika saker. Men efter diagnos, vad skulle de egentligen behandla? Tycker jag fick bättre stöd hos specialpedagogen men hon är inte kvar. Och jag har nog inget behov längre.