Funkar ens panik precis som den ska göra i skolböckerna kanske det bara behövs lite träning för att ta bort den. Men allas verklighet ser ju inte ut sådan. Har själv vare sig agorafobi eller tar fasta på kroppsliga symptom. Det är också synd att det inte fanns någon hjälp att få när jag utvecklade panikångest, det hade nog platsat på barnpsyk, men på den tiden så var barn inte psyksjuka punkt. Det var bara att bita ihop. Orkade bita ihop i femton år.

Kollade lite på den länken och den talar om att utsätta sig för det man är rädd för. Men då är det en fobi. Paniksyndrom handlar om att man får panikattacker i OLIKA situationer som inte är bundna till ett visst ting.

Skulle också vilja kunna kaxa mig och känna mig duktig för att jag hade botat mig från allting. Men tyvärr, är vara en dum, usel och svag människa.

Man får stålsätta sig.

Jag droppade av från 14 mg alprazolam till 3 mg per dag i en vecka och utan en hel vecka innan jag började med 2,5 mg och ringde kommunen för att få hjälp med avgiftning. Nu har jag varit fri i 1 månad och 1 vecka.

Det är fett jobbigt med tanke på all dödsångest jag kan få och hälsoångesten som visar sig som en jävligt jobbig pundare varje morgon när man vaknar, men man får stålsätta sig.

Det finns inget sjukare jag upplevt rent mental som när jag gått av benso cold turkey. Gränspsykotisk med sjuka, sjuka, sjuka mardrömmar! Galenskap är det.

Nej, jag återvänder aldrig till det. Kognitiv träning är DET ENDA VETTIGA. Allt annat är syntetiskt.

earlydayminer skrev:Jag droppade av från 14 mg alprazolam till 3 mg per dag i en vecka och utan en hel vecka innan jag började med 2,5 mg och ringde kommunen för att få hjälp med avgiftning. Nu har jag varit fri i 1 månad och 1 vecka.

Det låter supertufft. Och rent livsfarligt med om du var kroppsligt beroende som jag antar att du var eftersom du beskriver det som det. Du kunde ju strukit med av att inte ta alls efter att ha trappat ner så fort. Jösses.

kiddie skrev:

earlydayminer skrev:Jag droppade av från 14 mg alprazolam till 3 mg per dag i en vecka och utan en hel vecka innan jag började med 2,5 mg och ringde kommunen för att få hjälp med avgiftning. Nu har jag varit fri i 1 månad och 1 vecka.

Det låter supertufft. Och rent livsfarligt med om du var kroppsligt beroende som jag antar att du var eftersom du beskriver det som det. Du kunde ju strukit med av att inte ta alls efter att ha trappat ner så fort. Jösses.

Det spårade ur ganskar rejält. Så nu håller jag mig ifrån allt!

tahlia skrev:

Wine skrev:

tahlia skrev:Då är det bara att gratulera. Du är nog den första jag träffat på med ångest till den graden som var hjälpt av annat än mediciner.

Varför skulle man inte kunna bli hjälpt av annat än mediciner?

Läs gärna artikeln i sin helhet här:

https://www.expressen.se/halsoliv/psyko ... 2064757104

Jag betvivlar inte att det finns de som blir hjälpt av annat än mediciner. Jag har bara inte träffat på dem.

Du kanske inte har träffat så många med paniksyndrom, då du har en AS diagnos tänker jag att du kanske inte har ett stort umgänge, och sedan brukar man väl inte direkt sitta och diskutera och öppna upp sig om sin psykiska ohälsa då man träffar andra? Har i alla fall inte jag gjort med dem jag umgåtts med. Har hållit det privat då jag har mått så dåligt och känt mig så udda och onormal jämfört med alla andra, man vill kanske inte heller sitta och beklaga sig inför andra om sina egna problem då man träffas, och ta ner andra och förstöra stämningen i onödan?

De du har träffat som har paniksyndrom, har du frågat dem om de har testat andra behandlingar än mediciner, som exempelvis KBT eller andningsövningar eller är det något ni har diskuterat?

Dreamtrance skrev:Finns det vetenskapliga belägg för annat än mediciner är det väl ok.

Jag förstår inte varför man skulle behöva ha vetenskapliga belägg för att övertyga sig innan man testar exempelvis andningsövningar, det är ju enkelt och riskfritt att bara sätta igång och prova, jag tänker att lidandet när man har paniksyndrom är så stort att man nog gärna är beredd att testa andningsövningar direkt om man får tips om det.

Jösses, du har många fördomar ser jag.

Wine skrev:Du kanske inte har träffat så många med paniksyndrom, då du har en AS diagnos tänker jag att du kanske inte har ett stort umgänge, och sedan brukar man väl inte direkt sitta och diskutera och öppna upp sig om sin psykiska ohälsa då man träffar andra?

Mitt umgänge har varit stort. På senare år har jag försökt minimera det då det inte är värt energiåtgången. Vidare tycks jag ha förbannats med stämpeln "prata med mig" i pannan då vilt främmande människor gladeligen börjar berätta sin livshistoria i väntrum, på busshållplatser och liknande.

Eftersom jag själv är öppen med mina erfarenheter (jodå, man kan dela med sig av sådana utan att på något vis beklaga sig eller förstöra stämningen) så brukar människor runt mig och människor jag träffar vara bekväma med att öppna sig i vad som annars helt i onödan ses som nåt slags tabuämne (som psykisk ohälsa). Tillbringade även fyra månader inlagd på psykiatrisk avdelning som stöd åt min dotter där jag fick möjligheten att utbyta erfarenheter med såväl patienter som med personal. Kontentan av allt detta är att du bör vara försiktig med stereotypiska antaganden.

Slutligen vill jag poängtera att jag var fullständigt tydlig med att jag återgav mina högst personliga erfarenheter och klargjorde även att jag inte på något sätt påstod att alternativa metoder var värdelösa. Det fanns således ingen som helst anledning för dig att suga åt dig som en svamp och, istället för att fokusera på ämnet i sig, försöka trycka ned mig och mina erfarenheter.

Wine skrev:då du har en AS diagnos tänker jag att du kanske inte har ett stort umgänge

Så där uttrycker man sig inte bara. Nu får du sluta att försöka trycka till folk. Det är inte OK.

Jag personligen mår skitdåligt av sådana påhopp. Det är tillräckligt jobbigt för vissa av oss utan sådant skit.

Asså har du ingen skam i kroppen? Är det ditt syfte med att vara här att få folk att må skit? Tror inte ett ögonblick på att dina länkar är till för att godhjärtat hjälpa någon.

Ifall du verkligen försöker hjälpa så bör du byta taktik.

Försöker du få folk att bråka eller må dåligt, grattis din stil är perfekt. Fortsätt så så kanske du får ha forumet för dig själv till sist som ekokammare.

kiddie skrev:

Wine skrev:då du har en AS diagnos tänker jag att du kanske inte har ett stort umgänge

Så där uttrycker man sig inte bara. Nu får du sluta att försöka trycka till folk. Det är inte OK.

Jag personligen mår skitdåligt av sådana påhopp. Det är tillräckligt jobbigt för vissa av oss utan sådant skit.

Asså har du ingen skam i kroppen? Är det ditt syfte med att vara här att få folk att må skit? Tror inte ett ögonblick på att dina länkar är till för att godhjärtat hjälpa någon.

Ifall du verkligen försöker hjälpa så bör du byta taktik.

Försöker du få folk att bråka eller må dåligt, grattis din stil är perfekt. Fortsätt så så kanske du får ha forumet för dig själv till sist som ekokammare.

Trycka till folk?

Det är ju du och tahlia som tolkar in något negativt i det jag skriver, det är ju inte så att det är något unikt att aspergare har svårigheter med det sociala umgänget, svårigheter med social integration tillhör väl det grundläggande i problematiken och därmed är det inte heller särskilt ovanligt att man kan ha stora problem eller svårigheter med att både få och behålla vänner.

Jag resonerade utifrån min egen erfarenhet samt det jag läst och sett om AS, dokumentärer o.s.v.

Känner ni er kränkta av detta?

Kan också tillägga att det endast är på detta forum jag sett att folk tar illa vid sig då andra kommer med tips och försöker hjälpa till, känner du dig kränkt av att jag tipsade dig om andningsövningar och KBT för att få hjälp mot paniksyndrom och att jag sedan skrev att jag har blivit hjälpt av detta?

tahlia skrev:Det fanns således ingen som helst anledning för dig att suga åt dig som en svamp och, istället för att fokusera på ämnet i sig, försöka trycka ned mig och mina erfarenheter.

Jag tror faktiskt att du bör fundera lite på hur du själv fungerar och beter dig.

Wine skrev:Det är ju du och tahlia som tolkar in något negativt i det jag skriver

Ja precis. Du tar ens egen hand och slår den i ansiktet på folk och kör med "You're hitting yourself."

Bra jobbat.

Wine skrev:

tahlia skrev:Det fanns således ingen som helst anledning för dig att suga åt dig som en svamp och, istället för att fokusera på ämnet i sig, försöka trycka ned mig och mina erfarenheter.

Jag tror faktiskt att du bör fundera lite på hur du själv fungerar och beter dig.

Och det kommer från personen som klafsar runt på allt och alla. Hittills har jag ursäktat dig med att du möjligen är så pass aspig att du inte har någon som helst aning om hur det du skriver framstår (en vanligt förekommande svårighet hos människor som har AS). Nu har jag börjat omvärdera den slutsatsen. Det är fullt möjligt att du medvetet försöker trycka ned alla som på något sätt inte håller med dig eller din verklighetsuppfattning, något som i sådana fall säkerligen har som syfte att blåsa upp ditt ego så att du kan försätta inbilla dig att du är överlägsen andra.

tahlia skrev:

Wine skrev:

tahlia skrev:Det fanns således ingen som helst anledning för dig att suga åt dig som en svamp och, istället för att fokusera på ämnet i sig, försöka trycka ned mig och mina erfarenheter.

Jag tror faktiskt att du bör fundera lite på hur du själv fungerar och beter dig.

Och det kommer från personen som klafsar runt på allt och alla. Hittills har jag ursäktat dig med att du möjligen är så pass aspig att du inte har någon som helst aning om hur det du skriver framstår (en vanligt förekommande svårighet hos människor som har AS). Nu har jag börjat omvärdera den slutsatsen. Det är fullt möjligt att du medvetet försöker trycka ned alla som på något sätt inte håller med dig eller din verklighetsuppfattning, något som i sådana fall säkerligen har som syfte att blåsa upp ditt ego så att du kan försätta inbilla dig att du är överlägsen andra.

Du bör nog ta och läsa igenom dina egna inlägg i diskussioner med andra, vilken ton du har o.s.v.

tahlia och kiddie, jag undrar fortfarande:

Wine skrev:...det är ju inte så att det är något unikt att aspergare har svårigheter med det sociala umgänget, svårigheter med social integration tillhör väl det grundläggande i problematiken och därmed är det inte heller särskilt ovanligt att man kan ha stora problem eller svårigheter med att både få och behålla vänner.

Jag resonerade utifrån min egen erfarenhet samt det jag läst och sett om AS, dokumentärer o.s.v.

Känner ni er kränkta av detta?

Kan också tillägga att det endast är på detta forum jag sett att folk tar illa vid sig då andra kommer med tips och försöker hjälpa till, känner du dig kränkt av att jag tipsade dig om andningsövningar och KBT för att få hjälp mot paniksyndrom och att jag sedan skrev att jag har blivit hjälpt av detta?

Tror jag börjar höra ekona nu...

kiddie skrev:Tror jag börjar höra ekona nu...

Kan du åtminstone ge en förklaring på vad det är som gör du känner dig kränkt av mina inlägg om andningsövningar och KBT vid paniksyndrom?

Känn er aldrig tvungna att svara på Wines frågor för han svarar inte på era om han inte kan styra diskussionen i för honom önskvärd riktning.

Pinghis Khan skrev:Känn er aldrig tvungna att svara på Wines frågor för han svarar inte på era om han inte kan styra diskussionen i för honom önskvärd riktning.

Mycket bra råd.

kiddie skrev:

InfiniteDream skrev:Lyckost. Själv råka jag nämna att jag hade använt droger, så jag får inte ens imovane för att sova . Hellre drogad än dödsångest.

Det är skit att man inte ska kunna vara ärlig mot sin läkare. Vården blir ju sämre om man måste ljuga. Men ibland måste man det. Skulle inte heller få medicin om de visste en del av min historia. Då är det inga direkta "allvarliga" grejer, men de går efter sina egna ramar hur de tror man ska agera, istället för att sätta sig in i hur man funkar.

Jag förstår inte hur jag orkade med alla år av panikångest innan jag fick hjälp. Fick höra att man inte kan dö av panikångest så man behöver inte behandla den.

Det där är ju något som som läkarna verkar vara oense om...

Som i mitt fall, jag missbrukade illegalt, erkände till slut för psykiatern som jag gick hos, att jag s.k. "självmedicinerade" med bensodiazepiner och var beroende. Först lades jag in o fick inga benzo på 4-5 dagar o jag blev helknäpp. Men, de beslutade att ge mig det lagligt sen.

Sen har läkarna kommit o gått, alla fortsatte att skriva ut det, o jag får väl äta den livet ut?

Men jag tror att de flesta läkare säger, om de ser att man missbrukat, direkt ett nej till bensodiazepiner. Även om det är typ sista utvägen vid svår sjuklig ångest. Hade jag varit psykiater (nu har jag ju inte utbildningen, så jag är inte säker), så hade jag nog gett patienten en chans att visa att hen kan sköta det som ordineras, ev. med krav på urinprov.

Annars bidrar man till kriminaliteten när man "självmedicinerar" illegalt, o köper det svart.


Sen om psykiatrerna bryr sig vet jag inte, här i stan är det kaos på psykiatrin, men jag verkar vara prioriterad, jag får alltid regelbundna tider o nya recept. Men man läser i tidningen om kaoset:

Pensionerade specialister upprätthåller allmänpsykiatrin i Ängelholm
Jag går hos en av de två pensionerade psykiatrerna, har haft han i säkert 4-5 år ändå. Han har ryckt in på sin lediga tid (men han fick ju säkert betalt för det) för att hjälpa mig en gång också.

Patient i Ängelholm blev utan medicin på grund av läkarbrist
Men folk blir utan mediciner... En gång ringde jag akut, o då fanns där inte en enda läkare.

Efter hyrstoppet – patienter får läkartid på Skype med psykiater på Mallorca
De hittar på alla möjliga lösningar...

Ängelholm mister sin psykavdelning
Vi hade 2 avdelningar, där jag hamnat några gånger, man kunde t.ex. få några timmars permission, så man kunde gå hem en runda.

Stökigt när psykiatriavdelningar slogs samman
Den slås ihop med missbruksavdelningar i Helsingborg. Har hamnat där en gång, tråkigare än i Ängelholm. Svårt deprimerade unga tillsammans med grova missbrukare. Lär nog bytas runt en del mediciner... Minns inte om de övervakade när man tog sin medicin där.

Sorry, nu kom jag lite off topic här, så tillbaka till benzo...
Man kan försöka att bara be om det. Det gjorde jag med min Imovane;

-Kan jag få Stilnoct?
-Nej, det skriver vi inte ut, eftersom man kan bli speedad på det. men Imovane kan du få!

Vi, som om han menade att hela avdelningen har dom reglerna? Men sen dess har jag fått, förutom Iktorivilen, Imovane i ca 3 år. Fast jag har frågat om många narkotikaklassade mediciner...

-Kan jag få Heminevrin?
-Njaej, det är beroendeframkallande!

-Kan jag få Modafinil?
-Nää, det finns risk att det utlöser psykoser, och man ska ändra på sömnhygienen först, så inget sent kaffe!

Har säkert frågat om fler mediciner, jag tycker det är intressant att läsa psykiatri, så jag vet vilka de flesta medicinerna är. Jag frågade han om Latuta, men det visste han inte ens vad det var.

Så, det skiljer mycket mellan olika läkare/psykiatriker! Min uppfattning är att yngre psykiatriker är mer restriktiva med benzo, har väl uppmärksammats mer o mer på psykiatriker-utbildningen, att de är så beroendeframkallande. Men de flesta psykiatriker jag har haft har varit gamla.

Hur illa är din hypokondri/odc om jag får fråga. Har själv hypokondri och ocd.
För mig har det blivit bättre om jag hela tiden är sysselsatt med plugg och datorspel. Skulle inte rekommendera benso, då det är beroendeframkallande efter en viss tid.

Jag har paniksyndrom och hälsoångest. Kan säga att andningsövningar gör panikångest värre! Det hjälper definitivt inte att ta djupa andetag, det gör paniken värre. Däremot är det bra att träna på det när man inte har panik så man inte kontrollerar andningen så förbannat hela tiden.

Kan vara värt att tillägga att mitt paniksyndrom är i stort sett borta, men jag kan triggas av olika saker - främst centralstimulerande substanser.

Richard skrev:Men jag tror att de flesta läkare säger, om de ser att man missbrukat, direkt ett nej till bensodiazepiner. Även om det är typ sista utvägen vid svår sjuklig ångest. Hade jag varit psykiater (nu har jag ju inte utbildningen, så jag är inte säker), så hade jag nog gett patienten en chans att visa att hen kan sköta det som ordineras, ev. med krav på urinprov.

Annars bidrar man till kriminaliteten när man "självmedicinerar" illegalt, o köper det svart.

Jag tror det också. De kan komma med hur hårda regler de vill, men finns preparaten att få tag på på annat vis så kan folk hitta dem om de blir desperata nog.

Tycker det är en bra idé om t ex provtagning, det skulle ju utesluta att man tar för mycket medicin. Men det känns inte som de vill ha någon lösning, utan mer att de vill komma med pekpinnar och moraliserande. Ibland tror jag även de vill plåga ihjäl folk för att vi blir för dyra. Har själv haft en läkare som sa rakt ut att det var bättre att vara död än beroende av en medicin. Man blir lite rädd...

Vad gäller hur vården har blivit... jag bara ruskar på huvudet och känner mig bedrövad. Många kliniker som fått finnas kvar finns bara i namn, det finns egentligen ingen personal kvar. Bara hyrläkare. Och i de fall de stoppats, finns ingen.

Blir faktiskt rädd av den utvecklingen med. Vare sig det gäller att få mer medicin, sjukintyg eller annan hjälp. De tycker man ska kunna vänta i evigheter inom vården. Helt jäkla bisarrt...

earlydayminer skrev:Jag har paniksyndrom och hälsoångest. Kan säga att andningsövningar gör panikångest värre! Det hjälper definitivt inte att ta djupa andetag, det gör paniken värre. Däremot är det bra att träna på det när man inte har panik så man inte kontrollerar andningen så förbannat hela tiden.

Kan vara värt att tillägga att mitt paniksyndrom är i stort sett borta, men jag kan triggas av olika saker - främst centralstimulerande substanser.

Jag tror jag förstår lite vad du menar om andningen. Jag har inte panikattacker där jag fokuserar på det fysiska. Däremot kan jag i normalt tillstånd inte typ "meditera" genom att tänka på andning, då blir jag helt knäpp i huvet och insnöad på hur jag andas.

Vad gäller syresättning så verkar man ju syresätta sig för mycket och inte för lite vid panikattacker så på det viset skulle också djupandning inte vara bra.

Sedan är det ju också väldigt bra att du har känner dig själv. Det tror jag är viktigt, att man vet sina egna reaktioner snarare än bara följer nåt allmänt hälsoråd.

För två olika människor kan samma sak vara lugnande eller ångestskapande ju.

Sedan lyssnar jag mycket hellre på sådant som är självupplevt, som du skriver hur medicineringen spårade ur. Det känns mycket mer värdefullt att ta del av än citat ur läroböcker.

Kiddie jag kom på förut att min meditation inte häller går så bra när jag mår dåligt då är det andra saker jag får ta till för ofta så blir ens tankar värre av meditation så om man mår riktigt dåligt är meditation inte någon bra idé då det är en kraftfull process som kan väcka till liv gamla minnen.
Det är min erfarenhet av det.

Fungerar bra när jag är stabil och mår bra.

Jag håller med om att vården är kraftigt umderbemmannad och att läkarna är överarbetade!

De tar ju inte tag i sina patienters problem på allvar utan det blir mest quick-fixlösningar.

Läkarbesöen är ca 1 tumme och på den tiden ska de få en uppfattning om patientens problem. Sen är nästa läkarbesök om 1 månad. Blir mest här har du ett recept på antidepressiva för att lösa din depression.
I många fall kan det behövas andra behandlingar också för att patienten ska bli helt frisk.