Jag kan förstå att ett av kriterierna för att både diagnosticera och undersöka en persons aspergers är genom personens förhållanden till andra personer.
Men det känns ändå inte så lätt eller kul att diskutera sina förhållanden och sexliv i minsta detalj med (okända) personer.

Fast har man egentligen något val? Det är på sätt och vis ganska viktig information och ger en bild av vad man gör och inte gör. Och så kan de som får informationen granska den och säga hur normal eller aspergers du faktiskt är enligt dem.

Men var drar man gränsen? De jag träffat verkar inte ha någon gräns alls utan vill veta båda vem, var, när, hur, tid, längd, utsende osv.

Jag känner mig lite sur över situationen och vill ibland bryta all kontakt med psyk och andra läkare osv. Att diskutera intima personliga erfarenheter är inte kul. Men jag vill inte heller försvåra för personer som förhoppningsvis använder informationen för seriös bedömning.

Jag har nyligen fått en kontaktperson inom vården, han är sjuksköterska och jag trodde egentligen att hans roll främst skulle vara att ta prover för att kolla mitt blodtryck, puls och vikt i samband med att jag fått Zyban.
När han blev min kontaktperson så fick jag förklarat att det var för att jag skulle kontakta honom istället för min läkare, som är svår att nå. Hon gillar inte riktigt att jag mailar till henne vilket jag gjort i alla fall, eftersom det får henne att ringa tillbaks. Hon får nämligen inte lov att svara på mail.
Hur som helst, min kontaktperson agerar som en form av psykolog och börjar fråga ganska närgångna frågor om just förhållande och mitt sexliv, detta var på tredje mötet.

Just nu känns de fysiska testerna bara som en ursäkt för att jag ska komma dit. Jag reagerade inte alls lika negativt som jag gjorde på Concerta eller Metamina, utan mina testvärden är i det närmaste perfekta nu.
Det var de redan andra gången, men han bokade in en träff till. Värdena var perfekta också denna gång. Det finns inget som tyder på att jag får några biverkningar av Zyban, fast han bokar trots detta in en fjärde träff för nya provtagningar.
Innan varje provtagning vill han samtala i en timme med mig om vad som hänt i mitt liv sedan sist. Och jag tror inte att han gör detta för att han tycker att jag verkar vara en så spännande och intressant person.

Jag vet inte om detta är bra eller dåligt, men jag finner hela situationen väldigt intressant. Jag har aldrig suttit och utvärderat mina relationer till andra människor med en person som jag inte känner alls.

Moderator: Fortsatt diskussion om Zyban återfinns här: zyban-och-voxra-t8373.html

Första reaktionen: Vad ända in i h-vete har kontaktpersonen med ens sexliv att göra?

Förtroende är något en kontaktperson måste förtjäna. Innan brukaren klargjort att förtroendet existerar är det inte acceptabelt för en kontaktperson att ställa någon sorts intima frågor. De får inte vara ens i närheten.

Att bara utgå från att man har rätt att lägga näsan i blöt i den intima personliga sfären borde vara förbjudet. Det är åtminstone bristande respekt.

Så först förtjäna förtroende och respekt, sen bjudas in till mer personliga samtal. Obs! bjudas in.

Jag hade blivit sur om folk ställde olämpliga frågor.

Alternativt börjat berätta härligt osannolika historier.

tahlia skrev:Första reaktionen: Vad ända in i h-vete har kontaktpersonen med ens sexliv att göra?

Jag reagerade likadant.

Nix, jag snackar inte om sånt, har aldrig snackat om något sånt hos någon vårdpersonal tror jag. Inte för att det skulle vara helt orelaterat till eventuell AS t.ex. , men det är ju inte någonting jag vill sitta och snacka där om. Det första jag tänkte var samma Tahlia skrev, nämligen

Vad ända in i h-vete har kontaktpersonen med ens sexliv att göra?

Jag har gått hos en asbra psykolog och han snackade inget sex någonsin. Min morsa gick hos en askass psykolog som var väldigt nyfiken på hennes sexliv. Jag misstänker ett samband mellan en psykologs skicklighet och sexlivssnokande. Därmed inte sagt att det inte kan vara viktigt för folk att prata om sex hos en psykolog, men det är ett ganska känsligt ämne som kanske bör undvikas om inte patienten/klienten själv för det på tal.

Jag har inte minsta problem/ovilja att diskutera sådant här med en vilt främmande person - om det är rätt person. Märk väl. Har haft en psykoterapeut som ställde mycket sådana frågor, samtidigt med ett mycket "fel" kroppsspråk och röstläge som gjorde det hela obehagligt. Andra tex läkare har ställt mycket mer intima frågor än psykoterapeuten gjorde, men gjort det på ett mer "faktamässigt" sätt, då kan dom fråga vad tusan dom vill, för det blir inte obehagligt känslomässigt.

"Närgångna frågor" har varit som när senast jag hade sex, när senast hade jag ett förhållande och om jag dejtar någon med följdfrågor om varför.
Jag har inga problem att svara på sådana saker, det var lite jobbigare att få dem i direktsändning i radio av en programledare. Minus senast jag hade sex, det var väl kanske inte lämpligt...

Däremot, skulle han börja gå in på om jag brukar ha sex i duschen, på köksbordet eller diverse sexställningar som jag föredrar, ja då skulle jag nog tacka för mig, för jag vet faktiskt inte vad han skulle göra med den informationen...
De andra frågorna skulle ju kunna tyda på om jag t.ex. var SLA (sex, love addicts), det tycker jag inte är så mycket konstigare än att han frågat om mina alkoholvanor.

Jag gick hos psykolog när jag var 19-20 år, hon nämnde inte ens ordet sex. Visserligen så gick jag där för att bearbeta sorgen efter min mamma, men vi kom ju att prata om andra saker också.

baconmuffins skrev:Jag kan förstå att ett av kriterierna för att både diagnosticera och undersöka en persons aspergers är genom personens förhållanden till andra personer.
Men det känns ändå inte så lätt eller kul att diskutera sina förhållanden och sexliv i minsta detalj med (okända) personer.

Fast har man egentligen något val? Det är på sätt och vis ganska viktig information och ger en bild av vad man gör och inte gör. Och så kan de som får informationen granska den och säga hur normal eller aspergers du faktiskt är enligt dem.

Men var drar man gränsen? De jag träffat verkar inte ha någon gräns alls utan vill veta båda vem, var, när, hur, tid, längd, utsende osv.

Jag känner mig lite sur över situationen och vill ibland bryta all kontakt med psyk och andra läkare osv. Att diskutera intima personliga erfarenheter är inte kul. Men jag vill inte heller försvåra för personer som förhoppningsvis använder informationen för seriös bedömning.

Klart man har ett val! Aldrig att jag skulle vilja svara på frågor om mitt sexliv, om det inte var just sexlivet jag sökte för.

Kanske kan det vara befogat under själva utredningen, men då snarare om man haft något längre förhållande, om det är problem att ha förhållanden. Men intima detaljer, nej tack! Kommer inte ihåg om några sådana frågor ställdes öht. Men iom att jag var gift och hade ett barn så kanske jag ansågs "normal"? Tydligen gick det bra att ställa en diagnos ändå. Jag tycker du kan säga att du inte har lust att svara på dessa frågor, så får just detta ses som ett tecken på att du är rädd om din integritet.

Jag har ingen kontaktperson men sexfrågor vore definitivt "off limits" om jag hade en. Jag har kontakt med en kurator men hon frågor inte om mitt sexliv. Det är jag som berättar om vad jag har problem med (sociala relationer t ex).

Gör som jag när man ställer frågor som jag inte vill svara: Ignorera frågan, svara på något annat eller kom med uppenbara lögner.

Var dock försiktiga så att ni inte försäger er eller är konsekventa i era orimligheter. Det torde ge psykologen material att arbeta med.

MsTibbs skrev:Jag har inte minsta problem/ovilja att diskutera sådant här med en vilt främmande person - om det är rätt person. Märk väl. Har haft en psykoterapeut som ställde mycket sådana frågor, samtidigt med ett mycket "fel" kroppsspråk och röstläge som gjorde det hela obehagligt. Andra tex läkare har ställt mycket mer intima frågor än psykoterapeuten gjorde, men gjort det på ett mer "faktamässigt" sätt, då kan dom fråga vad tusan dom vill, för det blir inte obehagligt känslomässigt.

Instämmer helt.
Har aldrig fått den typen av frågor dock, men jag skulle inte ha några problem att svara om det var relevant. I en AS-utredning kan det vara ganska relevant, vilket gjorde att jag tog upp saken själv, så jag vet inte om min utredare hade tagit upp det senare eller inte.

Pratar med min sen 10 år terapeut om förhållandet, ja, detaljer om sexliv, never.

Som min teraput sa när jag skulle göra min lilla utredning som försäkringskassan beställt, "Säg att det är privat och tillhör ditt privatliv. Känn att du har intigritet för det är inte relevant för utredningen om din arbetsförmåga även om dom vill ställa diverse diagnoser."

Något mellan mig och min pv, end of story!

Nej, detaljer har de absolut ingen användning av att veta. Det jag berättade var i stora drag och inte heller om någon specifik person utan generellt hur jag upplever saker.

Jag har ingen kontaktperson, men jag pratar om allt med min psykolog.

Charley? skrev:Jag har ingen kontaktperson, men jag pratar om allt med min psykolog.

Det är en djävla skillnad!

Ganesh skrev:

Charley? skrev:Jag har ingen kontaktperson, men jag pratar om allt med min psykolog.

Det är en djävla skillnad!

Egentligen inte så stor skillnad för dig. Diskussion om privata saker i båda fallen. Men visst, psykologen beter sig förhoppningsvis mer proffsigt.

baconmuffins skrev:Egentligen inte så stor skillnad för dig. Diskussion om privata saker i båda fallen. Men visst, psykologen beter sig förhoppningsvis mer proffsigt.

Sådär kan du väl inte skriva heller?