Även skötare och sjuksköterskor i psykiatrisk öppenvård som gått steg 1 -utbildning i psykoterapi kan bedriva terapi/samtalsstöd.

Du skulle kunna kolla upp möjligheten att extrajobba som volontär åt t ex självmordslinjen, brottsofferjouren, BRIS i t ex chatt och/eller telefon. Jag tror man går en kortare utbildning innan.

Ja det har jag faktiskt funderat på tidigare att jobba inom självmordslinjen, har själv haft självmordstankar och vet hur jobbigt det är.

Men jag vet inte hur stabil man måste vara för att få jobba där?`

Mår inte helt bra än.

Kan ju skicka ett mail och fråga alla fall.

har mailat de alla fall så får vi se vad de säger, men kanske är det så att jag måste må lite bättre för att få jobba på självmordslinjen.

För det är ju som sagt ganska allvarligt och viktigt att man ger rätt stöd.

Nej tack, jag har sett tillräckligt mycket mänskligt lidande. Både hos folk med AS och utan det. Nog för att jag haft en del lidande i mitt eget liv men jag tycker ändå att de flesta verkar må sämre än jag. Så, tyvärr är jag inte rätt person, jag blir alldeles för lätt gråtfärdig och stressad.

ingetbranamn skrev:Nej tack, jag har sett tillräckligt mycket mänskligt lidande. Både hos folk med AS och utan det. Nog för att jag haft en del lidande i mitt eget liv men jag tycker ändå att de flesta verkar må sämre än jag. Så, tyvärr är jag inte rätt person, jag blir alldeles för lätt gråtfärdig och stressad.

Vad menar du?
Ska jag låta bli att hälpa andra för att jag vill?
Okej jag vet att jag måste må bättre först, men jobbar på det varje dag.

Det där var riktigt otervligt sagt och jag kommer sluta prata med dig nu.

Jag startade inte denna tråd för att få såna här svar...

Fretshi skrev:

ingetbranamn skrev:Nej tack, jag har sett tillräckligt mycket mänskligt lidande. Både hos folk med AS och utan det. Nog för att jag haft en del lidande i mitt eget liv men jag tycker ändå att de flesta verkar må sämre än jag. Så, tyvärr är jag inte rätt person, jag blir alldeles för lätt gråtfärdig och stressad.

Vad menar du?
Ska jag låta bli att hälpa andra för att jag vill?
Okej jag vet att jag måste må bättre först, men jobbar på det varje dag.

Det där var riktigt otervligt sagt och jag kommer sluta prata med dig nu.

Jag startade inte denna tråd för att få såna här svar...

Nu har jag iofs inte tankeläsarhatten på mig, men jag är ändå rätt säker på att ingetbranamn svarar på frågan i trådtiteln. Med andra ord, det är knappast riktat mot dig, Fretshi.

Haha det är jag som är för känslig för när folk skriver saker.

Ska nog börja med att utbilda mig till sjuksköterska och jobba som det ett tag och om intresset fortfarnade finns hos mig läsa påbyggnadsutbildningar för att bli terapeut.

Vad tror ni är det bra att utbilda sig till livscoach?
De kan ju också hjälpa folk.

Vart på informationsträff på mind och ska på intervju inom kort där jag får berätta om mig själv, men vad de sa var att om man mått dåligt kort innan så såg de helst att man väntade lite innan man blir volontär så att man är stabil under en längre tid.

Vilket nog får ses som det jag bör göra, men jag ska höra mig för på intervjun alla fall.

Fretshi skrev:Jag hade faktiskt inte funderat så mycket över att det finns andra jobb än psykolog som kan hjälpa folk, ska kolla runt lite.

Boendestödjare. Jag hade gjort analysen efter att jag hade träffat en av mina boendestödjare att från hens beteende(genom analytisk vinkel) att den personen påminde om mig själv så efter ett tag(typ veckor/månader) blev jag rätt så säker på att den personen inte bara hade Asperger utan också samma "personlighetsdrag"(som ej baseras på miljöfaktorer som man växt upp med utan ens "psykologi" och/eller sättet ens hjärna fungerar) så jag körde med min vanliga strategi.

Jag gick ut med att jag har Asperger för boendestödjaren, fast först frågade jag vad den personen känner till om Asperger. Jag brukar känna mig för noga innan jag berättar om Asperger för vissa personer och det på grund utav att de kan ha typ dessa tankar "å det är så hemskt med Asperger" attityden och då kan dessa tankar komma upp "den personen har inte tid eller förmågan att lära sig om vad Asperger verkligen är" och/eller "den personen får lätt fördomar om andra" vilka hjälper mig om jag ska berätta eller inte om Asperger öht för den personen, inte minst berätta att jag har Asperger.

Jag fick svar tillbaka också...men jag frågade aldrig direkt om den personen har Asperger. Jag har inte någon rätt att sätta etiketter på andra när jag träffar dem i person för det är fel och kan anses vara personligt påhopp. Jag har en vän som jag gjort analysen också har Asperger(har även diagnos) och den personen har väldigt liknande(för ingen person är exakt lika en annan, för stämmer det då har man en tvilling) "personlighetsdrag" och/eller "beteendemönster".
Den personen hade dock en annan strategi än min när vi antar att den andre har Asperger. Hen sa direkt till personen typ "Jag tror att du har Asperger" och två av hens vänner vill nu inte längre vara vänner med min vän. Nu om det är bra eller dåligt beror på för jag känner inte hens vänner så jag har ingen åsikt om det var bra eller dåligt att de avbröt kontakten.

Jag har en egen teori angående om man kan fungera bra som psykolog:

• Har du förmågan till kritiskt tänkande?
• Tycker du om att analysera även ditt eget beteende mönster och hitta andra som är som dig?
• Är du intresserad av inte bara Asperger utan också andra diagnoser som t.ex ADD/ADHD osv.?

Pga ovanstående tror inte jag att jag passar för psykolog idag för jag är mestadels intresserad av Asperger. Jag har inget intresse i andra diagnoser(förutom när de angränsar till Asperger, t.ex ADD/ADHD samt andra). Fokus hjälper mig att analysera och om jag "fokuserar på alla diagnoser" då blir det inget fokus och då tror jag inte att jag lär mig någonting. Detta är en hobby. Studier tar enorm kraft. Studier är det största jobbet du kan göra och när du väl studerar kommer du veta om det är rätt eller fel. Dock att ha det som hobby att vilja träffa andra människor och tänka ut beteendeteorier osv. det gör du ändå automatiskt.

Boendestödjare kan vara ett alternativ men det finns även ett yrke som heter "Psykiater". Är man mer analytisk då?

Å andra sidan kanske det inte är psykolog du ska bli utan psykiater https://sv.wikipedia.org/w/index.php?ti ... d=42149181

Jag tror det ingår mycket mer analys där. Fast du kanske är den perfekta psykologen, jag har ingen åsikt för jag har inte träffat dig.

Psykiater eller psykiatriker är en läkare som är specialiserad på psykiska sjukdomar, tillstånd och störningar.[1] En psykiater diagnostiserar rent psykiatriska tillstånd med hjälp av främst samtal med patienten och personer i dess omgivning, observation samt strukturerade diagnostiska instrument.

Psykiatriker måste man ju vara läkare för att kunna bli och jag kommer aldrig komma in på den utbildningen.

Därför tror jag mer på idén om sjuksköterska med psykoterapibehörighet.

Boendestödjare är nog lite för stressigt för mig och jag som redan har problem i vardagen skulle nog inte passa som det.

Sjuksköterska kan ju också vara stressigt men det känns mer intressant än boendestödjare.

Jag tror att det finns massor av dåliga psykologer som inte kunnat bearbeta sina egna privata problem. Bli inte en till av dem!

Jag har träffat några och det är det jag vill ändra på göra så att psykologyrket får ett bättre rykte

blää för lifecochar! Har bara dåliga erfarenheter därifrån, de lärde mig inte ett skvatt om livet som jag inte redan visste. Aldrig att jag skulle bli psykolog, sitta och höra på folks enfaldiga bekymmer, nej tack. Väljer du den banan och har skört psyke finns en stor risk att du bränner ut dig.

Vet flera autister som jobbar med människor. Känner en som arbetar med rättspykatri, och
sen så har du Torbjörn som faktiskt är utbildad psykolog också här på forumet!

Personligen arbetar jag som lärare och mina personliga erfarenheter
av diagnoser och psykisk ohälsa hjälper mig att förstå andra elever som har det
svårt.

Just det faktum att vi som has Asperger ibland på intellektuell väg behöver
förstå känslor tror jag i vissa fall kan göra oss till lika bra
människokännare eller psykologer med tid.

Men som sagt var räkna med att det kan vara en tufft och lång väg,
men jag tror att det går om du verkligen vill!

Personligen har jag blivit mycket bättre på att läsa av människor
sen jag sökte mig till arbete med undervisinng

/Rikard

patolog kanske?