Fretshi skrev:netxilb

sorry det var riktat till netxilb

Fretshi skrev:Kiddie jag har mediterat sedan 2011 och upplevt en hel del ångest också så att du får panik av att meditera är inget konstigt alls det är snarare ett tecken på att du är fullt normal. Dock så bör ångesten minska vid regelbunden meditation för annars är det något som inte stämmer.

Är ju det jag säger. Jag stämmer inte. Om jag tömmer sinnet (prövade att meditera mycket som ung, för att det var lite kultigt), så anstormar tvångstankar. De är definitivt inte "mig själv". Jag identifierar mig inte ett skit med mina tvångstankar. Försökte meditera bort dem men de blev bara värre.

Däremot att ha någon form av fokus för avslappning kan funka bättre, t ex spela ett hjärndött mobilspel. Men det skulle aldrig funka om jag hade mycket ångest. Då är jag alldeles för rastlös och det kanske skulle funka mer att gå ut i skogen och skrika och slå på ett träd eller något.

netxilb skrev:Jag har ett flertalet diagnoser och bland annat OCD och Hypokondri som stör mig grymt mycket i mitt liv. Jag har fått Sertralin Teva utskrivet men inte vågat börja med den medicinen än. Jag är sugen på att testa benso i början när jag sätter in Sertralin. Hur ska jag få benso? Vad ska jag säga till läkaren? Jag har testat Lergigan, Atarax och Theralen men inget av det har bra effekt. Ska jag gå till vårdcentralen, psyk eller privatläkare? Tacksam för svar.

Du vågar inte börja med Sertralin men är sugen på att testa benso?
Det är lite som att inte våga ta en klunk öl men kokain går fin fint

Jag överdrev, det är så jag gör, så illa är det inte.

Sertralin är jättebra när man kommer upp i rätt dos, tycker du ska börja med den.

Lergigan, Atarax och Theralen är ju alla lite sådär halvt flummiga allergipiller som vårdcentralen brukar testa först. Har inte funkat på mig heller.

Vem har skrivit ut Sertralin till dig? Vårdcentralen? Psykiatrin?

Jag har två olika benso/bensoliknande, fått båda genom psykiatrin efter remiss dit från vårdcentralen. En tar jag varje dag och är beroende av den (sömntablett) och den andra som jag tar vid behov (ångest) är jag inte beroende av.

Det var inget dom skrev ut i första taget. Det var inget jag bad om.
Jag förklarade hur jag mådde och sen kom min läkare med förslag.
Jag har testat massa olika mediciner under åren och nu tror jag att jag har en relativt bra kombination för att jag ska kunna fungera någorlunda.

Det är bättre att hitta en kombination av mediciner som fungerar istället för att förlita sig på panikångest-benso. Det är skönare att vara relativt stabil hela tiden än att åka upp och ner.

kiddie skrev:

Fretshi skrev:Kiddie jag har mediterat sedan 2011 och upplevt en hel del ångest också så att du får panik av att meditera är inget konstigt alls det är snarare ett tecken på att du är fullt normal. Dock så bör ångesten minska vid regelbunden meditation för annars är det något som inte stämmer.

Är ju det jag säger. Jag stämmer inte. Om jag tömmer sinnet (prövade att meditera mycket som ung, för att det var lite kultigt), så anstormar tvångstankar. De är definitivt inte "mig själv". Jag identifierar mig inte ett skit med mina tvångstankar. Försökte meditera bort dem men de blev bara värre.

Däremot att ha någon form av fokus för avslappning kan funka bättre, t ex spela ett hjärndött mobilspel. Men det skulle aldrig funka om jag hade mycket ångest. Då är jag alldeles för rastlös och det kanske skulle funka mer att gå ut i skogen och skrika och slå på ett träd eller något.

Är du schizofren?
Förlåt att jag frågar men då har jag hört att meditation kanske inte ska vara så bra.
Fast en munk sa att en munk som var schizofren var en helt fantastisk munk så han menar att det är fler som blir galna utan att meditera än de som blir galna och mediterar.

Meditation tar ju tid och är tålamodskrävande jag gillar det för att det kan ge en skön avslappning för hjärnan att varva ned ibland.
Mår inte super av det men känner ändå att det fyller sin funktion.

Har du testat Clash of clans?
Det är ett riktigt kul mobilspel som jag har spelat sen 2014.

Fretshi skrev:Är du schizofren?
Förlåt att jag frågar men då har jag hört att meditation kanske inte ska vara så bra.
Fast en munk sa att en munk som var schizofren var en helt fantastisk munk så han menar att det är fler som blir galna utan att meditera än de som blir galna och mediterar.

Meditation tar ju tid och är tålamodskrävande jag gillar det för att det kan ge en skön avslappning för hjärnan att varva ned ibland.
Mår inte super av det men känner ändå att det fyller sin funktion.

Har du testat Clash of clans?
Det är ett riktigt kul mobilspel som jag har spelat sen 2014.

Nä, har inte testat det men ska komma ihåg ifall jag nu raderar något för just nu är min mobil helt full. Bl a pga ett spel som jag egentligen inte spelar mer men inte vill radera...

Inte schizofren och inte psykotisk. Däremot har lätt att fastna i både tvångstankar och andra tankar som inte är "normala", helt olika mellan dem, men de är jobbiga var och en på sitt vis.

Däremot kan jag slappna av korta stunder med 432-vibrationer för då finns det iallafall ett intryck. Och som sagt slappna av i naturen går bra med.

Vet inte vad det är för fel på min hjärna, det kanske är ADD som spökar, men det är aldrig "tyst och lugnt" i mitt huvud och jag är väldigt van vid det. Trivs nästan med det om. Det känns som tankar slåss för att få plats redigt. Och då kanske det inte är så konstigt att negativa tankar är först på plan om man inte mår så bra, om man rensar skallen.

Jag tror att meditation, yoga, bön och annan avslappning kan vara väldigt bra, bara man hittar den metod som passar en själv. Det är ju anti man blir när vården eller andra som "vet" trycker på och säger att en metod passar alla. För så är det ju inte. Alla hjärnor är ju olika.

Ibland kan ju också bästa sättet att slappna av att göra något aktivt så att man byter fokus till snällare tankar och aktiviteter.

Det absolut sämsta för mig är mindfulness. Då slår dissociationen igång med ens. Jag har en hjärna som är väldigt känslig tror jag, så som jag beskrivit innan, att få identiska intryck hela tiden försätter mig i ett overklighetstillstånd. Att bli overklig kan vara obehagligt men är inte panikskapande för mig. Däremot så känns det som det går emot hela grejen att slappna av och få det positivt.

En sak som inte gäller dig utan lite i allmänhet är oxo den föreställningen att de som tar benso bara låter tabletter hjälpa. Vissa kanske hanterar det så, vet inte. Men när jag måste varva ner från överbelastning hjälper det föga att bara kasta i sig en tablett. Jag måste göra alla de andra sakerna också för att lixom landa i tillvaron, som t ex att skriva. Dessutom har jag lite allmänna regler om att inte oroa mig efter jag har gått och lagt mig, då bestämmer jag mig för att fortsätta "oroa" mig dagen därpå när det är ljust och känns lättare och kanske finns något att göra åt saken.

Kan även tipsa om att medicinen Fevarin är den som har högst procent succé vid tvång och vid lägre doser än SSRI. Däremot är den lite snävare än t ex Sertralin, dvs Sertralin hjälper fler men ofta inte lika bra. Så känner man sig tursam så kanske Fevarin är rätt medicin. Är glad att jag klarat mig väldig bra på bara 50 % över startdosen, vilket är en låg dos faktiskt utan biverkningar. På Sertralin fick jag gå upp till maxdos och hade ändå sämre resultat.

Tyvärr föreslår inte läkare Fevarin eftersom man måste betala den helt själv.

kiddie skrev:

Fretshi skrev:Är du schizofren?
Förlåt att jag frågar men då har jag hört att meditation kanske inte ska vara så bra.
Fast en munk sa att en munk som var schizofren var en helt fantastisk munk så han menar att det är fler som blir galna utan att meditera än de som blir galna och mediterar.

Meditation tar ju tid och är tålamodskrävande jag gillar det för att det kan ge en skön avslappning för hjärnan att varva ned ibland.
Mår inte super av det men känner ändå att det fyller sin funktion.

Har du testat Clash of clans?
Det är ett riktigt kul mobilspel som jag har spelat sen 2014.

Nä, har inte testat det men ska komma ihåg ifall jag nu raderar något för just nu är min mobil helt full. Bl a pga ett spel som jag egentligen inte spelar mer men inte vill radera...

Inte schizofren och inte psykotisk. Däremot har lätt att fastna i både tvångstankar och andra tankar som inte är "normala", helt olika mellan dem, men de är jobbiga var och en på sitt vis.

Däremot kan jag slappna av korta stunder med 432-vibrationer för då finns det iallafall ett intryck. Och som sagt slappna av i naturen går bra med.

Vet inte vad det är för fel på min hjärna, det kanske är ADD som spökar, men det är aldrig "tyst och lugnt" i mitt huvud och jag är väldigt van vid det. Trivs nästan med det om. Det känns som tankar slåss för att få plats redigt. Och då kanske det inte är så konstigt att negativa tankar är först på plan om man inte mår så bra, om man rensar skallen.

Jag tror att meditation, yoga, bön och annan avslappning kan vara väldigt bra, bara man hittar den metod som passar en själv. Det är ju anti man blir när vården eller andra som "vet" trycker på och säger att en metod passar alla. För så är det ju inte. Alla hjärnor är ju olika.

Ibland kan ju också bästa sättet att slappna av att göra något aktivt så att man byter fokus till snällare tankar och aktiviteter.

Det absolut sämsta för mig är mindfulness. Då slår dissociationen igång med ens. Jag har en hjärna som är väldigt känslig tror jag, så som jag beskrivit innan, att få identiska intryck hela tiden försätter mig i ett overklighetstillstånd. Att bli overklig kan vara obehagligt men är inte panikskapande för mig. Däremot så känns det som det går emot hela grejen att slappna av och få det positivt.

En sak som inte gäller dig utan lite i allmänhet är oxo den föreställningen att de som tar benso bara låter tabletter hjälpa. Vissa kanske hanterar det så, vet inte. Men när jag måste varva ner från överbelastning hjälper det föga att bara kasta i sig en tablett. Jag måste göra alla de andra sakerna också för att lixom landa i tillvaron, som t ex att skriva. Dessutom har jag lite allmänna regler om att inte oroa mig efter jag har gått och lagt mig, då bestämmer jag mig för att fortsätta "oroa" mig dagen därpå när det är ljust och känns lättare och kanske finns något att göra åt saken.

Kiddie jag är också för att yoga, bön och meditation är bra ingredienser i ett rikt och lyckligt liv. Sen får man ju hitta vad som passar en själv. För mig har meditation funkat väldigt bra just för att man får en lugn stund på dagen och kan kliva ur ekorrhjulet att man måste göra någonting hela tiden. Att lära sig göra ingenting kan vara en av de bästa aktiviteterna man kan lära sig. Kanske ska börja med det på morgonen igen för att bli bättre rustad för dagen, för en del funkar morgonlöpning andra meditation och en tredje något helt annat. Jag tror att en bra morgonrutin kan avgöra hur bra en dag kommer att bli, men det är som sagt bara min åsikt.

Att ägna sig åt en hobby så att inte ens fritid som ska vara ens lediga tid går ut på att bara sitta framför tvn (om man nu inte gillar det) är bra tror jag för då kan man hitta något man tycker är kul att göra och där man inte behöver prestera på topp hela tiden. Jag har även märkt att jag har roligare på jobbet när jag försöker stressa mindre och vara fokuserad (på ett skönt sätt) på det jag håller på med, men tröttheten kan hinna ikapp en ändå och då gäller det att man vet hur man ska hantera den.

Att kunna njuta av livet ibland är bra tror jag för det är inte meningen att man ska jobba ihjäl sig och inte ha ork till glädjeämnen och att umgås med sina vänner.

jag tror det inte är något fel på din hjärna egentligen, du har bara det helt enkelt svårt att hitta sinnesfrid (något som verkar vara vanligt bland aspergare och dagens människor, tempot i samhället går så fort nu och man förväntas prestera på topp hela tiden, jag tror vi människor i allmänhet inte är byggda för ett så högt tempo som det vi lever i idag). Jan Guillou sa i ett program att vi har en tendens att tro att allt blir så mycket bättre med tiden, bilarna går fortare, vi har smartphones som gör att vi slipper ha tråkigt någon gång sen avslutar han med att tänk om det är fel?
Och ger exempel på hur människan levde på 1200-talet och 1700-talet.
Antalet självmord har väl ökat? (har inte så stor koll, men vill minnas att jag läst det) och det borde vara en varningssignal att något är fel, samt att mängden antideppressiva tabletter har ökat är också ett tecken på att människor i allmännhet mår sämre idag än de kanske gjorde förut.

Gör en Thomas Quick - Han ville väl bara ha benzo o erkände en massa mord för att få det?

Bergwall visar dagsdosen av narkotikaklassade preparat han fick under åren som Thomas Quick: "6 st Stesolid, 5 mg/styck, 4 st Xanor, 1 mg/styck, 1 prefill Stesolid, 10 mg/styck, 2 st Halcion, 0,75 mg/styck, 2 st Rohypnol, 6 st Treo comp, 6 st Panacod".

– Det var minidosen och sen hade jag "vid behovs-medicinering". Xanoren var som ett godis. Personalen hade det i fickorna för att kunna dela ut snabbt. Andra mediciner som jag fick var Heminevrin och Somadril.

https://www.svd.se/att-tala-sanning-har-befriat-mig

Fretshi skrev:För mig har meditation funkat väldigt bra just för att man får en lugn stund på dagen och kan kliva ur ekorrhjulet att man måste göra någonting hela tiden. Att lära sig göra ingenting kan vara en av de bästa aktiviteterna man kan lära sig. Kanske ska börja med det på morgonen igen för att bli bättre rustad för dagen, för en del funkar morgonlöpning andra meditation och en tredje något helt annat. Jag tror att en bra morgonrutin kan avgöra hur bra en dag kommer att bli, men det är som sagt bara min åsikt.

Att ägna sig åt en hobby så att inte ens fritid som ska vara ens lediga tid går ut på att bara sitta framför tvn (om man nu inte gillar det) är bra tror jag för då kan man hitta något man tycker är kul att göra och där man inte behöver prestera på topp hela tiden. Jag har även märkt att jag har roligare på jobbet när jag försöker stressa mindre och vara fokuserad (på ett skönt sätt) på det jag håller på med, men tröttheten kan hinna ikapp en ändå och då gäller det att man vet hur man ska hantera den.

Att kunna njuta av livet ibland är bra tror jag för det är inte meningen att man ska jobba ihjäl sig och inte ha ork till glädjeämnen och att umgås med sina vänner.

Man märker verkligen hur olika vi är. Rutiner... hur? Tar flera år för mig att skapa någon form av rutin. Jobba? Eh... nä, det gör jag inte. Inget ekorrhjul. Och jogga, näe inte det heller.

Att umgås med vänner är någon slags avslappning, nepp, inte det heller.

För mig är hela rasket en hop av intryck som bara trycks in i hjärnan. Tror du har rätt mycket starkare filter än jag.

Richard skrev:Gör en Thomas Quick - Han ville väl bara ha benzo o erkände en massa mord för att få det?

Bergwall visar dagsdosen av narkotikaklassade preparat han fick under åren som Thomas Quick: "6 st Stesolid, 5 mg/styck, 4 st Xanor, 1 mg/styck, 1 prefill Stesolid, 10 mg/styck, 2 st Halcion, 0,75 mg/styck, 2 st Rohypnol, 6 st Treo comp, 6 st Panacod".

– Det var minidosen och sen hade jag "vid behovs-medicinering". Xanoren var som ett godis. Personalen hade det i fickorna för att kunna dela ut snabbt. Andra mediciner som jag fick var Heminevrin och Somadril.

https://www.svd.se/att-tala-sanning-har-befriat-mig

Xanoren är ett godis. Man vill bara gå och äta det hela tiden. Det fanns inget jag inte kunde få tag på, men jag är glad att jag kommit ifrån det. Vägen tillbaka är väldigt jobbig dock.

netxilb skrev:Jag har ett flertalet diagnoser och bland annat OCD och Hypokondri som stör mig grymt mycket i mitt liv. Jag har fått Sertralin Teva utskrivet men inte vågat börja med den medicinen än. Jag är sugen på att testa benso i början när jag sätter in Sertralin. Hur ska jag få benso? Vad ska jag säga till läkaren? Jag har testat Lergigan, Atarax och Theralen men inget av det har bra effekt. Ska jag gå till vårdcentralen, psyk eller privatläkare? Tacksam för svar.

benso är narkotikaklassat därför så många läkare väljer att inte skriva ut det.

Richard skrev:Jag började missbruka en massa benzo o opioider, men det slutade på psyket för avgiftning. Opioiderna var hemska att sluta med, men det gick. Bensodiazepinerna var dock ännu svårare, det gick inte!

Så fick jag ett nedtrappningsschema på Sobril som började på 100 mg om dagen, men jag höll inte på med det så länge. För nästa psykiater tyckte jag behövde konstant ångestlindring, så hon bytte ut det mot konstant 6 mg Xanor. Sen nått år senare byttes det ut mot 4 mg Iktorivil. Sen har jag haft 10-12 psykiaters under den tiden o de har bara fortsatt att skriva ut det. Sammanlagt har jag ätit benzo i ca 17 år.

Jag är ju beroende av dom, men har som tur är klarat mig på samma dos hela tiden. Har nästan aldrig ångest sen jag började med dom. O jag började trappa ner de på egen hand, o det gick bra att gå ner till 3 mg. Men sen blev jag sjuk (typ p.g.a. psykosliknande symptom) så jag gick tyvärr upp igen.

Har inga direkta biverkningar av dom, men skulle helst vilja ha dom att bara ta vid behov.

Lyckost. Själv råka jag nämna att jag hade använt droger, så jag får inte ens imovane för att sova . Hellre drogad än dödsångest.

InfiniteDream skrev:Lyckost. Själv råka jag nämna att jag hade använt droger, så jag får inte ens imovane för att sova . Hellre drogad än dödsångest.

Det är skit att man inte ska kunna vara ärlig mot sin läkare. Vården blir ju sämre om man måste ljuga. Men ibland måste man det. Skulle inte heller få medicin om de visste en del av min historia. Då är det inga direkta "allvarliga" grejer, men de går efter sina egna ramar hur de tror man ska agera, istället för att sätta sig in i hur man funkar.

Jag förstår inte hur jag orkade med alla år av panikångest innan jag fick hjälp. Fick höra att man inte kan dö av panikångest så man behöver inte behandla den.

InfiniteDream skrev:

Richard skrev:Jag började missbruka en massa benzo o opioider, men det slutade på psyket för avgiftning. Opioiderna var hemska att sluta med, men det gick. Bensodiazepinerna var dock ännu svårare, det gick inte!

Så fick jag ett nedtrappningsschema på Sobril som började på 100 mg om dagen, men jag höll inte på med det så länge. För nästa psykiater tyckte jag behövde konstant ångestlindring, så hon bytte ut det mot konstant 6 mg Xanor. Sen nått år senare byttes det ut mot 4 mg Iktorivil. Sen har jag haft 10-12 psykiaters under den tiden o de har bara fortsatt att skriva ut det. Sammanlagt har jag ätit benzo i ca 17 år.

Jag är ju beroende av dom, men har som tur är klarat mig på samma dos hela tiden. Har nästan aldrig ångest sen jag började med dom. O jag började trappa ner de på egen hand, o det gick bra att gå ner till 3 mg. Men sen blev jag sjuk (typ p.g.a. psykosliknande symptom) så jag gick tyvärr upp igen.

Har inga direkta biverkningar av dom, men skulle helst vilja ha dom att bara ta vid behov.

Lyckost. Själv råka jag nämna att jag hade använt droger, så jag får inte ens imovane för att sova . Hellre drogad än dödsångest.

Jo, det är skönt att vara ångestfri, men jag tror inte "lyckost" är ett bra ord. Läkaren säger, jag får t.ex. lov att köra bil. Men inte under den tid jag satte in annan antipsykos-medicin. Då var jag instabil. Men man märker inte att man är drogad, o jag tror biverkningarna från denna långa benzo-konsumtion börjar komma nu... Mitt minne är kraftigt försämrat... Jag fick ECT-behandling, o det ger oftast minnesstörningar, men det var 2005 jag fick det sist. Det är de 2-3 senaste åren som problemen blivit värre.

Häromdagen glömde jag om jag hade tagit min morgonmedicin, tar jag dubbel dos kan det vara farligt. Men jag ska börja använda dosett. Det är närminnet som är värst drabbat.

Psylocibin sägs göra underverk mot depressioner och ångest.

kiddie skrev:

InfiniteDream skrev:Lyckost. Själv råka jag nämna att jag hade använt droger, så jag får inte ens imovane för att sova . Hellre drogad än dödsångest.

Det är skit att man inte ska kunna vara ärlig mot sin läkare. Vården blir ju sämre om man måste ljuga. Men ibland måste man det. Skulle inte heller få medicin om de visste en del av min historia. Då är det inga direkta "allvarliga" grejer, men de går efter sina egna ramar hur de tror man ska agera, istället för att sätta sig in i hur man funkar.

Jag förstår inte hur jag orkade med alla år av panikångest innan jag fick hjälp. Fick höra att man inte kan dö av panikångest så man behöver inte behandla den.

Det är väl viktigt att vara ärlig mot de man möter inom vården, varför skulle de överhuvudtaget lita på en patient i fortsättningen om de upptäcker att patienten ljuger om missbruk exempelvis, det handlar ju om tillit och förtroende mellan människor, om respekt o.s.v.

Dessutom måste läkare och vårdpersonal vara uppmärksamma och vaksamma när det gäller individer med missbruksproblematik eller misstänkt missbruksproblematik, så att de inte underhåller ett missbruk och felbehandlar. Det är även anhöriga tacksamma för att de gör.

Det finns ju olika metoder för att själv försöka lindra eller bemästra en panikattack, bl.a. genom andningsövningar eller att andas på ett visst sätt, man behöver ju inte droga sig med läkemedel:

Panikångest – allt du behöver veta

Panikångest eller panikattack är idag ett väldigt vanligt tillstånd. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är något farligt och att de allra flesta kan, med hjälp av behandling och självhjälp, kan hantera och lindra sina symptom.

Wine skrev:
Det finns ju olika metoder för att själv försöka lindra eller bemästra en panikattack, bl.a. genom andningsövningar eller att andas på ett visst sätt, man behöver ju inte droga sig med läkemedel:

Har du någonsin haft kraftig panikångest? Har du då provat övningarna? Fungerade de?

tahlia skrev:

Wine skrev:
Det finns ju olika metoder för att själv försöka lindra eller bemästra en panikattack, bl.a. genom andningsövningar eller att andas på ett visst sätt, man behöver ju inte droga sig med läkemedel:

Har du någonsin haft kraftig panikångest? Har du då provat övningarna? Fungerade de?

Ja.

Wine skrev:

tahlia skrev:

Wine skrev:
Det finns ju olika metoder för att själv försöka lindra eller bemästra en panikattack, bl.a. genom andningsövningar eller att andas på ett visst sätt, man behöver ju inte droga sig med läkemedel:

Har du någonsin haft kraftig panikångest? Har du då provat övningarna? Fungerade de?

Ja.

Då är det bara att gratulera. Du är nog den första jag träffat på med ångest till den graden som var hjälpt av annat än mediciner.

tahlia skrev:

Wine skrev:

tahlia skrev:Har du någonsin haft kraftig panikångest? Har du då provat övningarna? Fungerade de?

Ja.

Då är det bara att gratulera. Du är nog den första jag träffat på med ångest till den graden som var hjälpt av annat än mediciner.

Varför skulle man inte kunna bli hjälpt av annat än mediciner?

Läs gärna artikeln i sin helhet här:

https://www.expressen.se/halsoliv/psyko ... 2064757104

Wine skrev:

tahlia skrev:

Wine skrev:
Ja.

Då är det bara att gratulera. Du är nog den första jag träffat på med ångest till den graden som var hjälpt av annat än mediciner.

Varför skulle man inte kunna bli hjälpt av annat än mediciner?

Läs gärna artikeln i sin helhet här:

https://www.expressen.se/halsoliv/psyko ... 2064757104

Jag betvivlar inte att det finns de som blir hjälpt av annat än mediciner. Jag har bara inte träffat på dem.

Finns det vetenskapliga belägg för annat än mediciner är det väl ok. Men i vissa fall hjälper bara mediciner.

Kanske lite skillnad mellan att ha en enstaka panikattack och ha ett paniksyndrom? Att man inte dör av en panikattack kan man ju överföra på all psykisk sjukdom, man dör inte av depression heller. Det är när man inte orkar sköta om sig eller i värsta fall tar livet av sig som man faktiskt dör.

Jag har tyvärr på andra forum sett forumister gå bort pga utebliven hjälp, det är inte så roligt att se. När man vet att de hade levt om någon läkare brytt sig och faktiskt medicinerat efter patientens behov.

Självklart är det idealiskt att kunna vara ärlig, men ärlig medför att man har en slags relation till läkaren, att man känner varandra. Att vara ärlig och öppen med en hyrläkare man träffar en gång kan vara helt förödande. Eftersom den läkaren naturligtvis inte kommer lita på en engångspatient utan måste behandla alla som de värsta missbrukarna. Då måste man istället vara mer effektiv och stryka allt som verkar lite överflödigt, annars blir det bara fel.

Det känns skitjobbigt att erkänna att man lever pga mediciner som nånslags konstgjord andning. Blir skitledsen av att tänka på det men det gäller alla mediciner jag har, inte bara benso. Att veta om att man egentligen är för svag för att leva.

kiddie skrev:Kanske lite skillnad mellan att ha en enstaka panikattack och ha ett paniksyndrom?

Jag har haft paniksyndrom, alltså inte någon enstaka attack och självhjälpsövningar hjälper.

Finns ju även KBT vid panikångestattacker eller paniksyndrom:

Fråga:
Hur går KBT( kognitiv beteendeterapi) till vid panikångest?

Svar:
Kognitiv beteendeterapi (KBT) anses idag vara den bästa behandlingsåtgärd som för närvarande finns vid diagnosen panikångest.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en symtomorienterad terapiteknik som kombinerar ett lärande om individens psykiska och fysiska reaktioner på stress och ångest med specifika behandlingsstrategier. Huvudbeståndsdelarna kan vara:

• psykoutbildning-psykoeducation (utbildning) = information

• självskattning av symtom = ångestdagbok

• andnings och avslappningsövningar

• kognitiv omstrukturering = att inte övertolka kroppsliga signaler

• exponeringsövningar

https://web4health.info/sv/answers/anx-cbt-basic.htm

KBT vid panikångestattacker eller paniksyndrom finns också som internetbehandling.