Hej!

Jag har problem med depression och mina 2 diagnoser asperger och ADD och ibland funderar jag på att utbilda mig till psykolog då det verkar vara ett bra yrke att få hjälpa folk, jag har ju haft det svårt genom åren och tror därför att jag kan lyckas bra, och efter en utbildning och praktik ett år så borde det bli riktigt bra.

Någon mer än jag som dras till psykologyrket?

Jag tror helt ärligt talat inte att det är en sådan bra idé, det finns andra sätt att hjälpa människor än att bli psykolog. Som psykolog måste man vara duktig på att läsa av andra människor, ha lätt att sätta sig in i deras situation och vara duktig socialt, alla de sakerna har någon med Asperger problem med. Det är också väldigt ansträngande att jobba som psykolog för en med Asperger, det är väldigt socialt och man måste vara på topp hela tiden. Bara för att man själv haft problem betyder det inte att man är bra på att hjälpa andra heller.

Liljan skrev:Jag tror helt ärligt talat inte att det är en sådan bra idé, det finns andra sätt att hjälpa människor än att bli psykolog. Som psykolog måste man vara duktig på att läsa av andra människor, ha lätt att sätta sig in i deras situation och vara duktig socialt, alla de sakerna har någon med Asperger problem med. Det är också väldigt ansträngande att jobba som psykolog för en med Asperger, det är väldigt socialt och man måste vara på topp hela tiden. Bara för att man själv haft problem betyder det inte att man är bra på att hjälpa andra heller.

Gillar dig Liljan men har helt motsatt uppfattning. På grund av mina erfarenheter kanske.

Träffa en psykolog som Fretshi skulle göra mig salig och få mig att stå på knä och prisa gudarna.

Underbar idé Fretshi! Skulle stå i kö för att få träffa dig även om det bara var jag där!

RSD555 skrev:Gillar dig Liljan men har helt motsatt uppfattning. På grund av mina erfarenheter kanske.

Träffa en psykolog som Fretshi skulle göra mig salig och få mig att stå på knä och prisa gudarna.

Tack! Jag tvivlar inte alls på att Fretshi är en jättebra person med vettiga åsikter som bryr sig om människor (jag kände att jag ville säga det så det inte blir något missförstånd) men jag tror ingen med Asperger passar som psykolog.

Jag vet inte. Kanske är det så att Aspergare kan bli riktigt bra psykologer för andra Aspergare?

---

Jag började läsa psykologi för x antal år sedan, långt innan jag hade diagnos. Det var inte utifrån någon önskan att bli psykolog, dock, utan mer av intellektuell nyfikenhet, och kanske ett försök att få hjälp att förstå den konstiga omvärlden. Jag slutade ganska snart, dock. Jag var redan på G att bli doktorand i ett annat ämne och hade hyfsade vetenskapsteoretiska kunskaper, och blev därmed väldigt irriterad på de bristfälliga teorier man skulle papegoj-lära sig.

Det riktigt roliga i det sammanhanget var att en av lärarna efteråt, när jag alltså hade hoppat av, kom och gjorde mig sällskap vid en fika, och medgav att undervisningen på grundnivå innehöll en del tveksamma inslag. Men han menade att studenterna måste ha dessa grunder för sina vidare studier, och på sätt och vis förstod jag vad han menade. Å andra sidan undrar jag fortfarande om det inte skulle gå att ge studenterna "klassiska" grunder samtidigt med kritisk granskning av dessa grunder.

Liljan skrev:

RSD555 skrev:Gillar dig Liljan men har helt motsatt uppfattning. På grund av mina erfarenheter kanske.

Träffa en psykolog som Fretshi skulle göra mig salig och få mig att stå på knä och prisa gudarna.

Tack! Jag tvivlar inte alls på att Fretshi är en jättebra person med vettiga åsikter som bryr sig om människor (jag kände att jag ville säga det så det inte blir något missförstånd) men jag tror ingen med Asperger passar som psykolog.

Jag tror du har rätt(du verkar väldigt klok) men jag skulle hellre träffa en aspergare som inte passar som psykolog än ett nt som är expert. Beror på min person och mina erfarenheter som kanske är lite speciella.

Jag säger inte emot det du uttrycker generellt. Men jag är nog ett undantag som bekräftar att du har rätt.

kram

Attention har ett projekt där personer med ADHD besöker fängelser och pratar om diagnosen. För att funka som förebild bör väl en sådan person vara någon som själv varit stökig som ung, men som kommit upp i medelåldern och lugnat ner sig.

Att göra något liknande för Asperger tror jag är mycket svårare. Det märks här på forumet där många uttalar sig negativt om lågfungerande. Har man själv svårt med det sociala är det svårt att driva på någon annan som fungerar ännu sämre.

Fretshi skrev:Hej!

Jag har problem med depression och mina 2 diagnoser asperger och ADD och ibland funderar jag på att utbilda mig till psykolog då det verkar vara ett bra yrke att få hjälpa folk, jag har ju haft det svårt genom åren och tror därför att jag kan lyckas bra, och efter en utbildning och praktik ett år så borde det bli riktigt bra.

Någon mer än jag som dras till psykologyrket?

bortsett från att ett yrke som du hade tänkt att bli psykolog, som psykolog måste man kunna att mentalisera och vi med NPF har svårt till att känna empati, sympati på omvärld. Det är vore bäst att träna upp våra förmåga genom att bearbeta svagheter och förbättra av det.

Jag har både asperger och add. Har hjälpt 8 personer på ren hobbybasis och ställt diagnoser på de. Och på psykriatin har det visat sig att jag hittills prickat in 100% rätt i mina amatörbedömningar. Har fått höra av personalen att jag vore som klippt och skuren för att jobba i branschen. Men skulle aldrig orka mig igenom en utbildning. Är extremt bra på att lösa andras problem, men mina egna lyckas jag aldrig fixa.

RSD555 skrev:Jag tror du har rätt(du verkar väldigt klok) men jag skulle hellre träffa en aspergare som inte passar som psykolog än ett nt som är expert. Beror på min person och mina erfarenheter som kanske är lite speciella.

Jag säger inte emot det du uttrycker generellt. Men jag är nog ett undantag som bekräftar att du har rätt.

kram

Det är säkert så att någon med Asperger bättre behandlar en annan aspergare än vad en NT person gör, särskilt eftersom det saknas forskning på hur vi med Asperger fungerar i terapi, men det är bara drygt 1% av befolkningen som har en diagnos inom autismspektrat. Problemet blir då personen med Asperger ska behandla de andra 99 procenten.

Liljan skrev:

RSD555 skrev:Jag tror du har rätt(du verkar väldigt klok) men jag skulle hellre träffa en aspergare som inte passar som psykolog än ett nt som är expert. Beror på min person och mina erfarenheter som kanske är lite speciella.

Jag säger inte emot det du uttrycker generellt. Men jag är nog ett undantag som bekräftar att du har rätt.

kram

Det är säkert så att någon med Asperger bättre behandlar en annan aspergare än vad en NT person gör, särskilt eftersom det saknas forskning på hur vi med Asperger fungerar i terapi, men det är bara drygt 1% av befolkningen som har en diagnos inom autismspektrat. Problemet blir då personen med Asperger ska behandla de andra 99 procenten.

Ja du har helt rätt som vanligt. Jag visste det och att det bara var feltolkningar om vi verkade vara osams

Liljan skrev:

RSD555 skrev:Gillar dig Liljan men har helt motsatt uppfattning. På grund av mina erfarenheter kanske.

Träffa en psykolog som Fretshi skulle göra mig salig och få mig att stå på knä och prisa gudarna.

Tack! Jag tvivlar inte alls på att Fretshi är en jättebra person med vettiga åsikter som bryr sig om människor (jag kände att jag ville säga det så det inte blir något missförstånd) men jag tror ingen med Asperger passar som psykolog.

Jag håller till stor del med dig. Jag tror att det kan vara problem. I bästa fall fungerar det ändå, men jag skulle inte ta risken, eftersom jag tror att risken att det inte fungerar är ganska stor.

Men varför inte läsa till beteendevetare? Då har man möjligheter att jobba med annat än bara direkt med människor.

Nej, jag skulle inte vilja bli psykolog, däremot vore det spännande att arbeta med olika djurs beteende, t.ex. med gorillor. Jag tycker generellt mer om djur än om människor (förutom min familj, då).

En sak är att hjälpa människor frivilligt och en annan att bokstavligt talat jobba med det varje dag.

Utan att romantisera psykolog yrke är det i mina ögon är slitsamt arbete som kräver ett starkt psyke. Inget jobb för överkänsliga.

För mig kvittar det om en psykolog är Nt eller har asperger.

Andra faktorer är viktigare som personkemi och att slippa höra svammel.

Själv skulle jag inte vilja jobba som psykolog av olika skäl.

elle skrev:En sak är att hjälpa människor frivilligt och en annan att bokstavligt talat jobba med det varje dag.

Utan att romantisera psykolog yrke är det i mina ögon är slitsamt arbete som kräver ett starkt psyke. Inget jobb för överkänsliga.

För mig kvittar det om en psykolog är Nt eller har asperger.

Andra faktorer är viktigare som personkemi och att slippa höra svammel.

Själv skulle jag inte vilja jobba som psykolog av olika skäl.

Jo det kan må hända vara slitsamt, men jag känner ändå att det vore meningsfullt att jobba som det och jag kan bli glad när jag tänker i de banorna.

Att folk med asperger skulle vara dåliga psykologer är nog den största myten jag haft, man är ju fortfarande människa även fast man har diagnos?
Allt beror på hur man är som människa tror jag.

Inte för att jag är en speciellt trevlig kille som vill alla väl, men jag har erfarenhet av att ha mått dåligt och att ha fått hjälp på olika sätt så lite kunskap har man ju redan där, sen är det en 5 årig utbildning och mycket kan hända på den tiden, sen ska man praktisera ett år tror jag innan man kan få sin legitimation så det är som sagt ingen lätt väg att bli psykolog och mycket arbete kommer förmodligen att krävas.
Men efter en utbildning och ett års praktik hoppas jag att jag är i stånd att hjälpa de flesta som söker hjälp, att hjälpa alla är kanske att ta i.

Hursomhelst så är detta ett intressant yrke tror jag och man kan lära sig mycket.

Sen har man ju rätt att byta psykolog om man känner att det inte passar och det är i sin ordning och som det ska vara.

Jag är villig att ge det en chans!

Liljan skrev:Jag tror helt ärligt talat inte att det är en sådan bra idé, det finns andra sätt att hjälpa människor än att bli psykolog. Som psykolog måste man vara duktig på att läsa av andra människor, ha lätt att sätta sig in i deras situation och vara duktig socialt, alla de sakerna har någon med Asperger problem med. Det är också väldigt ansträngande att jobba som psykolog för en med Asperger, det är väldigt socialt och man måste vara på topp hela tiden. Bara för att man själv haft problem betyder det inte att man är bra på att hjälpa andra heller.

Vad menar du med att man måste vara på topp hela tiden?
Det är mänskligt att inte vara på topp jämt, även om man såklart inte ska gå ner sig för djupt.

Visst är vi alla människor med våra svagheter och styrkor, men det ingår i diagnosen att man har sociala svårigheter, det har alla med Asperger gemensamt och att vara psykolog och jobba med samtalsstöd kräver att man är duktig på sociala situationer, utredningar är däremot en annan sak, många psykologer jobbar med utredningar och det tror jag skulle funka bättre.

Vad jag menar med att man måste vara på topp är att om man exempelvis jobbar inom psykiatrin (vilket många psykologer som sysslar med samtalsterapi gör) så måste man kunna avgöra om någon tänker ta livet av sig eller inte, jag har en kompis som har jobbat som behandlare och hon sa att den biten var absolut svårast.

Är du intresserad av olika diagnoser och psykologi? Du pratar bara om att hjälpa folk och det är ju bra, men sålänge man inte jobbar med ren självmordsprevention ska patienten hjälpa sig själv, psykologen är bara ett verktyg. Varför vill du just bli psykolog? Det finns ju många andra yrken som sysslar med att hjälpa människor och som har terapisamtal, många behandlare inom psykiatrin är sjuksköterskor, mentalskötare, kuratorer etc som har gått första steget i psykoterapiutbildningen.

Tack för inputen!

Jag hade faktiskt inte funderat så mycket över att det finns andra jobb än psykolog som kan hjälpa folk, ska kolla runt lite. Sjuksköterska har jag också funderat på och kan man kombinera en sjuksköterskeutbildning med psykoterapi kanske det vore grymt!

Grejen är den när jag har mått dåligt så har jag tankar alltid kommit upp att man kanske inte vill jobba som det man har pluggat (har läst till livsmedelsagronom) och känt att man kanske inte passar som det.

En sak som talar emot att bli psykolog är att man måste få ganska högt på högskoleprovet (mina betyg räcker inte här) och om det finns andra enklare vägar att gå kanske det är bättre.

Ska kolla runt lite alla fall.

Fördelen med att ha en annan utbildning i grunden är också att om det inte funkar med samtalsterapi har man något att falla tillbaka på.

Har du volontärjobbat? Det är också bra om man vill hjälpa folk och det kan du göra redan nu, jag volontärjobbar (med katter, inte med människor) och det tycker jag är väldigt givande.

Jag har volontärjobbat på ett kloster för buddhistmunkar, vet inte om det räknas?
Annnars har jag inte gjort det, jo det låter intressant med volontärjobb, kanske ska kolla runt vad det finns för något. Några förslag?
En munk sa också att volontärjobba var ett bra sätt att bota depressioner på för att man börjar gilla sitt liv mer.

Jag tror jag ska utbilda mig till sjuksköterska så får vi se vart det leder, det verkar vara en intressant utbildning och man kan ju ha terapisamtal där också till exempel samt jobba med mycket annat också.

Jag hittade en sida och anmälde mig som volontär för att vara sällskap till äldre på äldreboenden.
Nu får vi se vart det leder.

En sjuksköterska utan vidareutbildning kan inte ha terapisamtal, jag tycker du ska sätta dig ner och läsa igenom vad olika utbildningar innebär och vad man kan jobba med sedan och sätta dig med en syokonsulent. Det är nog väldigt inviduellt om volontärjobb hjälper vid depression.

Lycka till med volontärjobbet, hoppas det blir något.

Okej jag ska nog sätta mig ner och kolla lite extra på olika alternativ.
Har kollat en del på sjuksköterska och de kurser man läser då verkar intressanta samt mailat till några universitet.

ska även kolla vad man behöver läsa för att kunna ha terapisamtal.

Ska även kontakta en syokonsulent, vet du hur man kan träffa en sån i Stockholm?