Jag kan börja med att beskriva hur det är för mig - väldigt extremt. När jag är helt uppe i nåt lever jag i ett starkt lyckorus och går och tänker på intresset i princip all min vakna tid. Jag sysslar med det väldigt intensivt tills jag har "bränt ut mig", gjort allt som finns att göra och vet allt som finns att veta.
"Ruset" är en otroligt stark känsla, som en förälskelse. Verkligheten försvinner.
Det brukar hålla på i några månader till ett år beroende på vad det är. När det tar slut sjunker jag riktigt djupt, det är då jag har mina värsta svackor. Intresset hänger kvar ett tag efter att jag tröttnat som ett tvång.
Jag har levt genom mina intressen och i fantasin nästan hela mitt liv och försummat verkligheten, jag har alltid haft svårt att klara av den. Det känns som jag inte är gjord för att leva i verkligheten. Så det är både nåt jag gör för nöjets skull och en försvarsmekanism.
Nu försöker jag fokusera mer på att åstadkomma saker på riktigt. Jag behöver mina intressen men försöker få en bättre balans så att jag inte försummar allt annat.
Jag kan likna mina specialintressen med kärleksaffärer eller drogmissbruk. Underbart när det håller på och otroligt smärtsamt när det tar slut.

Jag tror det kan variera mycket mellan olika personer och vill veta hur ni andra upplever det. Hur mycket ni går in för det. Beskriv gärna.

Det har nog varit ungefär så för mig med, att det är som en förälskelse. Men som alla vet tar de en dag slut och förgänglighet med eftertänksamhetens kranka blekhet slår en i bakhuvet. Man visste det men lät sig luras att det varar för evigt. När man sedan försöker kravla sig upp ur det svarta slemmiga hål av självömkan man ramlat ner i, tänker man aldrig mer skall det ske. Detta är en av de saker som skiljer oss från NT:maffian, de låter sig inte gripas tag lika lätt, för de har inbyggda spärrar och inte för att de är klyftigare utan de har fått det gratis, till skillnad från vi aspisar...

Nu har jag ganska normala intressen som film, konst, datorer, medicin o katter. Datorn är väl det enda som jag kan bli riktigt besatt av, men jag har anlag för psykoser också, så när aspergerintresset går över i en psykos är själv svårt att svara på. Nu har jag dock fått ny medicin som verkar fungera bra.

Innan gjorde jag ju olagligheter, men trodde det var lagligt, men polisen o Strålsäkerhetsmyndigheten kom o tog allt. Då var jag väldigt intresserad av kärnfysik o kemiska experiment. Det fick jag böter för, så jag slutade helt med det.

Jag har ett intresse i ett mobilspel (clash of clans) och brukar fastna i det fullständigt, låter som det ni beskriver. Dock har jag nu kommit fram till att det får mig att må dåligt för att jag inte gör så mycket andra saker och det kan göra mig stressad.

Så försöker dra ned på det, för det finns ju annat att göra än att sitta med sin telefon och jag har klarat större delen av mitt liv utan en telefon, nu låter jag äldre än jag är, men tror stressen många unga upplever kommer just från de här mobiltelefonerna alla fall gör min det.

Har andra intressen med som blir lidande av det här.