Liljan skrev:Psykiatrin bygger på känslomässig kommunikation, samspel och att man läser av och förstår varandra, det är just det som någon med ATS/Asperger har svårt för så det krävs tid och kunskap för att få det att fungera. Här är lite tips för dig som jobbar inom öppenpsykiatrin.

* Ställ slutna frågor, det är nästan omöjligt för mig att svara frågan "hur mår du?" Då du ställer sådana stora frågor vet jag inte vad du vill att jag ska berätta, jag förstår helt enkelt inte frågan.

* Var öppen för att du kommer missförstå mig.

* Jag har svårt att få fram hur allvarligt något är, om något låter konstigt fråga hellre än att säga "sådär är det för alla" Berätta hur du uppfattade det jag just har sagt och låt mig rätta dig.

* Ge gärna exempel från ett hypotetiskt fall och låt mig utefter det svara på hur det är för mig. Var tydlig med varför du berättar om det hypotetiska fallet.

* Jag har svårt att veta vad som förväntas av mig, hjälp mig gärna med det.

* Menande tystnader kommer få mig att uppfatta dig som oengagerad eller få mig att känna mig osäker på vad som förväntas.

* Jag behöver hjälp med att fylla i självskattningsskalor och du behöver berätta med förklaringar och exempel vad de olika alternativen betyder, gradera 1-5 fungerar inte.

* Jag har svårt att läsa av dina ansiktsuttryck, berätta med ord vad du vill ha sagt.

* Jag har svårt att veta vad som är viktigt att ta upp, jag sitter inte här för att jag mår bra, låter det så behöver du fråga mig mer och tydligare frågor.

* Undvik kallprat, jag har svårt för småprat och har svårt att veta när du småpratar och när du går över till att prata om viktiga saker.

* Mitt kroppsspråk behöver inte signalera hur jag mår.

• Ge förhandsbesked om agendan (om det finns någon speciell). Jag kommunicerar bäst skriftligt och har därtill dåligt minne så att jag kanske inte kommer ihåg väsentliga saker i stunden. Har jag skriftligt underlag med mig går det bättre.
  
• Le inte för att visa dig vänlig, framför allt inte om du säger något jobbigt. Jag ser det som att du skrattar åt mig.

ankhat skrev:Bra lista!

Några spontana punkter som gäller för mig - jag tänker mig att vi alla kan behöva lägga till och ta bort i en gemensam lista.

• Ge förhandsbesked om agendan (om det finns någon speciell). Jag kommunicerar bäst skriftligt och har därtill dåligt minne så att jag kanske inte kommer ihåg väsentliga saker i stunden. Har jag skriftligt underlag med mig går det bättre.
  
• Le inte för att visa dig vänlig, framför allt inte om du säger något jobbigt. Jag ser det som att du skrattar åt mig.

Parvlon skrev:du kan ju också lägga till något i stil som "försök du berätta för mig varför jag ska leva mig upp till andras förväntningar men förvänta dig inte att jag köper det utan jag har som princip att slå allt sånt från mig".

Liljan skrev:På vilket sätt anser du att det där har med kommunikationen mellan dig och läkaren/psykologen att göra? Det här är en lista för att underlätta kommunikation mellan en Aspergare/autist och en vårdpersonal inom öppenpsykiatrin inget annat.

Liljan skrev:Då du säger ge förhandsbesked menar du något annat än en vårdplan då? Då jag har haft kontakt med öppenpsykiatrin har vi pratat om vad jag behöver hjälp med därefter har vi tillsammans gjort en skriftlig vårdplan (det här är en av sakerna jag inte fixar för jag vet inte vad jag behöver hjälp med).

Liljan skrev:* Ställ slutna frågor, det är nästan omöjligt för mig att svara frågan "hur mår du?" Då du ställer sådana stora frågor vet jag inte vad du vill att jag ska berätta, jag förstår helt enkelt inte frågan.

Vildsvin skrev:

Liljan skrev:* Ställ slutna frågor, det är nästan omöjligt för mig att svara frågan "hur mår du?" Då du ställer sådana stora frågor vet jag inte vad du vill att jag ska berätta, jag förstår helt enkelt inte frågan.

En oerfaren personal vill nog ha det bokstavliga svaret på frågan.

Men personal som varit med ett tag kan ställa öppna frågor för att kolla patientens dagsform att hantera dem. Kan man ge en socialt acceptabel motivering till att man mår dåligt så uppfattas man som friskare än om man motiverar att man är glad pga att man nått framgång i ett asocialt specialintresse.

Dvs det handlar om att personalen försöker läsa mellan raderna.

ankhat skrev:

Liljan skrev:Då du säger ge förhandsbesked menar du något annat än en vårdplan då? Då jag har haft kontakt med öppenpsykiatrin har vi pratat om vad jag behöver hjälp med därefter har vi tillsammans gjort en skriftlig vårdplan (det här är en av sakerna jag inte fixar för jag vet inte vad jag behöver hjälp med).

Ha! Vårdplan?! Det har de inte bekvämat sig med i mitt fall, inte ens efter mina påminnelser.

Nåja. Det jag tänkte på med förhandsbesked var att det har hänt att de har velat använda mötestiden till att gå igenom vad som tröttar ut mig, eller (en annan gång) vad som ställer till problem på arbetsplatsen, etc. Och då går det ju mycket bättre om jag kan förbereda - jag gissar att det kan vara så även för en del andra än mig (och Bali!).

Håller för övrigt starkt med om att det behövs hjälp för att veta vad man behöver hjälp med. Jag har insett att jag inte har fått det stöd jag hade behövt just för att de väntade sig att jag skulle efterfråga vad som vore lämpligt för mig. Så, lista i hand blir det, till nästa vårdgivarmöte efter nyår.

Liljan skrev:

Vildsvin skrev:

Liljan skrev:* Ställ slutna frågor, det är nästan omöjligt för mig att svara frågan "hur mår du?" Då du ställer sådana stora frågor vet jag inte vad du vill att jag ska berätta, jag förstår helt enkelt inte frågan.

En oerfaren personal vill nog ha det bokstavliga svaret på frågan.

Men personal som varit med ett tag kan ställa öppna frågor för att kolla patientens dagsform att hantera dem. Kan man ge en socialt acceptabel motivering till att man mår dåligt så uppfattas man som friskare än om man motiverar att man är glad pga att man nått framgång i ett asocialt specialintresse.

Dvs det handlar om att personalen försöker läsa mellan raderna.

Vad är det bokstavliga svaret på frågan? Jag vet inte ens vad frågan betyder, jag har förstått att man ska fokusera på det negativa, men jag vet inte på vilken negativ sak och hur långt tillbaka i tiden jag ska gå. Det tog en evighet för mig att förstå att man inte bara ska svara bra på den frågan, så har jag lärt mig att man ska svara och jag hade ingen aning om att det fungerade annorlunda i psykiatrin.

ankhat skrev:Det låter prima, Liljan, bra omformulerat! (Bortsett från ett ord i den sista punkten, det bör vara "...och var inte peppande...", inte "är".)

Jag tänkte lite bakåt på dina första punkter, och kanske kan man bygga ut en lite grann:

* Var öppen för att du kommer missförstå mig. Berätta gärna hur du har uppfattat vad jag sade, framför allt om någonting är oväntat problematiskt eller för den delen oväntat oproblematiskt.

Edit - Fast det kanske fångas upp i din nästa punkt i första posten.

Jag blir nästan rädd ibland när jag läser mina journaler, både psykiatriska och somatiska. Där har jag trott att jag var hur tydlig som helst och så ser jag de mest hårresande feltolkningar/missförstånd. I ett par fall var det såpass allvarligt att jag begärde rättelse, men för det mesta känns det inte värt besväret.

Mitt senaste somatiska besök retar mig, där står det att jag inte ömmar i den undersökta kroppsdelen. Jo, det gör jag, det gör jäkligt ont. Jag kom bara inte ihåg under besöket att man antas säga ifrån om det gör ont när doktorn klämmer på en. Jag genomled i tysthet. De kunde väl säga "säg ifrån om det ömmar". Eller, jag kunde väl komma ihåg att man ska säga ifrån...

Vildsvin skrev:

Liljan skrev:

Vildsvin skrev:En oerfaren personal vill nog ha det bokstavliga svaret på frågan.

Men personal som varit med ett tag kan ställa öppna frågor för att kolla patientens dagsform att hantera dem. Kan man ge en socialt acceptabel motivering till att man mår dåligt så uppfattas man som friskare än om man motiverar att man är glad pga att man nått framgång i ett asocialt specialintresse.

Dvs det handlar om att personalen försöker läsa mellan raderna.

Vad är det bokstavliga svaret på frågan? Jag vet inte ens vad frågan betyder, jag har förstått att man ska fokusera på det negativa, men jag vet inte på vilken negativ sak och hur långt tillbaka i tiden jag ska gå. Det tog en evighet för mig att förstå att man inte bara ska svara bra på den frågan, så har jag lärt mig att man ska svara och jag hade ingen aning om att det fungerade annorlunda i psykiatrin.

I ditt exempel med att ha "bra" som standardsvar så är "bra" det bokstavliga svaret på frågan. Men om vårdpersonal tycker att man använder samma standardsvar hela tiden så tolkar de det ändå som "dåligt".

Att man ska fokusera på det negativa är för att det finns en anledning till att man går till psykiatrin. Det är inte rätt plats att försöka visa upp hur välfungerande man är.

Liljan skrev: Psykiatrin bygger på känslomässig kommunikation, samspel och att man läser av och förstår varandra, det är just det som någon med ATS/Asperger har svårt för så det krävs tid och kunskap för att få det att fungera. Här är lite tips för dig som jobbar inom öppenpsykiatrin.

* Ställ slutna frågor, det är nästan omöjligt för mig att svara frågan "hur mår du?" Då du ställer sådana stora frågor vet jag inte vad du vill att jag ska berätta, jag förstår helt enkelt inte frågan.

*Var öppen för att du kommer missförstå mig. Berätta gärna hur du har uppfattat vad jag sade, framför allt om någonting är oväntat problematiskt eller för den delen oväntat oproblematiskt.

* Jag har svårt att få fram hur allvarligt något är, om något låter konstigt fråga hellre än att säga "sådär är det för alla" Berätta hur du uppfattade det jag just har sagt och låt mig rätta dig.

* Ge gärna exempel från ett hypotetiskt fall och låt mig utefter det svara på hur det är för mig. Var tydlig med varför du berättar om det hypotetiska fallet.

* Jag har svårt att veta vad som förväntas av mig, hjälp mig gärna med det.

* Menande tystnader kommer få mig att uppfatta dig som oengagerad eller få mig att känna mig osäker på vad som förväntas.

* Jag behöver hjälp med att fylla i självskattningsskalor och du behöver berätta med förklaringar och exempel vad de olika alternativen betyder, gradera 1-5 fungerar inte.

* Jag har svårt att läsa av dina ansiktsuttryck, berätta med ord vad du vill ha sagt.

* Jag har svårt att veta vad som är viktigt att ta upp, jag sitter inte här för att jag mår bra, låter det så behöver du fråga mig mer och tydligare frågor.

* Undvik kallprat, jag har svårt för småprat och har svårt att veta när du småpratar och när du går över till att prata om viktiga saker.

* Mitt kroppsspråk behöver inte signalera hur jag mår.

*Jag vill gärna ha en skriftlig vårdplan där det står vad jag behöver hjälp med och hur vi ska uppnå det målet.

*Jag har svårt att veta exakt vad jag behöver hjälp med, vi med Asperger/ATS har ofta svårt att se hela bilden, vi ser bara en massa detaljer och isolerade situationer som vi inte kan sammanfoga, jag har svårt att sammanfatta och se mönster i mitt mående.

*Jag lär mig situationer varefter de uppstår och har ingen automatisk förståelse på förhand, jag har aldrig besökt psykiatrin förut och skulle egentligen behöva en skriftlig manual på saker de flesta neurotypiska ser som självklarheter, som hur samtalet är uppbyggt. Jag förstår inte den här situationen alls, det är som att du pratar ett främmande språk och jag förväntas både förstå och svara på det språket, det är oerhört stressande. Ibland vill jag bara svara bra för att jag är så förvirrad och överväldigad.

*Jag har svårt att veta och formulera vad jag känner, jag vill gärna veta vad vi ska prata om nästa gång så jag får tid att förbereda mig. Kan jag inte svara på en fråga du anser vara enkel är det för att jag har svårt att tolka mina känslor och ännu svårare att förmedla dem.

*Visa inte positiva känslor och var inte peppande då jag berättar om något jobbigt, jag uppfattar det som att du du glad över att jag mår dåligt. Vissa med Asperger/ATS vill inte att du visar negativa känslor heller, vi uppfattar det som att vi förväntas trösta dig. Fråga gärna vad som gäller för mig.