A skrev:
Det är en KOGNITIV funktionsnedsättning som inte har något med s k intelligens eller intellektuell förmåga att göra
utan innebär ett annorlunda tänkande och uppfattande.

Intellektuell är motsatsen till emotionell....

Vad betyder kognitiv?
Och måste nog säga att jag har svårt att se att det skulle vara ett motsatsförhållande mellan emotionell och intellektuell.
Kanske jag inte förstår ordet intellektuell korrekt iofs, är smart/intelligent=intellektuell?
Har iofs hört ordet intellekt.

nano skrev:Vad ingår i testet?
Vilka är alla de ingående delarna?

Föreslår att du läser t ex Christopher Gillbergs bok eller Tony Atwoods. Där finns olika kriterier. Men det är rätt svårt att sitta och avgöra om man uppfyller dessa kriterier själv. Det är lite knepigt att sitta här och gå igenom allt. Sedan tror jag inte att det spelar ngn roll att man har läst testen innan man går på utredning. Det är så knepigt att tolka dem, för du kanske tycker en sak medan pyskologerna tycker ngt helt annat.

Ah, godtycke altså eller?

Lime skrev:

nano skrev: skrev:
Vad tror ni om inkompatibilitet istället för ordet handikapp?
Säger mer att det är saker som inte fungerar än att det är en specifik person som skulle vara orsaken.

Ett lysande förslag!! det borde verkligen OA ta upp.

Tack, hmm, undrar om jag inte redan komenterat detta.
Men hursomhelst jag kom på en liknelse jag gillar.

Tittar man enbart på den sociala inkompatibiliteten mellan apergare och sociala människor är det som att enbart titta på avsaknaden av bilbarnstolar till Formel1 bilar.
Väldigt vanlig och viktig jämförelsegrund mellan bilar men F1 bilen har en extrem specialitet precis som en aspergares fördel är något annat än social kontakt.

Kan omformuleras bättre, hade en bättre inatt men började programmera istället.

nano skrev:Ah, godtycke altså eller?

Snarare så att det är vissa saker som är "relevanta" för diagnosen och andra som inte är det. vissa delen av testen är inte frågorna i sig exempelvis. Ditt beteende, sätt att uttrycka dig, hur du löser uppgiften och annat spelar också mycket in. Samt din anamnes. Vissa tester är det aspigt att få dåligt resultat på, andra delar av testen är det aspigt att få högre resultat än snittet på, så det är knappast enkelt att tolka för en lekman, ännu svårare att fejka för en lekman. De sa exempelvis i min utredning att de oftast "känner" vilka som har den ena eller andra diagnosen, att de lär sig det rätt bra när de har träffat och testat en massa personer genom åren, sen finns det givetvis alltid gränsfall.

MsTibbs skrev:

nano skrev:Ah, godtycke altså eller?

Snarare så att det är vissa saker som är "relevanta" för diagnosen och andra som inte är det. vissa delen av testen är inte frågorna i sig exempelvis. Ditt beteende, sätt att uttrycka dig, hur du löser uppgiften och annat spelar också mycket in. Samt din anamnes. Vissa tester är det aspigt att få dåligt resultat på, andra delar av testen är det aspigt att få högre resultat än snittet på, så det är knappast enkelt att tolka för en lekman, ännu svårare att fejka för en lekman. De sa exempelvis i min utredning att de oftast "känner" vilka som har den ena eller andra diagnosen, att de lär sig det rätt bra när de har träffat och testat en massa personer genom åren, sen finns det givetvis alltid gränsfall.

Skulle vara intressant att höra mer om hur typ-aspisen beter sig och blir igenkänd osv. Och särskilt hur de med dubbeldiagnoser känns igen, förstås (intressant för mig alltså). Alltså inte innehållet i det de säger undre anamnesintervju utan just det som personal känner igen dem på, det finstilta, som man antagligen inte är medveten om att man gör och säger.

alfapetsmamma skrev:

MsTibbs skrev:Snarare så att det är vissa saker som är "relevanta" för diagnosen och andra som inte är det. vissa delen av testen är inte frågorna i sig exempelvis. Ditt beteende, sätt att uttrycka dig, hur du löser uppgiften och annat spelar också mycket in. Samt din anamnes. Vissa tester är det aspigt att få dåligt resultat på, andra delar av testen är det aspigt att få högre resultat än snittet på, så det är knappast enkelt att tolka för en lekman, ännu svårare att fejka för en lekman. De sa exempelvis i min utredning att de oftast "känner" vilka som har den ena eller andra diagnosen, att de lär sig det rätt bra när de har träffat och testat en massa personer genom åren, sen finns det givetvis alltid gränsfall.

Skulle vara intressant att höra mer om hur typ-aspisen beter sig och blir igenkänd osv. Och särskilt hur de med dubbeldiagnoser känns igen, förstås (intressant för mig alltså). Alltså inte innehållet i det de säger undre anamnesintervju utan just det som personal känner igen dem på, det finstilta, som man antagligen inte är medveten om att man gör och säger.

Saker jag kommer på spontant, delt som jag hört folk säga och dels sånt jag tänkt på då jag talat/träffat/sett andra:

Asperger: Avvikande blickkontakt, lite/avsaknad av kroppsspråk och ansiktsmimik. (Specialintressen man spårar av på i samtalen kan jag tänka mig också är en sån grej, liksom autistiska stereotypier som "hand-flapping", gungning/stims eller liknande. Autistiska personer har också ett annorlunda sätt att röra ögonen på vid experiment då de ser på tex nyhetsklipp på tv och filmas). Svarar bokstavligt på frågor utan att reagera före tillsägelse/omfråga mm. Kan sakna "koppling" till gruppen/personen altså följer inte med i sociala sättet att bete ig med automatik, glömmer säga hej/hejdå och annat om för NT oftare går på automatik.

ADHD: Gör först tänk sen, impulsivitet allmänt, rusar in i andra rum utan "inbjudan", sätter sig i stol före tillsagd, plockar på roliga grejjer utan att be om lov först, startar uppgift före instruktioner är givna, talar högt med sigsjälv under testen (för att förbättra concentration), tremor i händerna, sitter inte still, reser sig upp för att göra nått ofta, vrider sig i stolen, väger på stolen, tappar fokus i samtalet, svårt att ta in mycket info samtidigt och bearbeta den, dagdrömmer, lättavledd, lättirriterad/omväxlande humör snabbt, mycket energi typ.

Tillägg/förtydligande: det är mer "känsla" än de bokstavliga sakerna ovan som jag tror spelar roll. För min del "känner" jag igen asperger/autism i vissa fall utan att riktigt kunna definera hur och tvärtom, att folk har nått/några av ovan men inte alls "känns aspiga".

Läkaren jag träffat säger att jag påminde honom om en föreläsare de haft, en som har både AS och ADHD. Jenny Nyström tror jag hon heter. Han sa att man först inte alls har bilden av att hon har "nåt" men så plötsligt var hon "ur fas", "för mycket" eller på nåt annat sätt avvikande, enligt de som hörde på henne (som jag antar alla var psykoplågor).

Han sa det angående inlärda färdigheter och strategier, sånt man lärt sig göra fast det inte alls känns självklart (kring att jag har så svårt för subtanslöst småprat, chit chat, det han kallade för "lusplockande"). Vet inte riktigt varför jag berättar det här, men nu känns det dumt att sudda, när jag ändå skrivit...

Ah... Jenny Ström. Har hört henne live en gång, på Hälsomässan i Älvsjö.

Detta drunknade nog i all språkdiskussion...

Inger skrev:

nano skrev:Vad tror ni om inkompatibilitet istället för ordet handikapp?
Säger mer att det är saker som inte fungerar än att det är en specifik person som skulle vara orsaken.

Låter som ett utmärkt förslag! (Borde spikas upp nånstans så det inte försvinner igen.) Kan du inte gå med i OA och föreslå det i OAs forum som något att jobba för?

Jag vill gärna sekundera det förslaget!

Lime är också välkommen...

...ja, och alla aspies som hittar till oss och delar våra tankar och idéer!

MsTibbs skrev:liksom autistiska stereotypier som "hand-flapping", gungning/stims eller liknande.

Blanda inte ihop AS med autism när det är AS du ska beskriva, tack!
Att sitta och gunga är muppbeteende, och är knappast typiskt för AS.

MsTibbs skrev:Saker jag kommer på spontant, delt som jag hört folk säga och dels sånt jag tänkt på då jag talat/träffat/sett andra:

Asperger: Avvikande blickkontakt, lite/avsaknad av kroppsspråk och ansiktsmimik. (Specialintressen man spårar av på i samtalen kan jag tänka mig också är en sån grej, liksom autistiska stereotypier som "hand-flapping", gungning/stims eller liknande. Autistiska personer har också ett annorlunda sätt att röra ögonen på vid experiment då de ser på tex nyhetsklipp på tv och filmas). Svarar bokstavligt på frågor utan att reagera före tillsägelse/omfråga mm. Kan sakna "koppling" till gruppen/personen altså följer inte med i sociala sättet att bete ig med automatik, glömmer säga hej/hejdå och annat om för NT oftare går på automatik.

ADHD: Gör först tänk sen, impulsivitet allmänt, rusar in i andra rum utan "inbjudan", sätter sig i stol före tillsagd, plockar på roliga grejjer utan att be om lov först, startar uppgift före instruktioner är givna, talar högt med sigsjälv under testen (för att förbättra concentration), tremor i händerna, sitter inte still, reser sig upp för att göra nått ofta, vrider sig i stolen, väger på stolen, tappar fokus i samtalet, svårt att ta in mycket info samtidigt och bearbeta den, dagdrömmer, lättavledd, lättirriterad/omväxlande humör snabbt, mycket energi typ.

Tillägg/förtydligande: det är mer "känsla" än de bokstavliga sakerna ovan som jag tror spelar roll. För min del "känner" jag igen asperger/autism i vissa fall utan att riktigt kunna definera hur och tvärtom, att folk har nått/några av ovan men inte alls "känns aspiga".

Hmm... Jag har både AS och ADHD och jag känner faktiskt inte igen mig själv i speciellt mycket av ovanstående. Många av de exemplen känns ganska extrema, men således också lätta att känna igen för andra.

KrigarSjäl skrev:

MsTibbs skrev:liksom autistiska stereotypier som "hand-flapping", gungning/stims eller liknande.

Blanda inte ihop AS med autism när det är AS du ska beskriva, tack!
Att sitta och gunga är muppbeteende, och är knappast typiskt för AS.

Att sitta och gunga bland folk är muppbeteende, men "hand-flapping" och andra stims står t o m med i diagnoskriterierna. Däremot är det väl vanligast bland barn, och i vilket fall som helst ingenting de flesta gör när andra ser.

Då får väl folk tycka att man är mupp då.
Vet inte hur mycket jag bryr mig om folk tycker det.
Hmm jo det påverkar mig det gör det, mest i form av att "synd att denne inte kan låta bli att tracka folk".
Fast jag tror inte jag någonsin hört någon kommentera en person som gungar.
Nu tänker jag inte på att gunga så det påverkar det man gör.