Fick som barn diagnosen Adhd och tog mig till universitetsnivå i mina studier innan jag fick asperger diagnosen.

När jag började söka efter grupper och insatser som kunde hjälpa mig komma till rätta med min nya situation visade det sig att jag var för gammal.

Samtidig såg jag folk som ville sätta en lägsta gräns på ålder för att inte få en massa oseriösa människor i sina grupper. Var då alldeles för ung för att platsa bland dessa individer

Det sägs ibland att autism och asperger leder till att man utvecklas långsammare än andra. Är det då inte lite konstigt att man har gränsen för NT ungdomar som gräns för många insatser? Meningen med åldersgränsen där är väll att ungdomar behöver mer hjälp för att komma in i samhället. Borde inte den gränsen se annorlunda ut för asperger?

Man kan inte själv bestämma vilken diagnos man får i vilken ålder. Det är en ganska stor omställning att få diagnosen även dom vuxen så borde hjälpmedel och informationsgrupper vara bundna till ålder?

Kände när jag fick diagnosen att jag inte visste var jag skulle ta vägen och sjukvården tappar bort en hela tiden. Säger de ska höra av sig Inom som mest ett halvår och när man sedan ringer efter ett år säger de att de glömt bort att man fanns

Mycket svamlade nu men känns det inte lite som om att man är ganska bortglömd om man inte får utredning I rätt ålder?