Hej, jag heter Oliver och är 18 år och jag har Asperger Syndrom, OCD och ADHD.

Jag har ingen vilja eller dröm som driver mig framåt. Folk frågar, "vad gillar du göra"? Inget.

Jag är väldigt komplicerad, eller mina tankar är. Jag planerar just nu mitt liv efter att jag tror på att inom ca 10 år så kommer människan vara odödlig till en vis punkt. Jag snackar om ett botemedel emot åldring. Om det händer så kommer man leva väldigt länge och uppleva överbefolkningen av vår planet och då kommer dom svaga att tas bort, men dom starka med bra utbildning och betydelse kommer att ha ett högre värde. Så nu får jag press på mig att skaffa en hög utbildning.

Men jag vill bara leva i min värld.

Det ända jag skulle tänka mig att jobba som är som soldat. Men vissa skulle säga att jag inte är frisk nog och att jag är dum i skallen och skulle skjuta mina kamrater. Jag är smart och är bra på att läsa situationer och folk. Mesta delen av mitt liv så har jag varit tyst och bara lyssnat och kollat på folk när dom pratar. Jag brukade vara hyfsat normal så jag kan sätta mig i andras situationer då jag har varit i dom och upplevt dom. Min Aspergers kom först efter grundskolan, men min ADHD och OCD vad tydlig i grundskolan då jag klättrade på taken och kaxade mig. Jag tror att min Aspergers satt i gång efter grundskolan för att jag blev grovt mobbad dom två sista åren där. Jag övertänker allt.

Vi lever väl alla på samma jord, äter samma mat och andas samma luft. Det är väl bara logiskt att alla ska bidra till världen med något då också även om vissa inte har haft samma tur i livet så får man väl försöka.

Jag har inte gymnasieexamen, har försökt två gånger men det går inte. Hur jag ska klara 3 år på gymnasiet vet jag inte. Antagligen så måste man ha gymnasieexamen för att kunna göra "GMU" för Försvarsmakten. Vet inte hur dom tänkt att jag ska skjuta ett gevär med matte och historia. Räcker det inte att jag riskerar mitt liv?`

Tips? Motivation? Jag vet verkligen inte vad jag ska göra med mitt liv.
Säg vad jag ska göra med mitt liv.

Det ända jag vet om mig själv är att jag vill vara bättre än alla andra, och jag tror att jag är bättre än alla andra. Jag gillar att skapa saker som andra använder, jag gillar inte att använda saker som andra har gjort.

-Mitt tips är att du kommer ner på jorden lite och tittar på vad som är realistiskt för din situation istället för dagdrömmande och avancerade hypoteser om medel mot åldrande, de starkas överlevnad, övermänniskor, överbefolkning, soldatkarriär etc.


Även mindre mål, delmål, kan man ha stor nytta av.
Till exempel att börja motionera.
Gå med i en förening.
Eller att läsa upp gymnasiet på komvux/folkhögskola.

Att vara soldat handlar inte om att "offra sitt liv".
Du har missförstått fullständigt.
Kanske skulle du fråga nån som gjort lumpen hur det funkar?

Men de vill inte ha virrpannor i det militära, så mycket kan till och med jag som inte gjort lumpen säga.

Bra grundfråga ändå - detta med att ha intressen/mål som gör att man vill framåt. Verkar ju som flera också har kunnat hitta t ex DV:n där man får göra något som man känner "för en framåt" och att man inte bara "står och stampar". En del som är teaterintresserade t ex verkar ha det som DV.

KrigarSjäl skrev:-Mitt tips är att du kommer ner på jorden lite och tittar på vad som är realistiskt för din situation istället för dagdrömmande och avancerade hypoteser om medel mot åldrande, de starkas överlevnad, övermänniskor, överbefolkning, soldatkarriär etc.


Även mindre mål, delmål, kan man ha stor nytta av.
Till exempel att börja motionera.
Gå med i en förening.
Eller att läsa upp gymnasiet på komvux/folkhögskola.

Att vara soldat handlar inte om att "offra sitt liv".
Du har missförstått fullständigt.
Kanske skulle du fråga nån som gjort lumpen hur det funkar?

Men de vill inte ha virrpannor i det militära, så mycket kan till och med jag som inte gjort lumpen säga.

Nu var TS kanske lite extrem - som man kan vara när man är 18 - med idéer om människans odödlighet osv.

Men annars tycker jag också det kan vara lite knepigt med realism kontra drömmar. Om man inte drömmer alls blir det ju lite enahanda och grått.

BellaBelle skrev:Bra grundfråga ändå - detta med att ha intressen/mål som gör att man vill framåt. Verkar ju som flera också har kunnat hitta t ex DV:n där man får göra något som man känner "för en framåt" och att man inte bara "står och stampar". En del som är teaterintresserade t ex verkar ha det som DV.

Hej

Vad gör du när du "står och stampar"? Vad "för dig framåt"? Vad innebär dessa begrepp för dig? Är det omdömen du ger andra och/eller dig själv?

Flinta skrev:

BellaBelle skrev:Bra grundfråga ändå - detta med att ha intressen/mål som gör att man vill framåt. Verkar ju som flera också har kunnat hitta t ex DV:n där man får göra något som man känner "för en framåt" och att man inte bara "står och stampar". En del som är teaterintresserade t ex verkar ha det som DV.

Hej

Vad gör du när du "står och stampar"? Vad "för dig framåt"? Vad innebär dessa begrepp för dig? Är det omdömen du ger andra och/eller dig själv?

Nu var det ju i en specifik tråd jag använde de här uttrycken. Och det är frågor som berör mig personligen, men det känns förmodligen inte relevant för alla.

BellaBelle skrev:

Flinta skrev:

BellaBelle skrev:Bra grundfråga ändå - detta med att ha intressen/mål som gör att man vill framåt. Verkar ju som flera också har kunnat hitta t ex DV:n där man får göra något som man känner "för en framåt" och att man inte bara "står och stampar". En del som är teaterintresserade t ex verkar ha det som DV.

Hej

Vad gör du när du "står och stampar"? Vad "för dig framåt"? Vad innebär dessa begrepp för dig? Är det omdömen du ger andra och/eller dig själv?

Nu var det ju i en specifik tråd jag använde de här uttrycken. Och det är frågor som berör mig personligen, men det känns förmodligen inte relevant för alla.

Du behöver inte svara men du bumpade tråden så jag tänkte att du hade ett intresse av att dela med dig mer när du skrev att "det var en bra grundfråga", t ex "vad som för dig framåt".

Oliver, hur har du det idag? Du skrev i ett annat inlägg att du kände för att bl a åka runt i världen, äta riktig pizza i Italien och ta hand om små apor i Asien.

Åka runt i världen och ta hand om djur, kan man inte göra det genom ngn frivillighetsorganisation?

Soldat är tyvärr kört med diagnos. Däremot kan man söka till civila arbeten inom försvaret.

Dreamtrance skrev:Soldat är tyvärr kört med diagnos. Däremot kan man söka till civila arbeten inom försvaret.

Nja, soldat i svenska armén och franska främlingslegionen är kört men världen är ju full av miliser som man kan bli med i.

Dreamtrance skrev:Soldat är tyvärr kört med diagnos. Däremot kan man söka till civila arbeten inom försvaret.

men en del person med neuropsykiatrisk diagnos jobbar som anställda inom försvaret och känner en med högfungerande autism ska göra GMU utbildning

Var på P4 och pratade med rekryteraren där. Svaret var glasklart, med fastställd diagnos så är den militära delen av försvaret stängd. Däremot kan man få anställning inom civila delen.

Dreamtrance skrev:Var på P4 och pratade med rekryteraren där. Svaret var glasklart, med fastställd diagnos så är den militära delen av försvaret stängd. Däremot kan man få anställning inom civila delen.

Perfekt för sonen nu när dom har återinfört värnplikten slipper han göra det.

Dreamtrance skrev:Var på P4 och pratade med rekryteraren där. Svaret var glasklart, med fastställd diagnos så är den militära delen av försvaret stängd. Däremot kan man få anställning inom civila delen.

Fastställd diagnos, kan du definierar om vilket diagnos som upphävs?

Jag tänker på hur stora tankar om världen brukar vara ett skydd mot ens dåliga upplevelser av en mer jordnära vardag. Våga ta tag i grundproblemen kring din utbildning istället vad de än är. Om du är så smart kan du givetvis klara gymnasiet bara du vågar fråga om hjälp.

Att våga fråga om hjälp är förövrigt det första jag skulle tipsa unga Aspergare om överlag. Det finns allt för många som lider i det tysta för att deras stolthet är det enda de håller fast vid när varmare känslor mellan dem och andra människor inte tycks kunna bli verklighet. Det kan va läskigt att fråga om hjälp men livet blir så mycket bättre när tvivlen försvinner och livet faktiskt kan gå vidare.

Det sorgliga i ett tänk med den horisonten är nog morsning för inte bara gamla och svaga, utan även dem som har ev funktions hinder och NPF tillstånd, så aspisar som dessutom kan vara "besvärliga" gör dom nog tvål av. Så ska man planera för ett sådant mardrömsscenario, ska man nog försöka radera alla journaler där ens mentala tillstånd syns och försöka komma ut som neurotypisk, tänker jag spontant...

DIProgan skrev:Att våga fråga om hjälp är förövrigt det första jag skulle tipsa unga Aspergare om överlag. Det finns allt för många som lider i det tysta för att deras stolthet är det enda de håller fast vid när varmare känslor mellan dem och andra människor inte tycks kunna bli verklighet. Det kan va läskigt att fråga om hjälp men livet blir så mycket bättre när tvivlen försvinner och livet faktiskt kan gå vidare.

Hur/på vilket sätt, var, när fick du själv den hjälpen du rekommenderar "unga aspergare" att söka?

Tråden är 2 år gammal. Man får hoppas att han fått ordning på sitt liv.

Jag skulle vilja börja med någon sysselsättning. Där jag kunde trivas och bara göra sådant jag gillar.

Robotar är inte mycket att lägga sitt hopp på.