Min son är nu 11 år gammal och har ADD och Asperger.
Hittills har hans symtom av sin funktionsnedsättning kunnat lindras genom omgivningsanpassningar, men nu när det börjar komma in lite tweeniehormoner och kraven ökar i skolan blir det allt svårare för honom att hålla ihop.
Hans tålamod är hur kort som helst och minsta lilla motstånd leder till stor frustration och ilska.

Han har en resurslärare som är med honom större delen av dagen, har inplanerad vila och går kortare dagar två dagar i veckan. Trots all anpassning funkar inte riktigt hans skolgång och därför har vi börjat fundera på medicinering och vill höra lite vad ni har för erfarenheter och idéer?

Det finns mer anpassningar att göra innan medicinering är aktuellt.

Tycker han om sin resurslärare, trivs han med den personen? Stämmer inte personkemin kan hjälpen få omvänd effekt.

Tycker han själv att den inplanerade vilan hjälper? Kanske är det för sällan och/eller i fel format, vad som upplevs vilande kan variera enormt från person till person.

Att gå kortare dagar enbart två dagar i veckan är ändå ganska lite minskning av påfrestningarna, han kanske behöver ha kortare dagar varje dag.

Naturligtvis kommer förändringar i sonens kropp att ruska om saker lite men han är också i den åldern där de sociala kraven stadigt ökar. Det tär ofta en hel del, kostar mängder av energi och kan också förstärka känslan av att vara annorlunda vilket är frustrerade i sig. Bara lite att tänka på. Medicineringen har jag ingen åsikt om, det är trots allt du som kan läsa din son och hans behov bäst.

jag avråder.

låt barnet utvecklas utan inblandning av droger. det är anpassning av miljön som är viktigast. sen är ett sånt här ställe nog fel att fråga på om du vill ha hjälp med ditt barn.

Oavsett andra insatser, om det hjälper riktigt bra, så att det fungerar bra, så skulle jag definitivt prova medicin. Min äldste son har verkligen svår ADHD och där hade man i princip inget val. Han skulle inte ens ha klarat grundskolan annars.

Min dotter fick inte diagnos först och därmed inte heller medicin. Hon fick en ätstörning som tonåring, och läkaren sa att orsaken är obehandlad ADHD. Så nu tar dottern medicin och är bättre.

Och jag själv har sagt: vad ska jag ta medicin för, det har ju funkat hittills utan. Sedan höll jag ändå på att bli utmattad, så jag testade. Och jag måste säga att skillnaden är stor! Trots att min ADHD är ganska lätt. Men nu blir jag inte så trött eftersom jag inte blir så överbelastad av intryck och jag kommer ihåg saker, kan strukturera mig bättre, kommer igång, m.m. Det har varit en stor skillnad, även om jag först blev deprimerad över hur mycket jag har missat tidigare. Först när man tar medicin, förstår man att mycket har gått en förbi. Jag skulle definitivt sätta in medicin, så slipper han deppa senare över det han missat och de chanserna som han inte har kunnat ta.

Förutom anpassning av miljön som kan göra stor skillnad:

Gör han ngn mer eller mindre pulshöjande aktivitet dagligen? Vissa tycker det har bättre effekt än medicin. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Att få i sig bra och lagom näring regelbundet brukar påverka funktionsförmågan.

Samt god sömn.

Fungerar dessa tre saker tillfredsställande? (Ibland behövs medicin ändå som tillägg).

Parvlon skrev:jag avråder.

låt barnet utvecklas utan inblandning av droger. det är anpassning av miljön som är viktigast. sen är ett sånt här ställe nog fel att fråga på om du vill ha hjälp med ditt barn.

ursäkta, det här skrev jag lite snabbt.

det viktigaste är KÄRLEK och den mellan modern och sitt barn är gudasänt. Gud är kärlek och det står i den heliga bibeln!

#Toblerone; har dina barn diagnoser inom autismområdet också? För när jag hört mig för så verkar det vara något svårare att medicinera mot ADHD:n med en samtidig autismdiagnos eftersom att ADHD:n också kan vara en viktig drivkraft?

#Flinta, maten och sömnen funkar ganska bra, men motion skulle han säkert må bättre utav, har en aktivitet i veckan förutom gymnastiken i skolan och är ganska stillasittande på fritiden

# Parvion; min grundinställning är att vara sparsam med läkemedel, att bara använda i sista hand, men var mest nyfiken att höra mer om andras erfarenheter och idéer för att fundera vidare om vi behöver ta kontakt med BUP eller ej.

#johan88, jo han har haft samma resurslärare i 5 år och dom funkar bra ihop
Däremot vila kanske han behöver mer utav, ska träffa skolan igen på måndag och se om de har lyckats hitta vad det är som tar mest energi just nu.

#tahila, jo det börjar bli mer märkbart med det sociala, och där tror jag skolan har lite svårare att förstå hur mycket hans konflikter och relationer tar energi som bara den...dom vill inte ”lägga sig i” så mycket på raster (vilket ioförsig känns bra för hans integritet) men jag tror han kan behöva mer stöd med det sociala.

Nej, mina barn har inte diagnos inom autismområdet. Däremot har jag ju det. Och medicinen fungerar jättebra för mig.

Isalel skrev:#johan88, jo han har haft samma resurslärare i 5 år och dom funkar bra ihop
Däremot vila kanske han behöver mer utav, ska träffa skolan igen på måndag och se om de har lyckats hitta vad det är som tar mest energi just nu.

Ah, perfekt med resursläraren och att både du och skolan tänker kring energi.