Parvlon skrev:Du menar att jag ska tro på vad andra tror?

Nej. Kanske på forskning. Själv har jag efter hårdnackat motstånd blivit övertygad av vågen.

Parvlon skrev:Jag är inte ute efter att vara 100% nyttig, det kan vara mest därför.

Men då så! (Inte jag heller för övrigt.)

Parvlon skrev:Men mörkt bröd kommer jag aldrig äta för mycket av.

Nä, äckligt surdegsbröd fattar jag inte hur man kan äta. Jag har lyckats hitta ett lokalt bakat bröd som är lite fullkorn utan surdeg som faktiskt är gott, men det är bara en enda Ica-butik som säljer det. Försöker annars dra ner på just bröd (efter att min kompis tjatat i typ 2 år om hur onyttigt det är).

Men bry dig inte om vad jag skriver, min inducerade brödnoja är mitt problem, inte ditt.

weasley skrev:

antikropp skrev:JAg tycker att hembakat ljust bröd inte känns lika giftigt som köpesbröd. Jag vet inte varför, men av köpesbröd får jag alltid halsbränna och ont i magen, av hembakat så är det bara ibland när jag har tryckt i mig asmycket.

Precis sådär är det för min pappa! Han tror att det beror på att det för det första är annorlunda jäst i hembakt och för det andra att brödet får jäsa längre när man gör hembakt, så att det finns färre jästpartiklar kvar i brödet. Teorin låter skapligt trovärdig som hemmabygge, men är inget jag har funderat mycket på...

Låter mer troligt att det är konserveringsmedlen och den andra skiten man tillsätter i köpebröd.

pyret skrev:Jag har till och med läst någonstans i Christopher Gillbergs bok om Asperger att många med Asperger äter ensidigt och Gunilla Gerland nämnde också en kille som bara åt pommes frites varje dag under en föreläsning.

För mig är det delvis, som andra åxå skrivit, att det är vissa grejer jag har extra svårt för.

Jag har t.ex. svårt för bacon och svampar...

Det finns också en klar trygghet i känd mat. Jag skulle aldrig få för mig att äta något annat än sånt jag ätit ofta när jag ska göra något "viktigt", t.ex. resa, gå på nåt betydelsefullt möte eller liknande. Jag har till och med gjort så omständliga saker som att dagen innan ringt till Burger King på centralen för att fråga när de öppnar på morgonen när jag skulle åka tåg hyffsat tidigt.

Däremot om jag t.ex. väl redan är på semester och inte måste göra något speciellt den närmaste tiden så funkar 'okända' matställen bra, om jag varken är för hungrig eller för mätt...

pyret skrev:Han sa att man inte kunde skylla detta på Asperger för då skulle alla människor skylla på något.

Säg åt honom att han kan inte skylla sin inställning på okunnighet för då skulle alla människor skylla på något!

Ohana skrev:Det är viktigt med vad det är för märken på maten också. Det behöver inte nödvändigtvis vara det dyraste märket, bara det är samma som förut.

*medhåll* iaf gällande vissa saker. Det ska vara Heinz ketchup, fryspizzorna och den rökta skinkan ska vara köpta på Lidl, det ska vara Port Salut-ost, och det ska vara annanasjuice från Lidl...

Appropå det här så undrar jag om det inte delvis är så att halva NT-världen också är insnöade på att äta/dricka nästan likadant hela tiden? Min uppfatting är att framförallt juicesortimentet på Lidl är ett helt annat än det blask som finns och funnits i alla år överallt i alla andra affärer. När jag började prova Lidl's juice så blev det liksom plötsligt möjligt att dricka juice och tycka att det smakar gott utan att behöva åka till Kanarieöarna eller liknande... Det måste vara nån sorts fel på folk i allmänhet som tycker att det smakar vettigt om de juicesorter som finns i andra affärer ... en intressant grej är att det verkar vara typiskt svenskt att ha snöat in på att juice ska just vara nån slags apelsinvariant. Alternativen om man äter frukost nånstans där man inte handlat i butik själv, t.ex. på hotell eller hos nån kompis, är apelsinjuice eller "annan juice", där "annan" är vad som helst...

ling0n skrev:Jag har mer extremt långdragna perioder och pratar oftast mycket om just den maten jag råkar äta mycket av för tillfället. Folk som träffar mig lite mer ytligt tror kanske att jag bara äälskar youghurt, alltid, och kanske köper det åt mig för att vara snäll eller så, fast jag kanske då bytt till något helt annat och nästan känner avsmak för det, hehe.

Jag har delvis sådana perioder, d.v.s. det är inte så att jag *enbart* äter just en viss maträtt eller dricker en viss dryck, men det kan vara så att varje gång jag äter pizza så äter jag en viss sorts pizza, och om jag ska köpa läsk så blir det alltid samma sorts läsk.

Jag har just avslutat en (ca) 20års-period av att nästan alltid äta hawaii-pizza. Det verkar som om det är pizzor med oxfilé och bearnaisesås som gäller just nu

För snart 10 år sen så avslutade jag en 15-20-årsperiod av cocacoladrickande och bytte till trocadero istället.

Jag hade en period där jag bara åt BigMac när jag åt på McDonalds, sen avlöstes den av en period där jag aldrig åt BigMac. Nu har BigMac hamnat bland "ett av möjliga alternativ, oftast inte förstahandspreferens"

Jag hade en period då jag hade skitdåligt med pengar, då åt jag i stort sett bara färdig-fryspizzor från Lidl. En margharita till brunch (vilket jag oftast äter även idag om jag äter frukost själv) och en salami eller mozarella till middag, ibland en hawaii. Med de priser som gällde då så blev det mat för under en tjuga per dag, man ska vara rätt skicklig om man (inkl allt spill) får till nåt hyffsat hemlagat för de pengarna...

Charley? skrev:Rent generellt är det störande med människor som inte förstår skillnaden mellan att förklara orsak och att skylla ifrån sig.

*medhåll+++*

Inger skrev:Exakt! Med andra ord, "If it ain't broken, don't fix it!"

Jag tänkte precis samma fras när jag läste vad Bror Duktig skrev

valpskott skrev:Men problemet att "skylla" alla ens egenheter på en diagnos lämnar ofta inte mycke utrymme för förbättring. Finns väldigt många inom autismspektrat som övervunnit tidigare svårigheter tack vare att vägrat att acceptera att just någon av alla egenheterna som något de måste leva med livet ut. Om man istället skyller på sin diagnos så är det ett plan att välkomna tanken att man inte kan förändra på sig.

För att kunna definera vad som är en "förbättring" så måste man först rangordna olika alternativ.

Jag tror t.ex. inte det är så mycket bättre att prova igenom halva pizzerians sortiment och äta de flesta burgarna på McDonalds de gånger man äter pizza/hamburgare, än att bara äta en eller ett par enstaka pizzavarianter och hamburgare. Hur många NT-personer varierar sin frukost? Varför är det okej att äta likadan frukost varenda dag i hur många år som helst, medan det anses vara fel att äta samma lunch eller middag för ofta?

Appropå ensidig kost så skulle jag tro att folk från länder/kulturer där de nästan aldrig äter kokt potatis tycker att vi svenskar äter ensidig mat, "vi" äter ju kokt potatis nästan varje dag...

JessLin skrev:Jag har svårt med mat som är blandad tex grytor. Om det ska vara blandat så vill jag blanda det själv. Har också svårt med skolmaten pga det är mycket blandad mat och maten är av taskig kvalite.

Appropå att blanda själv så känns det som en kränkning om nån annan lägger upp mat åt mig (om det inte är i ett sammanhang där nån annan lägger upp *allas* mat, t.ex. att man får maten färdigupplagd serverad på restaurant). Min morsa kunde aldrig fatta detta utan även när jag var vuxen och käkade hos henne så skulle maten slängas upp på tallriken i nån ordning som jag inte ville ha den.

Charley? skrev:valpskott: Man måste se skillnad på en förklaring och en bortförklaring. Om man säger till sin läkare att man har AS och att ett av de problem man har är att man äter ensidigt, så kan man säkerligen få hjälp för det. Då har man gett en förklaring. Om man istället säger till sin läkare att man har AS och därför inte kan förändra sina matvanor, så lär läkaren avfärda det som en bortförklaring. (Ja, det finns de som har så allvarliga problem med maten att det är nästintill omöjligt, men de flesta kan förändra sin kost.) Läkaren måste veta att det beror på AS, eftersom man inte kan "fixa" ätstörningar och matproblematik på samma sätt hos människor med AS som på NTs.

Å andra sidan kan man tycka att när det läggs ner så mycket på att hjälpa folk med andra problem, t.ex. rökavvänjning, så borde läkaren kunna skriva ut nåt vitaminpiller som ersätter det som man inte är så sugen på att äta. Det minsta vore väl åtminstone om läkaren i det här läget kunde hjälpa till med att identifiera just vilka viktiga ämnen som man får för lite av, och vilka eventuella ämnen man får överdoser av (det är väl ingen större risk, men man kan ju t.ex. bli sjuk om man överdoserar muskotnöt...), och hjälpa till att hitta något 'ätligt' som kompletterar kosten.

Appropå nyttig kost så tycker jag att "ät nyttigt"-progagerare borde inse att en av de största nackdelarna med frukt jämfört med godis är att frukt är nästan alltid kladdigt, tids- och arbetskrävande att äta. Dessutom står sig frukt så kort tid. Om det vore lika enkelt att äta frukt som godis och om man kunde bunkra upp nån gång i månaden så skulle jag nog nästan helt sluta äta godis...

Parvlon skrev:Gör du så. Jag mår bra av ljust bröd, tänker inte sluta. Däremot har jag slutat att ta emot medecin som man får varje gång när man är på läkarbesök för småsaker. Bryr mig inte nämnvärt ifall ljust bröd gör att mitt liv förkortas med typ 5år heller, ifall det hade varit någon trolig statistisk på det. Kunde ju ätit mer grönsaker iofs, och inte så mycket blandfärs..

Mörkt bröd är äckligt. För mig så är alternativet ljust bröd eller inget bröd alls. Varför pratas det aldrig om huruvida det är nyttigast att äta ljust bröd eller inget bröd alls?

(jag äter oftast bröd 1-3 dagar per vecka, 4 skivor orostat "brödrostbröd", två skivor med skinka/korv och två med ost).

weasley skrev:Måste bara kommentera lite själv: Jag är sån att jag kan äta samma godis hur länge som helst. Och det går VERKLIGEN i perioder, lååååånga perioder.

Appropå godis så måste jag erkänna att jag väljer delvis sånt godis som min sambo inte tycker om, för att inte få det uppätet på nolltid. (Nej, jag är inte nån snåljåp, jag köper också godis specifikt som min sambo gillar, men det är tröttsamt att upptäcka att godiset man ställt in sig på att äta har försvunnit spårlöst)...

Inger skrev:

Parvlon skrev:Men mörkt bröd kommer jag aldrig äta för mycket av.

Nä, äckligt surdegsbröd fattar jag inte hur man kan äta. Jag har lyckats hitta ett lokalt bakat bröd som är lite fullkorn utan surdeg som faktiskt är gott, men det är bara en enda Ica-butik som säljer det. Försöker annars dra ner på just bröd (efter att min kompis tjatat i typ 2 år om hur onyttigt det är).

Men det där med fullkorn anses väl av vissa vara nån slags myt, typ att det bara är folk med nåt visst magproblem (var det förstoppning eller diaré?) bör äta i större mängder.

MiaM skrev:Men det där med fullkorn anses väl av vissa vara nån slags myt, typ att det bara är folk med nåt visst magproblem (var det förstoppning eller diaré?) bör äta i större mängder.

Jag har inga matsmältningsproblem, men jag tycker det är aningen mer mättande om det är lite 'fullkorn' i (de få gånger jag äter dem numera, mest bara som reservproviant när jag ska ut). Oftast hittar jag 5-6 st per bulle (hela korn alltså)... Resten är grahamsmjöl. Och så har de strött lite havreflingor ovanpå (som snart hamnar i botten av påsen) för att det ska se 'nyttigt' ut. Och så kallar man dom "joggarbullar."

weasley skrev:Precis sådär är det för min pappa! Han tror att det beror på att det för det första är annorlunda jäst i hembakt och för det andra att brödet får jäsa längre när man gör hembakt, så att det finns färre jästpartiklar kvar i brödet. Teorin låter skapligt trovärdig som hemmabygge, men är inget jag har funderat mycket på...

Jo jag har faktiskt funderat på det också, inte mycket eller ens kollat upp något, bara fantiserat och dagdrömt lite grann. Det bör ju inte vara själva mjölet som är vanskapt. Det som skiljer är väl troligtvis jäst, sättet att jäsa, konserveringsmedel och att det inte blir riktigt färdiggräddat utan mjukt, degigt och påsförpackat

Charley? skrev:Man måste se skillnad på en förklaring och en bortförklaring. Om man säger till sin läkare att man har AS och att ett av de problem man har är att man äter ensidigt, så kan man säkerligen få hjälp för det. Då har man gett en förklaring.

Som jag ser det, iaf i mitt fall, så är min ensidiga kost en vanesak, dvs, jag har gjort det till en vana, o vanor kan vara svåra att bryta, men för den skull inte omöjliga, det är inte så att mitt liv svävar i fara när jag äter något nytt. Så för mig låter de du beskrev (i det jag citerade) mer som en bortförklaring för att man inte vill ändra på sin matvana, utan istället skyller man på AS i ett försök att få hjälp i form av något magiskt piller som ska styra upp situationen utan att man själv ska behöva genomlida ett vane-byte.

Att bryta vanor är inte så typiskt AS nånstans, men ju mer man lär sig göra de ju mer kontroll får man över sitt eget liv och välmående. Det blir lättare med tiden.

valpskott skrev:Som jag ser det, iaf i mitt fall, så är min ensidiga kost en vanesak, dvs, jag har gjort det till en vana, o vanor kan vara svåra att bryta, men för den skull inte omöjliga, det är inte så att mitt liv svävar i fara när jag äter något nytt. Så för mig låter de du beskrev (i det jag citerade) mer som en bortförklaring för att man inte vill ändra på sin matvana, utan istället skyller man på AS i ett försök att få hjälp i form av något magiskt piller som ska styra upp situationen utan att man själv ska behöva genomlida ett vane-byte.

Att bryta vanor är inte så typiskt AS nånstans, men ju mer man lär sig göra de ju mer kontroll får man över sitt eget liv och välmående. Det blir lättare med tiden.

Bara för att du klarar av att bryta dina vanor utan stora problem, så betyder inte det att alla med AS kan göra det. Att förklara att man har AS och att en del av problemet består i att man har problem med maten (det måste inte vara ensidig kost, även diverse ätstörningar är vanliga), är att informera. Sedan får läkaren, utefter denna information, försöka hjälpa patienten att få bättre matvanor (om deras nuvarande kost resulterar i bristsjukdomar eller andra problem. Har de en bra kost men äter samma rätt varje dag finns det ingen orsak till att ändra på det), men läkaren måste få information om patientens AS för att angripa problemet på rätt sätt.

Tror inte att det finns någon som "skyller man på AS i ett försök att få hjälp i form av något magiskt piller som ska styra upp situationen utan att man själv ska behöva genomlida ett vane-byte". Försök inse en sak: bara för att du har klarat av en sak, och du har AS, betyder det inte att alla som har AS klarar av samma sak.

Charley? skrev:Försök inse en sak: bara för att du har klarat av en sak, och du har AS, betyder det inte att alla som har AS klarar av samma sak.

Nej, helt klart inte.. alla har vi ju olika grad av olika typer av problematik (inom autismspektrat) men vad jag försöker få fram är att man inte ska låta en diagnos låsa dig för all framtid. Du har rätt i de att folk har lättare att anpassa sig om man själv informerar att man har ett funktionshinder eller vissa svårigheter med saker o ting. Men jao.. själv så är jag av den bakgrunden att jag varit odiagnoserad ända tills förra året, så, folk har ställt samma krav på mig som de ställt på andra, o nånstans vill jag ändå tro att de har hjälpt mig jämfört med om jag fått diagnos i tidig ålder o att både jag och min omgivning "gett upp" vad de gäller min fortsatta utveckling. Helt klart att en tidig diagnos kan underlätta enorm, inte de, men.. tror de finns fördelar i båda typer av situationer.