Jag trodde aspergare hade specialintressen som att titta på tåg, samla frimärken, nörda ner sig i Harry Potter med mera, och att det var den typen av intressen som definierade en aspie.

Jag kände alltså att jag inte passade in på den punkten först. Men har nu förstått att mitt intresse av hur människor fungerar och psykologi kan ha varit mitt specialintresse. Jag har alltid tyckt det var viktigt att vara normal och som andra, socialt accepterad. Därför har jag alltid studerat människor och tagit till mig när andra sagt något positivt om en person så att jag kan anamma den egenskapen själv, eller göra nåt med mitt utseende så andra tyckte att jag passade in. Jag har alltså alltid spelat en roll, och vet nu inte vem jag är.

Slutarbetet i trean på gymnasiet handlade om hur killar tänker för att jag skulle lära mig om de och kunna få en. Sen när jag hittat någon intressant så tog jag reda på vem han var och vad han gillade och gjorde om mig och sa saker som jag trodde skulle locka honom till mig.
Jag gjorde likadant med min man som jag träffade för 7 år sedan. Jag blev utmattad och sjukskriven pga all rollspel och krav på mig själv.
Han känner inte till mitt rollspel, han trodde bara jag blev sjuk och hoppas varje dag att jag ska bli frisk, normal och passa i hans NT värld.

Någon som känner igen sig?

Man må ikke ha en spesialinteresse for å få diagnosen.

En "spesialinteresse" kan være spesiell på grunn av intensitet eller fordi interessen er snever/uvanlig. Det kan også være en kombinasjon av de to.

På dette forumet vil man finne både forumister uten spesialinteresse, med snevert/uvanlig interesseområde og med intensive interesser. Noen beholder en spesialinteresse i timer, andre beholder den i årevis. Noen har alltid en eller flere spesialinteresser, andre har en bare i perioder. Uvanlig snevre interesser har jeg hittil ikke sett noe til på dette forumet.

Kan man ha mennesker og sosial interaksjon som spesialinteresse? Ja, og det er kjent for å være spesielt vanlig blant de med en feminin kjønnsidentitet/rolle. En spesialinteresse kan omfatte et hvilket som helst tema/område.

Det du skriver kan tolkes på følgende måte: Du blir forelsket og forelskelsen er din spesialinteresse. Deretter finner du ut hva personen liker, slik at du kan late som du er/liker det han liker. Stemmer det?

Specialintresse kan variera över tid. Sen blir det fel om man utgår ifrån att alla med asperger måste ha vissa likheter. Som att alla undviker ögonkontakt och såna saker. Är väl en av orsakerna till att asperger plockats bort som diagnos och ersatts med autism.

Specialintresse är en myt. Dessutom om man specialiserar sig på något om man är NT, då är det bara ett intresse va? Bara om man råkar vara dum i huvudet så är det ett specialintresse va?

Stick.

Nu hade du lite otur när du tänkte.

aspergersdude skrev:Specialintresse är en myt. Dessutom om man specialiserar sig på något om man är NT, då är det bara ett intresse va? Bara om man råkar vara dum i huvudet så är det ett specialintresse va?

Stick.

Håller faktiskt med här, många med AS diagnos har ju inte ens något specialintresse och en del påstår ju också att det inte heller är något som krävs för att få en diagnos. Många som är odiagnostiserade, som inte har AS kan också intressera sig för något ämne, med en väldig intensitet, som sport exempelvis.

Dessutom är det ju väldigt mycket upp till vad omgivningen anser också, en del kan ju uppfatta en person som ägnar x antal timmar åt något som "insnöad" medan det för en annan inte räcker för att betrakta personen som att den har ett specialintresse som denne ägnar väldigt mycket tid åt.

Tack för era svar, det var precis vad jag behövde höra

Många kvinnor stickar, exempelvis. En del stickar överallt, framför TV:n, på tåg, bussar, cafeer. Många NT:s gör det, och det ses inte som särskilt konstigt. Men om en person med AS gör det, så är det plötsligen ett specialintresse. Det är konstigt.

aspergersdude skrev:Specialintresse är en myt.

Det er ikke en myte, fordi noen har spesialinteresser.

aspergersdude skrev:Dessutom om man specialiserar sig på något om man är NT, då är det bara ett intresse va?

Man skulle kunne påstå at en NT har en spesialinteresse. Ofte kaller man det da f.eks. "oppslukt" eller sier de har et snevert eller sært interessefelt eller er nerd.

aspergersdude skrev:Bara om man råkar vara dum i huvudet så är det ett specialintresse va?

Nei?

Wine skrev:Håller faktiskt med här, många med AS diagnos har ju inte ens något specialintresse och en del påstår ju också att det inte heller är något som krävs för att få en diagnos.

At mange ikke har spesialinteresse betyr ikke at det er en myte. Spesielinteresse er/har vært et diagnosekriterie, men det finnes andre driverier man kan oppfylle isteden.

At spesialinteresse er et diagnosekriterie er ikke en myte. At kravet om spesialinteresse må oppfylles er en myte. At alle med AS har en spesialinteresse er en myte. At noen med AS har spesialinteresse er ikke en myte.

Wine skrev:Många som är odiagnostiserade, som inte har AS kan också intressera sig för något ämne, med en väldig intensitet, som sport exempelvis.

Ja, og du står fritt til å kalle det spesialinteresse.

Wine skrev:Dessutom är det ju väldigt mycket upp till vad omgivningen anser också, en del kan ju uppfatta en person som ägnar x antal timmar åt något som "insnöad" medan det för en annan inte räcker för att betrakta personen som att den har ett specialintresse som denne ägnar väldigt mycket tid åt.

Ja, det er vel her utredernes kvalitative vurderinger kommer inn.

Lilla Gumman skrev:Många kvinnor stickar, exempelvis. En del stickar överallt, framför TV:n, på tåg, bussar, cafeer. Många NT:s gör det, och det ses inte som särskilt konstigt. Men om en person med AS gör det, så är det plötsligen ett specialintresse. Det är konstigt.

Ja, visst är det konstigt att det blir så speciellt just om en individ med AS gör samma sak.

Det var lättare att uppfylla diagnos kraven om man angav ett specialintresse. Själv fick jag aldrig någon sån fråga.

Identifierbar skrev:Jag trodde aspergare hade specialintressen som att titta på tåg, samla frimärken, nörda ner sig i Harry Potter med mera, och att det var den typen av intressen som definierade en aspie.

Jag kände alltså att jag inte passade in på den punkten först. Men har nu förstått att mitt intresse av hur människor fungerar och psykologi kan ha varit mitt specialintresse. Jag har alltid tyckt det var viktigt att vara normal och som andra, socialt accepterad. Därför har jag alltid studerat människor och tagit till mig när andra sagt något positivt om en person så att jag kan anamma den egenskapen själv, eller göra nåt med mitt utseende så andra tyckte att jag passade in. Jag har alltså alltid spelat en roll, och vet nu inte vem jag är.

Slutarbetet i trean på gymnasiet handlade om hur killar tänker för att jag skulle lära mig om de och kunna få en. Sen när jag hittat någon intressant så tog jag reda på vem han var och vad han gillade och gjorde om mig och sa saker som jag trodde skulle locka honom till mig.
Jag gjorde likadant med min man som jag träffade för 7 år sedan. Jag blev utmattad och sjukskriven pga all rollspel och krav på mig själv.
Han känner inte till mitt rollspel, han trodde bara jag blev sjuk och hoppas varje dag att jag ska bli frisk, normal och passa i hans NT värld.

Någon som känner igen sig?

Känner verkligen igen mig. Hela mitt liv har bestått av utmattande skådespeleri, bara för att framstå som en vanlig människa.

Identifierbar skrev:Jag trodde aspergare hade specialintressen som att titta på tåg, samla frimärken, nörda ner sig i Harry Potter med mera, och att det var den typen av intressen som definierade en aspie.

Jag kände alltså att jag inte passade in på den punkten först. Men har nu förstått att mitt intresse av hur människor fungerar och psykologi kan ha varit mitt specialintresse. Jag har alltid tyckt det var viktigt att vara normal och som andra, socialt accepterad. Därför har jag alltid studerat människor och tagit till mig när andra sagt något positivt om en person så att jag kan anamma den egenskapen själv, eller göra nåt med mitt utseende så andra tyckte att jag passade in. Jag har alltså alltid spelat en roll, och vet nu inte vem jag är.

Slutarbetet i trean på gymnasiet handlade om hur killar tänker för att jag skulle lära mig om de och kunna få en. Sen när jag hittat någon intressant så tog jag reda på vem han var och vad han gillade och gjorde om mig och sa saker som jag trodde skulle locka honom till mig.
Jag gjorde likadant med min man som jag träffade för 7 år sedan. Jag blev utmattad och sjukskriven pga all rollspel och krav på mig själv.
Han känner inte till mitt rollspel, han trodde bara jag blev sjuk och hoppas varje dag att jag ska bli frisk, normal och passa i hans NT värld.

Någon som känner igen sig?

Exakt och precis. Finns det något annat alternativ?