Sertralin för trött tonåring?
20 inlägg
• Sida 1 av 1
Sertralin för trött tonåring?
Jag har en son på 14 år som har diagnos autistiskt syndrom. Han går nu i 8:an.
Sedan åk 4 har han blivit alltmer trött. Efter en skoldag går han raka vägen till sitt rum, drar ner rullgardinen och ligger sedan på sin säng resten av em och kvällen. Han kollar lite på sin mobil och äter middag med resten av familjen. På helgerna är han så trött att han bara vill ta det lugnt på rummet. Vi har varit i kontakt med BUP för att se om det är något vi kan göra för att hjälpa honom. De föreslår att han ska börja med Sertralin. Har läst biverkningarna och känner mig tveksam till att låta honom börja ta denna. Har någon erfarenhet av Sertralin?
Moderator: Kompletterade rubriken.
Sedan åk 4 har han blivit alltmer trött. Efter en skoldag går han raka vägen till sitt rum, drar ner rullgardinen och ligger sedan på sin säng resten av em och kvällen. Han kollar lite på sin mobil och äter middag med resten av familjen. På helgerna är han så trött att han bara vill ta det lugnt på rummet. Vi har varit i kontakt med BUP för att se om det är något vi kan göra för att hjälpa honom. De föreslår att han ska börja med Sertralin. Har läst biverkningarna och känner mig tveksam till att låta honom börja ta denna. Har någon erfarenhet av Sertralin?
Moderator: Kompletterade rubriken.
Sertralin
Här finns en tråd om Sertralin: erfarenheter-av-sertralin-ssri-t18174.html
Men du behöver väl snarare veta om erfarenheter för barn att ta Sertralin.
Det verkar som om skolan dränerar honom på all kraft. Trivs han i skolan, kommer han väl överens med klasskamraterna?
Men du behöver väl snarare veta om erfarenheter för barn att ta Sertralin.
Det verkar som om skolan dränerar honom på all kraft. Trivs han i skolan, kommer han väl överens med klasskamraterna?
Re: Sertralin
Sertralin? Så BUP anser alltså att sonens trötthet är depression. Upplever ni att han är deprimerad?
Sertralin
Hej.
Jag har själv tagit antidepressiva varav en av dessa har varit sertralin. Det är absolut inget jag rekommenderar. Jag mådde fruktansvärt på dem. Dessutom så botar inte antidepressiva hjärntrötthet. Har de gjort anpassningar för honom i skolan? Är han mobbad?
Jag har själv tagit antidepressiva varav en av dessa har varit sertralin. Det är absolut inget jag rekommenderar. Jag mådde fruktansvärt på dem. Dessutom så botar inte antidepressiva hjärntrötthet. Har de gjort anpassningar för honom i skolan? Är han mobbad?
- IDUNS MAMMA
- Inlägg: 38
- Anslöt: 2017-09-01
Sertralin
Jag vet för lite om sonen men generellt tycker jag det låter som en väldigt
dålig idé ge Sertralin till en 14-årig kille. Om han inte är väldigt tydligt och
extremt deprimerad. Sertralin är för vuxna anser jag. Men det är bara min
åsikt eller tro. Jag vet inga barn som fått Sertralin så jag har inga bevis att
det är dåligt.
dålig idé ge Sertralin till en 14-årig kille. Om han inte är väldigt tydligt och
extremt deprimerad. Sertralin är för vuxna anser jag. Men det är bara min
åsikt eller tro. Jag vet inga barn som fått Sertralin så jag har inga bevis att
det är dåligt.
Re: Sertralin
Min dotter fick sertralin när hon var 11. Hon var dock kliniskt deprimerad. Nu är hennes erfarenhet av den inte generell då det senare skulle visa sig att hon, utöver AS, också är bipolär så SSRI har inte avsedd effekt på henne (det främjar snarare mani än dämpar depression).StefanJC skrev:Jag vet för lite om sonen men generellt tycker jag det låter som en väldigt
dålig idé ge Sertralin till en 14-årig kille. Om han inte är väldigt tydligt och
extremt deprimerad. Sertralin är för vuxna anser jag. Men det är bara min
åsikt eller tro. Jag vet inga barn som fått Sertralin så jag har inga bevis att
det är dåligt.
Sertralin
tahlia skrev:Min dotter fick sertralin när hon var 11. Hon var dock kliniskt deprimerad. Nu är hennes erfarenhet av den inte generell då det senare skulle visa sig att hon, utöver AS, också är bipolär så SSRI har inte avsedd effekt på henne (det främjar snarare mani än dämpar depression).StefanJC skrev:Jag vet för lite om sonen men generellt tycker jag det låter som en väldigt
dålig idé ge Sertralin till en 14-årig kille. Om han inte är väldigt tydligt och
extremt deprimerad. Sertralin är för vuxna anser jag. Men det är bara min
åsikt eller tro. Jag vet inga barn som fått Sertralin så jag har inga bevis att
det är dåligt.
Var hon bipolär före hon fick Sertralin?
Sertralin
Jag går på sertralin just nu för mig funkar den okej gör mig lite lugnare fast ibland blir jag väldigt orolig ändå.
Tycker det låter konstigt att ge medicin till en 14 åring.
Har hört att en skoldag kan ta väldigt mycket energi på folk med autism. Så det kan vara bra att han vill vila men blir det för mycket är det såklart inte bra.
Borde finnas andra lösningar än medicin men det verkar ju vara så psykiatrin fungerar.
Allt måste botas med en medicin vilket kan kännas jobbigt ibland.
Tycker det låter konstigt att ge medicin till en 14 åring.
Har hört att en skoldag kan ta väldigt mycket energi på folk med autism. Så det kan vara bra att han vill vila men blir det för mycket är det såklart inte bra.
Borde finnas andra lösningar än medicin men det verkar ju vara så psykiatrin fungerar.
Allt måste botas med en medicin vilket kan kännas jobbigt ibland.
Sertralin
Tack för synpunkter! Sonen har inte diagnosticerats som deprimerad. Han är hjärntrött och skulle nog egentligen behöva gå halvdagar i skolan. Kommer avvakta med Sertralin eftersom jag inte ör övertygad om att det skulle vara bra för honom. Ni som har diagnos inom AST är ni också slut efter en skoldag/arbetsdag? Hur gör ni för att återhämta er? Vill hjälpa sonen på något sätt men vet inte hur.....
Sertralin
Det låter som du är svaret på spåren på egen hand. Kortare skoldagar med mycket återhämtning. Kan han kanske få anpassad studiegång? Det har mina barn fått och det har fungerat mycket bättre då. För mycket riktad uppmärksamhet gör hjärnan överbelastad och enligt Kaplans psykologiteorier är den bästa återhämtningen då spontan uppmärksamhet. Det får jag och ungarna i skogen. Alltså bara vistas där och gå. Bättre återhämtning än sömn enligt Kaplans. Enbart riktad uppmärksamhet (vilket krävs mycket för en person med autism eller liknande) kan i sin tur leda till utmattningssyndrom och depression.
Det finns även en teori av Roger Ulrich, som är av mer evolutionsslaget, men i princip går den också ut på att hjärnan överbelastas. Dock skiljer inte Ulrich på riktad och spontan uppmärksamhet. Både makarna Kaplans och Ulrich har visat att natur hjälper hjärnan att återhämta sig vid överbelastning. Så gillar han skog rekommenderar jag det. Eller kanske fiske eller en stor park eller nåt liknande.
Är du intresserad av teorierna finns det en liten rapport från Naturvårdsverket som heter Naturen som kraftkälla.
Det finns även en teori av Roger Ulrich, som är av mer evolutionsslaget, men i princip går den också ut på att hjärnan överbelastas. Dock skiljer inte Ulrich på riktad och spontan uppmärksamhet. Både makarna Kaplans och Ulrich har visat att natur hjälper hjärnan att återhämta sig vid överbelastning. Så gillar han skog rekommenderar jag det. Eller kanske fiske eller en stor park eller nåt liknande.
Är du intresserad av teorierna finns det en liten rapport från Naturvårdsverket som heter Naturen som kraftkälla.
Sertralin
Negativt:
Sertralin kan ge en tillvänjningseffekt så att barnet måste ta
mer och mer med tiden för att få samma effekt. Kroppen kan
vänja sig vid "energitillskottet" och sluta tillverka egen "energi".
Sertralin är ingen medicin som direkt botar, den gör mer så
att man i grunden blir ännu tröttare.
Positivt:
Att man blir piggare av Sertralin kan i förlängningen göra att
man får positiva upplevelser som ger en positiv spiral, så den
kan vara en lösning på det sättet. Men man bör först, enligt
mig, försöka ta reda på orsaker bakom tröttheten och hjälpa
kroppen skapa "energi" själv. Friskvård före sjukvård.
Så jag stödjer alltså din egen inställning. Men var uppmärksam
på om det kan vara eller bli en klinisk och "obotbar" depression.
Då kan Sertralin vara nödvändigt.
Sertralin kan ge en tillvänjningseffekt så att barnet måste ta
mer och mer med tiden för att få samma effekt. Kroppen kan
vänja sig vid "energitillskottet" och sluta tillverka egen "energi".
Sertralin är ingen medicin som direkt botar, den gör mer så
att man i grunden blir ännu tröttare.
Positivt:
Att man blir piggare av Sertralin kan i förlängningen göra att
man får positiva upplevelser som ger en positiv spiral, så den
kan vara en lösning på det sättet. Men man bör först, enligt
mig, försöka ta reda på orsaker bakom tröttheten och hjälpa
kroppen skapa "energi" själv. Friskvård före sjukvård.
Så jag stödjer alltså din egen inställning. Men var uppmärksam
på om det kan vara eller bli en klinisk och "obotbar" depression.
Då kan Sertralin vara nödvändigt.
Sertralin
Heldag i skolan med både akademiskt o socialt, kanske jobbigt att få saker att funka och komma iordning, sedan hemläxa och ständigt ökade krav på det akademiska och sociala. Det tycker jag låter som en människa som redan är utbränd. Jag tycker att om man känner till autismen har man en skyldighet att ta hänsyn till denna. Utbrändhet är kopplad till allehanda mentala problem och för tidig död i hjärtinfarkt och cancer så det är inte småsaker vi pratar om. Det kommer inte göra ett dugg bättre för framtiden att tvinga någon längre in i utbrändhet och sedan ge medicin för att skyla över att barnet är helt utmattat.
Något som hade hjälpt mig är att ha sluppit läxor och att inte gå i skolan på heltid. Samt att få sova ut. Eftersom jag har en sömnstörning så fick jag kanske 4 timmars sömn om veckorna. Även med ett sabbatsår lyckades jag ändå bli så sjuk så att jag som vuxen inte fungerar vare sig hemma eller i någon form av sysselsättning. Jag tror att detta grundlades tidigt när jag var tvungen att arbeta över min egen ork hela tiden plus konstant sömnbrist. Jag har numera kronisk värk och kronisk trötthet. Men jag växte upp i en annan era där man sa att lite arbete har ingen dött av. Idag borde man väl förstå bättre för jösse namn.
Att inte orka något än att vila, att inte vilja ha fritidsintressen på fyra år, någonstans borde lite varningsklockor ringa.
Något som hade hjälpt mig är att ha sluppit läxor och att inte gå i skolan på heltid. Samt att få sova ut. Eftersom jag har en sömnstörning så fick jag kanske 4 timmars sömn om veckorna. Även med ett sabbatsår lyckades jag ändå bli så sjuk så att jag som vuxen inte fungerar vare sig hemma eller i någon form av sysselsättning. Jag tror att detta grundlades tidigt när jag var tvungen att arbeta över min egen ork hela tiden plus konstant sömnbrist. Jag har numera kronisk värk och kronisk trötthet. Men jag växte upp i en annan era där man sa att lite arbete har ingen dött av. Idag borde man väl förstå bättre för jösse namn.
Att inte orka något än att vila, att inte vilja ha fritidsintressen på fyra år, någonstans borde lite varningsklockor ringa.
Sertralin
Jag har värk ibland i rygg och axlar känner att de är spända oftast dock funkar det att gå på dv och att praktisera 2 ggr per vecka samt att spela bandy och träna kung funkar och träffa vänner ibland. Känner att jag mår bättre av att göra saker även om det kan vara skönt att vila ibland men ibland får jag liksom panik om det händer för lite. Så var det inte förut när jag studerade eller jobbade på skogskyrkogården .
Sertralin för trött tonåring?
Ta absolut inte Sertralin eller annan antidepressiv medicin för att råda bot på trötthet, den är inte avsedd för det utan för depression. Jag upplevde för övrigt inte att medicinen hade någon effekt på hur pigg jag var, humöret är det som påverkas.
- Braincandy
- Inlägg: 1570
- Anslöt: 2012-09-27
Sertralin för trött tonåring?
Jag har funderat mer nu och att ge Sertralin till en 14-årig autistisk pojke som
behöver tid för sig själv är det mest idiotiska man kan göra.
När jag var 14 år och började bli vuxen behövde jag väldigt mycket tid
för mig själv. Som autist kunde jag inte känna igen mig med andra utan
var tvungen bli vuxen på egen hand. Tänka, känna och utvecklas.
Om min mamma då drogat mig så jag skulle springa runt och missa
min utveckling skulle jag sagt upp kontakten med henne.
behöver tid för sig själv är det mest idiotiska man kan göra.
När jag var 14 år och började bli vuxen behövde jag väldigt mycket tid
för mig själv. Som autist kunde jag inte känna igen mig med andra utan
var tvungen bli vuxen på egen hand. Tänka, känna och utvecklas.
Om min mamma då drogat mig så jag skulle springa runt och missa
min utveckling skulle jag sagt upp kontakten med henne.
Sertralin för trött tonåring?
Detta är från FASS, som du ser hjälper Sertralin mest vuxna och ingenting har med trötthet att göra.
Jag tar Sertralin nu men det är inte för att jag är trött, det är för att jag har återkommande depressioner.
Puberteten gör ungdomar trötta, det är mycket som händer i kroppen.
Att vara autistisk är jobbigt, all stimuli man måste försöka hantera gör en trött.
När jag var i den åldern sov jag alltid när jag kom hem från skolan varje dag, så trött var jag.
Det är inget man behöver behandla med medicin, särskilt inte SSRI.
Jag tar Sertralin nu men det är inte för att jag är trött, det är för att jag har återkommande depressioner.
Sertralin Actavis kan användas för att behandla
- depression och förebygga återkommande depression (hos vuxna)
- social fobi (hos vuxna)
- posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) (hos vuxna)
- paniksyndrom (hos vuxna)
- tvångssyndrom (OCD) (hos vuxna, samt barn och ungdomar i åldersgruppen 6-17 år).
Puberteten gör ungdomar trötta, det är mycket som händer i kroppen.
Att vara autistisk är jobbigt, all stimuli man måste försöka hantera gör en trött.
När jag var i den åldern sov jag alltid när jag kom hem från skolan varje dag, så trött var jag.
Det är inget man behöver behandla med medicin, särskilt inte SSRI.
Sertralin för trött tonåring?
alixha skrev:Detta är från FASS, som du ser hjälper Sertralin mest vuxna och ingenting har med trötthet att göra.
Jag tar Sertralin nu men det är inte för att jag är trött, det är för att jag har återkommande depressioner.Sertralin Actavis kan användas för att behandla
- depression och förebygga återkommande depression (hos vuxna)
- social fobi (hos vuxna)
- posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) (hos vuxna)
- paniksyndrom (hos vuxna)
- tvångssyndrom (OCD) (hos vuxna, samt barn och ungdomar i åldersgruppen 6-17 år).
Puberteten gör ungdomar trötta, det är mycket som händer i kroppen.
Att vara autistisk är jobbigt, all stimuli man måste försöka hantera gör en trött.
När jag var i den åldern sov jag alltid när jag kom hem från skolan varje dag, så trött var jag.
Det är inget man behöver behandla med medicin, särskilt inte SSRI.
+100,00
Sertralin för trött tonåring?
Skönt att höra era synpunkter och erfarenheter. Kommer inte ge sonen Sertralin om det inte är absolut nödvändigt pga depression.
Han går i en skola anpassad för barn med diagnos inom autismspektrum. Tyvärr kan det vara ganska rörigt i skolan pga olika behov hos barnen. Min son behöver mycket tid för sig själv. Alla möten med människor tar mycket energi. Sonen och jag har nu börjat titta på hans skolschema för att se var han kan få in extra paus. Han är mycket plikttrogen och vill inte missa något. Jag har försökt föreslå för sonen att han skulle ha kortare veckor ex ledig 1-2 dagar. Det skulle bespara honom många moment som t.ex resan till skolan, stressen att hinna i tid mm. Sonen är mycket negativ till kortare veckor. Han vill som sagt inte missa något och han vill få höga betyg. Har haft många och långa samtal om att hälsan och orken går först och att hans betyg redan är godkända...
Kiddie, såg att du har en sömnstörning! Hur yttrar sig den? Sonen har jättejobbigt med sömnen. Han tar Melatonin på kvällen men det tar ändå ca 2 timmar för honom att somna och han sover "ryckigt" hela natten. Det finns mycket som gör honom trött....såå svårt att hjälpa honom!
Han går i en skola anpassad för barn med diagnos inom autismspektrum. Tyvärr kan det vara ganska rörigt i skolan pga olika behov hos barnen. Min son behöver mycket tid för sig själv. Alla möten med människor tar mycket energi. Sonen och jag har nu börjat titta på hans skolschema för att se var han kan få in extra paus. Han är mycket plikttrogen och vill inte missa något. Jag har försökt föreslå för sonen att han skulle ha kortare veckor ex ledig 1-2 dagar. Det skulle bespara honom många moment som t.ex resan till skolan, stressen att hinna i tid mm. Sonen är mycket negativ till kortare veckor. Han vill som sagt inte missa något och han vill få höga betyg. Har haft många och långa samtal om att hälsan och orken går först och att hans betyg redan är godkända...
Kiddie, såg att du har en sömnstörning! Hur yttrar sig den? Sonen har jättejobbigt med sömnen. Han tar Melatonin på kvällen men det tar ändå ca 2 timmar för honom att somna och han sover "ryckigt" hela natten. Det finns mycket som gör honom trött....såå svårt att hjälpa honom!
Sertralin för trött tonåring?
Det kan vara svårt att övertala barn/ungdomar. Särskilt om de vet att de har förmågan till att bli riktigt bra akademiskt. För honom som är ung går tiden långsamt och han kanske inte kan tänka sig att ens vara 40-50 år... när man är ung känns det flera hundra år framåt.
Jag var lite så också, jag var livrädd för att missa ett år på högstadiet, min kompis höll på att få gå om. Ett helt ÅÅÅÅÅÅR. Dvs känns som 10 år. Man har inga perspektiv. Man förstår inte att det kanske är en väldigt liten investering inför framtiden ändå. Jag var lika envis på högskolan. Fast då insåg jag att jag var tvungen att ta studieuppehåll fast det i slutänden skulle hålla mig tillbaka ett helt år. Ett år kändes så mycket.
Men om man ställer det mot hela framtiden...... att få förbli så frisk att man kanske kan fortsätta studera något eller få ett jobb. Något som känns värt. Det är nog svårt för honom att förstå farorna med att bränna ut sig.
Det är ju säkert inte bara han. Överallt i samhället, bara man slår på TV:n, så får man budskapet att man ska kämpa intill döden med allt i det närmsta. Att man inte får ta hand om sig själv såvida det inte inkräktar på allt det andra. Sjukt samhälle. Och så vill han vara duktig. Det kanske är ett drag, men det kan ju också vara en del av hans identitet. Då är det ju viktigt att han i slutänden får samma akademiska kompetens eller en som är värdig honom, vare sig han går alla dagar eller inte.
I NT-världen så hör vi ofta om att det är bättre att dra ner på "arbetstiden", men jag tror som du, det är bättre att ta bort hela dagar. Eftersom det är allt runtomkring som är jobbigt med. När jag gick på DV kunde jag vara där 12 timmar ibland och det var OK. Medan handläggaren prompt menade att två dagar med halva den tiden var mer vettig. Enklare. Men för mig skulle det vara dubbelt jobb även om det var färre timmar.
Jag tror att eftersom han inte är myndig än, så är det ju du som måste fatta besluten om du vet vilka som är bra. Om det gör honom upprörd så är det ju faktiskt du som är vuxen.
Jag har en ganska grav förskjuten sömnfas. När jag var i tonåren var den bara förskjuten men när jag började bli äldre blev den även instabil och det var svårt för mig att hålla tillbaka dygnet som alltid ville rulla framåt.
Folk chockas av att jag idag när jag lyckas ha den rytm som passar mig bäst, inte går upp innan 14-15. Även om det skulle råka vara så att jag sover nattetid pga att det har roterat så, så får jag urusel sömn nattetid. Jag kan sova 9 timmar och vara trött när jag vaknar. Jag har inget vettigt sömndjup på natten. Har jag varit vaken tidigt så bara får jag inte ta en tupplur. Somnar jag på dagen går jag direkt ner i lugn djupsömn och är i det närmaste oväckbar.
På min tid fanns inte melatonin eller någon förståelse. När jag var tonåring brukade jag smyga upp och läsa uppslagsverken om natten om jag inte kunde somna. Jag kunde ändå hålla en ganska OK sömnrytm eftersom jag hade ständig sömnbrist, den hjälpte mig att somna innan min kropp egentligen ville sova. Så lyckades jag somna av sömnbristen innan jag vaknade till nattklarvakenhet så gick det ganska bra. Jag trodde att dygnsrytm inte fanns utan att alla somnade pga sömnunderskott...
Det var nog bara för att jag var ung som jag lyckades vara vaken och alert i skolan. Det var först på gymnasiet det började komma ifatt mig. På högstadiet kunde jag klara en skoldag på 5 timmars sömn. På gymnasiet hade jag en kompis med samma problem, vi hittade speciella vrår av skolan som ingen kände till och på längre raster så vilade vi där, vi gjorde också en vana av att alltid sitta så vi inte syntes om det var film på en lektion för då kunde man sova genom filmen.
Det enda som ens har varit i närheten av att leda mig in i någonslags dygnsrytm är om det finns människor runt mig med kvällsvanor. Jag kan inte skylla allt på ljus och mörker för min sömnstörning följer sommar- och vintertiden! Det hjälpte mig lite att familjen nattade sig. Ju tydligare nattningen var, desto bättre. Det hjälper fortfarande min kropp lite. Sitter jag i chatten och folk börjar gå och lägga sig kl 1-3, då kan jag dras med lite. Då kan jag faktiskt somna 2-3 vilket för mig tidigare inte varit möjligt.
Jag förstår det inte själv.
En sak som hjälpte mig ett tag var att mixtra med ljuset. Men det hjälper inte längre. Om det var den mörka årsiden kunde jag sätta en lampa i fönstret så att det lixom såg ut som solen började gå upp. Jag kunde bli sömnig och sova gott då.
I perioder sover jag i svalt, mörkt rum, men oftast sover jag bäst ganska direkt efter nattmacka, utan att det är släckt överallt och när det är ganska varmt.
Melatonin blir jag konstig i psyket av, dels dagstrött men också känner jag att jag inte kan riktigt tala. Jag slutar vilja tala på den medicinen. Det känns onödigt att kommunicera. Nu tror jag iofs att det är en jätteovanlig biverkan, men jag är mästare av de ovanliga biverkningarna.
Tyvärr har jag ingen bra lösning för dygnsrytmen. Alla tonåringar har försenad sömnfas mellan ca 13 och 19, även NT, och det brukar kallas att tonåringarna är lata och "vill" sitta uppe. Men det är egentligen biologiskt. För de med NPF kan dygnsrytmproblemen vara mer grava än för NT och inte sluta efter tonåren och ofta funnits manifest innan eller kunnat anats. Själv kapade jag bara bort allt onödigt på morgonen eftersom extra 5 minuter snooze kändes värt det. En halvtimma sovmorgon på schemat var guld och när vi började typ kl 10... himmelriket! Det medförde att jag planerat allt dagen innan samt lagt fram kläder. Jag blaskade av mig, klädde mig och stack. Mitt första mål mat var skollunchen.
Nu som vuxen rättställer jag mitt dygn då och då med Zolpidem. Har jag tur slår de bara ut mig. Det är en önskan i mitt liv, att jag skulle sova vettigare. Hade jag varit frisk nog att arbeta hade det nog måstat vara ett väldigt tidsflexibelt jobb. Eller några dagars jobb och sedan återhämtning.
Går man i skolan så ska man ju upp med tuppen för så ska det vara i samhället. Det är svårt att göra något åt. I en vanlig NT-skola (tror jag det var i Storbritannien), hade de som test skjutit fram skoldagen för att den mer skulle passa med pubertetsrelaterad fasförändring. Ingen annan ändring hade gjorts. Medelbetyget i skolan hade gått spikrakt upp. Ja vad säger man?
Jag var lite så också, jag var livrädd för att missa ett år på högstadiet, min kompis höll på att få gå om. Ett helt ÅÅÅÅÅÅR. Dvs känns som 10 år. Man har inga perspektiv. Man förstår inte att det kanske är en väldigt liten investering inför framtiden ändå. Jag var lika envis på högskolan. Fast då insåg jag att jag var tvungen att ta studieuppehåll fast det i slutänden skulle hålla mig tillbaka ett helt år. Ett år kändes så mycket.
Men om man ställer det mot hela framtiden...... att få förbli så frisk att man kanske kan fortsätta studera något eller få ett jobb. Något som känns värt. Det är nog svårt för honom att förstå farorna med att bränna ut sig.
Det är ju säkert inte bara han. Överallt i samhället, bara man slår på TV:n, så får man budskapet att man ska kämpa intill döden med allt i det närmsta. Att man inte får ta hand om sig själv såvida det inte inkräktar på allt det andra. Sjukt samhälle. Och så vill han vara duktig. Det kanske är ett drag, men det kan ju också vara en del av hans identitet. Då är det ju viktigt att han i slutänden får samma akademiska kompetens eller en som är värdig honom, vare sig han går alla dagar eller inte.
I NT-världen så hör vi ofta om att det är bättre att dra ner på "arbetstiden", men jag tror som du, det är bättre att ta bort hela dagar. Eftersom det är allt runtomkring som är jobbigt med. När jag gick på DV kunde jag vara där 12 timmar ibland och det var OK. Medan handläggaren prompt menade att två dagar med halva den tiden var mer vettig. Enklare. Men för mig skulle det vara dubbelt jobb även om det var färre timmar.
Jag tror att eftersom han inte är myndig än, så är det ju du som måste fatta besluten om du vet vilka som är bra. Om det gör honom upprörd så är det ju faktiskt du som är vuxen.
Jag har en ganska grav förskjuten sömnfas. När jag var i tonåren var den bara förskjuten men när jag började bli äldre blev den även instabil och det var svårt för mig att hålla tillbaka dygnet som alltid ville rulla framåt.
Folk chockas av att jag idag när jag lyckas ha den rytm som passar mig bäst, inte går upp innan 14-15. Även om det skulle råka vara så att jag sover nattetid pga att det har roterat så, så får jag urusel sömn nattetid. Jag kan sova 9 timmar och vara trött när jag vaknar. Jag har inget vettigt sömndjup på natten. Har jag varit vaken tidigt så bara får jag inte ta en tupplur. Somnar jag på dagen går jag direkt ner i lugn djupsömn och är i det närmaste oväckbar.
På min tid fanns inte melatonin eller någon förståelse. När jag var tonåring brukade jag smyga upp och läsa uppslagsverken om natten om jag inte kunde somna. Jag kunde ändå hålla en ganska OK sömnrytm eftersom jag hade ständig sömnbrist, den hjälpte mig att somna innan min kropp egentligen ville sova. Så lyckades jag somna av sömnbristen innan jag vaknade till nattklarvakenhet så gick det ganska bra. Jag trodde att dygnsrytm inte fanns utan att alla somnade pga sömnunderskott...
Det var nog bara för att jag var ung som jag lyckades vara vaken och alert i skolan. Det var först på gymnasiet det började komma ifatt mig. På högstadiet kunde jag klara en skoldag på 5 timmars sömn. På gymnasiet hade jag en kompis med samma problem, vi hittade speciella vrår av skolan som ingen kände till och på längre raster så vilade vi där, vi gjorde också en vana av att alltid sitta så vi inte syntes om det var film på en lektion för då kunde man sova genom filmen.
Det enda som ens har varit i närheten av att leda mig in i någonslags dygnsrytm är om det finns människor runt mig med kvällsvanor. Jag kan inte skylla allt på ljus och mörker för min sömnstörning följer sommar- och vintertiden! Det hjälpte mig lite att familjen nattade sig. Ju tydligare nattningen var, desto bättre. Det hjälper fortfarande min kropp lite. Sitter jag i chatten och folk börjar gå och lägga sig kl 1-3, då kan jag dras med lite. Då kan jag faktiskt somna 2-3 vilket för mig tidigare inte varit möjligt.
Jag förstår det inte själv.
En sak som hjälpte mig ett tag var att mixtra med ljuset. Men det hjälper inte längre. Om det var den mörka årsiden kunde jag sätta en lampa i fönstret så att det lixom såg ut som solen började gå upp. Jag kunde bli sömnig och sova gott då.
I perioder sover jag i svalt, mörkt rum, men oftast sover jag bäst ganska direkt efter nattmacka, utan att det är släckt överallt och när det är ganska varmt.
Melatonin blir jag konstig i psyket av, dels dagstrött men också känner jag att jag inte kan riktigt tala. Jag slutar vilja tala på den medicinen. Det känns onödigt att kommunicera. Nu tror jag iofs att det är en jätteovanlig biverkan, men jag är mästare av de ovanliga biverkningarna.
Tyvärr har jag ingen bra lösning för dygnsrytmen. Alla tonåringar har försenad sömnfas mellan ca 13 och 19, även NT, och det brukar kallas att tonåringarna är lata och "vill" sitta uppe. Men det är egentligen biologiskt. För de med NPF kan dygnsrytmproblemen vara mer grava än för NT och inte sluta efter tonåren och ofta funnits manifest innan eller kunnat anats. Själv kapade jag bara bort allt onödigt på morgonen eftersom extra 5 minuter snooze kändes värt det. En halvtimma sovmorgon på schemat var guld och när vi började typ kl 10... himmelriket! Det medförde att jag planerat allt dagen innan samt lagt fram kläder. Jag blaskade av mig, klädde mig och stack. Mitt första mål mat var skollunchen.
Nu som vuxen rättställer jag mitt dygn då och då med Zolpidem. Har jag tur slår de bara ut mig. Det är en önskan i mitt liv, att jag skulle sova vettigare. Hade jag varit frisk nog att arbeta hade det nog måstat vara ett väldigt tidsflexibelt jobb. Eller några dagars jobb och sedan återhämtning.
Går man i skolan så ska man ju upp med tuppen för så ska det vara i samhället. Det är svårt att göra något åt. I en vanlig NT-skola (tror jag det var i Storbritannien), hade de som test skjutit fram skoldagen för att den mer skulle passa med pubertetsrelaterad fasförändring. Ingen annan ändring hade gjorts. Medelbetyget i skolan hade gått spikrakt upp. Ja vad säger man?
Återgå till Barn och föräldraskap