jag tror att Dyslexi och Hyperlexi har en logisk kopling inom problematiken i ADD och ADHD.
det vill säga att Dyslexi går i hand med ADD.
och Hyperlexi går i hand med ADHD.
Dyslektiker med ADD läser sakta och vill förstå varenda ord samtidigt som han/hon missar ibland själva innehållet och sammanhang.
Hyperlektiker i sin tur läser fort utan att bryr sig om själva takten de läser eller innehåll och sammanhang.

prekognitivo skrev:jag tror att Dyslexi och Hyperlexi har en logisk kopling inom problematiken i ADD och ADHD.
det vill säga att Dyslexi går i hand med ADD.
och Hyperlexi går i hand med ADHD.
Dyslektiker med ADD läser sakta och vill förstå varenda ord samtidigt som han/hon missar ibland själva innehållet och sammanhang.
Hyperlektiker i sin tur läser fort utan att bryr sig om själva takten de läser eller innehåll och sammanhang.

Min uppfattning är att dyslexi förekommer oftare med AD(H)D och hyperlexia med AS. (Naturligtvis är det bara en liten del av oss som har dem, trots att vi skulle ha AS/ADHD).

- Naomi

undrar om de flesta aspergianer är hyperaktiva (ADHD), eller under aktiva (ADD).
undrar också om de flesta aspergianer var duktiga i grundskolan, om de hängde med, i själva klassen. eller om de hade problem med bokstäverna.
jag tex: hade problem med de små bokstäverna, och därför skrev jag alltid med stora bokstäver.
vad tycker ni?

Startar ny dyslexi-tråd inspirerad av diskussion med Lime.

Lime skrev:

Inger skrev:Att vara smart innebär inte alltid att man kan stava perfekt, och vice versa. Ibland sammanfaller dessa saker, ibland inte.

Precis, och ser man nån IRL så är det verbal kommunikation som gäller.
Vet att jag har en liten släng av dyslexi och kan stava lite fel för att jag kan ibland kan tappa en och annan bokstav.
Men även Einstein, Ingvar Kamprad och den kände medicinprofessorn Viking Olof Björk hade slängar av ordblindhet, men ingen kan väl klaga på vad de har innanför pannbenen.

Även nobelpristagaren Pierre Curie, Thomas Edison, Dr James Lovelock, George Washington, General Patton, Agatha Christie, Pablo Picasso, Walt Disney, tv-mogulen Ted Turner, Erin Brockovich, John Lennon, violinisten Nigel Kennedy, Jay Leno. Fler Famous People with the Gift of Dyslexia

Lime skrev:Men även detta med dyslexin kan göra att man tvingas att tänka lite annorlunda för att komma dit man vill förutom att man har AS.

Verklighetens Erin Brockvich sa just detta i en intervju att hennes dyslexi tvingade henne att memorera saker som andra bara kan slå upp när de behöver veta (alla minns kanske den där scenen i filmen när hon slår motståndarnas advokater med häpnad genom att ha vartenda fall, inkl detaljerna, i huvet).

Admin:

Slog samman flera dyslexitrådar och då försvann den omröstning som fanns i trådstarten i detta inlägg. Tyvärr.

Nej, ingen dyslexi här (dock dyskalkyli).

Är inte felfri hela tiden, men nån dyslexi har jag definitivt inte.

Jag har varken dyslexi eller dyskalkyli. Fast jag måste stava genom att "se" bokstäverna om det blir svårare ord. Fast det har ju inte med saken att göra.

Jag saknar det simpla svaret "Nej".
"Inte vad jag vet" tolkar jag som att möjligheten kan finnas, men man inte är säker. Själv vet jag att jag inte har dyslexi till följd av en utredning (eller vad man ska säga).

Min yngsta dotter har dock problem med både bokstäver och siffror, men inte grava.

Nopes, ingen dyslexi här inte, blir det fel är det snarare för jag läser för fort (hoppar vart tredje-femte ord typ).

Nej.

Jag har inte dyslexi.
Men jag har ett konstigt problem.
Om något kan stavas på ett annat sätt men ändå uttalas på samma sätt, så förstår jag inte (när jag läser) eller reagerar väldigt mycket.
Det gäller inte om det är ord jag inte sett förut förstås.

Jag vet inte vad det beror på.

Jag har tänkt på detta i samband med Charley?s nick. Jag skulle aldrig någonsin råka stava det "Charlie" (om jag inte ville skoja) och om någon skriver om "Charlie" så måste jag tänka efter innan jag fattar att det är Charley? (om det inte är väldigt uppenbart).

För mig så ger det helt olika karaktärer och betydelser med olika stavningar på namn och andra ord.
Fenomenet kan som sagt orsaka problem när jag ska läsa en text och något inte stavas som förväntat eller är felstavat (speciellt på engelska - tänk "amerikansk chatt" *rys*).

Japp. Har problem med stavning men ser oftast när det inte ser rätt ut. Likaså med läsning-läser väldigt långsamt. gramatik- har aldrig lärt mig ordklasserna tex.

Bror Duktig skrev:Jag har inte dyslexi.
Men jag har ett konstigt problem.
Om något kan stavas på ett annat sätt men ändå uttalas på samma sätt, så förstår jag inte (när jag läser) eller reagerar väldigt mycket.
Det gäller inte om det är ord jag inte sett förut förstås.

Jag vet inte vad det beror på.

Jag har tänkt på detta i samband med Charley?s nick. Jag skulle aldrig någonsin råka stava det "Charlie" (om jag inte ville skoja) och om någon skriver om "Charlie" så måste jag tänka efter innan jag fattar att det är Charley? (om det inte är väldigt uppenbart).

För mig så ger det helt olika karaktärer och betydelser med olika stavningar på namn och andra ord.
Fenomenet kan som sagt orsaka problem när jag ska läsa en text och något inte stavas som förväntat eller är felstavat (speciellt på engelska - tänk "amerikansk chatt" *rys*).

Du läser orden som en bild, låter det som. Det fanns en tråd om det för ett litet tag sen.

Själv tappar jag flödet i läsningen när nåt är felstavat, särskilt om det blir dubbeltydigt och kunde betyda nåt annat än det tänkta,. Läste nyss uttrycket "i stort sätt", där det skulle stå "i stort sett", och fastnade och fick läsa om, och om igen. Tänkte på stora och små sätt ett tag innan jag kunde släppa det och gå vidare i texten.

Tror att det handlar en del om det konkreta tänkandet/bokstavstolkningen som många här dras med. Hmm, intressant tanke. Ska försöka minnas den tills jag träffar utredningsläkaren igen.

JEPP! VISUELLT TÄNKANDE!

Edit: Har du inte läst på angående det ännu Bror Duktig?

Bror Duktig, det är inte konstigt alls. Tror det har att göra med om man lagrar ordet som visuell bild eller som ljud i hjärnan.

De som har den typen av dyslexi där man stavar som det låter, verkar har lagrat ordens ljud men inte bild.

Lagrar man ordet som bild så blir det jättekonstigt när någon stavar som det låter. Då måste jag ljuda mig igenom ordet för att fatta vad det betyder, annars tar det bara bråkdelen av en sekund att identifiera varje ord. Undantag är nya ord, särskilt latinska eller utländska namn, där måste jag stanna upp, läsa noggrant och samtidigt ljuda ordet så att jag inte råkar lagra något som bara stämmer på ett ungefär.

Eftersom jag lagrar ord som bilder brukar jag se direkt om ett ord ser konstigt ut. Sen kan jag behöva läsa igenom det för att se vad det är som är fel. (Undantag om jag bara skummar, eller egen text som jag inte orkar korrläsa.)

Lustigt nog kan jag ofta också känna i fingrarna när de stavar fel. (Inte alltid dock.)

******************

Jag har inte dyslexi men däremot kan jag få tillfällig dyslexi när jag är trött, sjuk eller utsätts för vissa kemikalier; det blir som glappkontakt mellan nervimpulserna, både ut och in (alltså både perception och motorik).

Edit: A-mamman hann visst före.

Appropå visuell bild eller inte o.s.v., så finns det väl nån slags forskning som visar att många inte ens märker att ord är felstavade om felen ligger i mitten och ordens utseende blir snarlikt 'rätt' utseende, alltså det sticker upp och ner ungefär lika många "mojänger" (typ som jghli till skillnad från t.ex. anoue) som det brukar...

jag kan också kasta om orden i en mening framför allt när jag pratar. Det kan bli jätte konstigt.och folk förstår inte vad jag menar

MiaM skrev:Appropå visuell bild eller inte o.s.v., så finns det väl nån slags forskning som visar att många inte ens märker att ord är felstavade om felen ligger i mitten och ordens utseende blir snarlikt 'rätt' utseende, alltså det sticker upp och ner ungefär lika många "mojänger" (typ som jghli till skillnad från t.ex. anoue) som det brukar...

Det jag har hört är att de 2 (eller om det var 3) första bokstäverna i ett ord måste vara rättstavade, och av ordets bokstäver kan vara i fel ordning utan att det påverkar läsförmågan. (Någon hävdade att även den sista bokstaven måste vara korrekt placerad.)

Kan detta ha med det där att tolka orden som bilder att göra:

Brains of people with autism recall letters of the alphabet in brain areas dealing with shapes

iafiak skrev:jag kan också kasta om orden i en mening framför allt när jag pratar. Det kan bli jätte konstigt.och folk förstår inte vad jag menar

Det är i stort sätt så jag talar med. Orden kommer helt enkelt inte ut rätt. Två ord som är synonymer till varandra sätts ihop till ett mellanting när jag pratar. Jag upprepar ett ord flera gånger utan att mena det och ibland tappar jag förmågan att uttala några ord rätt, fastän jag vet exakt hur de ska uttalas. Det kallas dyspraxi, men det finns tvivel här och där om det är en verklig diagnos. Det är jävligt irriterande för mig åtminstonde, när jag vet exakt vad det är jag vill ha sagt men inte kan säga det... -.-

Charley? skrev:

MiaM skrev:Appropå visuell bild eller inte o.s.v., så finns det väl nån slags forskning som visar att många inte ens märker att ord är felstavade om felen ligger i mitten och ordens utseende blir snarlikt 'rätt' utseende, alltså det sticker upp och ner ungefär lika många "mojänger" (typ som jghli till skillnad från t.ex. anoue) som det brukar...

Det jag har hört är att de 2 (eller om det var 3) första bokstäverna i ett ord måste vara rättstavade, och av ordets bokstäver kan vara i fel ordning utan att det påverkar läsförmågan. (Någon hävdade att även den sista bokstaven måste vara korrekt placerad.)

Från: http://www.mrc-cbu.cam.ac.uk/~mattd/Cmabrigde/

Aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it deosn't mttaer in waht oredr the ltteers in a wrod are, the olny iprmoetnt tihng is taht the frist and lsat ltteer be at the rghit pclae. The rset can be a toatl mses and you can sitll raed it wouthit porbelm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe.

Inger skrev:Från: http://www.mrc-cbu.cam.ac.uk/~mattd/Cmabrigde/

Aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it deosn't mttaer in waht oredr the ltteers in a wrod are, the olny iprmoetnt tihng is taht the frist and lsat ltteer be at the rghit pclae. The rset can be a toatl mses and you can sitll raed it wouthit porbelm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe.

Det där kan jag läsa helt utan problem. Hade däremot bara ett av orden varit felstavat så hade jag kommit av mig. Vet man om "reglerna" så går det automatiskt.

Jepp, har nog dyslexi men lagrar inte ord som bilder. Snarare så är nog min favorit-kanal ljudkanalen. Använder "översättare" när jag ska prata eller skriva och tänker inte verbalt.

Jag vet inte om jag ser ord som bilder eller ej.
Jag kan ju läsa som ljud, och ljuda mig fram.

Ett engelsk ord som är svårstavat är t.ex. "beautiful".
För att lära mig stava detta, så lärde jag mig snabbt att uttala det som man skulle läsa detta ord om man inte kunde engelska, bara svenska.
För att stava det, tänkte jag sedan bara på mitt uttal, och gör fortfarande.
Samtidigt så "ser" jag i mitt inre hur det stavas så fort jag hör ordet, som en bild.

Så hur ska jag tolka mig själv med detta? Bildlig eller "ljudlig"?

Jag lärde mig inte överdrivet tidigt (jag var 5-6 år), men när någon talade om hur man gjorde för att läsa, så lärde jag mig direkt.
Sedan fick jag i skolan fyllt på med "oregelbunda regler" som hur man stavar sje-ljud i vid olika ord och tillfällen.
Tyvärr har jag inte kunnat komma igång av mig själv som vissa gör (som lär sig läsa utan att någon försöker lära ut och ger mig idén att läsa, och detsamma gäller annat. Det är som att jag inte förstår att det går eller ens existerar om jag inte får ett "inspirationshandtag").

Inger skrev:Kan detta ha med det där att tolka orden som bilder att göra:

Brains of people with autism recall letters of the alphabet in brain areas dealing with shapes

Jag har inte läst sidan, men av endast det du skrev i länken så känner jag genast igen mig.
Å andra sidan så ser jag det mesta som geometriska former. Det är även så jag ser skillnad på ansikten.
Även (ibland? ofta?) abstrakta saker.