Såja, såja, kära A-mamman, klart du har en poäng i detta.

Om man inte har dyslexi så ser det rätt illa ut om man stavar på ett sätt att det är uppenbart att man bara inte orkat riktigt lära sig hur det ska stavas. Jag förvånas ofta över att många stavar så dåligt utan dyslexi, t ex 'dummt' och 'sannt.' Får man inte längre lära sig såna regler längre som att ena m:et och n:et utgår om det följs av en konsonant?

Kanske vi borde ha en stavningstråd med grundläggande stavningsregler? Där detta med 'de' och 'dem' också kan avhandlas? Vill du starta en eller ska jag?

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, tänk dig då vad en "visual learner" som jag själv, hur mycket vi använder hjärnan, med tanke på hur avancerat många av oss kan visualisera. En del har nedsatt auditiv förmåga och brukar då generellt sett bli sämre på språk. Det krävs ju även att man hamnar i rätt kretsar med.

Inger skrev:Kanske vi borde ha en stavningstråd med grundläggande stavningsregler? Där detta med 'de' och 'dem' också kan avhandlas? Vill du starta en eller ska jag?

De e lungt!

Varför? Google finns ju.

http://www.spraknamnden.se/sprakladan/S ... ekttyp=lan

De som inte känner till de här reglerna och mest skulle behöva dem kanske inte är så intresserade att de googlar för att hitta stavningsregler (i så fall hade de nog redan gjort det). Men om man hade en särskild tråd om det här så kanske de skulle läsa.

Feel free...

Inger skrev:De som inte känner till de här reglerna och mest skulle behöva dem kanske inte är så intresserade att de googlar för att hitta stavningsregler (i så fall hade de nog redan gjort det). Men om man hade en särskild tråd om det här så kanske de skulle läsa.

Tror inte det faktiskt. Tror Språkspalten och liknande är för redan frälsta. Frågar nån mig om nåt och jag kan svara så gör jag det gärna, men annars ligger inte sånt för mig, mer än när det kommer upp som det gjorde här.

Förresten kom det upp en intressant grej om varför felstavningar stör mig i mitt läsande, i tråden om Dyslexi. En grej som går att koppla till aspighet men inte på det mest förväntade sättet.

Nu startade jag tråden i alla fall. Under Övrigt.

Snälla A-mamma, kan du inte skriva ner några regler där? Och alla andra också som råkar ha koll. (Själv har jag bara absorberat reglerna men tror inte om jag kan förklara dem så bra.)

Inger skrev:Nu startade jag tråden i alla fall. Under Övrigt.

Snälla A-mamma, kan du inte skriva ner några regler där? Och alla andra också som råkar ha koll. (Själv har jag bara absorberat reglerna men tror inte om jag kan förklara dem så bra.)

Nej, det blir bara fel. Redan det där ovan höjde pulsen på mig. Har inte nerver nog för det, särskilt inte nu. Men vill nån fråga är det en helt annan sak. Fast där är problemet att kunna reglerna, inte bara införlivat i en själv utan just som regler man kan lära ut.

Jag är inte pedagog, och jag har inte läst svenska, utan lingvistik, alltså språkvetenskap i allmänhet. Det jag kan om svenskans skrivregler och stavning är sånt jag lärt mig på vägen, genom att vara lärarbarn och -barnbarn, genom att det är ett intresse och jag har fallenhet för det, dock inget jag kan lära ut. I synnerhet inte som jag också är perfektionist och skulle få ångest av tanken på att kanske säga en massa fel (vilket jag garanterat skulle).

Inger skrev:Om man inte har dyslexi så ser det rätt illa ut om man stavar på ett sätt att det är uppenbart att man bara inte orkat riktigt lära sig hur det ska stavas. Jag förvånas ofta över att många stavar så dåligt utan dyslexi, t ex 'dummt' och 'sannt.' Får man inte längre lära sig såna regler längre som att ena m:et och n:et utgår om det följs av en konsonant?

Jag stör mig på när skolan misslyckas med att förklara att man stavar fel för att man inte är medveten om att ett visst ord är ett undantag. När jag gick i gymnasiet så klurade jag själv ut att "hade" är ett undantag! Innan jag hade greppat att det är ett undantag, utan bara försökte lära mig "hade stavas hade, inte hadde", så gick det bara inte...

Inger skrev:Kanske vi borde ha en stavningstråd med grundläggande stavningsregler? Där detta med 'de' och 'dem' också kan avhandlas? Vill du starta en eller ska jag?

Det vore otroligt skönt om de som inte har koll på de/dem åtminstone kunde lära sig att de inte har koll och därför skriva "dom" istället för att blanda de/dem

Å andra sidan är det kanske bra om folk aldrig lär sig att skriva riktigt rätt, de gånger man (åtminstone på andra forum) ser samma troll återkomma om och om igen så känner man lätt igen vem det är på stav/skrivfelen

Haha, det var ju en poäng förstås.

Så har det ju tillkommit den här nya friheten med språket i mejl, mess, bloggar och foruminlägg, där man ibland kan stavar 'fel' med flit för att det ser roligare ut. Sånt tycker jag är kul när andra gör, när man vet att de gör det med glimten i ögat snarare än för att de inte vet hur det stavas.

T ex kände jag starkt för att skriva "förstsåss" ovan men lade band på mig. Kan ibland också skriva "dom" när jag tycker det passar särskilt bra, t ex i "vi & dom". Sen (eller sedan, hehe) brukar jag skriva 'nåt' istället för 'något' och 'huvet' istället för 'huvudet' av ren lättja och för att det låter mindre stelt.

Inger skrev: Sen (eller sedan, hehe) brukar jag skriva 'nåt' istället för 'något' och 'huvet' istället för 'huvudet' av ren lättja och för att det låter mindre stelt.

Tack för "lättja", som håller på att utskåpas av "lathet".

Appropå ojämn begåvningsprofil, har inte du Inger råkat ut för liknande fenomen som jag har gjort?
Du verkar vara så skärpt och begåvad med ett osedvanligt rörligt, flexibelt och skarpt intellekt, har altid varit imponerad av ditt sätt att utrycka dig och dina sätt att resonera.
Är du likadan IRL måste ju din omgivning haft skyhöga förväntningar gällande arbetsliv och dyl och sen när du inte levt upp till kraven, mötts med förvåning och undran...eller har jag fel?

alfapetsmamma skrev:

Inger skrev: Sen (eller sedan, hehe) brukar jag skriva 'nåt' istället för 'något' och 'huvet' istället för 'huvudet' av ren lättja och för att det låter mindre stelt.

Tack för "lättja", som håller på att utskåpas av "lathet".

Ser dock inget självändamål i att använda en äldre benämning när den nya beskriver samma sak lika bra. Fast nu är jag bara jobbig. (Borde gått och lagt mig igen i alla fall och ska nog göra det nu.)

Och tråden som blev ännu en härlig språknördstråd borde delas men jag orkar inte klicka och be om det. Nån annan som orkar?

Edit: Lime, jag får återkomma och svara på din fråga när jag vilat lite, mitt 'intellekt' gick just och la sig.

Inger skrev:Ser dock inget självändamål i att använda en äldre benämning när den nya beskriver samma sak lika bra. Fast nu är jag bara jobbig. (Borde gått och lagt mig igen i alla fall och ska nog göra det nu.)

Och tråden som blev ännu en härlig språknördstråd borde delas men jag orkar inte klicka och be om det. Nån annan som orkar?

Nej, det är okej att man förnyar, och den nya kan vara lika bra, visst. Jag blev bara lite nostalgiskt glad nu. Tycker själva ordet är snyggare också.

Inger skrev:Edit: Lime, jag får återkomma och svara på din fråga när jag vilat lite, mitt 'intellekt' gick just och la sig.

Gör det, få saker är så bra för den intellektuella rörligheten som en välbehövlig tupplur

Nilale skrev:Instämmer med alltihop. Jag ser inte mig själv som speciellt korkad, men jag stavar fel ibland och det finns många ord som jag inte förstår.

Även om man inte förstod ett enda ord så skulle det förmodligen intepåverka intelligensen tror jag.
Däremot skulle nog frånvaron av komunikation göra att man tänkte mindre eller mer i banor som bara kommer från en själv.
Tror att man behöver ideer som kommer ifrån andra människor också.

alfapetsmamma skrev:Läser man använder man huvudet, använder man huvudet blir man smartare. Punkt. (Man kan använda huvudet genom att tänka utan att läsa, det är självklart så också, men det känns väl överkurs att påpeka precis ALLT.) Att påstå nåt annat är anti-intellektualism och inget jag gillar. Slutpreachat.

Tycker inte det är överkurs, man skulle kunna tänka sig en planet utan språk men det skulle nog ge färre goda ideer.
Känner till en planet där det såvitt jag vet inte förekommer tankesamtal/tankeläsning/telepati men det skulle troligen ge mer och fler goda ideer.
Däremot tror jag också att det mycket väl skulle kunna ge för snabba beslut, tänk dig att rösta genom telepati och vad vi gör på 15 år går på 2 timmar.
När det då barkar åt skogen så kanske man inte hinner reagera innan man satt sig i klistret som civilisation.
Kanske människan blir redo för det så småning om och tillför det som en option man kan operera in...fria spekulationer här.

Lime skrev:Appropå ojämn begåvningsprofil...

Ja apropå det, alfapetsmammma, hade inte du en dotter med skarpt sinne som blir i det närmaste uttråkad av för enkla saker.
Tycker mig ha kunnat utläsa det av de inlägg jag sett av dig.
Kanske som rätt vanligt bland aspergare.
Hittade en sida som presenterade ett bättre ord för det: särbegåvad, syftar på god inteligens.
http://www.tryggabarn.nu/barn/Page13503.html
De hade ett gäng kriterier:

annan site skrev:Ett annat, mer schematiskt, sätt att beskriva särbegåvningen är följande:

Intellektuella drag
Snabb och effektiv inlärning
Hög abstraktionsförmåga
Komplexa tankemönster
Livlig fantasi
Älskar att lära
Kreativa

Personlighetsdrag
Behov av intellektuell stimulans
Betydande känsla för humor
Känslig och empatisk
Mycket självmedveten
Uthållig (envis)

tycker det låter som asperger förutom den sociala delen som verkar vara andvänd till något annat.

Lime skrev:Appropå ojämn begåvningsprofil, har inte du Inger råkat ut för liknande fenomen som jag har gjort?
Du verkar vara så skärpt och begåvad med ett osedvanligt rörligt, flexibelt och skarpt intellekt, har altid varit imponerad av ditt sätt att utrycka dig och dina sätt att resonera.
Är du likadan IRL måste ju din omgivning haft skyhöga förväntningar gällande arbetsliv och dyl och sen när du inte levt upp till kraven, mötts med förvåning och undran...eller har jag fel?

För det första får jag väl tacka för komplimangerna, men jag överdrev inte när jag skrev att jag var korkad och totalförvirrad när jag var yngre. I skolan gick det väl iofs hyfsat (utom i matte som jag var usel på, och språk som jag hade lätt för) men jag fattade verkligen ingenting av nånting, och ville inte veta heller. Jag gled mest bara omkring i en dimma och förälskade mig i div killar på avstånd och försvann in i min värld av musik, målning, design och dagdrömmeri så fort tillfälle gavs. Kände mig inte alls hemma i den här välden och tänkte minsann inte vare sig intressera mig för den eller göra något för att bättre passa in i den.

Det du ser nu har verkligen kommit på senare år, efter 35 när jag 'hittade mig själv' och efter 40 'när jag blev vuxen' (typ) och så smått började intressera mig för andra också. Det är som 'före & efter' jag fick kontakt med både hjärna och hjärta. Antingen är jag bara sent utvecklad, eller också kanske alla amalgamplomberna hade nåt med den tidigare dimman att göra, för det var när jag tog ut dem som jag började kunna tänka (ibland i alla fall). Och fortfarande har jag en intellektuell begränsning när det gäller informationsbearbetning som jag ibland lider av.

När det gäller krav så har jag nog varit väldigt lyckligt lottad för jag kan inte dra mig till minnes några krav ö h t - utom på att gå till skolan men det kan man liksom inte lasta föräldrar för att man måste. Mamma har alltid accepterat mig som jag är, även när jag ställt till det och gjort korkade grejer.

Enda jag väl kunde känna som krav, var att jag inte kunde visa hur känslig och autistisk jag egentligen är. Med en syrra född med hjärnskada & hörselskada så fanns det väl nån outtalad förväntning på att jag skulle vara den 'normala' i familjen. Att jag också hade ett (iofs lindrigare) funktionshinder/annorlundaskap och som barn var livrädd för nästan allt och ofta fick pressa mig till min yttersta förmåga för att klara av sånt som gick lätt för andra, fattade ingen. Men hey, hur skulle de kunnat fatta det? Jag sa ju aldrig nåt heller.

Dock kan jag känna viss ledsenhet över att ingen såg till att jag kom in på den estetiska banan då det var sånt jag solkart borde jobbat med. Istället slösade jag bort mina friskaste år på jobb som vem som helst kunnat utföra (nåja, lite nördig måste man kanske vara) och upptäckte alldeles för sent vad jag egentligen borde ha jobbat med. Men men, vi får väl se vad jag hittar på framöver...

Måste bara slänga in nåra kommentarer .....

AS är INTE ett intellektuellt funktionshinder.
Det är en KOGNITIV funktionsnedsättning som inte har något med s k intelligens eller intellektuell förmåga att göra
utan innebär ett annorlunda tänkande och uppfattande.

Intellektuell är motsatsen till emotionell.

Lime
din psykolog .... herrejösses, hur kom han in på psykologutbildningen överhuvudtaget???? Snacka om begåvningshandikapp .....

Att känna igen en fjäril kräver helt andra förmågor än de vanliga intellektuella. Dem har du ju däremot stor nytta av i kvantfysiken!

Problemet med fjärilen kan handla om nåt som många med nedsättningar av autistisk karaktär har; nämligen att få ihop detaljer till en helhetsbild. Det ställer också krav på spatial förmåga, nåt som man också ofta har svårt med, dock inte alla. Som sagt nånstans, alla är olika fast de är lika när det gäller diagnosnamnet.

Äääh nu ska jag vara lite petig ....
läste i någons inlägg att Viking Olof Björk var medicinprofessor.
Det var han nog inte .... han var thorax/hjärtkirurg. Iaf på 60-talet.

A skrev:Måste bara slänga in nåra kommentarer .....

AS är INTE ett intellektuellt funktionshinder.
Det är en KOGNITIV funktionsnedsättning som inte har något med s k intelligens eller intellektuell förmåga att göra
utan innebär ett annorlunda tänkande och uppfattande.

Intellektuell är motsatsen till emotionell.

Lime
din psykolog .... herrejösses, hur kom han in på psykologutbildningen överhuvudtaget???? Snacka om begåvningshandikapp .....

Att känna igen en fjäril kräver helt andra förmågor än de vanliga intellektuella. Dem har du ju däremot stor nytta av i kvantfysiken!

Problemet med fjärilen kan handla om nåt som många med nedsättningar av autistisk karaktär har; nämligen att få ihop detaljer till en helhetsbild. Det ställer också krav på spatial förmåga, nåt som man också ofta har svårt med, dock inte alla. Som sagt nånstans, alla är olika fast de är lika när det gäller diagnosnamnet.

Det var i och för sig inte bara fjärilen utan några andra figurer också, kände mig som en idiot när jag skulle försöka pussla ihop de där löjliga figurerna och inte fick ihop dem i tid, sen var resultaten från en del andra delprov också väldigt låga, men jag var förbannat trött och var allmänt stressad under den period jag gjorde denna utredning, men andemeningen i vad psykologen sade var om utredningen skulle visa att jag var "klent begåvad" att : Jaha..vad gör vi då då?
Men vissa delresultat blev istället väldigt höga, så kurvan blev som en kälkbacke, från toppen i ena ändan ner till en raksträcka och därifrån ner botten i andra ändan...de lägsta resultaten låg på 80 och de högsta på närmare 140.
Han sa sen att denna ojämnhet var orsaken till att jag fick min AS diagnos, för mitt fall var bland det största gränsfall han haft och såg ganska fundersam ut.

Lime skrev:Det var i och för sig inte bara fjärilen utan några andra figurer också, kände mig som en idiot när jag skulle försöka pussla ihop de där löjliga figurerna och inte fick ihop dem i tid, sen var resultaten från en del andra delprov också väldigt låga, men jag var förbannat trött och var allmänt stressad under den period jag gjorde denna utredning, men andemeningen i vad psykologen sade var om utredningen skulle visa att jag var "klent begåvad" att : Jaha..vad gör vi då då?
Men vissa delresultat blev istället väldigt höga, så kurvan blev som en kälkbacke, från toppen i ena ändan ner till en raksträcka och därifrån ner botten i andra ändan...de lägsta resultaten låg på 80 och de högsta på närmare 140.
Han sa sen att denna ojämnhet var orsaken till att jag fick min AS diagnos, för mitt fall var bland det största gränsfall han haft och såg ganska fundersam ut.

Ja, ojämnheten är vanlig för personer med AS. Vanligast är också en ojämnhet på det sättet du beskrev, dvs svårigheter med att pussla ihop etc och lättare med den andra delen. Jag var tvärt om. Fjärilen och de andra "löjliga figurerna" var inga problem alls, men andra (löjliga?) delar var jag som ett stort frågetecken för.

Vad ingår i testet?
Vilka är alla de ingående delarna?