Vad är era erfarenheter? Mina är att det är såklart olika, svårt att säga men skulle säga att rent generellt är det så. En anledning till varför jag helst undviker aspisar, inte roligt om en som inte vet bättre råkar ha agressionsproblem! Sällan varit så rädd som jag blivit av några med AS.

Läs på!

Är du lite sur?

Nei, jeg har ikke sett noe som tyder på det. Kan det ha noe med måten jeg møter mennesker på? Del gjerne anekdotene som er grunnlaget for fordommene!

Hvem som helst kan bli sint, f.eks. om man opplever urett, provokasjon etc. At man blir sint betyr ikke at man har et aggresjonsproblem. Jeg ser ikke bort fra at du forstår det allerede.

Å antyde på et aspergerforum at aspergere generelt er mer aggressive enn andre mennesker kan oppfattes provoserende. Hva anser du at er en sunn følelsesmessig reaksjon dersom man tilhører en minoritet og utsettes for negative fordommer?

ingetbranamn skrev:Är du lite sur?

Hvorfor spør du om Toblerone sur?

Varför jag frågar om hen är sur är pga. det korta svaret och utropstecknet.

ingetbranamn skrev:Varför jag frågar om hen är sur är pga. det korta svaret och utropstecknet.

Hvorfor svarer du meg så kort?

Naturligtvis, är man ideligen påhoppad av NT:personligheter, ofta ensam utan att någon rusar till ens försvar, så är det givet man ibland har taggarna utåt, samt är på sin vakt...

Normalfungerande är inte något bra ord eftersom normal anses ha en positiv klang medan onormal anses som något dåligt. Jag vet att det inte är såhär i alla kretsar, men rent generellt är det så.

Asperger och autism har inget med aggressivitet att göra, visst finns de personer med autism som får såkallad meltdowns men då handlar det om utvecklingsstörda personer med knapphändigt språk, det kan också handla om personer som har Asperger tillsammans med andra problem. Människor som är lika varandra tenderar att dras till varandra och har man förutfattade meningar är det lättare att komma ihåg saker som stämmer överens med ens fördomar, det är därför man inte ska lita på sina egna upplevelser utan läsa på vad diagnosen innebär.

Jag är nog betydligt mindre aggressiv än genomsnittlig NT. Visst händer att jag också blir förbannad och ryter till men jag brukar kunna besinna mig ganska bra. Inte en chans att jag skulle slå någon till exempel. Men jag vet inte om det är representativt för AS?

Nej, jag är inte aggressiv för fem öre. Snarare är jag en mespropp. Känner inga aggressiva aspergare och har aldrig hört att det skulle vara något diagnoskriterium.
Jag får mental breakdowns ibland, men de går inåt, jag skadar mig själv. Skulle aldrig skada någon annan.

Kahlokatt skrev:Nej, jag är inte aggressiv för fem öre. Snarare är jag en mespropp. Känner inga aggressiva aspergare och har aldrig hört att det skulle vara något diagnoskriterium.
Jag får mental breakdowns ibland, men de går inåt, jag skadar mig själv. Skulle aldrig skada någon annan.

Tror inte aspisar är det normalt utan mer efter att ofta vara illa behandlad, mobbad och liknande saker som mijön har påverkat. Men det kan givetvis bidragit till nedstämdhet och skygghet med...

Jag har också svårt att föreställa mig att aspergare i allmänhet skulle vara särskilt aggressiva. Själv är jag det i alla fall inte.

ingetbranamn skrev:Är du lite sur?

Nej, men jag har ju redan sagt tidigare att det inte ger så mycket att fråga om några små detaljer. Man behöver ha sammanhang, utgå ifrån en helhet och sedan kan man kanske komma till detaljerna. Om man börjar med detaljer så kommer man inte till helheten, det fungerar inte åt det hållet. Det är därför jag säger fortfarande att du skulle ha mer nytta av att läsa på, och det skulle t.o.m. vara snabbare.

T.ex. som här när du frågar om aspergare är mer aggressiva, så skulle jag antagligen svara med: Det beror på. Och så är det med dem flesta sakerna. Det fungerar inte att bara svara ja eller nej. Men okej: Generellt nej. Men om man har råkat ut för en massa skit så kan det ju hända att man är mer aggressiv. Och folk som har annat förutom Aspergern (ADHD, personlighetsstörningar, m.m.) så kan det ju också vara mer sannolikt att man är aggressiv. Personligen är jag snarare motsatsen.

Jag är en rätt lugn person det märks när jag närmar till hundar, de känner sig trygga med mig.
Men om jag skulle sitta och spela försöker döda en episk boss och så kommer nån och ringer mig, då kan jag bli lätt förbannad.

Ja jag har en naturlig aggressivitet.

Men det här med aggressivitet ser jag som någonting evolutionärt.
Nåt grundläggande som har med överlevnad att göra.
Aggressivitet är en del av vårt försvarssystem och kan också funka som motor.
Hänger ihop med tävlingsinstinkt.

Alltså, vi är av precis samma skrot och korn som stenåldersmänniskan.
Civilisationen är en fernissa.

En del associerar aggressivitet med att springa omkring och slåss omotiverat eller med ondska i allmänhet.
Det är alltså fel.

Snäll mot allt och alla funkar bara när man ska sitta runt lägerelden och sjunga kum ba ya och världen är som bekant inget mysigt hippiekollektiv.

Om man låter folk käka en kommer dom göra det.

KrigarSjäl skrev:Aggressivitet är en del av vårt försvarssystem och kan också funka som motor.
...
Alltså, vi är av precis samma skrot och korn som stenåldersmänniskan.
...

Nu var frågan huruvida aspergare generellt är mer aggressiva, inte vad du anser om aggressivitet generellt.
För jag antar att du med "vårt" och "vi" menar människan, inte aspergarna.

antonius skrev:Naturligtvis, är man ideligen påhoppad av NT:personligheter, ofta ensam utan att någon rusar till ens försvar, så är det givet man ibland har taggarna utåt, samt är på sin vakt...

Samtidigt är det sorgligt att det ska behöva vara så. Vad är det värsta som kan hända om man slappnar av istället? Kan man slappna av och samtidigt inte ta illa vid sig när andra missförstår en? Jag tror det går hand i hand. Om man däremot konstant är på helspänn med taggarna utåt och nära till aggressivitet ser man fiender överallt för att man fokuserar på det. Att slappna av är inte att blunda inför människors fördomsfulla pikar och förutfattade meningar, utan istället lugnt förhålla sig till dem utan att ta det personligt. Lägga fokus på de människor som förstår en och sålunda inte förutsätter en massa saker om ens person. Då tror jag ilskna känslor lättar.

Jag tror aggressiviteten uppkommer genom en kombination av att sällan känna sig förstådd och att man väljer att fokusera på majoriteten som inte förstår sig på en. Aspergare (inkl jag själv ibland) uppvisar inte sällan ett svartvitt mönster i resonemang och känslor. Då är det lätt att en viss känsla tar överhanden och man filtrerar allt yttre stimuli genom den perceptionen och hittar nya bevis överallt för att rättfärdiga sin vrede. Detta leder i värsta fall till mer eller mindre inbillade oförätter.

Omvänt, om man har svårt att avläsa andras intentioner är det lätt att tolka neutrala gester som något negativt mot ens person. Man hakar då upp sig på grejer som människor sagt och tolkar det som illa menat. Ibland har man rätt och ibland har man fel. Själv kämpar jag med det varje dag. En historia av mobbning/psykisk misshandel hemma gör att man blir extra uppmärksam på potentiella hot utifrån och förekommer hellre med vrede än att riskera att bli förlöjligad/ratad/utstött ytterligare en gång. Som en vacker dag kan bli en gång för mycket.

Jag har vissa aggressionsproblem och käkar hsldol för de visserligen en låg dos.
Men tror inte det har med aspekter att göra ellerkanske då jag tror att vi med as har svårare att hantera känslor än andra. Jag har alla fall det.
Har hänt många gånger att jag blivit rasande ganska snabbt men an ju bero på depression också.

För när jag mådde lite bättre hade ag inte såna problem fast ändå lite svårt ibland. Har haft det hela livet.
Under en meditationsretreat så kom saker upp till ytan och jag började gråta för det som hänt tidiggare i mitt liv. Under den kursen släppte även en del spänningar och jag blev mycket gladare efteråt.

Jag tycker historien om tjuren Ferdinand är ett bra exempel
på hur en autist kan uppfattas. Tjuren Ferdinand var enligt
experterna den mest aggressiva av alla men dom flesta är
nog överens om att dom flesta autister är ganska lugna. Så
länge dom inte blir stuckna i baken.

StefanJC skrev:Jag tycker historien om tjuren Ferdinand är ett bra exempel
på hur en autist kan uppfattas. Tjuren Ferdinand var enligt
experterna den mest aggressiva av alla men dom flesta är
nog överens om att dom flesta autister är ganska lugna. Så
länge dom inte blir stuckna i baken.

I de lugnaste vatten...

Ge gärna ett konkret exempel på en typisk situation där aspergare blir stuckna i baken.

TheWonderer92 skrev:

StefanJC skrev:Jag tycker historien om tjuren Ferdinand är ett bra exempel
på hur en autist kan uppfattas. Tjuren Ferdinand var enligt
experterna den mest aggressiva av alla men dom flesta är
nog överens om att dom flesta autister är ganska lugna. Så
länge dom inte blir stuckna i baken.

I de lugnaste vatten...

Ge gärna ett konkret exempel på en typisk situation där aspergare blir stuckna i baken.

När ens stressnivå passerats, när man får sensorisk "overload"

Huggorm skrev:När ens stressnivå passerats, när man får sensorisk "overload"

Jag har faktiskt aldrig hört uttrycket förut, men "att bli stucken i baken" tolkar jag mer som att någon petar i ens svaga punkter/ego/föreställningsvärld snarare än en sensorisk överbelastning.

TheWonderer92 skrev:

Huggorm skrev:När ens stressnivå passerats, när man får sensorisk "overload"

Jag har faktiskt aldrig hört uttrycket förut, men "att bli stucken i baken" tolkar jag mer som att någon petar i ens svaga punkter/ego/föreställningsvärld snarare än en sensorisk överbelastning.

När någon stavar det "aspberger" då