StefanJC skrev:Jag tror dock att du skulle ha väldigt liten chans att få aspergerdiagnos om du gick till en
riktig läkare.

Där har du fel. Jag har aspergerdiagnos på papper.

Mats skrev:

StefanJC skrev:Jag tror dock att du skulle ha väldigt liten chans att få aspergerdiagnos om du gick till en
riktig läkare.

Där har du fel. Jag har aspergerdiagnos på papper.

Men...

Har du något specialintresse?

StefanJC skrev:

Mats skrev:

StefanJC skrev:Jag tror dock att du skulle ha väldigt liten chans att få aspergerdiagnos om du gick till en
riktig läkare.

Där har du fel. Jag har aspergerdiagnos på papper.

Men...

Har du något specialintresse?

Ja.

Conway's Game of Life, om du undrar.

Vildsvin skrev:Det är bara de senaste generationerna man behövt interagera med fler personer än dem som bodde i den bondby man bott i hela livet. Ljudkänslighet var okänt innan det fanns maskiner och situationer där man behövde koncentrera sig i större grupper (klassrum).

Att säga att något är trasigt implicerar att det en gång varit helt, men många aspergare har inte föräldrar som om de hade varit barn idag hade klassts som NT. Att kalla en sådan person trasig är väldigt historielöst.

Att aspies hade det lätt förr är ett välbekant argument men för mig ter det sig som en myt. Bara i min egen släkt kan jag spåra AS flera generationer bakåt och vad som gör AS tydligt bland de äldre generationerna är inte egenheter, så långt är vi överens, men dock svårigheter. Det tycks inte ha varit lättare för en aspie att jonglera ett enkelt skogsarbete OCH familj (maka/make och barn) samt det mått av umgänge som förväntades i en mindre Norrlandsby för 70 år sedan än det är idag.

Visst, vissa aspekter kan ha varit enklare men andra var precis lika krävande då som nu. Största skillnaden idag är att många kan få en NPF-diagnos och förståelse för sig själv och från andra långt innan de hinner börja titta för djupt i glaset eller hittar tyngre självmedicinering.

Mats skrev:

StefanJC skrev:

Mats skrev:Där har du fel. Jag har aspergerdiagnos på papper.

Men...

Har du något specialintresse?

Ja.

Conway's Game of Life, om du undrar.

Ok vad intressant! Borde förstått det av din avatar.

Positivt: Jag tror inte att någon utan AS hade fått ut så otroligt mycket av en musikal som jag fick ut av The Phantom of the Opera i ungefär tjugo år.

Mats, jag måste fråga dig var jag skrivit att du vill vara funktionsnedsatt.
Jag har funderat men förstår inte.

StefanJC skrev:Mats, jag måste fråga dig var jag skrivit att du vill vara funktionsnedsatt.
Jag har funderat men förstår inte.

Jag övertolkade det du skrev, men senast jag försökte be om ursäkt beskyllde du mig för att vara NT, så jag gör inga fler försök i den riktningen.

triggerhappyD skrev:När en förälder säger att dom önskar att deras barn inte "hade" asperger. vad är det dom egentligen menar på ett djupare plan? Att dom hade velat ha ett helt annat barn?

Det är säkert olika. Vissa föräldrar vill säkert skära bort det som kan vara jobbigt med aspergers och behålla resten av barnet fast det kanske inte är neurologiskt möjligt för det barnet att inte både ha psykbryt och konstnärlig talang. Vissa vill helt enkelt ha ett annat barn. Mina föräldrar accepterar mig som vuxen men när jag var tonåring var det helt uppenbart att de ville ha ett helt annat barn. Inget av mig dög åt dem. De var ledsna över att inte ha en oansvarig unge som söp, festade och hånglade runt. Ja, det är sant!

Jag är fortfarande sur på de delar i mitt liv som ställer till det, som att jag har massor av talang men inte den mentala energin att ta hand om talangen. Det verkar grymt men nu är jag visst sådan neurologiskt. Men jag kämpar hellre mot att kanske nå några mål ändå, hellre det än att vara talanglös och lycklig. Faktiskt.

Sedan har jag insett att folk har det jobbigt av och till i allmänhet. När jag var deprimerad trodde jag i min enfald att alla friska hade det lätt. I själva verket går alla igenom jobbiga saker i livet. Liv är faktiskt lidande, till viss del iallafall. Vissa beter sig som aspergers är det ultimata lidandet. Vilket måste vara osant.

Vill man ta bort sin aspergers så vill man ju döda en del av sig själv. Men jag respekterar att vissa vill det även om jag personligen inte vill det och var jätterädd under mina tonår att någon skulle kunna förändra mig, till den milda grad att jag började få viss dissociation. Har en kompis som har rätt grava problem med förmodad autism, ADHD och inlärningsproblematik. Hon har aldrig fått göra det hon är bra på och gillar för all tid har gått åt att kämpa med det hon är dålig på. Så nu tror hon att hon är dålig på allt.

Hon vill helt ärligt byta ut sig mot en helt annan person, hon vill bli NT och göra allt som en NT gör med lätthet, till den grad att hon vill bli en stereotyp NT, inte bara normal i allmänhet. Det finns inget med sig själv hon gillar, hon hatar allt rakt av, fysiskt och mentalt. Tycker det är sorgligt. Hon säger att sådana som hon inte ska få födas.

Mats skrev:

StefanJC skrev:Mats, jag måste fråga dig var jag skrivit att du vill vara funktionsnedsatt.
Jag har funderat men förstår inte.

Jag övertolkade det du skrev, men senast jag försökte be om ursäkt beskyllde du mig för att vara NT, så jag gör inga fler försök i den riktningen.

Ursäkta så mycket, det var inte meningen! Du missförstod mig!

StefanJC skrev:Du missförstod mig!

Ja, det stämmer att jag missförstod dig. Jag hoppas att du inte längre är förvirrad på grund av det, även om du kanske fortfarande är ledsen.

Mats skrev:

StefanJC skrev:Du missförstod mig!

Ja, det stämmer att jag missförstod dig. Jag hoppas att du inte längre är förvirrad på grund av det, även om du kanske fortfarande är ledsen.

Nej jag är inte ledsen. Ville bara ge tillbaka ursäkten

StefanJC skrev:

Mats skrev:

StefanJC skrev:Du missförstod mig!

Ja, det stämmer att jag missförstod dig. Jag hoppas att du inte längre är förvirrad på grund av det, även om du kanske fortfarande är ledsen.

Nej jag är inte ledsen. Ville bara ge tillbaka ursäkten

Hur går det med Game of Life? Nåt nytt?

StefanJC skrev:

StefanJC skrev:

Mats skrev:Ja, det stämmer att jag missförstod dig. Jag hoppas att du inte längre är förvirrad på grund av det, även om du kanske fortfarande är ledsen.

Nej jag är inte ledsen. Ville bara ge tillbaka ursäkten

Hur går det med Game of Life? Nåt nytt?

Tack för ursäkten. Bra att du inte är ledsen.

Detaljer om Game of Life får vi nog ta nån annan stans. Känns som det blir off topic här. Kan väl ändå säga att det betyder rätt mycket för mig. Det är det som fortfarande får mig att vilja gå upp på morgnarna nu när mycket annat i livet, som jobb och relationer, har kraschat. Dock har jag fortfarande tak över huvudet så allt annat har inte kraschat.

triggerhappyD skrev:Spännande läsning.

Nu ska jag hälla lite mer bensin på elden

När en förälder säger att dom önskar att deras barn inte "hade" asperger. vad är det dom egentligen menar på ett djupare plan? Att dom hade velat ha ett helt annat barn? ett "normalt barn"? Rör det sig kanske om någon form av omedveten egoism?

Känns inte som någon bensin för frågan känns ordentligt främmande.

För egen del är det en önskan om att mina tjejer ska ha det så bra som möjligt. Jag har älskat dem ovillkorligt från första stund och kommer alltid att göra det. Det hade jag gjort helt oavsett om de varit NT, haft Angelmans syndrome, fötts med 15 fingrar och 2 tår eller utan armar och ben. Det handlar inte om mig, det handlar om dem. När du älskar någon vill du att de ska må så bra som möjligt, ha det så bra som möjligt och få leva det liv DE vill ha i så stor utsträckning som möjligt (något som ingen av mina tjejer får). Eftersom det handlar om dem skulle jag heller inte önska att de slapp AS om de sa att de var nöjda med det hela och/eller trivdes med sina diagnoser.

Visst kan det finnas sådana som önskade att de hade andra barn, sådana som jag känner antagligen aldrig borde ha blivit föräldrar. Men, jag hoppas innerligt och tror att majoriteten är som jag i det här fallet - önskar sina barn det bästa möjliga för dem och för deras skull.

StefanJC skrev:Finns ju många ärftliga skador, har du något exempel på någon av dessa som kan
jämföras med AS?

Troligen finns ingen sådan, eftersom en mutation som drastiskt ändrar hjärnans funktion kommer att leda till en väldigt lågfungerande individ.

Att det finns grader av AS även inom samma släkt antyder att det rör sig om många gener där var och en bidrar till AS på ett ganska subtilt sätt. Det är osannolikt att så många specifika mutationer skulle inträffa på en enda generation.

tahlia skrev:

Vildsvin skrev:Det är bara de senaste generationerna man behövt interagera med fler personer än dem som bodde i den bondby man bott i hela livet. Ljudkänslighet var okänt innan det fanns maskiner och situationer där man behövde koncentrera sig i större grupper (klassrum).

Att säga att något är trasigt implicerar att det en gång varit helt, men många aspergare har inte föräldrar som om de hade varit barn idag hade klassts som NT. Att kalla en sådan person trasig är väldigt historielöst.

Att aspies hade det lätt förr är ett välbekant argument men för mig ter det sig som en myt. Bara i min egen släkt kan jag spåra AS flera generationer bakåt och vad som gör AS tydligt bland de äldre generationerna är inte egenheter, så långt är vi överens, men dock svårigheter. Det tycks inte ha varit lättare för en aspie att jonglera ett enkelt skogsarbete OCH familj (maka/make och barn) samt det mått av umgänge som förväntades i en mindre Norrlandsby för 70 år sedan än det är idag.

Går man ännu längre tillbaka i historien dog unga i massor av svält och infektionssjukdomar. Risken för svält minskar om man avhåller sig från onödig aktivitet, och risken för smitta minskar om man är socialt tillbakadragen.

Ja, jag tycker det baserat på vad jag varit med om. Har nästan inget positivt alls att säga om min diagnos.

Vildsvin skrev:Går man ännu längre tillbaka i historien dog unga i massor av svält och infektionssjukdomar. Risken för svält minskar om man avhåller sig från onödig aktivitet, och risken för smitta minskar om man är socialt tillbakadragen.

Du förutsätter att aspies generellt vill vara socialt tillbakadragna och således tämligen ensamma, vilket inte nödvändigtvis stämmer. Du förutsätter också att de gick sin egen väg och inte följde samhällets press om att skaffa familj exempelvis trots det utanförskap det innebar.

Vi kan lätt få för oss att press och krav från samhället är något nytt men faktum är att det har funnits länge. Man skulle gifta sig, skaffa barn, sköta hus och hem, arbeta och socialisera förr också, oavsett ekonomisk bakgrund. Pallade du inte kunde du inte gå och få en diagnos och sjukersättning.

Mats skrev:

StefanJC skrev:

StefanJC skrev: Nej jag är inte ledsen. Ville bara ge tillbaka ursäkten

Hur går det med Game of Life? Nåt nytt?

Tack för ursäkten. Bra att du inte är ledsen.

Detaljer om Game of Life får vi nog ta nån annan stans. Känns som det blir off topic här. Kan väl ändå säga att det betyder rätt mycket för mig. Det är det som fortfarande får mig att vilja gå upp på morgnarna nu när mycket annat i livet, som jobb och relationer, har kraschat. Dock har jag fortfarande tak över huvudet så allt annat har inte kraschat.

Börjar du alltid dagen med Game of Life?

StefanJC skrev:Börjar du alltid dagen med Game of Life?

Om jag inte har något speciellt inplanerat är det det första jag pysslar med efter frukost.

Mats skrev:

StefanJC skrev:Börjar du alltid dagen med Game of Life?

Om jag inte har något speciellt inplanerat är det det första jag pysslar med efter frukost.

Ok, jag brukar ha ännu större intressen som under perioder blir så
intensiva att jag glömmer allt annat. Men det går lite upp och ner
för mig.

Det är lite NT att som jag byta intressen men intensiteten och
passionen jag känner tar över allt annat. Därför ansågs jag
uppfylla det kriteriet också.

Förr var det ett stort problem att jag tappade kollen på allt annat
men även en stor fördel förstås när det gällde intresset. Jag blev
bättre än alla andra snabbare inom just det specialområdet.

Problemen som uppstår när jag tappar kontakten med tid och
rum löste jag för några år sen. Jag hade turen att få just det som
specialintresse! Bror duktig här på forumet skrev så intressant
om kompensatoriska strategier att jag blev helt tagen. Turen
att jag hittat personer som jag kan känna för och med är nyckeln
till mitt bättre liv idag.

Parvlon skrev:

Mats skrev:Visst är det aspigt att hänga upp sig på detaljer?

eller är det helt normalt, och förjävligt och fult, och luktar skunk - att påstå att obekväma människor lider av obotbara sjukdomar men som dock kan "hanteras" och "jobbas" med.

Fattar inte varför du citerar mig och skriver så. Jag har två frågor:

1. Tycker du jag är en obekväm människa?

2. Om "ja" på första frågan: Försöker du med ditt inlägg "hantera" och "jobba" med mig?

Mats, aspiesar har vanligtvis tre saker gemensamt.

1. Tolka bokstavligt
2. Specialintressen
3. Brister i fantasi

Du tolkar så långt ifrån bokstavligt man kan komma och du
kan fantisera ihop vad som helst av ingenting.

Det blir därför svårt för mig som är så aspig att kommunicera
med dig. Skulle gärna vilja lära mig hur du fungerar men du
vill hellre be om ursäkt och lägga hela problemet på mig.

Ditt specialintresse är intressant men du skriver inget om det

Jobbigt om Asperger bara är negativt eftersom det är en del av ens personlighet och då är man själv helt fel. Såg på ett vetenskapsprogram där en man på nåt sätt blivit botad. Han verkade nöjd men lite vemodig har jag för mig.