Jag misstänker att min fyraåriga dotter har aspergers hon med

Vilka symptom hade ni kvinnor/flickor när ni var barn?

Selv om andre kvinners erfaringer er interessant og verdt å reflektere over, er det viktig å huske at de hverken vil bekrefte eller avkrefte om ditt barn har AS. Mennesker er forskjellige og utfordringene varierer. Om to kvinner skulle ha samme underliggende utfordringer, kan symptomene likevel vise seg på helt forskjellige måter.

Når jeg tenker etter i ettertid, kunne kanskje de rundt meg sett noen mulige symptomer:

Jeg så at andre hadde venner og at jeg ikke hadde det. Jeg forstod ikke at man måtte kommunisere for å (aktivt etablere) vennskap. Jeg tenkte ikke som et barn - jeg tenkte slik jeg gjør som voksen (selvsagt uten like mye kunnskap og erfaring som jeg har nå). Jeg så risiko/muligheter barn overser og utelukket aldri selv det ekstremt usannsynlige. Det ga meg igjen et problem med å forstå om jeg var avvist eller ikke.

Det vore bättre om du beskriver hur din dotter är, eftersom det ändå kan skilja sig en hel del.

Dom tre mest klara Aspergertecknen jag uppvisade
när jag var liten var dessa:


Jag kunde inte svara när folk frågade vad jag tänkte
på.
(Tänkte i bilder, inte ord)

Vanliga fraser som inte är logiska, som t ex "Nämen
sitter du här?" eller "Nämen hej, har ni kommit hem
från semestern??" var helt obegripliga.
(Jag satt bara tyst och gapade av förvåning)

Jag hade svårt att välja mellan två alternativ om jag
inte visste exakt vad dom innebar.
(Fastnade i detaljer)

Min dotter kan bli väldigt arg. På samma sätt som jag blev när jag var liten. Hon biter sig då i armen som sin bror med autism.

Hon har ont av vissa ljud, speciellt höga ljud, kan bete sig som sin bror vad gäller vara väldigt på och stressa med att det hon vill ska göras nu nu nu (den biten kanske är normalt för barn utan funktionhinder också?) Min son (Autism) tuggar sönder saker hela tiden vilket jag (asbergers) också gjorde som barn och det har dottern också börjat med.

Jag hoppas så att hon sluppit autism men ibland undrar jag och blir orolig. En av anledningarna till tråden var att hon på sistonde även blivit så inåtvänd och ledsen de senaste tre veckorna. Detta fick sig däremot en förklaring eftermiddagen efter att jag skrev denna tråden då hon berättade att det är en stor flicka som slår henne på förskolan.

Går hun i barnehage?

Batte skrev:Går hun i barnehage?

Ja

IDUNS MAMMA skrev:

Batte skrev:Går hun i barnehage?

Ja

Har de barnehageansatte lagt merke til noe som kan være relevant da?

Det är olika hur barn med AS är. T ex har ju flesta också ADHD.

Jag var ett stillsamt och ensamt barn som sysselsatte mig själv, t ex genom att rita och måla. Jag gick inte på någon förskola, min mamma var hemmafru. I skolan var jag ensam och mobbad.

IDUNS MAMMA skrev:Min dotter kan bli väldigt arg. På samma sätt som jag blev när jag var liten. Hon biter sig då i armen som sin bror med autism.

Hon har ont av vissa ljud, speciellt höga ljud, kan bete sig som sin bror vad gäller vara väldigt på och stressa med att det hon vill ska göras nu nu nu (den biten kanske är normalt för barn utan funktionhinder också?) Min son (Autism) tuggar sönder saker hela tiden vilket jag (asbergers) också gjorde som barn och det har dottern också börjat med.

Jag hoppas så att hon sluppit autism men ibland undrar jag och blir orolig. En av anledningarna till tråden var att hon på sistonde även blivit så inåtvänd och ledsen de senaste tre veckorna. Detta fick sig däremot en förklaring eftermiddagen efter att jag skrev denna tråden då hon berättade att det är en stor flicka som slår henne på förskolan.

Bli arg - kan hänga ihop med autism-spektrum. Missförstånd, inte förstå situationer, för plötsliga förändringar. Men kom ihåg att en fyra-åring fortfarande kan vara i trotsfasen. ALLA barn blir arga då.

Ont av ljud, bita sig i armen - det är perceptionsstörningar som kan ingå i Asperger, eller finnas vid andra tillstånd eller förekomma utan något annat.

Stressa - personlighetsdrag, dvs. normal.

Men om hon är ledsen om ett annat barn slår henne, då kan ju det vara orsaken, och då behöver det inte alls vara någon Asperger.


När jag var i den åldern och gick på förskola - jag kommer bara ihåg att jag ville vara i en "bygghörna" eftersom man fick vara i fred där. Jag tyckte inte om att vara i grupp. Om inte bygghörna så satt jag vid något bord och gjorde pussel, eller pyssel av nån sort.

IDUNS MAMMA, du skall inte bry dig om tråkiga kommentarer. Tänkt på att asperger är ett socialt handikapp.

Liljan:

Liljan skrev:

IDUNS MAMMA skrev:

Liljan skrev:Det känns trist att du säger att du önskar att hon sluppit autismen, vi är många här som är stolta över vår diagnos och aldrig skulle vilja ta bort den. För mig är det en del av min personlighet och jag är inte ensam om att tycka så.

Det ända du beskriver som möjligtvis skulle kunna bero på autismen är ljudkänslighet, det andra kan vara vad som helst eller inget alls. Jag vet inte hur allvarligt det är på förskolan, men om hon blir mobbad så är det inte konstigt att hon agrerar ut och blir arg och förstör saker hemma, hon känner sig trygg där det är därför hon visar sina känslor där. Har du läst diagnoskriterierna för Asperger?

Diagnoskriterier för Asperger (ICD 10) http://habilitering.se/om-autism/asperg ... rs-syndrom

Diagnoskriterier autismspektrumtillstånd (DSM 5) http://habilitering.se/om-autismspektru ... ier-autism

Det stavas för övrigt Asperger (som du skrev i rubriken) det är många som säger fel, men jag tycker att har man diagnosen själv borde man stava rätt på sin egen diagnos.

Nämen oj så trevlig du var då.

Det känns jättetrist att få det svaret efter jag har tagit mig tid att hjälpa dig!

Ledsen att du känns så. Men du. Nu blev det här precis ett väldigt konkret exempel på anledningen till att jag hoppas på att min dotter inte har aspergers. Du ville vara snäll och hjälpa mig med ditt svar men skrev på ett sätt så att jag kände mig sårad och förolämpad. När jag sedan berättade att jag tyckte du lät otrevlig så blev du sårad. Sådant här händer ju mig och oss ofta. Vi vill vara snälla och hjälpa och göra folk glada men ofta blir det sårade känslor och irritation som svar. Det är väl inte så konstigt att jag hoppas på att min dotter får slippa att ha det så?

Jag skäms absolut inte över min diagnos. Jag är själv ganska glad att vara annorlunda och stolt över att vara vad gemene man skulle se som lite udda. Ett annat ord för udda är förresten originell och vi är ju helt klart originella. Vi aspergare är krigare, kämpar som aldrig ger upp och alltid kämpar vidare och försöker vara lyckliga trotts vårat funktionshinder och jag är en stolt över att kalla er mitt folk. Man kan vara stolt över sig själv och sin Aspergers utan att det för den sakens skull är konstigt att man vill att ens barn slipper den kamp som vårt funktionshinder emellanåt ger.

Alighieri skrev:IDUNS MAMMA, du skall inte bry dig om tråkiga kommentarer. Tänkt på att asperger är ett socialt handikapp.

StefanJC skrev:Liljan:

Tack båda två. Hade en jobbig dag igår och ert stöd värmde

Batte skrev:

IDUNS MAMMA skrev:

Batte skrev:Går hun i barnehage?

Ja

Har de barnehageansatte lagt merke til noe som kan være relevant da?

Jeg kan ikke se at du har svart på spørsmålet mitt.

Jeg vil foreslå at du prater med de ansatte i barnehagen. Fortell dem hvilke utfordringer hun har hjemme. Spør om hun har samme utfordringer i barnehagen og be dem kartlegge adferden hennes. Barnehagen har sikkert mulighet til å vise deg videre til riktig instans.

Be om hjelp. Profesjonelle bør finne rotårsaken til at hun ikke har det bra hjemme (og eventuelt i barnehagen). Du bør få profesjonell hjelp til å håndtere f.eks. dette med selvskading og nedstemthet.

Moderator:

Jag tycker diskussionen har avlägsnat sig från ursprungsfrågan. Tråden låses för rensning.

Edit: Tråden är rensad. Diskussion kan fortsätta om trådämnet, om TS dotter. Tråden ska inte ifrågasätta TS uppfattning om AS, det är inte rätt plats.

Den avdelade diskussionen återfinns här: ar-as-enbart-negativt-t52231.html

Batte skrev:

Batte skrev:

IDUNS MAMMA skrev: Ja

Har de barnehageansatte lagt merke til noe som kan være relevant da?

Jeg kan ikke se at du har svart på spørsmålet mitt.

Jeg vil foreslå at du prater med de ansatte i barnehagen. Fortell dem hvilke utfordringer hun har hjemme. Spør om hun har samme utfordringer i barnehagen og be dem kartlegge adferden hennes. Barnehagen har sikkert mulighet til å vise deg videre til riktig instans.

Be om hjelp. Profesjonelle bør finne rotårsaken til at hun ikke har det bra hjemme (og eventuelt i barnehagen). Du bør få profesjonell hjelp til å håndtere f.eks. dette med selvskading og nedstemthet.

Tack jo jag har redan kontaktat en specialpedagog som arbetar på deras förskola. De går ju på en specialförskola för npf diagnoser i och med min sons autism. Även syskon till barn med funktionshinder får gå där. Vi får se hur det går. Har hon en diagnos så går hon i varje fall redan på en bra förskola. Tack