Exempel på tillfälle där man måste säga ifrån:

En person som pratar med en mörkhyad säger:
-Jag ska få barn, hoppas bara det inte blir en neger!
-Vad säger du? Det låter elakt!
-Haha nej du missförstår, det är vanligt bland negrer
med låg IQ! Vill mitt barn ska slippa det!

I en sån situation måste man säga ifrån. Förmodligen
blir rasisten ledsen men det får inte hjälpas. Nästa
gång kanske rasisten säger så till någon som inte är
lika förstående och råkar illa ut.

Liljan skrev:Brukar du ofta kasta folks diagnoser i ansiktet på dem? Tänk efter hur det skulle kännas om du pratade med någon och den personen avbröt dig och sa du kan inte förstå för att du har as eller så känner/tycker du pågrund av din diagnos. Det är att reducera personen och dennes intellekt. Du borde också ta till dig ditt eget råd och se andra perspektiv än ditt eget.

Läs innantill - jag kastade inte diagnosen i ansiktet på dig, jag tog upp den som ett alternativ och tänkte då att du har självinsikt nog att kunna avgöra vilket alternativ som kommer närmast sanningen.

Liljan skrev:Idag behöver man aldrig gå in i en fysisk affär om man inte vill (bortsett från att hämta paket) allt går att köpa på nätet, mat också.

1. Vem fasen har råd att köpa mat på nätet?

2. Ingen matbutik/försäljare har hemkörning dit jag bor.

3. Att åka till affären och hämta ut paket är, även det, totalt utmattande.

Liljan skrev: Är det så att du inte gillar att vara social tycker jag inte du ska tvinga dig själv, ingen vinner på att du gör saker du inte mår bra av.

Var, hur och när umgänge sker spelar ingen roll, det kostar för mycket helt oavsett. Du greppar nog inte det här riktigt... Jag är i grunden en person som älskar människor. Jag älskar att lära känna nya människor, lära mig mer om människor, ta hand om människor etc. Länge drömde jag om att arbeta med s.k problembarn i tonåren.

Dessa drömmar omintetgjordes när jag, vid 25 års ålder och till följd av AS, brände ut mig rejält. Innan du börjar dilla om det - nej, det var inte samhällets krav på anpassning som ledde till att jag brände ut mig. Jag brände ut mig för att jag levde det lIv JAG ville ha med barn, utbildning, stort socialt umgänge och jobb. P.g.a AS gick det dock inte, det var för mycket bevisligen. Så AS hindrade mig då, och hindrar mig än, från det liv jag VILL ha. Idag kostar minsta sociala umgänge så mycket energi att jag, bara av ett besök på affären eller liknande, börjar tycka illa om människor. För mig blir de reducerade till energitjuvar som suger livet ur mig och jag hatar att känna så för som sagt, jag tycker om människor. Men min AS stjäl det från mig, får mig att tycka allt mer illa om dem. Varsågod och hitta lösningen där.

Liljan skrev:Det är många som inte har as som är psykiskt sjuka också, det jag vill säga med det är att det är inte alls säkert att man är psykiskt frisk bara för att man är NT.

Igen, det där är ett icke-argument.

Liljan skrev: Jag tycker du ska googla på hur andra med Asperger hanterar problemen du har, jag tror du kommer hitta mycket tips och råd. Har du inte redan gjort det så kontakta habiliteringen för att få hjälp som är mer skräddarsydda på nätet, mina råd är som sagt väldigt generella.

Under de senaste 10 + åren har jag läst det mesta. Lösningar finns det inga. Habilitering är inte till någon som helst hjälp.

Liljan skrev:Jag försöker få dig och trådskaparen att få lite perspektiv. Med kunskap kommer man långt, Asperger är inte slutet på världen. Jag (och säkert en del andra också) tar illa vid oss då man utmålar AS som något väldigt negativt.

Med kunskap kommer man långt... Oh herregud... Nej det är möjligen inte världens undergång men det är tillräckligt för att hindra människor från att leva det liv de vill ha och det på flera sätt.
Självklart utmålar jag det som negativt. Hittills har jag inte sett att AS har gjort något positivt för någon av oss fem i min närmsta familj (föräldrar, syskon, barn) som har skiten.

Till skillnad från dig skiljer jag på AS och på personlighet. Min personlighet är social och utåtriktad exempelvis men min AS hindrar mig från att kunna agera på det. Så vad i hela friden skulle vara så positivt?

@tahlia: Hur gör du för att skilja på AS och din personlighet?

Har du specialintressen och ett annat sätt att tänka och prata?

Hör inte tankar tal och intressen ihop med personligheten?

(Jag säger inte emot eller hånar dig. Det lät så intressant. )

tahlia skrev:Min personlighet är social och utåtriktad exempelvis men min AS hindrar mig från att kunna agera på det.

Framförallt denna beskrivning känns lite underlig.

Wine skrev:

tahlia skrev:Min personlighet är social och utåtriktad exempelvis men min AS hindrar mig från att kunna agera på det.

Framförallt denna beskrivning känns lite underlig.

För den vars tyngdpunkt bland svårigheterna inte ligger i sensorisk överkänslighet och/eller för den som inte lägger så mycket energi på att läsa kroppspråk, mimik och mellan raderna kan det möjligen låta konstigt.

StefanJC skrev:@tahlia: Hur gör du för att skilja på AS och din personlighet?

Har du specialintressen och ett annat sätt att tänka och prata?

Hör inte tankar tal och intressen ihop med personligheten?

(Jag säger inte emot eller hånar dig. Det lät så intressant. )

Ett specialintresse är bara ett vanligt intresse som intensifieras. Alla har intressen. Varför skulle mina intressen inte ha funnits om jag var NT? Den enda skillnaden torde vara hur intensiva de är, inte VAD de är.

Tänker annorlunda... Nja, HUR jag tänker har lite och inget med personlighet att göra. VAD jag tänker har däremot allt med det att göra men lite och inget med Aspergers att göra.

Mig veterligen avviker inte mitt sätt att prata från någon annans. Har i alla fall aldrig själv fått höra något sådant från någon.

tahlia skrev:

Wine skrev:

tahlia skrev:Min personlighet är social och utåtriktad exempelvis men min AS hindrar mig från att kunna agera på det.

Framförallt denna beskrivning känns lite underlig.

För den vars tyngdpunkt bland svårigheterna inte ligger i sensorisk överkänslighet och/eller för den som inte lägger så mycket energi på att läsa kroppspråk, mimik och mellan raderna kan det möjligen låta konstigt.

Har lite svårt att förstå den första beskrivningen ovan faktiskt då det känns motsägelsefullt, jag får det inte att gå ihop.

Wine skrev:

tahlia skrev:

Wine skrev:
Framförallt denna beskrivning känns lite underlig.

För den vars tyngdpunkt bland svårigheterna inte ligger i sensorisk överkänslighet och/eller för den som inte lägger så mycket energi på att läsa kroppspråk, mimik och mellan raderna kan det möjligen låta konstigt.

Har lite svårt att förstå den första beskrivningen ovan faktiskt då det känns motsägelsefullt, jag får det inte att gå ihop.

Låter som att hennes asperger är ett fysiskt handikapp. Störningar i nervbanor eller liknande.
Man kan ju inte koppla bort sitt psyke från sin personlighet eller tänker jag fel?

Ni förstår inte vad jag beskriver och jag förstår inte vad det är ni inte begriper så vi kommer nog inte så långt misstänker jag.

StefanJC skrev: Låter som att hennes asperger är ett fysiskt handikapp. Störningar i nervbanor eller liknande.

Det är ett fysiskt handikapp. Eller är hjärnan inte en fysisk del av kroppen?

tahlia skrev:

StefanJC skrev:

Wine skrev:
Har lite svårt att förstå den första beskrivningen ovan faktiskt då det känns motsägelsefullt, jag får det inte att gå ihop.

Låter som att hennes asperger är ett fysiskt handikapp. Störningar i nervbanor eller liknande.
Man kan ju inte koppla bort sitt psyke från sin personlighet eller tänker jag fel?

Det är ett fysiskt handikapp. Eller är hjärnan inte en fysisk del av kroppen?

Ok, så du skiljer mellan ditt psyke och din personlighet? Eller mellan din hjärna och ditt psyke?

StefanJC skrev:

tahlia skrev:

StefanJC skrev: Låter som att hennes asperger är ett fysiskt handikapp. Störningar i nervbanor eller liknande.
Man kan ju inte koppla bort sitt psyke från sin personlighet eller tänker jag fel?

Det är ett fysiskt handikapp. Eller är hjärnan inte en fysisk del av kroppen?

Ok, så du skiljer mellan ditt psyke och din personlighet? Eller mellan din hjärna och ditt psyke?

Såväl mitt psyke som min personlighet ÄR min hjärna. Men:

Om ditt lårben är brutet (femur) är då huden på ditt lår, alla vener i ditt lår, alla artärer i ditt lår och alla senor i ditt lår trasiga/ofungerande/felfungerande?

Eller ett exempel som kanske blir enklare - upplever du att en person som har ADHD byter personlighet, intressen eller åsikter när den framgångsrikt medicineras för sin ADHD?

@tahlia:
Vid befruktningstillfället, när vinnande spermie når sitt mål, är inget i kroppen brutet. Bra
liknelse annars men jag kan inte bortse från den detaljen.

Finns ju många ärftliga skador, har du något exempel på någon av dessa som kan
jämföras med AS?

När det gäller adhd och medicinen måste jag sova på saken. Har du någon idé om varför
jag inte kan skilja på AS och min personlighet? Tror du att jag kan lära mig eller tror du
för stor del av mitt lår är krossat?

StefanJC skrev:@tahlia:
Vid befruktningstillfället, när vinnande spermie når sitt mål, är inget i kroppen brutet. Bra
liknelse annars men jag kan inte bortse från den detaljen.

Men, den spermien bär på en stor del av ritningen som din kropp sedan byggs efter. Är något galet med ritningen (någon glömde ett streck någonstans eller gjorde en felräkning på en area) så kan kroppen byggas med ett femur som är av eller för kort trots att allt annat i benet fungerar precis som det ska.

StefanJC skrev:Finns ju många ärftliga skador, har du något exempel på någon av dessa som kan
jämföras med AS?

Alla. Alla är de resultatet av en arkitekt som började att supa samtidigt som han började att fixa ritningen - dvs vissa delar är fullt funktionsdugliga medan andra havererar, i vissa fall totalt.

StefanJC skrev:När det gäller adhd och medicinen måste jag sova på saken. Har du någon idé om varför
jag inte kan skilja på AS och min personlighet? Tror du att jag kan lära mig eller tror du
för stor del av mitt lår är krossat?

Jag tror inte det har något att göra med att lära sig, jag tror att det är ett val. Att välja att se sin AS som ursprunget/anledningen till att hela du är du... Det är ett sätt att hantera saken. Det blir lättare att stå ut med svårigheterna om man samtidigt tror att de är ett pris man får betala för sin personlighet, sina intressen, sitt sätt att tänka och annat som man identifierar sig själv med i ett positivt ljus.

Om jag på allvar trodde att AS är hela eller delar av min personlighet skulle jag antagligen inte tycka så illa om den. För mig blir det omöjligt tyvärr eftersom skiljelinjen är alldeles för tydlig.

Det blev ingen sömn, för intressant. Tyvärr kom jag inte fram till samma teorier som
du men jag uppskattar dina ändå.

Att asperger är hela min personlighet är inget val jag gjort. Att välja är en av dom förmågor jag
saknar. Så djupt sitter min asperger att den styr min tro, min vilja och mina tankar. Aspergern
fanns före och har skapat min personlighet.

Min liknelse blir att du är solbränd medan jag är mörkhyad. Att försöka hjälpa mig med min
solbränna och kalla det smuts blir därför en kränkning. Och jag lider verkligen inte av min
asperger, den är lite som min gud eller mamma. Den hjälper mig att förstå väldigt bra men
den hjälper mig inte att kommunicera med dom som saknar operativsystemet AS.

tahlia skrev:

StefanJC skrev:

tahlia skrev:Det är ett fysiskt handikapp. Eller är hjärnan inte en fysisk del av kroppen?

Ok, så du skiljer mellan ditt psyke och din personlighet? Eller mellan din hjärna och ditt psyke?

Såväl mitt psyke som min personlighet ÄR min hjärna. Men:

Om ditt lårben är brutet (femur) är då huden på ditt lår, alla vener i ditt lår, alla artärer i ditt lår och alla senor i ditt lår trasiga/ofungerande/felfungerande?

Eller ett exempel som kanske blir enklare - upplever du att en person som har ADHD byter personlighet, intressen eller åsikter när den framgångsrikt medicineras för sin ADHD?

Men vad är det som egentligen är brutet hos en individ med AS?

Som jag har förstått det går det ju inte att exempelvis peka ut någon enskild gen som ansvarig för tillståndet utan det är en mängd gener som anses vara intressanta och ha något samband. Dessutom är det med all säkerhet så att de olika sammansättningar av genvarianter som tillsammans ger en individ en AS personlighet, de symtom som uttrycks hos en individ som är diagnostiserad med AS eller de svårigheter man upplever varierar och är inte desamma hos alla individer diagnostiserade med AS.

Jag skulle vilja kalla AS för en slaskdiagnos som man sätter på personer som har snarlika symtom eller svårigheter/problem, variationen av personlighetsdrag och personliga egenskaper mellan individer diagnostiserade med AS är så pass stor och man kan heller inte utesluta att det finns andra psykiatriska tillstånd som ger avtryck och överlappar och grumlar bilden av AS-diagnosen som huvuddiagnos eller den diagnos som ger bästa förklaringen till varför man är som man är.

StefanJC skrev:Min liknelse blir att du är solbränd medan jag är mörkhyad. Att försöka hjälpa mig med min
solbränna och kalla det smuts blir därför en kränkning.

Jag förstår hur det skulle kunna uppfattas som en kränkning när det är så man ser saker.

Så är det andra perspektivet då. Att hävda att AS bara är ett personlighetsdrag bland alla andra är att förminska de problem och svårigheter som AS innebär för många. Lite som att säga till en deprimerad människa att det bara är att rycka upp sig.

Vad gäller ämnet i stort då så får tiden utvisa vem (om någon) som har uppfattat det rätt eller som ligger närmast sanningen. Förr eller senare lär vi kunna koppla specifika delar av hjärnan, hormoner och andra beståndsdelar till vad som utgör personligheten varvid vi kan se huruvida dessa är påverkade vid alla eller några former av autism eller inte.

StefanJC skrev:Och jag lider verkligen inte av min
asperger, den är lite som min gud eller mamma. Den hjälper mig att förstå väldigt bra men
den hjälper mig inte att kommunicera med dom som saknar operativsystemet AS.

Som jag ser det är det så att du saknar några av de program som andra har snarare än att du har ett helt eget operativsystem. Vad som skulle stödja det påståendet är att aspergare inte bara missuppfattar NTs, de missuppfattar varandra också. Hade vi samma operativsystem torde vi vara en tämligen homogen grupp. Upplever du att vi är det?

Wine, du driver ivrigt frågan om legitimiteten hos NPF-diagnoser var gång du hittar något du uppfattar som en öppning. Den diskussionen är, för mig, fullkomligt ointressant så den får du ta med någon annan.

tahlia skrev:Wine, du driver ivrigt frågan om legitimiteten hos NPF-diagnoser var gång du hittar något du uppfattar som en öppning. Den diskussionen är, för mig, fullkomligt ointressant så den får du ta med någon annan.

Det var inte en sådan diskussion jag var intresserad av heller. Du kan ju läsa mitt inlägg ovan en gång till och kanske svara på frågan vad du anser att det är som är brutet hos en individ med AS?

Wine skrev:Det var inte en sådan diskussion jag var intresserad av heller.

Då skulle du kanske avstå från att ta upp det i ditt inlägg?

Wine skrev:Du kan ju läsa mitt inlägg ovan en gång till och kanske svara på frågan vad du anser att det är som är brutet hos en individ med AS?

För att ta det mest uppenbara: Förmåga att automatiskt lära in, förstå och tolka sådant som kroppsspråk, mimik och antydningar. Vad är då trasigt? Den delen av hjärnan som ska hantera de bitarna.

Ett annat exempel: Sortering. Den delen av hjärnan som ska filtrera och sortera intryck.

Eftersom det inte finns någon evolutionär fördel (eller fördel öht) för någon att inte automatiskt lära sig det sociala språket eller att bli överväldigad/överstimulerad/energitömd av en oförmåga att sortera och filtrera intryck torde det vara defekter.

Toblerone skrev:

Liljan skrev:Att säga att man inte förstår något eller tycker/känner något är att kasta någons diagnos i ansiktet på personen, det är ett grovt personangrepp.

VA????? Allvarligt?

Tycker du själv att det här inlägget är trevligt? Det är en ärlig fråga. Det handlar förresten inte om att lägga ord på guldvåg, det är ts åsikter jag tycker är fel, inte hur hon uttrycker sig.

StefanJC skrev:Det blev ingen sömn, för intressant. Tyvärr kom jag inte fram till samma teorier som du men jag uppskattar dina ändå.

Kom du fram till något gällande ADHD, medicinering och eventuell personlighetsförändring?

Det här blir mitt sista inlägg i tråden, jag tycker tonen hos vissa har blivit påtok för hård. Jag anser inte att diskutera är att tjafsa heller så jag antar att vi har olika uppfattningar om den saken. Det handlar heller inte om att väga ord på guldvåg, det är åsikterna jag har problem med och inte hur de uttrycks.

StefanJC, jag älskade din jämförelse med mörkhyade, den var så spot on!

Wine, jag håller med om det mesta du säger, läkarna säger ju själva att Asperger är en samlingsdiagnos för olika besvär man har och uppfyller man inte tillräckligt många blir det ingen diagnos och vilka diagnoskriterierna är ändras ständigt, nu senast i DSM.

Jag tror att vad den här tråden egentligen handlar om är att några här gillar sin diagnos och anser att det är en del av deras personlighet medan några andra starkt ogillar eller hatar sin diagnos och helst vill bli av med den. Det handlar inte om svårigheter, en person som gillar sin diagnos kan ha större svårigheter än någon som inte gör det, det som skiljer är sättet olika personer hanterar det på. Man kanske ska fundera för sig själv vilket synsätt man mår bäst av.

Wine skrev:

tahlia skrev:Min personlighet är social och utåtriktad exempelvis men min AS hindrar mig från att kunna agera på det.

Framförallt denna beskrivning känns lite underlig.

Samma sak här. Jag är också i grunden social och utåtriktad men orkar inte vara det pga min Asperger. Inte alla med Asperger är lugna och tillbakadragna. Framför allt inte de som också har ADHD.