Liljan skrev:Det känns trist att du säger att du önskar att hon sluppit autismen, vi är många här som är stolta över vår diagnos och aldrig skulle vilja ta bort den.

Well grattis, du tillhör tydligen de som har AS och inte de som lider av AS (varvid jag undrar varför du ens utreddes).
Visst, vissa är stolta men många av oss skulle ljubla om vi slapp AS också. Aspiepride i all ära men att önska att ens barn slapp eventuellt framtida lidande är knappast trist, det är fullt normalt.

tahlia skrev:

Liljan skrev:Det känns trist att du säger att du önskar att hon sluppit autismen, vi är många här som är stolta över vår diagnos och aldrig skulle vilja ta bort den.

Well grattis, du tillhör tydligen de som har AS och inte de som lider av AS (varvid jag undrar varför du ens utreddes).
Visst, vissa är stolta men många av oss skulle ljubla om vi slapp AS också. Aspiepride i all ära men att önska att ens barn slapp eventuellt framtida lidande är knappast trist, det är fullt normalt.

Min Asperger påverkar mig helt klart, men det är inte samma sak som att jag lider. Du antar väldigt mycket, om du undrar något är det bättre att fråga.

Lidande och Asperger behöver inte alls höra ihop, det finns gott om neurotypiska som lider också. Är det så att man lider (oavsett orsak) måste man söka hjälp, lidande är inte ett konstant tillstånd, det går att få bort eller bota.

Liljan skrev:

tahlia skrev:

Liljan skrev:Det känns trist att du säger att du önskar att hon sluppit autismen, vi är många här som är stolta över vår diagnos och aldrig skulle vilja ta bort den.

Well grattis, du tillhör tydligen de som har AS och inte de som lider av AS (varvid jag undrar varför du ens utreddes).
Visst, vissa är stolta men många av oss skulle ljubla om vi slapp AS också. Aspiepride i all ära men att önska att ens barn slapp eventuellt framtida lidande är knappast trist, det är fullt normalt.

Min Asperger påverkar mig helt klart, men det är inte samma sak som att jag lider. Du antar väldigt mycket, om du undrar något är det bättre att fråga.

Lidande och Asperger behöver inte alls höra ihop, det finns gott om neurotypiska som lider också. Är det så att man lider (oavsett orsak) måste man söka hjälp, lidande är inte ett konstant tillstånd, det går att få bort eller bota.

Nej, jag antar bevisligen inte. Du använder ordet "påverkar" istället för exempelvis "förstör", "tär", "försämrar".

Visst finns det NT som lider men inte till följd av AS. F.ö är det ett icke-argument. "Andra kan också lida så därför ska du vara ok med de svårigheter du har till följd av AS".
Du missar också det faktum att lidande och AS faktiskt hör ihop för många även om det inte gör det för dig.

Du får vara stolt om det nu är vad som känns bäst för dig. Försök bara inte att få en vilja att bespara sitt barn ett funktionshinder att framstå som något negativt.

tahlia skrev:

Liljan skrev:

tahlia skrev:
Well grattis, du tillhör tydligen de som har AS och inte de som lider av AS (varvid jag undrar varför du ens utreddes).
Visst, vissa är stolta men många av oss skulle ljubla om vi slapp AS också. Aspiepride i all ära men att önska att ens barn slapp eventuellt framtida lidande är knappast trist, det är fullt normalt.

Min Asperger påverkar mig helt klart, men det är inte samma sak som att jag lider. Du antar väldigt mycket, om du undrar något är det bättre att fråga.

Lidande och Asperger behöver inte alls höra ihop, det finns gott om neurotypiska som lider också. Är det så att man lider (oavsett orsak) måste man söka hjälp, lidande är inte ett konstant tillstånd, det går att få bort eller bota.

Nej, jag antar bevisligen inte. Du använder ordet "påverkar" istället för exempelvis "förstör", "tär", "försämrar".

Visst finns det NT som lider men inte till följd av AS. F.ö är det ett icke-argument. "Andra kan också lida så därför ska du vara ok med de svårigheter du har till följd av AS".
Du missar också det faktum att lidande och AS faktiskt hör ihop för många även om det inte gör det för dig.

Du får vara stolt om det nu är vad som känns bäst för dig. Försök bara inte att få en vilja att bespara sitt barn ett funktionshinder att framstå som något negativt.

Lidande, förstörande och andra negativa ord du använder har inte så mycket med Asperger att göra och så är det för alla. Visst kan man lida pågrund av sin Asperger, men då måste man söka hjälp. Det går att få bort lidandet oavsett om det beror på Aspergern eller något annat. Det finns massor man kan göra och mycket hjälp att få. Lidande är inte ett diagnoskriterie för varesig Asperger eller autism.

Du antar en massa om du ifrågasätter varför jag överhuvudtaget har en diagnos, du vet inte alls vilka problem jag har eller vilka stödinsatser jag behöver.

Du låter väldigt bitter, du borde jobba på det!

Liljan skrev:För mig är det en del av min personlighet och jag är inte ensam om att tycka så.

Du er ikke ensom om å tenke slik.

Liljan skrev:Lidande, förstörande och andra negativa ord du använder har inte så mycket med Asperger att göra och så är det för alla.

Du lever bevisligen i en helt annan värld. Alternativt är för aspig för att öht kunna se något annat perspektiv än ditt eget.

Liljan skrev:Visst kan man lida pågrund av sin Asperger, men då måste man söka hjälp. Det går att få bort lidandet oavsett om det beror på Aspergern eller något annat. Det finns massor man kan göra och mycket hjälp att få.

Jasså du... Säg mig, vilken hjälp löser problem som att bli helt utmattad av ett simpelt besök på affären? Vilken hjälp löser problemet med att umgänge kostar sådana mängder energi (eftersom man, till skillnad från NT, inte automatiskt läser folk utan måste göra det medvetet) att det blir för kostsamt? Vilken hjälp suddar ut den ökade risken för följdsjukdomar så som depressioner, ångest och OCD? Behöver du fler exempel eller har poängen gått fram?

Liljan skrev: Lidande är inte ett diagnoskriterie för varesig Asperger eller autism.

Nej. Betydande svårigheter tenderar att ingå dock vilket för många är detsamma som lidande i någon form.

Liljan skrev:Du antar en massa om du ifrågasätter varför jag överhuvudtaget har en diagnos, du vet inte alls vilka problem jag har eller vilka stödinsatser jag behöver.

Du låter väldigt bitter, du borde jobba på det!

Bitter? Nej. Trött på människor som försöker få betydande svårigheter att framstå som något positivt och dessutom väljer att trycka upp det i ansiktet på en orolig förälder och alla andra de kan tänkas träffa på? Ja.

Som sagt, känner du stolthet över ditt handikapp go ahead. Försök bara inte slå i alla att den inställningen på något sätt skulle representera andra aspies.

Batte skrev:

Liljan skrev:För mig är det en del av min personlighet och jag är inte ensam om att tycka så.

Du er ikke ensom om å tenke slik.

Nej verkligen inte

tahlia skrev:

Liljan skrev:Lidande, förstörande och andra negativa ord du använder har inte så mycket med Asperger att göra och så är det för alla.

Du lever bevisligen i en helt annan värld. Alternativt är för aspig för att öht kunna se något annat perspektiv än ditt eget.

Liljan skrev:Visst kan man lida pågrund av sin Asperger, men då måste man söka hjälp. Det går att få bort lidandet oavsett om det beror på Aspergern eller något annat. Det finns massor man kan göra och mycket hjälp att få.

Jasså du... Säg mig, vilken hjälp löser problem som att bli helt utmattad av ett simpelt besök på affären? Vilken hjälp löser problemet med att umgänge kostar sådana mängder energi (eftersom man, till skillnad från NT, inte automatiskt läser folk utan måste göra det medvetet) att det blir för kostsamt? Vilken hjälp suddar ut den ökade risken för följdsjukdomar så som depressioner, ångest och OCD? Behöver du fler exempel eller har poängen gått fram?

Liljan skrev: Lidande är inte ett diagnoskriterie för varesig Asperger eller autism.

Nej. Betydande svårigheter tenderar att ingå dock vilket för många är detsamma som lidande i någon form.

Liljan skrev:Du antar en massa om du ifrågasätter varför jag överhuvudtaget har en diagnos, du vet inte alls vilka problem jag har eller vilka stödinsatser jag behöver.

Du låter väldigt bitter, du borde jobba på det!

Bitter? Nej. Trött på människor som försöker få betydande svårigheter att framstå som något positivt och dessutom väljer att trycka upp det i ansiktet på en orolig förälder och alla andra de kan tänkas träffa på? Ja.

Som sagt, känner du stolthet över ditt handikapp go ahead. Försök bara inte slå i alla att den inställningen på något sätt skulle representera andra aspies.

Brukar du ofta kasta folks diagnoser i ansiktet på dem? Tänk efter hur det skulle kännas om du pratade med någon och den personen avbröt dig och sa du kan inte förstå för att du har as eller så känner/tycker du pågrund av din diagnos. Det är att reducera personen och dennes intellekt. Du borde också ta till dig ditt eget råd och se andra perspektiv än ditt eget.

Jag känner inte dig och vet därför inte vilka råd som passar dig, så det här blir väldigt generellt. Idag behöver man aldrig gå in i en fysisk affär om man inte vill (bortsett från att hämta paket), allt går att köpa på nätet, mat också. Då jag vill vara social men inte har energi till det tycker jag det är bra att prata i telefon, det tar mindre energi och jag får samtidigt mitt sociala behov tillfredställt, för andra fungerar det att chatta eller SMSa. Vill jag ses tycker jag det tar minst energi att ses hemma hos någon på så vis slipper man ljud och folk. Är det så att du inte gillar att vara social tycker jag inte du ska tvinga dig själv, ingen vinner på att du gör saker du inte mår bra av.

Det är många som inte har as som är psykiskt sjuka också, det jag vill säga med det är att det är inte alls säkert att man är psykiskt frisk bara för att man är NT. Jag tror att med med Asperger oftare är psykiskt sjuka för att samhället inte är anpassat för oss och att andra eller vi själva tvingar oss att göra saker vi inte mår bra av. Det är flera utsatta grupper som är överrepresenterade vad gäller psykiska sjukdomar, det är därför jag tror såhär. Det är svårt, men man måste försöka anpassa sitt liv efter sina förutsättningar. Jag tycker du ska googla på hur andra med Asperger hanterar problemen du har, jag tror du kommer hitta mycket tips och råd. Har du inte redan gjort det så kontakta habiliteringen för att få hjälp som är mer skräddarsydda på nätet, mina råd är som sagt väldigt generella.

Svårigheter går att överkomma, det går inte att få bort en autism/Asperger diagnos, men det finns gott om saker man kan göra för att anpassa sin vardag efter vad man mår bra av, som jag har skrivit ovan. Jag tror att normen om vad som är ett bra liv är väldigt stark i samhället och att den normen påverkar väldigt många (inte alla) och att bryter man sig loss från den normen mår man bättre. (Återigen ett generellt råd, jag vet inte hur mycket den normen påverkar dig.)

Man säger inte handikapp längre utan funktionsnedsätning eller möjligtvis funktionsvariation. Jag försöker få dig och trådskaparen att få lite perspektiv. Med kunskap kommer man långt, Asperger är inte slutet på världen. Jag (och säkert en del andra också) tar illa vid oss då man utmålar AS som något väldigt negativt.

IDUNS MAMMA skrev:

Liljan skrev:

IDUNS MAMMA skrev:
Nämen oj så trevlig du var då.

Det känns jättetrist att få det svaret efter jag har tagit mig tid att hjälpa dig!

Ledsen att du känns så. Men du. Nu blev det här precis ett väldigt konkret exempel på anledningen till att jag hoppas på att min dotter inte har aspergers. Du ville vara snäll och hjälpa mig med ditt svar men skrev på ett sätt så att jag kände mig sårad och förolämpad. När jag sedan berättade att jag tyckte du lät otrevlig så blev du sårad. Sådant här händer ju mig och oss ofta. Vi vill vara snälla och hjälpa och göra folk glada men ofta blir det sårade känslor och irritation som svar. Det är väl inte så konstigt att jag hoppas på att min dotter får slippa att ha det så?

Jag skäms absolut inte över min diagnos. Jag är själv ganska glad att vara annorlunda och stolt över att vara vad gemene man skulle se som lite udda. Ett annat ord för udda är förresten originell och vi är ju helt klart originella. Vi aspergare är krigare, kämpar som aldrig ger upp och alltid kämpar vidare och försöker vara lyckliga trotts vårat funktionshinder och jag är en stolt över att kalla er mitt folk. Man kan vara stolt över sig själv och sin Aspergers utan att det för den sakens skull är konstigt att man vill att ens barn slipper den kamp som vårt funktionshinder emellanåt ger.

Hur skulle du känna att om jag kastade din diagnos i ansiktet på dig och sa att du skriver/tycker som du gör för att du har Asperger? Jag tycker att du som har diagnosen själv borde veta bättre än att kasta diagnosen i ansiktet på folk. Att trycka ner någon och reducera någon till bara en diagnos är att frånta personen sin personlighet, intellekt och förmågan att resonera.

Jag blir både ledsen och upprörd då du önskar att din dotter vore en annan person, för hon hade inte varit samma om hon inte haft Asperger (om hon nu har det) Asperger påverkar ens sätt att se världen och därmed en stor del av ens personlighet. Varför tror att din dotter skulle se sig själv annorlunda än du ser på dig själv? Varför är det okej för dig att vara stolt över din diagnos medan det inte är okej för din dotter? Jag tror att risken är stor att man får dåligt självförtroende om ens förälder inte accepterar än fullt ut även om man inte säger det högt.

Tack Liljan!

StefanJC skrev:Liljan:

Batte skrev:

Liljan skrev:För mig är det en del av min personlighet och jag är inte ensam om att tycka så.

Du er ikke ensom om å tenke slik.

Tack båda två, det betyder enormt mycket efter alla påhopp jag har fått.

Liljan skrev:

StefanJC skrev:Liljan:

Batte skrev:

Liljan skrev:För mig är det en del av min personlighet och jag är inte ensam om att tycka så.

Du er ikke ensom om å tenke slik.

Tack båda två, det betyder enormt mycket efter alla påhopp jag har fått. 154

Liljan

Vill också säga till Liljan att jag tycker du uttrycker dig klokt och bra.

Liljan skrev:Svårigheter går att överkomma, det går inte att få bort en autism/Asperger diagnos, men det finns gott om saker man kan göra för att anpassa sin vardag efter vad man mår bra av, som jag har skrivit ovan.

+1

Angående det här med att anpassa sig till samhället och vardagen så brukar det väl sägas att det går bättre för dem med högre intellektuell kapacitet då de har bättre förmåga att lösa de eventuella problem som upplevs och kan tänkas uppstå, därför har de ju i allmänhet också högre funktionsnivå eftersom de har helt andra förutsättningar till problemlösning och att tänka abstrakt än dem med lägre intellektuell förmåga som har svårare att anpassa sig och att klara av skola, arbete och det vardagliga livet i allmänhet med allt vad det innebär från att göra inköp, laga mat, städa, göra resor till och från exempelvis skola och arbete o.s.v.

Liljan skrev:

IDUNS MAMMA skrev:

Liljan skrev:
Det känns jättetrist att få det svaret efter jag har tagit mig tid att hjälpa dig!

Ledsen att du känns så. Men du. Nu blev det här precis ett väldigt konkret exempel på anledningen till att jag hoppas på att min dotter inte har aspergers. Du ville vara snäll och hjälpa mig med ditt svar men skrev på ett sätt så att jag kände mig sårad och förolämpad. När jag sedan berättade att jag tyckte du lät otrevlig så blev du sårad. Sådant här händer ju mig och oss ofta. Vi vill vara snälla och hjälpa och göra folk glada men ofta blir det sårade känslor och irritation som svar. Det är väl inte så konstigt att jag hoppas på att min dotter får slippa att ha det så?

Jag skäms absolut inte över min diagnos. Jag är själv ganska glad att vara annorlunda och stolt över att vara vad gemene man skulle se som lite udda. Ett annat ord för udda är förresten originell och vi är ju helt klart originella. Vi aspergare är krigare, kämpar som aldrig ger upp och alltid kämpar vidare och försöker vara lyckliga trotts vårat funktionshinder och jag är en stolt över att kalla er mitt folk. Man kan vara stolt över sig själv och sin Aspergers utan att det för den sakens skull är konstigt att man vill att ens barn slipper den kamp som vårt funktionshinder emellanåt ger.

Hur skulle du känna att om jag kastade din diagnos i ansiktet på dig och sa att du skriver/tycker som du gör för att du har Asperger? Jag tycker att du som har diagnosen själv borde veta bättre än att kasta diagnosen i ansiktet på folk. Att trycka ner någon och reducera någon till bara en diagnos är att frånta personen sin personlighet, intellekt och förmågan att resonera.

Jag blir både ledsen och upprörd då du önskar att din dotter vore en annan person, för hon hade inte varit samma om hon inte haft Asperger (om hon nu har det) Asperger påverkar ens sätt att se världen och därmed en stor del av ens personlighet. Varför tror att din dotter skulle se sig själv annorlunda än du ser på dig själv? Varför är det okej för dig att vara stolt över din diagnos medan det inte är okej för din dotter? Jag tror att risken är stor att man får dåligt självförtroende om ens förälder inte accepterar än fullt ut även om man inte säger det högt.

Nu tycker jag att du gör lite för mycket av det här. ALLA föräldrar är väl glada om barnen inte har något som gör livet svårare för dem. Det betyder verkligen inte att man älskar sitt barn mindre och att ens antyda det är ett påhopp på TS som bara vill sitt barns bästa.

Och det stämmer inte, det du skriver, att hon önskar att hennes dotter vore en annan människa, för hon vet inte ens om dottern har AS. Och för henne lär det ju inte göra skillnad, det är ju samma barn. Hon tänker väl snarare på att dottern kan få svårt med kompisar och liknande.

Jag vet att du inte menar illa, men du kör väldigt hårt emot TS här och hon har egentligen inte sagt något fel. När min äldste son fick Tourette-diagnos, så tyckte jag också: Nej, kan han inte få slippa detta!? Räcker det inte med ADHD? Hur mycket ska den stackars killen orka med? Inte så märkligt att man vill att ens barn ska få slippa ännu fler belastningar. Och där vet ju inte du hur exakt TS tänker när det gäller hennes dotter. Det kan ju t.ex. vara något liknande. Hon kanske känner på sig att det skulle vara negativt för hennes dotter att stå inför såna svårigheter.

Liljan skrev:Hur skulle du känna att om jag kastade din diagnos i ansiktet på dig och sa att du skriver/tycker som du gör för att du har Asperger? Jag tycker att du som har diagnosen själv borde veta bättre än att kasta diagnosen i ansiktet på folk. Att trycka ner någon och reducera någon till bara en diagnos är att frånta personen sin personlighet, intellekt och förmågan att resonera.

Men det gör hon ju INTE! Du tolkar in något här som inte finns och därmed blir det ett ganska otrevligt påhopp på TS nu. Tagga ner lite! Läs lite mera noggrant vad hon skriver!

Är det vanligt att vardagliga spörsmål och problem utmynnar i en debatt om vem som har rätt och vem som har fel? Känns lite olustigt att man inte skall kunna skriva om banala saker (i detta fall viktiga) utan att först ha vägt åsikterna på guldvåg, av rädsla för att inte trampa fel. Inser att någon kan ta illa upp av dessa rader också, men chansar eftersom jag är undrande.

Toblerone skrev:

Liljan skrev:

IDUNS MAMMA skrev:
Ledsen att du känns så. Men du. Nu blev det här precis ett väldigt konkret exempel på anledningen till att jag hoppas på att min dotter inte har aspergers. Du ville vara snäll och hjälpa mig med ditt svar men skrev på ett sätt så att jag kände mig sårad och förolämpad. När jag sedan berättade att jag tyckte du lät otrevlig så blev du sårad. Sådant här händer ju mig och oss ofta. Vi vill vara snälla och hjälpa och göra folk glada men ofta blir det sårade känslor och irritation som svar. Det är väl inte så konstigt att jag hoppas på att min dotter får slippa att ha det så?

Jag skäms absolut inte över min diagnos. Jag är själv ganska glad att vara annorlunda och stolt över att vara vad gemene man skulle se som lite udda. Ett annat ord för udda är förresten originell och vi är ju helt klart originella. Vi aspergare är krigare, kämpar som aldrig ger upp och alltid kämpar vidare och försöker vara lyckliga trotts vårat funktionshinder och jag är en stolt över att kalla er mitt folk. Man kan vara stolt över sig själv och sin Aspergers utan att det för den sakens skull är konstigt att man vill att ens barn slipper den kamp som vårt funktionshinder emellanåt ger.

Hur skulle du känna att om jag kastade din diagnos i ansiktet på dig och sa att du skriver/tycker som du gör för att du har Asperger? Jag tycker att du som har diagnosen själv borde veta bättre än att kasta diagnosen i ansiktet på folk. Att trycka ner någon och reducera någon till bara en diagnos är att frånta personen sin personlighet, intellekt och förmågan att resonera.

Jag blir både ledsen och upprörd då du önskar att din dotter vore en annan person, för hon hade inte varit samma om hon inte haft Asperger (om hon nu har det) Asperger påverkar ens sätt att se världen och därmed en stor del av ens personlighet. Varför tror att din dotter skulle se sig själv annorlunda än du ser på dig själv? Varför är det okej för dig att vara stolt över din diagnos medan det inte är okej för din dotter? Jag tror att risken är stor att man får dåligt självförtroende om ens förälder inte accepterar än fullt ut även om man inte säger det högt.

Nu tycker jag att du gör lite för mycket av det här. ALLA föräldrar är väl glada om barnen inte har något som gör livet svårare för dem. Det betyder verkligen inte att man älskar sitt barn mindre och att ens antyda det är ett påhopp på TS som bara vill sitt barns bästa.

Och det stämmer inte, det du skriver, att hon önskar att hennes dotter vore en annan människa, för hon vet inte ens om dottern har AS. Och för henne lär det ju inte göra skillnad, det är ju samma barn. Hon tänker väl snarare på att dottern kan få svårt med kompisar och liknande.

Jag vet att du inte menar illa, men du kör väldigt hårt emot TS här och hon har egentligen inte sagt något fel. När min äldste son fick Tourette-diagnos, så tyckte jag också: Nej, kan han inte få slippa detta!? Räcker det inte med ADHD? Hur mycket ska den stackars killen orka med? Inte så märkligt att man vill att ens barn ska få slippa ännu fler belastningar. Och där vet ju inte du hur exakt TS tänker när det gäller hennes dotter. Det kan ju t.ex. vara något liknande. Hon kanske känner på sig att det skulle vara negativt för hennes dotter att stå inför såna svårigheter.

Det är din åsikt att ts inte har sagt något fel och min åsikt är att TS kom med ett grovt personangrepp då hon kastade min diagnos i ansiktet på mig, i övrigt har jag inga problem med vad hon skriver även om jag inte håller med. Som du kanske har märkt från mina svar i tidigare trådar är jag väldigt rakt på sak och lindar inte in något, jag vet att det inte passar för alla precis som att inlindandet inte passar för alla, vi är olika helt enkelt. Då man pratar såhär på nätet blir det lätt missförstånd, det är svårare för de flesta att uppfatta tonläge i text och det kompliceras yttligare av att vi inte känner varandra. En sådan här diskussion/samtal är vanligt på nätet men ovanligt att man har första gången man träffar någon, då brukar man gå försiktigare fram och småprata först för att sedan låta det djupna, det är såklart omöjligt på ett forum. Förlåt om jag säger en massa självklarheter, jag vill bara förklara hur jag tänker.

Jag tror absolut inte att ts inte älskar sin dotter eller inte månar om hennes välmående, hon är säkert en jättebra mamma, men även världens bästa mamma kan göra saker som inte är det bästa för barnet. Alla föräldrar utan undantag gör misstag, vi är trots alla mänskliga.

Jag har inte bara den åsikten om Asperger, jag tycker också det är fel att önska att barnet är heterosexuellt eller vis person, båda de sakerna gör livet svårare och att vara transexuell räknas som en psykisk sjukdom. Jag skulle förövrigt gärna ha ett barn med Asperger/autism.

Jag vet inte så mycket om just Tourettes syndrom, men vad gäller psykiska och fysiska sjukdomar är jag helt med på att man inte önskar att barnet får/har det. Det är stor skillnad på en sjukdom och en NPF diagnos.

Toblerone skrev:

Liljan skrev:Hur skulle du känna att om jag kastade din diagnos i ansiktet på dig och sa att du skriver/tycker som du gör för att du har Asperger? Jag tycker att du som har diagnosen själv borde veta bättre än att kasta diagnosen i ansiktet på folk. Att trycka ner någon och reducera någon till bara en diagnos är att frånta personen sin personlighet, intellekt och förmågan att resonera.

Men det gör hon ju INTE! Du tolkar in något här som inte finns och därmed blir det ett ganska otrevligt påhopp på TS nu. Tagga ner lite! Läs lite mera noggrant vad hon skriver!

Att säga att man inte förstår något eller tycker/känner något är att kasta någons diagnos i ansiktet på personen, det är ett grovt personangrepp. Hur skulle du själv känna om jag skulle säga att ditt svar till mig beror på att du har Asperger och att det är ett konkret exempel på att jag inte vill att någon annan ska ha det?

Jag har inte kommit med några påhopp, men jag tror på att säga ifrån då någon går till personangrepp.

@Liljan:

Jag tycker du uttrycker dig väldigt välformulerat. Vad du menar är för mig helt
glasklart och jag tappar hakan varje gång jag ser svaren du får.

En tanke jag fick medan jag funderade på hur folk egentligen tänker är att vissa
med asperger diagnos kanske är NT med kommunikationsstörning medan andra
som jag är aspergare med nt-drag. (?)

Alighieri skrev:Är det vanligt att vardagliga spörsmål och problem utmynnar i en debatt om vem som har rätt och vem som har fel? Känns lite olustigt att man inte skall kunna skriva om banala saker (i detta fall viktiga) utan att först ha vägt åsikterna på guldvåg, av rädsla för att inte trampa fel. Inser att någon kan ta illa upp av dessa rader också, men chansar eftersom jag är undrande.

Precis därför jag tar upp det. Folk vågar inte skriva nåt om allt ska läggas på guldvåg.

Liljan skrev:Att säga att man inte förstår något eller tycker/känner något är att kasta någons diagnos i ansiktet på personen, det är ett grovt personangrepp.

VA????? Allvarligt?

Liljan skrev:

Toblerone skrev:

Liljan skrev:Hur skulle du känna att om jag kastade din diagnos i ansiktet på dig och sa att du skriver/tycker som du gör för att du har Asperger? Jag tycker att du som har diagnosen själv borde veta bättre än att kasta diagnosen i ansiktet på folk. Att trycka ner någon och reducera någon till bara en diagnos är att frånta personen sin personlighet, intellekt och förmågan att resonera.

Hur skulle du själv känna om jag skulle säga att ditt svar till mig beror på att du har Asperger och att det är ett konkret exempel på att jag inte vill att någon annan ska ha det?

Det har hon väl inte sagt någonstans???

Jag har inte kommit med några påhopp, men jag tror på att säga ifrån då någon går till personangrepp.

Det handlar om en liten kommentar om att ditt svar inte var trevligt. Visst, det lät irriterat, men hon tyckte väl att ditt inlägg också gjorde det. Själv kan jag tycka - lite grann irriterat lät ditt inlägg. Det kanske inte var menat så, men det lät inte särskilt trevligt. Inte särskilt otrevligt heller, men folk kan tolka det så.

Folk kan ju också bli irriterade om andra istället för att ge råd om saken som det gäller, hakar sig upp på någon detalj. Jag tolkar det som hon skrev senare - ett längre trevligt svar och att hon också nämnde att hon hade en dålig dag igår - som en slags ursäkt. Och då vore det väl bra att tagga ner lite?

StefanJC skrev:@Liljan:

Jag tycker du uttrycker dig väldigt välformulerat. Vad du menar är för mig helt
glasklart och jag tappar hakan varje gång jag ser svaren du får.

En tanke jag fick medan jag funderade på hur folk egentligen tänker är att vissa
med asperger diagnos kanske är NT med kommunikationsstörning medan andra
som jag är aspergare med nt-drag. (?)

Kanske handlar det i vissa fall om feldiagnostisering? Överläkare Lena Nylander beskriver här att symtom som individer med ADHD har kan misstolkas som autism:

Risk för överdiagnostik av autismspektrumstörning – Läkartidningen 2014;111:CT7F

Personer som av sjukvården (eller andra) misstänks ha Aspergers syndrom kan ha debuterande schizofreni/annan psykos, depression/dystymi eller personlighetsstörningar. Det är inte ovanligt att symtomen vid ADHD liknar och misstolkas som autism (bristande uppmärksamhet på sociala signaler och social klumpighet på grund av bristande impulskontroll). Svag begåvning eller lindrig utvecklingsstörning tolkas ibland som autism, liksom det utanförskap som en mycket hög begåvning kan innebära i en begränsad miljö.

Ett litet antal av de vuxna som själva vill ha en diagnos har en personlighetsavvikelse som ytligt sett kan likna autism, eller (personer med lite udda personlighetsdrag) är mer socialt tillbakadragna än genomsnittet men helt inom det »normalspektrum« av beteenden och personlighetsdrag som vi måste referera till när vi kategoriserar personer med psykiatrisk diagnostik. Det behövs då erfarna personer, helst två som tar upp anamnes samtidigt, för att förstå hur det ligger till.

Sorry, Liljan, jag missade att det var Aligieri som du tjafsade med. Jo, där håller jag med om att han kastade diagnosen i ansiktet på dig. Och det var inte okej.

Jag var så fixerad på tjafset mellan er tjejer att jag inte tänkte på hens kommentar.