ingetbranamn skrev:

Batte skrev:

ingetbranamn skrev:
Jag menar om man gång på gång ska prata om saken just för att det var något dåligt som hände.

Hva er din erfaring med dette? Det kan være til hjelp for meg!

Vart mobbad i skolan för mer än 10 år sen, i 6 år höll jag på att snacka om en av idioterna.

Lärde du dig något av mobbningen?

Batte skrev:

ingetbranamn skrev:

Batte skrev: Hva er din erfaring med dette? Det kan være til hjelp for meg!

Vart mobbad i skolan för mer än 10 år sen, i 6 år höll jag på att snacka om en av idioterna.

For å bearbeide det traumatiske?

Jo, det stämmer men nån gång måste man ju gå vidare. Finns ju människor som har flytt från krig som har gått vidare. Så här blir det väl när man får för sig att man är mer värd, lite finare, lite bättre än andra människor. När alla i själva verket är lika mycket värda.

StefanJC skrev:

ingetbranamn skrev:

Batte skrev: Hva er din erfaring med dette? Det kan være til hjelp for meg!

Vart mobbad i skolan för mer än 10 år sen, i 6 år höll jag på att snacka om en av idioterna.

Lärde du dig något av mobbningen?

Att man med vissa människor måste skrapa lite på ytan och inte gå helt och hållet på magkänsla.

ingetbranamn skrev:Så här blir det väl när man får för sig att man är mer värd, lite finare, lite bättre än andra människor. När alla i själva verket är lika mycket värda.

Hva mener du med dette?

ingetbranamn skrev:

StefanJC skrev:

ingetbranamn skrev:
Vart mobbad i skolan för mer än 10 år sen, i 6 år höll jag på att snacka om en av idioterna.

Lärde du dig något av mobbningen?

Att man med vissa människor måste skrapa lite på ytan och inte gå helt och hållet på magkänsla.

Det låter som en viktig lärdom. Bra att veta.

ingetbranamn skrev:

december16 skrev:

ingetbranamn skrev:
Hur lyckades du bli av med specialintresset?

Mina möjligheter att utöva intresset reducerades till noll

Vad hände? Det kan vara till hjälp för mig.

Det kan jag tyvärr inte gå in på. Men saknaden kommer ibland och går över. När jag formulerade inlägget så hade jag, precis som tråden heter, fastnat i tankar Nu känns det bra igen.

Det är lätt att fastna i tankar när man är trött och sliten. Dessutom var jag lite depp när jag skrev inlägget för att jag misslyckades med träningspasset idag och fick bryta efter att sprungit 2/3 av passet. Så därför fastnade jag i (negativa) tankar och skrev i tråden.

Men nu är jag glad igen

Batte skrev:

ingetbranamn skrev:Så här blir det väl när man får för sig att man är mer värd, lite finare, lite bättre än andra människor. När alla i själva verket är lika mycket värda.

Hva mener du med dette?

Att alla ska sörja för mig helt enkelt, att jag skulle hela tiden få lipa ut hos allt och alla och alla skulle agera psykologer åt mig. Istället för att bara gå vidare.

Så kallade "hang ups", som det kallas på anglofilernas språk, dille, eller fix ide, är ett typiskt problem för de som råkat ut för dåliga saker och helt naturligt som alla vet. Men ett problem blir det när man får det utan egentlig anledning och har en hög projektion vid triviala saker.

Så konsten är att fokusera bort från dessa saker, en del använder olika mantran, somliga sjunger eller spelar något instrument och de som idrottar gör det. Mitt enda råd således är avledning, t ex skaffa en hobby, eller ha ett litet projekt liggandes, att ta upp när de onda demonerna omsvärmar din hjärna...

ingetbranamn skrev:

Batte skrev:

ingetbranamn skrev:Så här blir det väl när man får för sig att man är mer värd, lite finare, lite bättre än andra människor. När alla i själva verket är lika mycket värda.

Hva mener du med dette?

Att alla ska sörja för mig helt enkelt, att jag skulle hela tiden få lipa ut hos allt och alla och alla skulle agera psykologer åt mig. Istället för att bara gå vidare.

Vem fick för sig att han var mer värd, finare och bättre?

StefanJC skrev:

ingetbranamn skrev:

Batte skrev: Hva mener du med dette?

Att alla ska sörja för mig helt enkelt, att jag skulle hela tiden få lipa ut hos allt och alla och alla skulle agera psykologer åt mig. Istället för att bara gå vidare.

Vem fick för sig att han var mer värd, finare och bättre?

Det var då jag. Varför vet jag inte, är dock inte alls ovanligt med folk som anser att de ska behandlas som kungar eller kejsare tillochmed.. Och då pratar vi såväl aspisar som icke aspisar.

ingetbranamn skrev:Det var då jag. Varför vet jag inte, är dock inte alls ovanligt med folk som anser att de ska behandlas som kungar eller kejsare tillochmed.. Och då pratar vi såväl aspisar som icke aspisar.

Jeg forstår ikke helt. Tenkte du da typ "jeg er mer verdt enn andre mennesker"? Hvilken logikk lå bak dette?

Batte skrev:

ingetbranamn skrev:Det var då jag. Varför vet jag inte, är dock inte alls ovanligt med folk som anser att de ska behandlas som kungar eller kejsare tillochmed.. Och då pratar vi såväl aspisar som icke aspisar.

Jeg forstår ikke helt. Tenkte du da typ "jeg er mer verdt enn andre mennesker"? Hvilken logikk lå bak dette?

Ja, precis så och vilken logik som låg bakom? Om jag visste det du, tror ingen med samma resonemang vet varför, det blir väl bara så. Mycket av det som händer i livet händer har jag fått lära mig, slumpen avgör det mesta.

Fastna i tankar brukar vara när man inte har mycket att göra fysiskt, då har hjärnan mer tid att tänka saker som inte är krävande, saker som inte har hänt än eller kommer hända framöver.
Man kan sluta tänka samma tanke genom att ockupera med annat tidskrävande, något som höjer ens humornivå.

antonius skrev:Så kallade "hang ups", som det kallas på anglofilernas språk, dille, eller fix ide, är ett typiskt problem för de som råkat ut för dåliga saker och helt naturligt som alla vet. Men ett problem blir det när man får det utan egentlig anledning och har en hög projektion vid triviala saker.

Så konsten är att fokusera bort från dessa saker, en del använder olika mantran, somliga sjunger eller spelar något instrument och de som idrottar gör det. Mitt enda råd således är avledning, t ex skaffa en hobby, eller ha ett litet projekt liggandes, att ta upp när de onda demonerna omsvärmar din hjärna...

ACT pratar mycket om det där och hur man kan se på sina demoner och sluta fred med de för de kan inte skada en om man inte låter de att göra det. De menar aTT man kommer möta olika demoner av olika slag genom hela livet och det gäller att se de i ögonen och sluta fred med de.

Fretshi skrev:

antonius skrev:Så kallade "hang ups", som det kallas på anglofilernas språk, dille, eller fix ide, är ett typiskt problem för de som råkat ut för dåliga saker och helt naturligt som alla vet. Men ett problem blir det när man får det utan egentlig anledning och har en hög projektion vid triviala saker.

Så konsten är att fokusera bort från dessa saker, en del använder olika mantran, somliga sjunger eller spelar något instrument och de som idrottar gör det. Mitt enda råd således är avledning, t ex skaffa en hobby, eller ha ett litet projekt liggandes, att ta upp när de onda demonerna omsvärmar din hjärna...

ACT pratar mycket om det där och hur man kan se på sina demoner och sluta fred med de för de kan inte skada en om man inte låter de att göra det. De menar aTT man kommer möta olika demoner av olika slag genom hela livet och det gäller att se de i ögonen och sluta fred med de.

Precis, bra tankegång, skratta åt djävulen så kommer han inte åt dig, brukar somliga säga, men fullt så drastisk behöver man kanske inte vara, spela ett parti canasta med honom istället...

Fokusera bort från problemen och konfrontera sina demoner istället kan
vara det bästa tips jag hört. Ska pröva det. Spela ett parti Canasta som
avledning.

Apollo skrev:Kan det vara så för er andra att ni fastnar i en specifik tanke? Till exempel ifall ni ångrar att ni hade gjort något annorlunda än hur ni gjorde och hur det i så fall hade kunnat bli. Eller att fastna i tankar om en annan person, vad de gör/tänker/känner just nu osv.
Jag kan definitivt göra det och har ingen aning om hur jag ska hantera det. Blir ju väldigt jobbigt ganska snabbt att all ens energi läggs på samma tanke.

Jag fastnar i något jag kallar för tankeloopar, det är tankar som far runt, runt i huvudet och gör mig helt galen. Ibland är det viktiga saker men det kan också handla om vilken väg jag ska gå på promenaden, i vilken ordning jag ska göra något, om jag ska sätta mitt alarm på 9.02 eller 9.03, tankar om hur andra uppfattar en, tankar om vad jag gjort för fel eftersom jag ständigt går runt med tanken att jag alltid gör fel, dåligt samvete för att jag inte vet hur det jag sa tolkades eller inte riktigt förstår hur den andra personen uppfattade situationen för jag vill ju vara en snäll människa. Så otroligt irriterande, händer vara dag. Ibland vill jag gör vad som helst för att få tyst, jag kan om jag inte lyckas bryta det behöva ta extra medicin för att få stopp på det där. i 99% av fallen tar tankarna och känslorna över så totalt att jag inte kan hantera det, börjar banka i kudden, sparkar med benen, det känns som att jag ska kräkas och jag vill bara fly. Får ofta ta några tabletter för att efter ett tag lugna ner mig lite men dom dyker ju bara upp igen Har även sjukt många sådana tankar pga min anorexi, det är som att leva instängd i en bur med bara samma tankar som går på repeat och aldrig upphör och aldrig lämnar en, dom skriker och skriker och man önskar att man skulle bli döv av allt skrik men nej, det är lika hemskt ändå även om jag försöker jobba med kbt och act.

Teagirl skrev:

Apollo skrev:Kan det vara så för er andra att ni fastnar i en specifik tanke? Till exempel ifall ni ångrar att ni hade gjort något annorlunda än hur ni gjorde och hur det i så fall hade kunnat bli. Eller att fastna i tankar om en annan person, vad de gör/tänker/känner just nu osv.
Jag kan definitivt göra det och har ingen aning om hur jag ska hantera det. Blir ju väldigt jobbigt ganska snabbt att all ens energi läggs på samma tanke.

Jag fastnar i något jag kallar för tankeloopar, det är tankar som far runt, runt i huvudet och gör mig helt galen. Ibland är det viktiga saker men det kan också handla om vilken väg jag ska gå på promenaden, i vilken ordning jag ska göra något, om jag ska sätta mitt alarm på 9.02 eller 9.03, tankar om hur andra uppfattar en, tankar om vad jag gjort för fel eftersom jag ständigt går runt med tanken att jag alltid gör fel, dåligt samvete för att jag inte vet hur det jag sa tolkades eller inte riktigt förstår hur den andra personen uppfattade situationen för jag vill ju vara en snäll människa. Så otroligt irriterande, händer vara dag. Ibland vill jag gör vad som helst för att få tyst, jag kan om jag inte lyckas bryta det behöva ta extra medicin för att få stopp på det där. i 99% av fallen tar tankarna och känslorna över så totalt att jag inte kan hantera det, börjar banka i kudden, sparkar med benen, det känns som att jag ska kräkas och jag vill bara fly. Får ofta ta några tabletter för att efter ett tag lugna ner mig lite men dom dyker ju bara upp igen Har även sjukt många sådana tankar pga min anorexi, det är som att leva instängd i en bur med bara samma tankar som går på repeat och aldrig upphör och aldrig lämnar en, dom skriker och skriker och man önskar att man skulle bli döv av allt skrik men nej, det är lika hemskt ändå även om jag försöker jobba med kbt och act.

Olika slags tvångstankar och liknande är det av största vikt att stoppa dem helst innan de får klorna i en, man kan ofta se tecken på när de dyker upp, att man är nära en speciell plats, hör ett särskilt ljud och andra saker som är den utlösande faktorn, sen kan man försöka tänka på en bra sak, samtidgt som man tyst för sig själv nynnar på ett ord som ger en trygghet, vi kan kalla det för ett mantra. Allt för att inte låta demonerna få grepp om ens tankebanor, för då kan de bara gå vidare i en spiral av onda tankar. Men lyckas man bara stoppa dem i tid så går det ofta bra. Hoppas det löser sig för dig...

Teagirl skrev:

Apollo skrev:Kan det vara så för er andra att ni fastnar i en specifik tanke? Till exempel ifall ni ångrar att ni hade gjort något annorlunda än hur ni gjorde och hur det i så fall hade kunnat bli. Eller att fastna i tankar om en annan person, vad de gör/tänker/känner just nu osv.
Jag kan definitivt göra det och har ingen aning om hur jag ska hantera det. Blir ju väldigt jobbigt ganska snabbt att all ens energi läggs på samma tanke.

Jag fastnar i något jag kallar för tankeloopar, det är tankar som far runt, runt i huvudet och gör mig helt galen. Ibland är det viktiga saker men det kan också handla om vilken väg jag ska gå på promenaden, i vilken ordning jag ska göra något, om jag ska sätta mitt alarm på 9.02 eller 9.03, tankar om hur andra uppfattar en, tankar om vad jag gjort för fel eftersom jag ständigt går runt med tanken att jag alltid gör fel, dåligt samvete för att jag inte vet hur det jag sa tolkades eller inte riktigt förstår hur den andra personen uppfattade situationen för jag vill ju vara en snäll människa. Så otroligt irriterande, händer vara dag. Ibland vill jag gör vad som helst för att få tyst, jag kan om jag inte lyckas bryta det behöva ta extra medicin för att få stopp på det där. i 99% av fallen tar tankarna och känslorna över så totalt att jag inte kan hantera det, börjar banka i kudden, sparkar med benen, det känns som att jag ska kräkas och jag vill bara fly. Får ofta ta några tabletter för att efter ett tag lugna ner mig lite men dom dyker ju bara upp igen Har även sjukt många sådana tankar pga min anorexi, det är som att leva instängd i en bur med bara samma tankar som går på repeat och aldrig upphör och aldrig lämnar en, dom skriker och skriker och man önskar att man skulle bli döv av allt skrik men nej, det är lika hemskt ändå även om jag försöker jobba med kbt och act.

känner igen mig så mycket i det du beskriver! har du haft de så hela livet eller vet du när de började och varför? tankeloopar har jag nog alltid haft där jag tänker samma tanke om och om. mina tvångstankar/tvångshandlingar började strax efter 20 års åldern när jag bestämde mig för att bli en bättre människa och göra "rätt" saker. hur tycker du KBT funkar? för mig har den funkat tillfälligt men sen halkar jag tillbaka. vad äter du för medicin? har nyligen fått ångestdämpade medicin vilket hjälper tillfälligt för mig men vill inte dra på mig ett beroende så försöker vara försiktig med dom och nu har de nästan blivit som en tvångstanke istället. vad är "act" för något?

Mår jag riktigt dåligt kan det komma tillbaka minnen från längesedan då jag kanske gjorde bort mig lite eller råkade säga något som borde varit hemligt och jag förstorar upp det och får hemska obehag av det. Men jag tror det har med dåligmåendet att göra, för hört att NT har samma problem då. Att man kan gå igenom skitsaker och må jättedåligt över dem.

Detta händer som tur var sällan. Det som händer mer ofta men ändå inte jätteofta är att jag inte kan släppa en tanke på att någon jag tycker bra om tycker annorlunda än mig och eventuellt har missuppfattat mig eller något ämne eller fakta. Jag står bara inte ut med det. Så det kan vara svårt att släppa. Jag tror den tanken kan vara ganska aspig, att ha svårt att acceptera att man får tycka annorlunda och ha olika teorier.

Fastnar jag så är det ofta över relationer och personer, över hur de sagt eller gjort.

En sak som jag inte tror hör till detta egentligen men som jag har fått en tid efter infektioner, särskilt efter halsfluss, är att jag kan gå in i mig själv som i ett annat medvetandetillstånd och försöka tänka klart mina tankar men de blir aldrig färdigtänkta utan de kommer tillbaka och det är som om hjärnan inte kan hantera tankar utan själva tankarna blir för abstrakta i sig själva och försöker jag sätta ord på det jag tänker blir det bara värre. Det är inte som tvångstankar som jag tänker i ett slags normalt tillstånd, utan detta är någon verkligt konstigt jag inte kan sätta ord på förutom att det är något slags neurologiskt resttillstånd efter infektioner. Kan få sådana anfall och de varar i kanske en halvtimma och sedan kan jag komma tillbaka till den vanliga världen och vakna upp lixom. Och bryta det där tillståndet. Har jag inte varit sjuk på länge upplever jag inte sådant.

kiddie skrev:En sak som jag inte tror hör till detta egentligen men som jag har fått en tid efter infektioner, särskilt efter halsfluss, är att jag kan gå in i mig själv som i ett annat medvetandetillstånd och försöka tänka klart mina tankar men de blir aldrig färdigtänkta utan de kommer tillbaka och det är som om hjärnan inte kan hantera tankar utan själva tankarna blir för abstrakta i sig själva och försöker jag sätta ord på det jag tänker blir det bara värre. Det är inte som tvångstankar som jag tänker i ett slags normalt tillstånd, utan detta är någon verkligt konstigt jag inte kan sätta ord på förutom att det är något slags neurologiskt resttillstånd efter infektioner. Kan få sådana anfall och de varar i kanske en halvtimma och sedan kan jag komma tillbaka till den vanliga världen och vakna upp lixom. Och bryta det där tillståndet. Har jag inte varit sjuk på länge upplever jag inte sådant.

Kan uppleva liknande saker, samt att även synen påverkas när det är mörkt, perspektiv förändras, det som är nära åker iväg och sådant som är längre bort tycks komma nära. Påverkar även hörsel, saker kan tyckas helt plötslig gå i ultrarapid, för i nästa sekund "fast forward". Men sker uteslutande när jag är utmattad, har hög feber och är riktigt risig. Tillståndet varar bara korta stunder, som kan kännas längre...

Mm har också upplevt det och det är typ samma som vad jag talar om fast för mig kan det ta olika uttryck. Tror man kallar det Alice in Wonderland syndrome.

Ibland kan det vara bra att tänka igenom något allvarligt man varit med om flera gånger. Risken finns att försök att tränga undan jobbiga tankar utmynnar i ptsd efter flera år. Det har man sett på veteraner från krig och liknande.