Jag har en del problem med att vara hemma själv i min lägenhet och åker ofta till min mamma och äter, dock inte varje dag såklart utan jag försöker uthärda de obehagliga ångestkänslorna.

Är det bara att härda ut och inse att 99% av fallen så händer inget allvarligt och att ju mer jag härdar ut de desto bättre självkänsla och självförtroende får jag?

Har läst på på internet och där är ju exponering en vanlig strategi för att övervinna ångest på sikt.

Ibland blir ångesten så stark så att jag inte kan fokusera på mina intressen vilket såklart inte är bra vill tillbaka till den tiden då jag under spela dataspel igen och inte hade så mycket ångest.

Vad är det som du är rädd för ska inträffa när du är själv hemma i din lägenhet?

Ja, jag är ofta hemma hos min pappa och jag äter ofta med honom också (han får betalt). Jag älskar min lägenhet, men jag känner mig ofta så ensam. Jag kan sitta och tänka: "Gud vilken sorglig figur du är, Kahlokatt! Ingen man och inga barn..."
Men det är i alla fall bättre än för några år sedan, då brukade jag drabbas av tokångest och åka till pappa sent på kvällen för att jag trodde jag skulle dö.

Nej, tvärtom.
Jag trivs bäst när jag är hemma. Själv.

Kahlokatt skrev: Jag kan sitta och tänka: "Gud vilken sorglig figur du är, Kahlokatt! Ingen man och inga barn..."

Men det där är väl bara svensonnormer som spökar?

Om man inte haft en egen längtan efter familj så kan man knappast kallas misslyckad för att man inte levt upp till allmänna föreställningar om att alla vill bilda familj.

Jag blir lite uttråkad och ensam efter ett par dagar men fram tills dess är det skönt.

Ja och det är för att jag är väldigt social och extrovert egentligen, tyvärr har jag blivit så jävla deprimerad att jag inte orkat så mycket och hjärnan har fungerat fel. Har lite Asperger men inte grov egentligen, tyvärr har situationen gjort att den har blivit grov nåt så inåt helvete. Men som tur är så har det börjat styra upp sig!

Det är ju jobbigt att ha ångesten som ständig följeslagare, speciellt om det pågått länge och man tänker den ska vara där för alltid.

Om dina föräldrar nu inte har något emot ditt sällskap behöver du nog inte se dina besök som en belastning.

Ja är rädd för att få så starka självmordstankar så att jag tar livet av mig sen känner jag ofta ångest när jag är själv kan känna ångest annars också.

Min depression har blivit snäppet värre den sista tiden då jag har så jävla svårt att koppla av och bara se på tv efter en bra dag.
Det är nog det som är det jobbiga att man inte kan få någon ro förren man sover ofta blir det så i alla fall vill kunna skratta och känna glädje igen.

Är mer som Krigarn och Huggorm.
Trivs bäst hemma i min ensamhet.
Vill jag träffa folk kan jag gå till mitt gamla jobb, min barberare (han har uttryckligen bett mig komma ibland så han kan öva sin svenska) eller ringa någon gammal kompis.
Jag har dessutom både kampsportsträning och kort-/bräd-/rollspelsaktiviteter där jag kan träffa folk.
Sen träffar jag min tjej ibland också, antingen kommer hon till mig eller så åker jag till henne.
Men visst, blir det längre uppehåll mellan aktiviteter blir det tufft, mest för att jag lätt blir rastlös och uttråkad.

Jag blir också lätt rastlös och uttråkad ibland kan saker jag gör inte kännas roliga och meningsfulla längre när man har ångest vill ta upp mina hobbys igen.
Tränar kung du några gånger i veckan

Meningsfullhet i aktiviteter är viktigare för mig än socialt koketterande, blir bara sopslut av sådant.

Kan nog känna igen mig i det men skönt med sociala aktiviteter ibland.

Måste lära mig att ta hand om mig själv

Fretshi skrev:
Måste lära mig att ta hand om mig själv

Hur ska du lära dig ta hand om dig och vad innebär det för dig att du kan "ta hand om dig"?
Ska du göra det på egen hand eller med hjälp av någon annan?

Flinta skrev:

Fretshi skrev:
Måste lära mig att ta hand om mig själv

Hur ska du lära dig ta hand om dig och vad innebär det för dig att du kan "ta hand om dig"?
Ska du göra det på egen hand eller med hjälp av någon annan?

Hur menar du nu?
jag menar väl att jag ser till att äta bra och motionera regelbundet samt hittar meningsfulla aktiviteter där jag träffar folk, har min dv nu samt kampsportsträning och känner just nu att jag gärna skulle ha något mer att det kanske inte räcker med det jag har. Blir för många timmar hemma i lägenheten och jag kan känna mig rastlös och inte veta vad jag ska göra.

Ska tillägga att när jag mådde bättre så var jag lite aktivare än jag är nu och det säger väl sig självt att när man är nere så vill man helst ligga hemma i sängen, men för mig blir det rastlöst då.

Fretshi skrev:

Flinta skrev:

Fretshi skrev:
Måste lära mig att ta hand om mig själv

Hur ska du lära dig ta hand om dig och vad innebär det för dig att du kan "ta hand om dig"?
Ska du göra det på egen hand eller med hjälp av någon annan?

Hur menar du nu?
jag menar väl att jag ser till att äta bra och motionera regelbundet samt hittar meningsfulla aktiviteter där jag träffar folk, har min dv nu samt kampsportsträning och känner just nu att jag gärna skulle ha något mer att det kanske inte räcker med det jag har. Blir för många timmar hemma i lägenheten och jag kan känna mig rastlös och inte veta vad jag ska göra.

Ska tillägga att när jag mådde bättre så var jag lite aktivare än jag är nu och det säger väl sig självt att när man är nere så vill man helst ligga hemma i sängen, men för mig blir det rastlöst då.

Det är bra att du mått bättre för då vet du vad du strävar efter. Att du kan må bättre än idag.

Får du ångest av att inte vara konstant sysselsatt, "på väg"? Är det i sådana fall något du flyr ifrån?

Ja jag kan känna ångest ibland av att vara sysslolös eller rastlöshet eller vad man kan säga att det är.
Lider som sagt av depression så även känslor av glädje har jag inte så mycket av numera men vet vart jag strävar för vet hur bra man kan må och dit är det en ganska lång bit men jag ska banne mig lyckas!

Läste också att om man mår bra så blir man automatiskt trygg i sig själv det är inget man kan öva sig i att bli utan man måste hitta glädjen i livet igen och sluta svälja alla myter om lycka som finns utan snarare fråga sig själv vad mår jag bra av eller vad mådde jag bra av när jag mådde bättre?

Jag kanske försöker fly men känner mig ganska ofta otillfredsställd och det är ju en hemsk känsla att känna något man måste komma överkligen fort

Jag gillar att vara ensam men om något är riktigt jobbigt som när min katt dog, då var det jätteskönt att slippa vara ensam.

Ett tag var jag OK med att vara ensam förutom att gå och lägga mig för då var jag själv med min hjärna.

Så att vara ensam kan för mig vara OK oftast men ibland inte OK.

Har en kompis som verkligen hatar att vara ensam, som känner att hennes liv rinner iväg, som inte vet vad hon ska göra själv, som inte ser mening i att göra aktiviteter utan att någon annan är med. Jag avundas inte henne, låter skitjobbigt.

Jag är ju en introvert person så jag borde ju samla min energi när jag är själv. Börjar känna mig lite tryggare nu och ska öva avslappningsövningar så man släpper på onödiga spänningar.

Flinta skrev:

Fretshi skrev:

Flinta skrev:
Hur ska du lära dig ta hand om dig och vad innebär det för dig att du kan "ta hand om dig"?
Ska du göra det på egen hand eller med hjälp av någon annan?

Hur menar du nu?
jag menar väl att jag ser till att äta bra och motionera regelbundet samt hittar meningsfulla aktiviteter där jag träffar folk, har min dv nu samt kampsportsträning och känner just nu att jag gärna skulle ha något mer att det kanske inte räcker med det jag har. Blir för många timmar hemma i lägenheten och jag kan känna mig rastlös och inte veta vad jag ska göra.

Ska tillägga att när jag mådde bättre så var jag lite aktivare än jag är nu och det säger väl sig självt att när man är nere så vill man helst ligga hemma i sängen, men för mig blir det rastlöst då.

Det är bra att du mått bättre för då vet du vad du strävar efter. Att du kan må bättre än idag.

Får du ångest av att inte vara konstant sysselsatt, "på väg"? Är det i sådana fall något du flyr ifrån?

Är kanske inte riktigt samma sak som avses här, men jag får ångest av att inte vara "på väg" mot mål i livet i stort. Jag skulle t ex inte klara att vara på ett DV eller ett jobb "bara" för att "komma hemifrån", "få rutiner" eller "social stimulans". Sådant får jag mer ångest av. Det måste vara något som för mig "leder vidare" - att det är intressanta saker att göra och som "leder framåt".

Fretshi skrev:Jag har en del problem med att vara hemma själv i min lägenhet och åker ofta till min mamma och äter, dock inte varje dag såklart utan jag försöker uthärda de obehagliga ångestkänslorna.

Är det bara att härda ut och inse att 99% av fallen så händer inget allvarligt och att ju mer jag härdar ut de desto bättre självkänsla och självförtroende får jag?

Har läst på på internet och där är ju exponering en vanlig strategi för att övervinna ångest på sikt.

Ibland blir ångesten så stark så att jag inte kan fokusera på mina intressen vilket såklart inte är bra vill tillbaka till den tiden då jag under spela dataspel igen och inte hade så mycket ångest.

Ja, jag kan tycka det är jobbigt vara själv. Men orkar inte alltid ta mig ut bland folk heller.

BellaBelle skrev:

Flinta skrev:

Fretshi skrev:
Hur menar du nu?
jag menar väl att jag ser till att äta bra och motionera regelbundet samt hittar meningsfulla aktiviteter där jag träffar folk, har min dv nu samt kampsportsträning och känner just nu att jag gärna skulle ha något mer att det kanske inte räcker med det jag har. Blir för många timmar hemma i lägenheten och jag kan känna mig rastlös och inte veta vad jag ska göra.

Ska tillägga att när jag mådde bättre så var jag lite aktivare än jag är nu och det säger väl sig självt att när man är nere så vill man helst ligga hemma i sängen, men för mig blir det rastlöst då.

Det är bra att du mått bättre för då vet du vad du strävar efter. Att du kan må bättre än idag.

Får du ångest av att inte vara konstant sysselsatt, "på väg"? Är det i sådana fall något du flyr ifrån?

Är kanske inte riktigt samma sak som avses här, men jag får ångest av att inte vara "på väg" mot mål i livet i stort. Jag skulle t ex inte klara att vara på ett DV eller ett jobb "bara" för att "komma hemifrån", "få rutiner" eller "social stimulans". Sådant får jag mer ångest av. Det måste vara något som för mig "leder vidare" - att det är intressanta saker att göra och som "leder framåt".

Vi har alla vår egen unika situation att utvecklas vidare i

Jag kan bli rastlös om jag inte är sysselsatt, men har erfarenhet av meditation så vet att man ibland inte behöver göra saker.

Börjar vänja mig lite bättre nu men ibland är det fortfarande jobbigt.

Idag t.ex. så har jag inte träffat min Mamma alls utan vi har gjort olika saker har gått okej.

Är man vuxen är det nog inte meningen att man ska träffa morsan varje dag.