Hej!
Jag är ny på forumet. Jag har en son som är 26. Han har inte fått diagnosen Asperger men jag tror nästan det. Vi kom på " kollisionskurs" för fyra år sedan när jag valde att att skilja mej från hans far. I samma veva gick jag in i väggen och nästan in i en djup depression.. jag sade till honom " jag känner mej värdelös som förälder att jag inte stöttat dej att skaffa aktiviteter, kompisar, mm". Han har tolkat det som att jag tycker att han är värdelös...

Han vill inte träffa mej. Jag skickar sms och kort till honom. Ger honom födelsedagspresenter och julklappar via hans bror.
Han har under en längre tid gått hos en psykolog men nu har den gått i pension och min son mår jättedåligt ( enligt min andra son).
Har du nåt tips på vad jag kan göra?


Moderator Alien: Tråden avdelad från blandade-smatips-for-ett-battre-socialt-liv-som-aspergare-t50983.html

Kaffetåren skrev:Hej!
Jag är ny på forumet. Jag har en son som är 26. Han har inte fått diagnosen Asperger men jag tror nästan det.

Hei! Mener du at du tror han oppfyller noen av diagnosekriteriene?

Kaffetåren skrev:Har du nåt tips på vad jag kan göra?

Da må man først få litt mer informasjon. Jeg stiller noen spørsmål. De høres kanskje harde ut, men det er ikke ment slik.

Kaffetåren skrev:Vi kom på " kollisionskurs" för fyra år sedan när jag valde att att skilja mej från hans far. I samma veva gick jag in i väggen och nästan in i en djup depression..

Det var leit å høre. Når konflikten oppsto og at du ble syk er kanskje relevant, men på hvilken måte tenker du det er relevant?

Kaffetåren skrev:jag sade till honom " jag känner mej värdelös som förälder att jag inte stöttat dej att skaffa aktiviteter, kompisar, mm". Han har tolkat det som att jag tycker att han är värdelös...

Mente du at bare barn som har venner og gjennomfører fritidsaktiviteter kan gi foreldre verdi? Ville han ha støtte til disse tingene, eller ønsket du at du hadde jobbet med å endre personligheten hans?

Kaffetåren skrev:Han vill inte träffa mej.

Det var leit. Hvorfor vil han ikke treffe deg?

Kaffetåren skrev:Jag skickar sms och kort till honom. Ger honom födelsedagspresenter och julklappar via hans bror.

Hvorfor gjør du det? Hvilken respons får du?

Kaffetåren skrev:Han har under en längre tid gått hos en psykolog men nu har den gått i pension och min son mår jättedåligt ( enligt min andra son).

Hva er den andre sønnens perspektiv på saken?


Til moderator: Kanskje dette burde splittes til en separat tråd?

Hej igen!
Ja när jag läser om asperger är det flera saker som stämmer in. När han har hittat ett intresse är det all-in på detta. T ex pilbågsskytte. Han lärde sej allt om detta ämne och pratade bara om det. Vi köpte en lajvpilbåge till honom. Han tränade i en klubb ett tag men slutade.
Han är lång och har en speciell gångart.
Han ville hellre sitta på sitt rum än sitta och äta och prata med oss.
Han har hellre umgåtts med äldre än med jämnåriga.
Vi har alltid tänkt "han är han" men vi har alltid tänkt ur vårt "normalstörda" perspektiv.

Varför skickar jag sms, kort och pengar? Han är min son och jag vill att han ska må bra. Det gör ont i hela mej när jag får höra att han mår väldigt dåligt psykiskt.
Hur ska jag göra för att stötta honom bäst?

Hei igjen ja!

Det er enklere å gi råd om du svarer på spørsmålene. Du har ditt bilde av konflikten og hva som har forårsaket den. Jeg stiller spørsmål for å finne ut mer om konflikten ut ifra andre perspektiv.

Kaffetåren skrev:Varför skickar jag sms, kort och pengar? Han är min son och jag vill att han ska må bra. Det gör ont i hela mej när jag får höra att han mår väldigt dåligt psykiskt.
Hur ska jag göra för att stötta honom bäst?

Kanskje du støtter ham best ved ikke å treffe ham eller ta kontakt? Jeg vet bare at du tar kontakt selv om han ikke vil treffe deg. For alt jeg vet gjør kanskje dette at han har det dårlig, men det er ikke sikkert. Jeg har ikke nok info til å ta stilling til det.

Kaffetåren skrev:Ja när jag läser om asperger är det flera saker som stämmer in. När han har hittat ett intresse är det all-in på detta. T ex pilbågsskytte. Han lärde sej allt om detta ämne och pratade bara om det. Vi köpte en lajvpilbåge till honom. Han tränade i en klubb ett tag men slutade.
Han är lång och har en speciell gångart.
Han ville hellre sitta på sitt rum än sitta och äta och prata med oss.
Han har hellre umgåtts med äldre än med jämnåriga.
Vi har alltid tänkt "han är han" men vi har alltid tänkt ur vårt "normalstörda" perspektiv.

Ok, så det er mulig han kunne fått diagnosen. Men på hvilken måte tror du en slik diagnose kunne hjelpe ham?

På hvilken måte tror du en diagnose ville påvirke forholdet mellom dere?

Normalstörd är ett dåligt ord, det skulle innebära att vi med autism är konstigt störda eller bara störda. Neurotypisk är ett neutralare ord.

Du kan inte stötta din son på något vis om han inte vill ha kontakt med dig. Du kan testa att be om ursäkt via din andra son eller skriva ett brev, men om din son inte accepterar det tycker jag du ska respektera hans beslut. Jag undrar också om det ligger mer bakom än ett missförstånd vid ett tillfälle, det låter konstigt att han skulle ha reagerat så starkt på det att han klippte kontakten i flera år.

Jag tillhör den andra sidan, jag har brutit kontakten med min pappa. Han skickade också presenter i början, försökte ringa mig etc. Vid varje kontaktförsök mådde jag alltid dåligt någon dag efteråt. Presenterna kastade jag eller gav bort till någon som ville ha dem, det kändes väldigt fel att få presenter av någon jag inte ville ha att göra med. Det var 9 år sedan jag bröt med honom, jag kommer aldrig ta upp den igen.

Att din som har brutit kontakten behöver inte bero på eventuell Asperger heller, i mitt fall hade min diagnos inget att göra med det alls.