Utan vänner och sårad
8 inlägg
• Sida 1 av 1
Utan vänner och sårad
Klockan är strax innan midnatt och det är fredag.
Vanligtvis brukar jag ha somnat eller så har jag spenderat dagen & kvällen i sängen med att kolla på tv, det är så vardagarna vanligtvis spenderas.
Jag studerar två gånger i veckan och tränar en lagsport. I övrigt spenderas tiden framför tvn.
Många personer känner till min diagnos mestadels av personer jag känner känner inte till den. Får ofta höra att min diagnos inte märks så jag upplever inte att det skulle göra skillnad att outa den mer. De är få som märker att jag är aspie, bara en person som frågat mig om jag har det.
Vänner? Jag vet inte om jag har vänner, kanske 1-2st. Kompisar vet jag inte hur jag ska definiera och bekanta har jag ett relativt stort antal. Oavsett så träffar jag människor i skolan eller på träningen men det är inga jag hänger med eller som hänger med mig.
Idag gjorde jag stordåd, jag skrev på FB att jag var ledig och frågade om någon ville hänga, bara svar från en jag känner utomlands och en som bor 50mil ifrån mig. Jag ringde en vän och jag åkte ut till henne (framsteg för mig). När jag kommer hem så ser jag på snapchat att flera i laget är ute tillsammans.
Det gör mig så ledsen att jag inte är medbjuden, även nya spelare var med. Jag är inte elak och jag verkar vara omtyckt i laget men blir aldrig medbjuden. Jag har frågat två personer som jag kommer bra överens med på träningen (samma personer som ibland är med ute) om varför jag inte blir bjuden men de verkar inte ha något bra svar.
Jag vill umgås med personer, ha kompisar som ringer och som jag ringer och hittar på saker med. Om jag inte kan bli kompisar med människor utan för det sammanhanget där jag träffat dem så kommer jag inte ha vänner. För det lyckas jag inte med som det är just nu.
Jag vet inte vad jag förväntar mig av att skriva det här eller vad jag förväntar mig att de som läser ska svara. Jag behövde skriva av mig. De är tabu (alla fall för mig) att ta upp detta någon annanstans eller med folk jag känner.
Jag vill undvika att må väldigt dåligt, så dåligt att det inte "går över" under en kort period. Det här tar på mig som person och min självkänsla har börjat dala sen några veckor tillbaka. Känns desperat men det är det väll, det är ju ett primärt behov har jag hört.
Feel free att kommentera vad ni tänker är relevant, jag tror att jag skulle uppskatta vad det nu du väljer att svara på inlägget.
Vanligtvis brukar jag ha somnat eller så har jag spenderat dagen & kvällen i sängen med att kolla på tv, det är så vardagarna vanligtvis spenderas.
Jag studerar två gånger i veckan och tränar en lagsport. I övrigt spenderas tiden framför tvn.
Många personer känner till min diagnos mestadels av personer jag känner känner inte till den. Får ofta höra att min diagnos inte märks så jag upplever inte att det skulle göra skillnad att outa den mer. De är få som märker att jag är aspie, bara en person som frågat mig om jag har det.
Vänner? Jag vet inte om jag har vänner, kanske 1-2st. Kompisar vet jag inte hur jag ska definiera och bekanta har jag ett relativt stort antal. Oavsett så träffar jag människor i skolan eller på träningen men det är inga jag hänger med eller som hänger med mig.
Idag gjorde jag stordåd, jag skrev på FB att jag var ledig och frågade om någon ville hänga, bara svar från en jag känner utomlands och en som bor 50mil ifrån mig. Jag ringde en vän och jag åkte ut till henne (framsteg för mig). När jag kommer hem så ser jag på snapchat att flera i laget är ute tillsammans.
Det gör mig så ledsen att jag inte är medbjuden, även nya spelare var med. Jag är inte elak och jag verkar vara omtyckt i laget men blir aldrig medbjuden. Jag har frågat två personer som jag kommer bra överens med på träningen (samma personer som ibland är med ute) om varför jag inte blir bjuden men de verkar inte ha något bra svar.
Jag vill umgås med personer, ha kompisar som ringer och som jag ringer och hittar på saker med. Om jag inte kan bli kompisar med människor utan för det sammanhanget där jag träffat dem så kommer jag inte ha vänner. För det lyckas jag inte med som det är just nu.
Jag vet inte vad jag förväntar mig av att skriva det här eller vad jag förväntar mig att de som läser ska svara. Jag behövde skriva av mig. De är tabu (alla fall för mig) att ta upp detta någon annanstans eller med folk jag känner.
Jag vill undvika att må väldigt dåligt, så dåligt att det inte "går över" under en kort period. Det här tar på mig som person och min självkänsla har börjat dala sen några veckor tillbaka. Känns desperat men det är det väll, det är ju ett primärt behov har jag hört.
Feel free att kommentera vad ni tänker är relevant, jag tror att jag skulle uppskatta vad det nu du väljer att svara på inlägget.
Utan vänner och sårad
Ja, jag förstår att du känner dig ledsen. Har upplevt liknande saker.
Den förklaring jag kan tänka mig är att de "känner på sig" att du är annorlunda och mer introvert, så att de medvetet el omedvetet har för sig att du inte skulle vilja vara med.
Men hade inbjudan gått ut till alla andra i laget utom dig? Då är det faktiskt en slags mobbning. Men hade inbjudan bara gått ut till de som var varandras "bästisar" så är du helt enkelt ingens bästis.
Den förklaring jag kan tänka mig är att de "känner på sig" att du är annorlunda och mer introvert, så att de medvetet el omedvetet har för sig att du inte skulle vilja vara med.
Men hade inbjudan gått ut till alla andra i laget utom dig? Då är det faktiskt en slags mobbning. Men hade inbjudan bara gått ut till de som var varandras "bästisar" så är du helt enkelt ingens bästis.
Utan vänner och sårad
Alien skrev:Ja, jag förstår att du känner dig ledsen. Har upplevt liknande saker.
Den förklaring jag kan tänka mig är att de "känner på sig" att du är annorlunda och mer introvert, så att de medvetet el omedvetet har för sig att du inte skulle vilja vara med.
Men hade inbjudan gått ut till alla andra i laget utom dig? Då är det faktiskt en slags mobbning. Men hade inbjudan bara gått ut till de som var varandras "bästisar" så är du helt enkelt ingens bästis.
Klart att jag är lite mer annorlunda kanske än vissa och många vet även i laget. Ibland har jag på något sätt kommit med ut. Tror mest att det är en sump fast jag vet inte.
I laget är jag ändå ganska extrovert, eller "normalt extrovert". Jag känner mig väldigt nära en NTP när jag befinner mig i det sammanhanget.
Det var inte alla i laget som var där. Jag vet att några gärna träffas och är kompisar utanför men alla som var där var inte bästisar. Andra i laget har sociala sammanhang och kompisar/vänner utanför laget, för dem är det ingen större grej. För mig blir det juh det eftersom jag inte har det. Det blir extra betydelsefullt att få hänga på såna här saker. Hade jag haft ett eget socialt liv så hade jag absolut inte brytt mig.
Utan vänner och sårad
Så trist, det er leit å føle seg ekskludert!
Ofte er det slik at visse personer får spesielt god kjemi og blir venner. Det kan være at noe slikt som har hendt. Kanskje det også er flere tilfeller av dette.
F.eks kan person 1 og 2 har god kjemi/vennskap. Person 3 og 4 har også god kjemi/vennskap. I tillegg har person 1 og 3 god kjemi/vennskap. Da kan det være naturlig at hele denne gruppen med spesielt gode venner gjør noe sammen. Dessverre kan man ikke tvinge fram en slik kjemi.
Ofte er det også slik at to venner eller noen få personer har bestemt seg for å gå ut sammen. F.eks person A, B, og C. Deretter kommer person C på at person D har sagt at vedkommende gjerne vil være med neste gang A, B, C skal treffes. Dermed blir også person D invitert med. Når de snakker om dette kommer person B på at person E nok også vil være med. Deretter påpeker person A at person F sikkert vil være med fordi E og F alltid henger sammen.
Dette er bare eksempler. Det er trolig ikke ønsket å ekskludere deg, men bare ikke kommet på å inkludere deg.
Det er ikke sikkert de ville inkludert deg uansett. Noen ganger er ikke slike sammenkomster for alle. Derimot kan du øke sannsynligheten for å bli invitert med neste gang.
Ikke forsøk å spill på samvittigheten ved å si at du blir lei deg. Ikke bygg vennskap på sympati. Påpek at du så de hadde vært ute sammen. Si at det var hyggelig å se dette (sosialt samhold i laget). Si at du synes det er gøy å være sammen med dem. Si at du veldig gjerne vil være med neste gang, og si at du gjerne skal invitere deg med. Snakk gjerne med flere av dem om dette for å øke sannsynligheten for en invitasjon.
Hvor mange er det i gruppen som gjør lagsport sammen?
Hvor mange var med på arrangementet på fredag?
Hvor lenge har disse personene kjent hverandre?
Hvor lenge har du kjent dem?
Ofte er det slik at visse personer får spesielt god kjemi og blir venner. Det kan være at noe slikt som har hendt. Kanskje det også er flere tilfeller av dette.
F.eks kan person 1 og 2 har god kjemi/vennskap. Person 3 og 4 har også god kjemi/vennskap. I tillegg har person 1 og 3 god kjemi/vennskap. Da kan det være naturlig at hele denne gruppen med spesielt gode venner gjør noe sammen. Dessverre kan man ikke tvinge fram en slik kjemi.
Ofte er det også slik at to venner eller noen få personer har bestemt seg for å gå ut sammen. F.eks person A, B, og C. Deretter kommer person C på at person D har sagt at vedkommende gjerne vil være med neste gang A, B, C skal treffes. Dermed blir også person D invitert med. Når de snakker om dette kommer person B på at person E nok også vil være med. Deretter påpeker person A at person F sikkert vil være med fordi E og F alltid henger sammen.
Dette er bare eksempler. Det er trolig ikke ønsket å ekskludere deg, men bare ikke kommet på å inkludere deg.
Det er ikke sikkert de ville inkludert deg uansett. Noen ganger er ikke slike sammenkomster for alle. Derimot kan du øke sannsynligheten for å bli invitert med neste gang.
Ikke forsøk å spill på samvittigheten ved å si at du blir lei deg. Ikke bygg vennskap på sympati. Påpek at du så de hadde vært ute sammen. Si at det var hyggelig å se dette (sosialt samhold i laget). Si at du synes det er gøy å være sammen med dem. Si at du veldig gjerne vil være med neste gang, og si at du gjerne skal invitere deg med. Snakk gjerne med flere av dem om dette for å øke sannsynligheten for en invitasjon.
Hvor mange er det i gruppen som gjør lagsport sammen?
Hvor mange var med på arrangementet på fredag?
Hvor lenge har disse personene kjent hverandre?
Hvor lenge har du kjent dem?
Utan vänner och sårad
[quote="Batte"][/quote]
Jag förstår exemplet med A,B,C och tom E. Jag köper det. Saken hör till att jag verkar inte kunna ger mig själv chansen att hänga med. Jag hamnar efter i och med att jag inte är med och "skapar" minnen och saker att prata om.
Jag vill ju inte tvinga mig in i sällskapet heller, jag vill ju att det ska vara ömsesidigt, annars är det ju inte så kul. Jag vet inte om det tänkte på mig eller inte, att de "råkade" glömma att fråga mig.
Sen kanske de inte vill ha med mig, jag har ju enbart utgått ifrån min upplevelse om att jag ä schysst att hänga med och inte elak. Tycker själv inte att jag är så komplicerad heller, som sagt min upplevelse.
Folk kommer och går, jag har varit med längst i laget, några andra 4-5år, 1år och några där mitt emellan. Det är olika åldrar på de som hängde i fredags och i laget. I fredag tror jag det var en 7st kanske, svårt att avgöra exakt från en filmsnutt från Snapchat.
Känns ju också jäkligt apspiet och akward att fråga om folk ens vill ha med mig eller om det är något hos mig de inte gillar....
Jag förstår exemplet med A,B,C och tom E. Jag köper det. Saken hör till att jag verkar inte kunna ger mig själv chansen att hänga med. Jag hamnar efter i och med att jag inte är med och "skapar" minnen och saker att prata om.
Jag vill ju inte tvinga mig in i sällskapet heller, jag vill ju att det ska vara ömsesidigt, annars är det ju inte så kul. Jag vet inte om det tänkte på mig eller inte, att de "råkade" glömma att fråga mig.
Sen kanske de inte vill ha med mig, jag har ju enbart utgått ifrån min upplevelse om att jag ä schysst att hänga med och inte elak. Tycker själv inte att jag är så komplicerad heller, som sagt min upplevelse.
Folk kommer och går, jag har varit med längst i laget, några andra 4-5år, 1år och några där mitt emellan. Det är olika åldrar på de som hängde i fredags och i laget. I fredag tror jag det var en 7st kanske, svårt att avgöra exakt från en filmsnutt från Snapchat.
Känns ju också jäkligt apspiet och akward att fråga om folk ens vill ha med mig eller om det är något hos mig de inte gillar....
Utan vänner och sårad
[quote="Batte"][/quote]
Jag förstår exemplet med A,B,C och tom E. Jag köper det. Saken hör till att jag verkar inte kunna ger mig själv chansen att hänga med. Jag hamnar efter i och med att jag inte är med och "skapar" minnen och saker att prata om.
Jag vill ju inte tvinga mig in i sällskapet heller, jag vill ju att det ska vara ömsesidigt, annars är det ju inte så kul. Jag vet inte om det tänkte på mig eller inte, att de "råkade" glömma att fråga mig.
Sen kanske de inte vill ha med mig, jag har ju enbart utgått ifrån min upplevelse om att jag ä schysst att hänga med och inte elak. Tycker själv inte att jag är så komplicerad heller, som sagt min upplevelse.
Folk kommer och går, jag har varit med längst i laget, några andra 4-5år, 1år och några där mitt emellan. Det är olika åldrar på de som hängde i fredags och i laget. I fredag tror jag det var en 7st kanske, svårt att avgöra exakt från en filmsnutt från Snapchat.
Känns ju också jäkligt apspiet och akward att fråga om folk ens vill ha med mig eller om det är något hos mig de inte gillar....
Jag förstår exemplet med A,B,C och tom E. Jag köper det. Saken hör till att jag verkar inte kunna ger mig själv chansen att hänga med. Jag hamnar efter i och med att jag inte är med och "skapar" minnen och saker att prata om.
Jag vill ju inte tvinga mig in i sällskapet heller, jag vill ju att det ska vara ömsesidigt, annars är det ju inte så kul. Jag vet inte om det tänkte på mig eller inte, att de "råkade" glömma att fråga mig.
Sen kanske de inte vill ha med mig, jag har ju enbart utgått ifrån min upplevelse om att jag ä schysst att hänga med och inte elak. Tycker själv inte att jag är så komplicerad heller, som sagt min upplevelse.
Folk kommer och går, jag har varit med längst i laget, några andra 4-5år, 1år och några där mitt emellan. Det är olika åldrar på de som hängde i fredags och i laget. I fredag tror jag det var en 7st kanske, svårt att avgöra exakt från en filmsnutt från Snapchat.
Känns ju också jäkligt apspiet och akward att fråga om folk ens vill ha med mig eller om det är något hos mig de inte gillar....
Utan vänner och sårad
Mener du at det blir en slags ond spiral, ved at det blir vanskelig med inkludering fordi du ikke har vært inkludert?Tinii skrev:Saken hör till att jag verkar inte kunna ger mig själv chansen att hänga med. Jag hamnar efter i och med att jag inte är med och "skapar" minnen och saker att prata om.
Ja, det bør være gjensidig. Når det er snakk om voksne mennesker 25+ er det ikke alle som har/ønsker så mange venner. Mange får familie og har allerede etablerte vennskap. Ennå færre skaffer seg nye venner. Noen gir til og med slipp på en del vennskap for å etablere seg eller fokusere på de viktigste menneskene.Tinii skrev:Jag vill ju inte tvinga mig in i sällskapet heller, jag vill ju att det ska vara ömsesidigt, annars är det ju inte så kul. Jag vet inte om det tänkte på mig eller inte, att de "råkade" glömma att fråga mig.
Sen kanske de inte vill ha med mig, jag har ju enbart utgått ifrån min upplevelse om att jag ä schysst att hänga med och inte elak. Tycker själv inte att jag är så komplicerad heller, som sagt min upplevelse.
Når man i den alderen får nye venner er det ofte fordi to eller flere mennesker får en veldig god kjemi. Altså kan det være at de tiltrekkes av hverandre, fremfor at de aktivt ekskluderer eller inkluderer deg. Jeg tror det ofte er irrelevant om man er hyggelig å henge med eller ikke, dersom man ikke er gjensidig tiltrukket av hverandres personlighet.
Så nei, du hverken kan eller bør forsøke å tvinge til deg vennskap. Det du derimot kan gjøre er å tydelig vise at du vil "henge med dem". Det kan du altså gjøre ved å foreslå til flest mulig av dem at du gjerne blir med neste gang de skal ut. Du kan også selv ta initiativ og invitere dem med på noe. Hvis intensjonen er å få venner er det nok best å ikke be alle. Når alle inviteres sender det et signal og at det er en "laggreie". Dersom bare en eller få inviteres er potensialet større for å oppnå en personlig relasjon og forbindelse.
Ok, på fredag var de ca. 7 stk. Hvor mange er dere totalt i gruppen?
Tinii skrev:Känns ju också jäkligt apspiet och akward att fråga om folk ens vill ha med mig eller om det är något hos mig de inte gillar....
Det skal du ikke spørre om. Du kan uansett ikke stole på et eventuelt svar, så det kan bare skape dårlig stemning.
Utan vänner och sårad
Mitt tips, bli ockuperad över nåt du gillar. Ett tag kommer du glömma bort den här känslan. Iallafall det funkar för mig.
Återgå till Att leva som Aspergare